Syftet med denna studie var att tolka förskollärares uppfattningar om styrdokumentensformuleringar av likvärdighetsuppdraget med fokus på barns socioekonomiska bakgrunder. Studien har en kvalitativ ansats och data samlades in genom semistrukturerade intervjuer, där sex förskollärare medverkade. I resultatet uttryckte förskollärarna uppfattningar om att förskolans verksamhet var anpassningsbar, där barnens behov och förutsättningar sågs som viktiga delar för att kunna utforma en verksamhet som är likvärdig för alla barn oavsett socioekonomisk bakgrund. Förskollärarna uttryckte uppfattningar om att verksamheten måste utformas olika för det enskilda barnet och att det är viktigt att diskutera formuleringarna i Lpfö18 tillsammans i arbetslaget. Resultatet visade också på att det finns utmaningar, därförskollärarna upplevde en otillräcklighet i att räcka till för alla barn samt att yttre faktorer såsom barngruppens storlek och förskolans ekonomi hade en påverkan. Förskollärarna uppfattade ocksåatt det fanns krav på deras yrkesroll som inte handlade om förskolans verksamhet ochutbildning. Det framkom skilda uppfattningar om att förskolan behövde kompensera för det som saknas, men resultatet visade på att alla barn ska kompenseras för det dom behöver och förskollärarna försöker hitta vägar för att kunna kompensera så att förskolans verksamhet ska anses likvärdig för alla barn. Utifrån studien går det att dra slutsatser att förskolans likvärdighetsuppdrag är ett tolkningsbart uppdrag som kräver diskussioner i arbetslaget för att kunna realisera det i sin egna verksamhet. Förskollärarna har en viktig roll för att tillgodose att förskolan närmar sig en verksamhet som blir likvärdig, där utgångspunkten är barnensbakgrund, och deras olikheter ses som en tillgång samt att barnens behov och förutsättningar alltid är i centrum i utformandet av verksamheten. / <p>Betyg i Ladok, 210108.</p>

Studiens syfte är att undersöka och utveckla kunskap om hur slöjdlärare uppfattar att de hanterar bedömnings- och betygsprocessen, hur de uppfattar att de går till väga, vad som ligger till grund för deras handlingar och hur de tolkar och använder de styrdokument som ligger till grund för betygsättning i dag. För att ge förståelse åt studiens sammanhang utgår det övergripande perspektivet från en läroplansteoretisk ram, där hänsyn tas till både ram och aktör. Genom den kvalitativa metoden som ansats har resultatet samlats in med hjälp av halvstrukturerade intervjuer som transkriberats och analyserats med inspiration från fenomenografin. Ett urval betygsättande slöjdlärare har bidragit med sina uppfattningar om hur tillämpningen av bedömnings- och betygsprocessen går till utifrån ett antal öppna frågor. I litteraturstudien presenteras svensk betygshistorik, dagens styrdokument och det som styr bedömningen i slöjdämnet specifikt. Jag redogör även för tidigare forskning i ämnet om betyg och bedömning allmänt och specifikt om slöjdämnet. Resultatet visar att det i stort sett bara är kunskapskraven informanterna pratar om och hänvisar till i bedömnings- och betygsprocessen, övriga delar av styrdokumenten nämns knappt. De identifierade kategorierna i resultatet visar att det är många aspekter för slöjdlärare att tolka och förhålla sig till vid bedömning och betygsättning. Majoriteten av kategorierna kan härledas från kunskapskraven och tolkningar av dem ur olika synvinklar. De standardiserade värdeorden i kunskapskraven är något som i forskningen har kritiserats både för att kunna misstolkas och för att vara svåra att bedöma och sätta likvärdiga betyg utifrån. I studien framkommer att det inte bara är värdeorden, d.v.s. nivåerna i betygsättningen som är svårtolkade och tolkas olika utan även andra aspekter. Innehållet i kunskapskraven, det vill säga begrepp i textmassan tolkas olika och komplexiteten av varje del som kunskapskraven är indelade i, blandannat i bedömningsstödet och i många bedömningsplattformar förenklas ytterligare och tolkas olika. En slutsats är att det är viktigt för slöjdlärare att skolledningen avsätter tid för strukturerad sambedömning i olika gruppkonstellationer, dels för att uppnå kompetens och säkerhet, men också sträva mot likvärdighet.

