August Strindbergs naturalistiska sorgespel Fröken Julie (1888) har varit en återkommande text både under mina universitetsstudier och i gymnasieskolan. Det har väckt min nyfikenhet kring hur svensklärare undervisar med Fröken Julie och varför detta drama ofta används i svenskundervisningen i gymnasiet. Dock finns det ingen litteraturforskning som behandlar Fröken Julie ur ett didaktiskt- och lärarperspektiv. Syftet med denna studie är därför att bidra till den litteraturdidaktiska forskningen med ett lärarperspektiv om varför och hur dramat används i svenskundervisningen i gymnasiet. Studien avser att undersöka svensklärares valda fokusområden i sin undervisning med Fröken Julie eftersom dramat täcker många aspekter såsom dramatik, naturalismen, Strindberg och temana klass- och könskamp. Vidare syftar studien även till att undersöka svensklärares didaktiska tillvägagångssätt med Fröken Julie, samt varför de anser att dramat är relevant och värdefull i svenskundervisningen. Val av datainsamlingen var semistrukturerade intervjuer med fyra verksamma svensklärare. Analysen av intervjuerna har utförts med utgångspunkt i ett didaktiskt- och teoretiskt ramverk som består av de didaktiska grundfrågorna och svenskämnets konceptioner. Diskussionen och analysen kring resultatdelen visar att temana klass- och könskamp utgör en central roll, både som det primära fokusområdet i svensklärarnas undervisning och som legitimering av dramat. Dock är det flera aspekter i Fröken Julie som inte uppmärksammas i någon större grad. Fröken Julie lyfts fram som allmänbildande och förser eleverna med ett svenskt kulturarv, samt att dramat utmanar elevernas litterära trygghetszon samtidigt som det utvecklar deras läs- och språkförmåga. Lärarna betonar vikten av ett dialogiskt klassrum, där eleverna får diskutera om det lästa i grupper och därför är litteratursamtal lärarnas huvudsakliga litteraturdidaktiska metod för analyser och utforskandet av Fröken Julie. Utöver detta syftar denna studie även till att uppmärksamma utmaningar och möjligheter med Fröken Julie i svenskundervisningen i gymnasiet.

August Strindbergs naturalistiska sorgespel Fröken Julie (1888) har varit en återkommande text både under mina universitetsstudier och i gymnasieskolan. Det har väckt min nyfikenhet kring hur svensklärare undervisar med Fröken Julie och varför detta drama ofta används i svenskundervisningen i gymnasiet. Dock finns det ingen litteraturforskning som behandlar Fröken Julie ur ett didaktiskt- och lärarperspektiv. Syftet med denna studie är därför att bidra till den litteraturdidaktiska forskningen med ett lärarperspektiv om varför och hur dramat används i svenskundervisningen i gymnasiet. Studien avser att undersöka svensklärares valda fokusområden i sin undervisning med Fröken Julie eftersom dramat täcker många aspekter såsom dramatik, naturalismen, Strindberg och temana klass- och könskamp. Vidare syftar studien även till att undersöka svensklärares didaktiska tillvägagångssätt med Fröken Julie, samt varför de anser att dramat är relevant och värdefull i svenskundervisningen. Val av datainsamlingen var semistrukturerade intervjuer med fyra verksamma svensklärare. Analysen av intervjuerna har utförts med utgångspunkt i ett didaktiskt- och teoretiskt ramverk som består av de didaktiska grundfrågorna och svenskämnets konceptioner. Diskussionen och analysen kring resultatdelen visar att temana klass- och könskamp utgör en central roll, både som det primära fokusområdet i svensklärarnas undervisning och som legitimering av dramat. Dock är det flera aspekter i Fröken Julie som inte uppmärksammas i någon större grad. Fröken Julie lyfts fram som allmänbildande och förser eleverna med ett svenskt kulturarv, samt att dramat utmanar elevernas litterära trygghetszon samtidigt som det utvecklar deras läs- och språkförmåga. Lärarna betonar vikten av ett dialogiskt klassrum, där eleverna får diskutera om det lästa i grupper och därför är litteratursamtal lärarnas huvudsakliga litteraturdidaktiska metod för analyser och utforskandet av Fröken Julie. Utöver detta syftar denna studie även till att uppmärksamma utmaningar och möjligheter med Fröken Julie i svenskundervisningen i gymnasiet.

