Studiens syfte är att undersöka hur åtta lärare i mellanSverige berättar om hur de ändrar sitt arbetssätt utifrån en elevs NPF-utredning (neuropsykiatriska funktionsnedsättning). I intervjustudien berättar lärarna om sina erfarenheter om undervisning av elever med NPF. Lärarna som intervjuas arbetar i kommunala skolor och undervisar i årskurserna 4-6 i svenska grundskolan.   Av studiens resultat framgår att lärarna berättar att utredningen inte är viktig för lärarens arbetssätt utan diagnosen är mer till för elevens förståelse av sig själv. Det framgår även att det saknas utbildning kring NPF-diagnoser och att lärarna önskar mer av detta. Därutöver framkommer lärarnas önskan om att skapa goda relationer till eleven för att få ett gynnsamt arbetssätt. En slutsats som kan dras av studien är att lärarna anser att NPF-utredningens rekommendationer inte bidrar med ny lärdom för lärarna. Ytterligare en slutsats är att en utredning sägs göras för elevens kännedom om sig själv.

Bildstöd används alltmer som en generell insats i den svenska skolan för att uppfylla skollagens intentioner om tillgänglig undervisning för alla elever. Syftet med den här studien var att undersöka lärares erfarenheter av bildstöd i undervisningen. Tidigare forskning inom området berör främst bildstöd som specifik stödinsats för enskilda elever. Vygotskijs sociokulturella perspektiv på lärande användes som teoretisk utgångspunkt, där bildstöd kan betraktas som en medierande artefakt. Studien har en kvalitativ forskningsansats. Semistrukturerade intervjuer med sex lärare genomfördes, och ett urval av lärarnas bildstödsmaterial studerades. Data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. I studien framkom en bred men varierad användning av bildstöd i undervisningen. Lärarna beskrev överlag positiva effekter av bildstöd i sina elevgrupper, i form av ökad förutsägbarhet, underlättad kommunikation och ökad motivation. Studien visade därmed på liknande positiva erfarenheter av bildstöd i ordinarie undervisning som tidigare rapporterats i forskning för specialundervisning. Resultatet visade också på utmaningar som tidsbrist och motstånd från andra vuxna mot användning av bildstöd som kommunikationsstöd. En indikation till specialpedagoger är den påvisade bredden av olika användningsmöjligheter för bildstöd i undervisningen, men också på att kunskapen om detta kan variera bland lärare. En annan implikation till specialpedagoger är vikten av att göra en avvägning av antalet bilder som används samtidigt i ett klassrum, då ett för stort antal bilder kan riskera att distrahera istället för att förtydliga.

Denna studie handlar om diagnosens betydelse för att få ta del av stödinsatser i skolans verksamhet. Syftet med studien var att undersöka hur lärare, specialpedagoger och rektorer uppfattar diagnosens betydelse för att få tillgång till skolverksamhetens stödinsatser. Problemformuleringen som studien utgick ifrån var att alla elever har rätt till utbildning utifrån sina egna förutsättningar enligt skollagen, vilket innebär att skolpersonal bör bemöta elever genom att skapa relationer och få en förståelse utifrån deras behov av anpassningar och stöd (SFS:2010:800). Den diskrepans som föreligger i dagens skolverksamheter är att elever riskerar att inte få rätt stöd i sin undervisning och utveckling såvida inte en diagnos ligger till grund för det givna stödet (Isaksson 2009). Problemet har utretts genom en kvalitativ forskningsansats där lärare, specialpedagoger och rektorer har intervjuats med semistrukturerade frågor. Resultatet har analyserats utifrån de tre specialpedagogiska perspektiven: det kategoriska perspektivet, det relationella perspektivet och dilemmaperspektivet, samt även utifrån den snäva och vida verksamheten (Persson, 2019; Nilholm, 2021; Karlsudd, 2021). Studiens resultat visar att samtliga respondenter upplever att skolverksamheten strävar efter att ge det stöd som eleven behöver och att elevens stödinsatser inte behöver vara kopplade till en diagnos, utan att det är elevens behov som styr. Dock är upplevelsen att diagnosen kan ge bättre möjlighet för eleven att uppnå styrdokumentens intentioner med tanke på vetskapen om vilka stödbehov eleven har. Lärare, specialpedagoger och rektorer uppfattar diagnosen och dess betydelse som ett dilemma då normen för det normala tycks ha smalnat av och leder till en ökning av diagnoser.