Syftet med studien var att belysa samverkan mellan förskollärare och nyanlända vårdnadshavare ur ett likvärdighetsperspektiv. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har kvalitativa metoder använts. Intervjuer har genomförts med fem stycken förskollärare från tre olika kommuner. Studier visar att förskollärare använder sig av ett flertal olika för att uppnå en god samverkan med de nyanlända vårdnadshavarna. Det finns flera faktorer som kan påverka likvärdigheten i samverkan. Bland annat framgår att förskollärarna utöver en styrning i relationen med de nyanlända vårdnadshavarna.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur barn i förskoleåldern 4–6 år upplever likvärdighet. För att besvara syftet har två frågeställningar använts: Vilka upplevelser och tankar om bilden framkommer som berör likvärdighet? Vilka aspekter av likvärdighet berörs i barnens uttryckta upplevelser och tankar? Detta har undersökts med hjälp av sokratiska samtal. Som stöd för samtalen användes en stimulibild som visualiserar djur som ska upp i ett träd. Empirin är insamlad genom fyra sokratiska samtal med 3–5 barn i varje grupp. Den teoretiska inspiration som har använts vid analysen är livsvärldsfenomenologi, vilket även syns i resultatdelen av uppsatsen. Resultatet togs fram med hjälp av en tematisk analys. Tre teman arbetades fram ur analysen utifrån vad barnen sa om bilden och djurens möjligheter att klara av sin givna uppgift. Resultatet visar att barnens upplevelser kring de olika djuren påverkar hur de anser att djuren kan ta sig upp i trädet. Barnen vill att alla djuren ska lyckas och kommer med många olika förklaringar över hur det ska gå till. Barnen upplever likvärdighet som en rättvisa och visar på att olika villkor påverkar om likvärdighet kan uppnås.

Syftet med följande studie är att bidra med kunskaper om lärares och specialpedagogers förutsättningar att ta sig an och arbeta med den specialpedagogiska delen av det kompensatoriska uppdraget tillsammans, ett uppdrag som omfattas av att uppväga skillnader i elevers olika förutsättningar på vägen mot utbildningens mål. Forskning visar att uppdraget som sådant är både komplext och mångtydigt, och den senaste Pisarapporten visar att skolan misslyckas att verka kompensatoriskt vilket i sin tur påverkar likvärdigheten i svensk skola. I studien sätts lärares och specialpedagogers tolkningar och uppfattningar om det kompensatoriska uppdraget in i ett frirumsteoretiskt ramverk, där yttre och inre gränser samt lärarprofessionalism är bärande begrepp. Studien är kvalitativ och semistrukturerade intervjuer med sex lärare och två specialpedagoger på två skolor med väsentligt skilda elevunderlag, socioekonomiskt och sociokulturellt, utgör studiens empiriska underlag då jämförelser är ett inslag av vikt i den forskningsansats vi hämtat inspiration från: grundad teori, GT. Resultatet visar att det kompensatoriska uppdraget är både komplicerat och otydligt, att lärare och specialpedagoger upplever sig sakna både tid samt kunskap och kompetens, och att det viktiga tillsammansarbetet tenderar att svikta. Lärares och specialpedagogers förutsättningar att ta sig an och arbeta med den specialpedagogiska delen av det kompensatoriska uppdraget begränsas således på grund av olika faktorer. Detta leder i sin tur till en känsla av otillräcklighet, oavsett elevunderlag, vilket i sin tur leder till en delvis (o)medveten ansvarsförskjutning. Därav problematiseras i diskussionsdelen även det kompensatoriska uppdraget i förhållande till likvärdighet eftersom det kompensatoriska uppdraget är en förutsättning för likvärdighet. Likaså lyfts även vikten av det specialpedagogiska uppdraget i relation till det kompensatoriska uppdraget i diskussionsdelen. Utifrån ett likvärdighetsperspektiv utgör specialpedagogrollen en brygga mellan teori och praktik och på så sätt skapas bättre förutsättningar för att “lyckas” med det kompensatoriska uppdraget dvs. skapa en så likvärdig utbildning som möjligt för eleverna.

No description available.

Syftet med denna studie är att ge en fördjupad förståelse för hur lärare i årskurs 1–3 ser på likvärdighetsuppdraget när det kommer till elever i behov av extra anpassningar. Detta genom att undersöka hur lärare arbetar med bildstöd för elever i behov av extra anpassning. Studiens frågeställningar är därmed, hur motiverar lärare valet att använda eller inte använda bildstöd för elever i behov av extra anpassning? Vilka faktorer påverkar lärarens användande av bildstöd? Vilka utmaningar och framgångar upplever lärare i arbetet med bildstöd? Tidigare forskning visar på två olika delar, där ena delen av forskningen behandlar hur bildstöd gynnar alla elever. Den andra delen av forskningen behandlar bildstöd som gynnsamt för elever med diagnoser. Studiens teoretiska utgångspunkt är pragmatismen. Pragmatismens syn på undervisning används för att analysera resultaten. Metoden som används för denna studie utgår ifrån semi-strukturerade intervjuer från två olika skolor som sedan analyseras utifrån en tematisk analys. Studiens slutsatser visar på att lärarnas utbildning kan påverka lärarnas möjlighet att förse elever i behov av extra anpassning med bildstöd. Samtliga av de fem deltagande lärare anser att bildstöd gynnar alla elever. Dessa två slutsatser kan komma att påverka likvärdigheten i skolan.