Abstract: I denna uppsats analyseras skrivuppgifter i fyra läroböcker i ämnet svenska på högstadiet. Syftet med uppsatsen är att visa på hur och på vilket sätt diskursiva skrivuppgifter legitimeras i fyra undersökta läroböcker. Debatten om läromedel har de senaste blivit alltmer aktuell. Detta märks dels på de statliga utredningar som genomförts samt det lagförslag som regeringen nyligen lagt fram om stärkt tillgång till läromedel (Prop. 2023/24:21). Regeringen framhåller att ökad tillgång på läromedel i skolan kommer bidra till en god kunskapsutveckling och ökad likvärdighet. En god kunskapsutveckling och ökad likvärdighet förutsätter att yrkesverksamma lärare förstå hur och varför skrivuppgifterna legitimeras i läroboken. Det blir därför viktigt att analysera och förstå hur och varför en diskursiv skrivuppgift i en lärobok legitimeras. Uppsatsen utgår från en socialkonstruktivistisk syn på språket och använder Theo van Leeuwens teoretiska ramverk om legitimering. Av resultatet framgår att läroböckerna använder sig av olika typer av legitimeringar i skrivuppgifterna. Auktoritetslegitimering sker i hög utsträckning och i kombination med rationalitetslegitimering och morallegitimering. Den höga frekvensen av auktoritetslegitimering kopplas till det nära förhållandet till skolans styrdokument. Läroböckerna ger uttryck för det kompensatoriska inslaget genom användning av rationalitetslegitimering. Slutligen återfinns morallegitimering i form av abstraktioner vilket visar på en ansats att återge skrivuppgifter med autenticitet och förberedelse för livet efter skolan.

No description available.

This thesis takes its onset in a growing debate about globalization and its possible consequences for the Weberian-state monopoly on the use of force. It concerns the discursive legitimizing and construction of Swedish military peace operations. It studies how the official, Governmental discourse is structured, which arguments are used and how these in turn motivate and legitimize operations. Theoretically it is situated within a poststructuralist understanding but drawing on wider international relations theories to relate the empirical findings to existing research. Methodologically it uses a discourse analytical framework developed by Lene Hansen, supplemented with analytical concepts stemming from the work of Ernesto Laclau and Chantal Mouffe. Empirically the thesis analyses Governmental Bills, a Governmental Communication and one op-ed written by the minister of Defence in regards of peace operations. The empirical analysis show that the official Swedish discourse of peace operations is structured by three basic discourses; internationalism, stateism and humanitarianism. These are analysed and interpreted in the light of different IR theoretical understandings. The thesis argues that the basic discourses are involved in a reciprocal process in which the state legitimizes peace operations and reproduces the idea of states and foremost the notion of an international state system. The humanitarian factor is less elaborated on in the material, which can be interpreted in different ways, one being that the humanitarian situation is not so important in the eyes of states, another that it is regarded as so self-evident that the situation of flesh and blood individuals is the legitimating reason for Swedish engagement in peace operations that it does not need to be said. The thesis ends with a critical discussion where its findings are related both to the globalization debate and critical peace operations literature.