Syftet med studien var att bidra med kunskap och goda exempel på framgångsrika faktorer för hög måluppfyllelse i ämnet svenska. Studien undersökte hur lärare kan undervisa på ett språkutvecklande och tydliggörande sätt, så att elever i språklig sårbarhet ska kunna tillgodogöra sig undervisningen i klassrummet. Undersökningen har skett utifrån ett lärarperspektiv genom observationer och intervjuer, vilket har gett en fördjupning i hur lärare undervisar i årskurs 5. Resultatet sammanställdes i en tematisk genomgång och de fjorton begrepp som framkom var tydliggörande arbetssätt, scaffolding, retrieval practice, muntligt språk, differentierad undervisning, relationer, inkludering, språkutvecklande arbetssätt, tillgänglighet, digitala verktyg, evidensbaserad undervisning samt fortbildning, kollegialt arbete, kartläggning och särskilt stöd. Framgångsrika faktorer för elever i språklig sårbarhet som framkom i studien är tydliggörande- och språkutvecklande arbetssätt med explicit undervisning och scaffolding, goda relationer och differentierad undervisning som baseras utifrån elevernas olika förutsättningar och behov. En slutsats som kan dras utifrån studiens resultat var att lärares kompetens kring språklig sårbarhet är en förutsättning för att kunna stödja eleverna inom ledning och stimulans. Utifrån diskussionen lyftes även vikten av en tydlig organisation fram, som stärker kollegialt samarbete, både lärare emellan och med andra yrkesgrupper. Gemensam fortbildning visades vara avgörande för att lärare ska kunna känna trygghet i hur de kan arbeta inom ledning och stimulans, för att ge eleverna det stöd de behöver.

Denna studie syftar att bidra med en ny förståelse kring musiklärares arbete medfunktionsvariationer som finns i musikundervisningen, detta genom fyra musiklärareserfarenheter. Fyra halvstrukturerade forskningsintervjuer har utförts med fyra musiklärare,vilka på ett eller annat sätt, vid studiens genomförande, verkar i enlighet med Läroplan förgrundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (2011). Ett hermeneutiskt perspektiv hargenomsyrat både intervjuer och analysarbetet, då delarna och helheten alltid varit närvarande.Studiens bakgrund visar på hur musikundervisningen i grundskolan kan se ut, och innehålla förtyper av dilemman, men redogör också för genom vilka förhållningssätt funktionsvariationernakan ses genom. Resultatet av föreliggande studie visar på en mängd strategier lärare användersig av i arbetet med funktionsvariationer; på ”stökighet” som ett sätt att beskriva en oordnadsituation, svårt att kontrollera för läraren, snarare än tillkortakommanden hos eleverna; påindividuella faktorers betydelse för de konflikter som inom skolans komplexa organisationkommer till uttryck i arbetet med funktionsvariationer; vilken roll diagnosen tycks spela iförhållande till elever i svårigheter; vilket stöd musikläraren har av kollegor och ledning, ochhur det arbetet får betydelse för musiklärarens upplevelse av arbetet med funktionsvariationer;samt hur alla dessa dilemman upplevs och hanteras. Vidare diskuterar studien dessa strategier,individuella faktorers betydelse, samt upplevelse av det interna arbetet medfunktionsvariationer gentemot delar av den forskning som tidigare i studien presenteras.