Följande examensarbete undersöker lärares upplevelser av inkludering i religionsundervisning. Undersökningen baseras på kvalitativ studie, i form av intervjuer med tre ämneslärare som har religion som sitt huvudämne. Studien har sin grund i vetenskapsteorin fenomenologi, som intresserar sig för människors upplevelser. I resultatdelen framställer jag lärarnas upplevelser av deras arbetssätt samt om de arbetar ur ett inkluderande perspektiv. Studiens syfte är att belysa hur viktigt det är att ge alla elever samma förutsättningar för att lyckas samt att möta elevernas behov.

Den här rapporten handlar om utvecklartjänster i fritidshemmet. Ett jobb jag själv innehar. Fritidshemmet idag är en verksamhet som ganska nyligen fått en egen läroplan, men det har funnits ett glapp mellan rektorers kunskap om fritidshemmen och de krav som nu ställs på verksamheten. Många kommuner har de senaste fem åren valt att rekrytera eller internrekrytera olika former av utvecklingstjänster. Rapporten kommer att göra ett nedslag i en kommun som valt att jobba med utvecklartjänster för att öka likvärdigheten i sina fritidshem. Likvärdigheten var ett problemområde som kommunens rektorer och förvaltning identifierade 2018 och valde att starta ett projekt som heter fritidshemslyftet. Detta projekt skulle ledas av internrekryterade utvecklare i fritidshem. Så frågan nu, tre år senare, är om utvecklarna skapat en bättre likvärdighet i kommunens fritidshem. Hur används utvecklarna och hur har de använts i denna kommun? För att få svar på de frågorna har intervjuer med rektorer, utvecklare i fritidshem och personal som jobbar med utvecklare gjorts, där de berättar om sina upplevelser av utvecklartjänster och likvärdighetsarbete. Kvalitativ metod och tematisk analys har använts för att fånga upp teman i empirin. Dessa teman ger ett resultat, som visar på hur man kan fånga upp likvärdigheten i fritidshemmen. Hur rektorer, utvecklare och personal ser på den här verksamheten. Framför allt så visar den på ett lyckat projekt med många vinster för fritidsverksamheten. Ur det perspektivet och ur mitt perspektiv som verksam utvecklare i fritidshem, så finns det upplevda värden av utvecklartjänsterna som vi behöver öka förståelsen om. Denna typ av tjänst har många namn men kommer i denna skrift gå under benämningen utvecklare- utvecklarna.

I denna uppsats studeras fyra regionsutredningars argumentation för respektive mot skapandet av storregioner i Sverige. Utredningarna i fråga är Regionsutredningens slutbetänkande från år 1992, Västsverigeutredningens slutbetänkande från år 1992, Ansvarskommitténs slutbetänkande från år 2007 samt Indelningskommitténs delbetänkande från år 2016. Syftet med uppsatsen är att utifrån teorier rörande regionalism, nyregionalism och demokrati studera fyra tidigare regionsutredningars argumentation. De utvalda regionsutredningarna är utförda under åren 1992, 2007 och 2016. Hur ser deras argument ut på området och går de att koppla till uppsatsens tre teoretiska ansatser som är demokrati, regionalism och nyregionalism? Vilka är argumenten som framförts av utredningarna för respektive mot skapandet av storregioner i Sverige. Finns det en samsyn i utredningarnas argumentation vad gäller behovet av en regionsreformering och vad en sådan i så fall skulle innehålla eller har utredningarna helt olika infallsvinklar. Uppsatsens frågeställningar är följande. Vilka är regionsutredningarnas huvudargument för respektive mot en reformering av det regionala systemet? Går det att koppla deras argumentation i betänkandena till teorier rörande regionalism och demokrati? Hur mycket skiljer sig regionsutredningarnas betänkanden åt när det kommer till deras förslag på hur den regionala nivån kan förändras. Går de även utifrån dessa förslag att avläsa vilken av de tre teoretiska ansatserna som haft störst inflytande över utredningarnas beslut? Metoden som denna uppsats använder sig av för att kunna besvara uppsatsens syfte och frågeställningar är en argumentationsanalys som består av fem proargument och fyra contraargument som fungerar som uppsatsens operationalisering av de tre teorierna: regionalism, nyregionalism och demokrati. Uppsatsens slutsatser visar att det finns en beviskraft i de contra- och proargument som tagits fram men att beviskraften är något sämre hos contraargumenten. Det har kunnat klargöras att det finns ett samband mellan utredningarnas argumentation och uppsatsens tre teorier. Slutligen framgår det att samtliga av de fyra regionsutredningarna anser att dagens län är för små för att klara framtidens utmaningar gällande demografi och regional utveckling, där Västsverigeutredningen och Regionsutredningen fokuserat på den regionala utvecklingen och Ansvarskommittén och Indelningskommittén på de demografiska frågorna.