This study was conducted by using a qualitative textual analysis on UNICEF Sweden’s website with the purpose of problematizing the role of UNICEF Sweden in today’s globalised society. This was done in the context of how organisations of civil society have gained influence. Following questions were answered: How does UNICEF Sweden legitimise its operation? Which strategies does UNICEF Sweden use to encourage involvement and donations? The study shows how UNICEF Sweden legitimises its work by promoting a unique influence, their unique methods of work and by showing how the organisation helps the most disadvantaged children. This is interpreted as strategies to establish donor trust. UNICEF Sweden encourages involvement and donations by packaging relief efforts into products that conveys a sensation of helping others, which can be understood in relation to the consumer society. UNICEF Sweden’s role in society appears to be significant. It is problematic though that the donor phenomenon tends to simplify the social problems and reduces aid efforts into commercialised products. / Denna studie genomfördes med kvalitativ textanalys av UNICEF Sveriges hemsida i syfte att problematisera den roll som UNICEF Sverige spelar i dagens globaliserade samhälle. Detta inom kontexten av att civilsamhällets organisationers inflytande har ökat. Följande frågeställningar besvarades: Hur legitimerar UNICEF Sverige sin verksamhet? Vilka strategier använder sig UNICEF Sverige av för att uppmana till engagemang och stöd? Studien visar att UNICEF Sverige legitimerar sin verksamhet genom att hävda sitt unika inflytandet, sin unika arbetsmetod samt genom att påvisa att organisationen hjälper de barn som är mest utsatta. Detta tolkas som strategier för att etablera givartillit. UNICEF Sverige uppmanar till engagemang och stöd genom att förpacka hjälpinsatser till produkter som förmedlar en upplevelse av att hjälpa, vilket kan förstås i relation till konsumtionssamhället. UNICEF Sveriges roll i samhället framstår som mycket betydelsefull. Emellertid är det problematiskt att givandefenomenet tenderar att förenkla sociala problem samt reducerar hjälpinsatserna till kommersialiserade produkter.

Syftet med denna studie var ett undersöka hur socionomer framställs i facklig litteratur för att kunna belysa legitimitetsgrundade faktorer för socionomprofessionen. Studien har baserats på en kvalitativ innehållsanalys och använt sig av professionalism som teoretisk utgångspunkt. Genom ett urval av artiklar genomfördes studien med innehållsanalysen genom att koda materialet för att sedan analysera vad som är legitimititetsgrundande faktorer för socionomerna. Resultatet visade att socionomprofessionen uppfyller kriterierna för legitimation genom sin breda och specialiserade kunskap, sin autonomi som de önskar vore högre och sitt klientfokus. Vidare visade resultatet att socionomyrkena var starkt kringskurna i sin autonomi och kontrollerade av politiska instanser. Socionomerna ansåg att med sin högskolegrundade utbildning var de berättigade en legitimation för att ge större autonomi inom yrket och säkerställa klientsäkerheten. / The purpose of this study was to research how social workers are presented in union magazines to illustrate legitimacy-based factors for social workers. The study was based on a qualitative content analysis and used professionalism as a theory. Through the selection of articles, the study of the content analysis was conducted by coding the material and then analyzing what the legitimacy-based factors were for the social workers. The result showed that the social workers meet the criteria of legitimacy through its broad and specialized knowledge, its autonomy that they wish to be higher, and its client focus. Furthermore, the results showed that the autonomy of the social service professions was lacking, and they often felt controlled by political bodies. The socio-economists considered that with their college-based education they were entitled to a credential to give greater autonomy in the profession and ensure client safety.