Syftet med den här studien är att bidra med en bild av hur enskilda lärare och lärararbetslag förstår extra anpassningar i matematik. Lärararbetslags förståelse av matematiksvårigheter är avgörande för vilka elever som får extra anpassningar och hur dessa utformas.    I studien undersöks och skapas en bild av den förståelse som vuxit fram under de tre år som gått sedan lagändringen/genomförandet 2014. Studien har en hermeneutisk ansats och bygger på en enkät, studier av elevers skriftliga individuella utvecklingsplaner och två fokusgruppsdiskussioner med lärararbetslag för elever i årskurs 3. Empirin är tolkad utifrån det matematikdidaktiska och specialpedagogiska fältet med extra anpassningar som forskningsområde. Resultatet analyseras utifrån Goffmans teori om det främre rummet och med inspiration av analysmetoden Grounded Theory.    I resultatet framgår att lärarna inte uppfattar någon tydlig gräns mellan ledning och stimulans, och extra anpassningar. Lärarna uttrycker att de möter eleven där den är, anpassar och individualiserar och att det sker inom ramen för ordinarie undervisning. Lärarna ser inte extra anpassningar som något nytt efter lagändringen, utan något som har funnits med i undervisningen långt tidigare. Samtidigt beskriver lärarna att undervisning och material anpassas mer idag. I matematik är de extra anpassningarna tydligt målrelaterade, framförallt färdighetsbaserade, samtidigt som arbetssätten och arbetsformerna för anpassningarna inte tydliggörs.   I elevernas individuella skriftliga utvecklingsplaner är det ibland svårt att utläsa, om insatserna är en framåtsyftande planering eller en extra anpassning. Extra anpassningar dokumenteras och hanteras på olika sätt i de olika lärararbetslagen. Lärararbetslagen upplever dokumentationen som problematisk och tidskrävande.   I studien synliggörs styrkan av arbetslagsarbete. Lärarna i arbetslagen visar på en ambition att vilja förstå och följa skolans styrdokument. / The purpose of the study is to investigate and create a vision of how individual teachers and teams of teachers understand the concept of special adjustments in Mathematics. Teachers' understanding of mathematical difficulties is important for which pupils get special adjustments and how they are designed.   The study examines and creates a view of understanding that has been developed since the amendment of the Swedish School Law in 2014. The approach of the study is hermeneutic and is based on a survey, studies of individual development plans and two focus group discussions with teams of teachers for students in the 3rd grade. The empiricism is interpreted from the mathematic didactics and the special pedagogical area, with special adjustments as the research area. The result is analyzed based on Goffman's theory front stage and inspired by the Grounded Theory analysis method.   The result shows that the teachers do not perceive a clear line between management and stimulus, and special adjustments. The teachers express they support the student in its starting-point. The teachers’ education is adjusted and individualized through the frame of ordinary education. The teachers do not see special adjustments as something new after the amendment of the law, rather as something that has been present in the education for a long time. At the same time the teachers need to modify their teaching and material more today. The special adjustments in Mathematics are explicitly target related, especially mathematic skills.  Working methods for the adjustments are not clarified.   In the individual development plans it is sometimes hard to determine if the input is a forward looking plan or a special adjustment. Special adjustments are documented and handled in different ways. The teachers’ experience the documentation as problematic and time consuming.   In the study it is possible to determine the power of working in teams. The teachers show an ambition of understanding and following the regulatory documents of the school.

