De senaste årens stora flyktingvågor har en stor påverkan på skolan och idag har många skolor samt lärare erfarenheter av att ta emot nyanlända elever. Dessa elever kommer från olika länder med olika kulturer, religioner och utbildningssystem. Eleverna har med sig olika kunskaper och erfarenheter som skulle kunna bidra i religionsundervisningen i dagens sekulariserade Sverige. Frågan är hur man kan tillvarata denna kunskap i undervisningen och inkludera de nyanlända eleverna. Detta är frågor som behandlas i denna studie Syftet med denna studie är att identifiera och problematisera vad som karaktäriserar mellanstadielärares didaktiska val och praktiker som på ett framgångsrikt sätt dels tillvaratar direktintegrerade nyanlända elevers erfarenheter och förkunskaper, dels främjar inkludering och deras utveckling av ämneskunskaper. Studien har en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer användes som datainsamlingsmetod och analysen av data genomfördes genom en tematisk analys. Resultatet visar att det finns flera strukturella och organisatoriska utmaningar när det gäller religionsundervisning för nyanlända elever. Samtidigt framkommer olika didaktiska val som lärare gör för att överkomma dessa hinder för att så långt som möjligt utveckla nyanlända elevers ämneskunskaper i religion.

Förväntat kunskapsbidrag Studien bidrar med kunskap om praktiska insatser som påverkar förskolepersonals utbildning och undervisning av barn i behov av särskilt stöd. Studien belyser även hur skollagen och läroplanen för förskolan utgör möjliggörande faktorer och/eller hinder i förskolepersonalens arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Syfte och frågeställningar Studien bidrar med kunskap om vilka praktiska insatser som förskolepersonal identifierar som viktiga i sitt arbete för att bedriva likvärdig utbildning för barn i behov av särskilt stöd. Frågeställningarna är “Hur beskriver förskollärare och barnskötare sin implementering av styrdokument i sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd?” och “Hur beskriver rektorer och specialpedagoger strukturella faktorers funktion i utformningen av sin förskoleverksamhet?”. Teori Systemteori valdes som förklaringsmodell för att analysera studiens empiri. Empirin bestod av sju kvalitativa och semistrukturerade intervjuer. Systemteori uppmärksammar vad som händer på olika nivåer i en organisation, vilket innebär att förståelse för såväl individen, gruppen och organisationen som helhet anses viktig. Förståelse för dessa nivåer anses kunna ge insikt om varför en grupp eller organisation upplever ett visst problem (Svedberg, 2021). I och med att studiens frågeställningar formulerades för att undersöka olika delar av studieförskolans organisation, så fungerade systemteori bra som förklaringsmodell. Metod I studien genomfördes sju kvalitativa intervjuer utifrån ett målstyrt urval. Intervjuerna spelades in, kodades och tematiserades. Tematisering bidrog till att skapa djupare förståelse av studiens problemområde och frågeställningar. Identifierade teman låg till grund för studiens resultat- och analysavsnitt. Resultat Resultatet indikerar att förskolepersonals tillgång till egenanställd specialpedagog kan vara en av flera insatser för att bedriva likvärdig utbildning för barn i behov av särskilt stöd. Fördelen är framför allt att specialpedagogen blir mer tillgänglig för personalen, vilket ökar förskollärares och barnskötares möjlighet och initiativ att diskutera specialpedagogiska frågor och arbetssätt. Studien pekar även ut specialpedagogens handledning och observation som potentiellt viktiga verktyg för att generera kunskap, vilken används av personalen för att följa styrdokumentens mål och riktlinjer. Det framkommer också att bildstöd, TAKK och klockor som visualiserar tid är de specialpedagogiska material som används mest i pedagogers utbildning och undervisning av såväl barn utan som i behov av särskilt stöd. Specialpedagogiska implikationer Resultaten visar att handledning av personal bör prioriteras. I handledningssituationer ges möjlighet att öka barnskötares och förskollärares kunskap och förståelse för vilka situationer i utbildningsmiljön som kan utgöra hinder för barn i behov av särskilt stöd. Handledningstillfällen kan till exempel utgå från observationer av personal och barn, vilket blir ett sätt för att uppmärksamma verksamhetens och enskilda barns behov. Även samverkan som är kort och spontan upplevs kunna bidra till att utveckla personalen specialpedagogiska arbetssätt.