I denna uppsats presenteras resultaten av en kritisk diskursanalys av ledarartiklar om rasism och valfrihet i vården. Syftet med uppsatsen är att belysa vilka diskurser som, via några av Sveriges mest inflytelserika ledarskribenter, kom att dominera den debatt som blossade upp sommaren 2021 efter det att Dagens Nyheter gjort en granskning där de påstod sig ha avtäckt strukturell rasism i vården. Syftet är vidare att klargöra på vilket sätt som denna mediala elit valde att legitimera sina och i förlängningen även delar av samhällets ståndpunkter i frågan. Uppsatsens övergripande diskussionsfråga avhandlar vad resultaten säger beträffande de maktrelationer som avtäcks, såväl mellan media och dess konsumenter, som mellan olika aktörer inom vårdsektorn. Med hjälp av van Leeuwens modell för legitimeringsanalys, samt van Dijks resultat från tidigare forskning kring rasism och media, visar jag hur alternativa diskurser till den om rasism legitimeras i ledartexterna. Resultatet redovisas tematiskt efter de olika diskurser som framkommer i materialet. Genom en kvantitativ innehållsanalys beräknas den relativa frekvensen för de fyra huvudsakliga legitimeringsstrategierna. På de ställen där det görs relevant analyseras även förnekelsestrategier av rasism för att visa på vilken funktion förnekandena fyller i texterna. Sammanfattningsvis framträder fem alternativa diskurser till den om rasism i ledarartiklarna, där den om patientnöjdhet och den om språkförbistring förekommer i störst utsträckning. Mythopoesis är den legitimeringsstrategi som används flitigast för att legitimera alla alternativa diskurser. Resultaten visar även att samtliga ledarskribenter förnekar rasism i samband med att de konstruerar alternativa diskurser. Detta reproducerar i sin tur diskriminerande föreställningar och rasism, vilket i förlängningen resulterar i ett upprätthållande av rådande maktstrukturer både i vårdsektorn och i samhället i stort.

Syftet med den här studien är att undersöka hur svenskämnet framställs i två läromedel för Svenska 1. Frågeställningarna som undersöks och besvaras är hur svenskämnet framställs i läromedel och huruvida en samstämmighet mellan dessa råder. De läromedel som analyseras och jämförs är Svenska impulser 1 (2017) och Svenska 1 - Helt enkelt (2018). I dessa har avsnitt gällande lyrik, noveller och muntlig framställning valts ut. Läromedlen har analyserats kvalitativt för att identifiera vilka ämnesuppfattningar inom svenskämnet som förekommer. Dessa har kunnat urskiljas genom en innehållsanalys där olika delar i läromedlens valda avsnitt har undersökts. I olika typer av texter samt uppgifter och övningar har olika syften och fokus urskilts, till exempel där innehållet riktar sig till litteraturhistorisk kunskap eller individutvecklande uppgifter. Det har resulterat i följande identifierade inriktningar: litteraturvetenskaplig, kulturarv, litteraturhistorisk, färdighet, språkkunskap och individcentrerad. Resultatet visar en viss samstämmighet med tidigare forskning, bland annat med Lars-Göran Malmgrens (1996) tredelade svenskämne men också med Per-Olov Svedners (2010) argument som kombineras till en svenskämnesprofil. Dock har även en ny inriktning identifierats vilken är en underkategori till den individcentrerade och benämns som psykologisk inriktning där eleven bland annat får kunskap om sin kognitiva förmåga. Vidare visar resultatet att ämnesuppfattningarna samspelar till stor del men förekommer även isolerade. Många av uppfattningarna är gemensamma för böckerna men förekomsten ser ofta olika ut.

Conflicts should be analyzed in terms of a full spectrum conflict including discourse. There are more means to achieve an end goal than through the kinetic force such as military means. The invasion of Ukraine 24th of February 2022 was the culmination of many years of soft and hard power practiced by the Russian state.  With a thematic content analysis on the Russian President Putin’s address to the Nation 18th of March 2014 and 21st of February 2022 the rethoric was separated into themes and analyzed with two theories. The first was soft and hard power where the themes of attraction- and coercion-based rhetoric was applied to the analysis. The second was legitimacy theory, which entailed that rethoric is a mean to gain support towards a grand strategic policy by establishing the national interest, defining threats, course of action and mobilizing the necessary resources within the state. The results showed that in the first speech soft and hard power was more prominent since there was no official involvement from the Russian state in the conflict in Donetsk and Luhansk region of Ukraine that needed to be legitimized. There was an attempt to influence the Ukrainian government and population to change their policies in a more favorable direction with the use of soft and hard power. The second speech was more in line of legitimacy where the Russian state was about to engage military and thus needed to garner the approval of the Russian state and population to be able to mobilize the resources necessary to accomplish such grand strategic agenda.