Studien grundade sig i skillnaden mellan skolans styrdokuments krav på ett övervägande främjande arbete på organisationsnivå och många skolors upplevelse av att bedriva ett huvudsakligen individfixerat åtgärdande arbete, alltså ”brandkårsutryckningar”. Syftet med studien var att undersöka varför och på vilket sätt tre skolor har valt att starta ett utvecklingsarbete på organisationsnivå för att ändra sin verksamhets förhållningssätt från ett åtgärdande arbete till ett främjande. Studien är en fallstudie som har genomförts på tre skolor. Kvalitativa halvstrukturerade intervjuer, observationer och textanalys har använts för att samla in empiri till studien. Vi valde att använda oss av systemteori för att förklara processerna i den skolutveckling som skett på de undersökta skolorna. De kategoriska och relationella perspektiven valdes också ut som analysverktyg. De användes både för att förklara hur skolornas syn på elever har skiftat från ett kategoriskt till ett relationellt perspektiv samt för att skapa förståelse för hur ett främjande arbete kan organiseras för att gynna alla elevers lärande och måluppfyllelse. Resultatet visade att samtliga skolor upplevde ett förändrat förhållnings- och arbetssätt genom den genomförda skolutvecklingen. Ett antal framgångsfaktorer och utmaningar i att bedriva ett skolutvecklingsarbete identifierades såsom bland annat en tydlig ledare, en tydlig vision, att personalen lär tillsammans, långsiktighet i utvecklingsarbetet. Samtliga skolor upplevde att de efter skolutvecklingsprojektet antagit ett utbrett relationellt perspektiv och att de i större utsträckning anpassade organisationen utifrån elevernas behov efter utvecklingsarbetet än de gjorde tidigare.

Denna kvalitativa studie undersöker hur lågstadielärare arbetar med inkludering av sum-elever i matematik, samt vilka dilemman som uppstår hos lärare som ett resultat av inkludering i matematik. Vidare undersöker studien hur skolpersonal samarbetar kring inkludering av sum-elever i matematikundervisningen. Studiens empiriska material grundar sig på fem intervjuer och fem observationer av olika lågstadielärares matematikundervisning. I studien framkom det att lärare arbetar med inkludering i matematik på både dynamisk-, innehålls- och deltagande nivå, där dilemman inom bedömning, skillnaden mellan ledning, stimulans och extra anpassningar, samt samarbete mellan skolpersonal uppkom hos lärare som ett resultat av inkludering i matematik. Resultatet visar att lärare arbetar med inkludering i matematik på olika sätt i förhållande elevgruppens förutsättningar att lära. Däremot påverkar lärarens tolkning av ledning, stimulans och extra anpassningar vilka stödåtgärder som blir tillgängliga för elever inom matematik. Det kan därigenom anses vara ett lotteri vilken lärare eleverna får, då synen på stöd som tillgängligt för alla eller för några få avgör om sum-elever inkluderas i matematikundervisningen eller inte.

Undervisningen i historia ska utformas så att alla elever utvecklar kunskaper. I varje elevgrupp finns det samtidigt en variation av elevers olikheter och deras förutsättningar och behov skiljer sig åt. Lärare behöver utgå från denna variation för att skapa möjligheter för alla elever att lära. Tidigare forskning beskriver att språkutvecklande arbetssätt kan användas för att möta elevers olika behov i undervisningen. Syftet med studien är därför att undersöka om och i så fall hur lärare i år 4-6 använder sig av språkutvecklande arbetssätt i historieundervisningen för att leda och stimulera alla elever. Det uppfylls genom att lärares språkutvecklande undervisning och hur den möter variationen av elevers olikheter beskrivs. Likaså behandlas lärares upplevelser av att arbeta på det här sättet. En kvalitativ metod har valts och i studien har tre historielärare i år 4-6 deltagit. Hos var och en av dem har två historielektioner observerats och en intervju hållits. I det analyserade materialet framkommer det hur lärarna arbetar språkutvecklande vid läsning av text samt hur de genom att utveckla ord- och begreppsförståelse och använda samtal, skrivande, bilder och filmer, utvecklar elevernas språk och samtidigt deras historiekunskaper. Likaså beskrivs hur de här olika arbetssätten möter variationen av elevers olikheter. Lärarna upplever att det finns ett behov av att undervisa språkutvecklande för att nå alla elever och uttrycker att de behöver kunskaper för att åstadkomma det. De ser både utmaningar och möjligheter med att använda språkutvecklande arbetssätt för att leda och stimulera alla elever och menar att det är ett användbart tillvägagångssätt i historieundervisningen som gynnar alla elevers lärande. / The history instruction should be formed in a way that develops knowledge for all students. At the same time, there is a variation of students’ differences in every class and their abilities and needs vary. Teachers must work on this variation in order to create opportunities to learn for all students. In previous research, language-enhancing methods of working are described as a way of meeting all students’ different needs during the instruction. The purpose of this study is therefore to investigate if and, if so, how teachers in grade 4-6 use language-enhancing methods of working in history instruction to guide and stimulate all students. This is answered by describing teachers language-enhancing instruction and how it meets the variation of students’ differences. Teachers’ experiences of this approach are also considered. A qualitative method has been chosen and three history teachers in grade 4-6 have participated in the study. For each teacher, two history lessons have been observed and one interview has been conducted. It is shown in the analysed data how the teachers work language-enhancing while reading texts. They also develop students’ language, and simultaneously their knowledge in history, through developing understanding of words and expressions and using discussion, writing, pictures and movies. How these methods of working meet the variation of students’ differences are described as well. The teachers find it necessary to teach language-enhancing to reach all students and express that they need knowledge in order to achieve this goal. They describe both challenges and opportunities with using language-enhancing methods of working to guide and stimulate all students and think that it is a useful approach in history instruction that promotes all students’ learning.