No description available.

Skolan ska enligt skollagen bedrivas likvärdig över hela landet, där styrdokumenten ska fungera som ett verktyg för att upprätthålla en likvärdig svensk skola. En del av lärares arbete är att betygsätt elever utifrån Skolverkets styrdokument. Systemet förutsätter att alla lärare på alla skolor arbetar på precis samma sätt. Problematik för likvärdigheten kan därmed uppstå ifall styrdokumenten tolkas olika av lärare, ifall skolor arbetar på olika vis eller när lärare låter sig påverkas av yttre omständigheter. I uppsatsen har fem gymnasielärare inom samhällskunskapsämnet på olika skolor, såväl fristående som kommunala skolor, intervjuats för att undersöka deras upplevelser av betygsättning utifrån styrdokumenten, arbetsplatsen och samhället. Studien är kvalitativ och har en fenomenologisk forskningsansats, där resultatet av intervjuerna syftat till att beskriva de fem lärarnas upplevelser av betygsättning. Principal-agent teorin har satts in i ett skolsammanhang, vilket inneburit att studien undersökt hur lärare (agent) upplevt sin roll som betygsättare och hur de förhållit sig till Skolverkets (principalen) styrdokument samt sin arbetsplats. Resultatet i studien har visat att de intervjuade lärarna sett betygsättning som ett komplicerat hantverk, där lärarnas erfarenhet spelar stor roll vid tolkning och förståelse av styrdokumenten. Lärarna har upplevt att skolans arbetssätt gällande betyg varit väsentligt för deras betygsättning, då arbetsplatsen ska fungera som ett stöd för lärarna. Skolornas arbetssätt har däremot visat sig variera mellan de intervjuade lärarnas nuvarande arbetsplatser, samt skolor som de tidigare arbetat på. Lärarna har även förklarat att samhällets bild av skolan idag är negativ, vilket påverkar hur människor uppfattar lärares arbete i allmänhet och betygsättning i synnerhet.

Syftet med denna uppsats är att beskriva hur två skolor med likartade förutsättningar från samma skolområde, arbetat med resultaten av den obligatoriska kommunala screeningen i åk 2 vårterminen 2016. Studien avser också att klargöra hur kommunikationen angående screeningen mellan de olika nivåerna fungerar, till exempel mellan kommunens centrala tjänstemän och rektor, samt vidare ut till verksamheten. Avsikten är även att belysa hur den årliga screeningen påverkar specialpedagogers arbete, samt hur de olika skolornas arbete skiljer sig åt. Vi har undersökt detta ur ett sociokulturellt perspektiv och har använt intervjuer och dokumentstudier som datasamlingsmetod. Vi har intervjuat nio personer i olika positioner inom kommunen för att få en så heltäckande bild av processen som möjligt. Även ett stort antal informella samtal med personer som har beröring med ämnet har skett och har fördjupat förståelsen av det som undersökts. De dokument som studerats har varit instruktioner till genomförandet av screeningen (från kommunens intranät) samt statistik från Skolverkets databas SIRIS. Resultatet visade att arbetet med screeningen skiljer sig åt mellan de två skolorna, framför allt i efterarbetet med resultaten och påverkan på specialpedagogens arbete. Den ena skolan genomför ett arbete med träningstillfällen som sedan avslutas med ett nytt testtillfälle. Allt detta sker på uppdrag av rektor. På den andra skolan genomför ansvarig pedagog ett självständigt arbete med fokus på samarbete eftersom hen anser att det är vad gruppen främst behöver. Dessa skillnader i arbetssätt menar vi hör samman med olikheter i kontinuitet i personalsituationen samt ledningens inställning till resultat. Studien har också visat på brister i kommunikationen mellan de olika organisationsnivåerna och en tveksamhet till materialets utformning. Detta har vi tolkat som att screeningen som fenomen är ifrågasatt, utifrån aktuell läroplans synsätt och modern forskning kring bedömning.