I rollen som specialpedagog ges insyn i andra pedagogers arbete och det blir tydligt att lärare arbetar mycket olika då de skapar lärmiljöer för sina elever. Det kan dock vara svårt att utläsa vad som är kopplat till lärarens personlighet och vad som är genomtänkta strategier och förhållningssätt, särskilt när det handlar om att bygga relationer. Skickliga pedagogers välfungerande och medvetna arbete bör synliggöras för att kunna överföras till fler. Med utgångspunkt i den relationella pedagogiken och Antonovskys teori om KASAM, känsla av sammanhang, har syftet med denna studie varit att undersöka hur lärare arbetar för att bygga hållbara relationer till sina elever och i tillgängliggörandet av undervisningen utifrån samtliga elevers skilda förutsättningar och behov i strävan att öka elevernas motivation och möjlighet till lärande. Specialpedagogens roll vad gäller att stödja lärare i detta arbete har också undersökts.I studien har två lärares klassrum observerats utifrån ett förberett observationsschema i syftet att undersöka vad lärarna verkligen gör. Genom efterföljande intervjuer med lärarna har dessa getts möjlighet att beskriva hur de medvetet arbetar med att bygga relationer och att tillgängliggöra undervisningen. Slutligen intervjuades också specialpedagoger som arbetar på samma skolor som lärarna kring hur de arbetar med handledning för att stödja lärare i deras relationsarbete med eleverna och i utvecklingen av undervisningen. Kombinationen av metoder gjorde det sedan möjligt att jämföra resultat från observationerna med lärarnas och specialpedagogernas beskrivningar av hur de arbetar.Resultatet av studien visar att relationer till eleverna ses som en nödvändig förutsättning för lärandet och för en inkluderande lärmiljö. Båda lärarna jobbar aktivt med att lära känna sina elever och använder sedan sin kunskap om varje elev både i relationsskapande och i tillgängliggörande av undervisningen. Genom ömsesidiga möten byggs elevens tillit till läraren, till andra elever, men också till den egna förmågan. Betydelsen av god struktur i undervisningen blir genom observationerna också tydlig. I intervjuerna betonar samtliga fyra respondenter relationsskapande som nödvändigt, medan god struktur inte nämns lika mycket utan snarare verkar ses som något som mer självklart ingår i lärarens uppdrag.De intervjuade specialpedagogerna arbetar båda elevnära och undervisar elever som del av sitt uppdrag. Den ena specialpedagogen jobbar dessutom regelbundet med handledning till lärare och elevstödjare. Den andra specialpedagogen arbetar inte alls med formell handledning. Specialpedagogernas inställning till handledning skiljer sig åt och det framgår att det saknas tydliga arbetsbeskrivningar för dem båda. Tydlig styrning från skolledningen saknas och de får därför till stor del utforma sitt arbete utifrån vad de själva tror är bäst. Lärarnas möjlighet att få handledning i pedagogiska frågor ser därför mycket olika ut på de två skolorna.