Utifrån intervjuer av tre tekniklärare och deras perspektiv undersöker detta arbete lärarnas tankar kopplade till planering och upplägg av undervisningen i kursmomentet ritteknik. Resultatet analyseras med avseende på likvärdighet utifrån ämnesplanens centrala innehåll och kunskapskrav. Forskningsfrågorna omfattar vad som undervisas inom kursmomentet, om innehållet för kursmomentet är likvärdigt för de tre lärarna samt lärarnas tankar kring ett hypotetiskt nationellt provs påverkan på kursmomentet. Resultatet visar att kursmomentet fokuserar på grunderna i ritteknik, med fokus på vyer, vyplacering, snitt och genomskärningar. Utformningen av kursmomentet görs, eller har gjorts, av de undervisande lärarna tillsammans med kollegor, eller på egen hand, och den bygger på tidigare undervisning och lärarnas tidigare erfarenheter och kunskaper inom ritteknik. Undervisningsmaterialet är egenproducerat eller producerat tillsammans med kollegor och utifrån intervjuerna överensstämmer lärarnas undervisning med ämnesplanen för kursen och i detta stadie ser den även ut att vara likvärdig eller åtminstone relativt likvärdig för de tre lärarna. Lärarna ger uttryck för att vilja ha tydligare styrning av vad kursmomentet omfattar, men ett nationellt prov för kursen anses inte möjligt att införa med nuvarande utformning av kursen och det skulle även inskränka på lärarnas möjlighet att påverka upplägg och bedömning av kursmomentet.

Syftet med denna studie är att undersöka hur några grundskollärare upplever arbetet med de nationella proven i svenska i årskurs sex. Resultatet i studien baseras på kvalitativa intervjuer med sex yrkesverksamma lärare med erfarenhet av att arbeta med de nationella proven i svenska i årskurs sex. Tidigare forskning som presenterats i studien visar bland annat att många elever har svårt att prestera på sin egentliga kunskapsnivå under de nationella proven samt att många lärare upplever en problematik kring i vilken utsträckning de får anpassa de nationella proven i förhållande till elever med särskilda behov. De teoretiska utgångspunkter som studien vilar på är ramfaktorteorin, krav-, kontroll- och stödmodellen av Karasek och Theorell (1990) samt begreppet likvärdighet utifrån Skolverkets (2018a) och skollagens (SFS 2010:800) definition och tidigare forskning om begreppet likvärdighet i förhållande till de nationella proven.   Studien kom bland annat fram till att elevernas resultat på de nationella proven framförallt fungerar som en bekräftelse på det lärarna redan visste, att lärarna är delvis kritiska till i vilken utsträckning de nationella proven får anpassas i förhållande till elever med särskilda behov, att de flesta lärarna upplever en förhöjd stressnivå hos sina elever under de nationella proven samt att de flesta lärarna ser sambedömningen som en av de nationella provens fördelar.

Syftet med den här fallstudien är att undersöka två segregerade F-9 skolor i en storstadsregion i Sverige som lyckats vända ett nedåtgående resultat till en mer inkluderande och likvärdig undervisning. De frågor som är i fokus för studien är hur skolorna organiseras för att stärka elevernas delaktighet och resultat, vilka faktorer som varit fördelaktiga i förändringsarbetet samt hur det specialpedagogiska arbetet och stödinsatser organiseras. Genom en fenomenologiskt och hermeneutiskt inspirerad kvalitativ metod har rektorer, lärare och specialpedagoger/speciallärare intervjuats och materialet har tematiserats. Studien placeras i en kontext med inslag av sociologi, organisationsteori och ett ekologiskt perspektiv på specialpedagogik. Resultatet visar att de två skolorna har fått en ny och stabil ledning som organiserar skolan med inkluderande perspektiv med fokus på höga förväntningar och stöd för såväl lärarna som eleverna. Ledningen är närvarande i verksamheten och tar hänsyn till den lokala kontexten i utvecklingsarbetet för att förbättra eleverna möjlighet till delaktighet och resultat. Ramar och strukturer har upprättats för att klargöra ansvar för undervisningens organisering, närvaro, resultat och elevhälsa. Genom de nya strukturerna ställer ledningen ökade förväntningar på lärarna i fråga om att ta ansvar för eleverna men ger samtidigt sitt och organisationens stöd i att utveckla arbetet genom handledning och lärande i organisationen. Båda organisationerna har bytt ut en stor del av lärarkollegiet och nya perspektiv på eleverna har bidragit till utvecklingen. Vidare har skolorna en tydlig samarbetskultur som innebär kollegialt lärande, gemensam problemlösning och reflektion, ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt samt fokus på ledning och stimulans där elever ska stöttas inom ramen för gruppen. På de båda skolorna organiseras stödinsatser genom flexibla lösningar men på olika sätt.

Sammanfattning Skolverket (2018) bedriver sedan 2015 ett utvecklingsarbete som strävar, med hjälp av ett riktat statsbidrag, att öka utbildningens likvärdighet och stärka förutsättningar i förskolan för att kompensera för barns olikheter. Det ekonomiska stödet är avsett att minska antalet barn i barngrupper, där de yngsta barnen är prioriterade. Denna studie vill ta del av hur utbildningen i förskolan kan utformas och hur förändringsarbetet i att skapa mindre grupper gestaltar sig i praktiken. Syftet är att vidga kunskaperna om hur förskoleverksamheten kan utformas för att främja de yngsta barnens omsorg, utveckling och lärande. Studien genomförs genom att studera pedagogernas upplevelser av förändringsarbetet för att frambringa mindre barngrupper, på en förskola som har tilldelats statsbidrag. Undersökningen genomförs med hjälp av semistrukturerade intervjuer samt samtalspromenader som är redskap av kvalitativ karaktär. De valda metoderna ger möjlighet att sammanföra pedagogernas uttryck för att skapa en bild av hur förändringsarbetet ser ut på en småbarnsavdelning. Resultatet visar att flera områden har genomgått förändringar i struktur, fysisk miljö och pedagogiskt ledarskap, allt för att skapa mindre barngrupper. De strukturella förändringarna berör avdelningens grundstruktur, barnens uppdelning i två mindre grupper samt schemaläggning av barns aktiviteter ute och inne. Fler rum har skapats på avdelningen för att vistas i med små grupper samt vid behov kunna samlas i en stor barngrupp. Miljön har anpassats och tillgängliggjorts mer för barnen för att främja barnens omsorg, utveckling och lärande i de nya gruppsammansättningarna. Förändringar i pedagogiskt ledarskap resulteras i att en pedagog arbetar självständigt och ansvarar för ett mindre antal barn. Dessutom visar resultat att mindre barngrupper främjar pedagogernas arbete med omsorg, utveckling och lärande.

Den här studien syftar till att bidra med kunskap och insikt om hur förskollärare uppfattar begreppet likvärdighet och dess innebörd i en förskolekontext. Empirin har samlats in genom fem semistrukturerade kvalitativa intervjuer med utbildade och verksamma förskollärare. Studien har sin grund i den fenomenografiska ansatsen och har därför utförts enligt en fenomenografisk analys. Resultatet har utmynnat i två utfallsrum innehållande fem beskrivningskategorier var. Första beskrivningskategorin visar att det finns en variation i hur begreppet likvärdighet uppfattas och andra beskrivningskategorin visar att förskollärarna har olika arbetssätt för att uppnå en likvärdighet. Resultatet visar även att uppfattningarna av begreppet stämmer överens med hur de arbetar för en likvärdig förskoleverksamhet. Däremot finns en osäkerhet kring likvärdighetsbegreppet och förskollärarna ser ett behov av ett förtydligande av definitionen.