I undervisningen kan skönlitteratur användas på många sätt - som underhållning eller som ett sätt att inhämta kunskap genom att kritiskt granska det lästa. Språk, litteratur och makt är nära sammankopplade och barn identifierar sig ofta med och kan ta efter de (ofta stereotypa) beteenden som karaktärerna uppvisar. Att samtala om och kritiskt granska skönlitteraturens bärande idéer, teman, karaktärer och deras beteenden, bidrar till att nya perspektiv och handlingar synliggörs för eleven. Detta kan i sin tur bidra till att eleven vidgar sin erfarenhetsvärld och sitt sätt att handla och bemöta andra människor. I denna studie analyseras den första (del 1) och den fjärde (del 4) delen ur bokserien Handbok för superhjältar (Våhlund & Våhlund, 2017; Våhlund & Våhlund, 2018). Urvalet har baserats på utlåningsstatistik från Bibliotek Uppsala och Biblioteken på Gotland och valet av del 1 och del 4 gjordes för att undersöka om, och i så fall hur, skildringar av maktrelationerna har förändrats under seriens gång. Critical literacy är teorier om att kritiskt analysera skönlitteratur och texter i allmänhet och används i denna studie som teoretisk utgångspunkt samt ligger till grund för analysmetoden. I denna studie analyseras makt utifrån Jane E. Kelleys (2008) klassificering av maktrelationer: domination (dominering), collusion (maskopi), resistance (motstånd) och agency (samarbete). Dessutom har maktrelationen maktlöshet inkluderats, samt en kategori för övriga maktrelationer som inte passar in på någon av de andra maktrelationerna, vilken benämns som övrigt. Analysen genomförs både kvantitativt och kvalitativt med en textanalys och en bildanalys. Den kvantitativa delen genomförs för att få en helhetssyn över fördelningen av vilka maktrelationer som förmedlas i böckerna. Den kvalitativa delen genomförs för att analysera hur och på vilket sätt dessa maktrelationer förmedlas. För att genomföra textanalysen användes följande kategorier: namn och pronomen (jfr Luke, 2000, s. 456), känslouttryck (jfr Ekman i Hillbom, 2015, s. 43) samt övriga formuleringar som signalerar makt. För genomförandet av bildanalysen (jfr Schieble, 2014, s. 50) användes följande kategorier: vinklar och perspektiv (jfr Schieble, 2014, s. 50; Carlsson & Koppfeldt, 2008, s. 21), kroppsspråk (jfr Bailey & Kelly, 2015, ss. 318-319) och ansiktsuttryck (jfr Ekman, 1979, s. 176; Crivelli & Fridlund, s. 394). Resultatet visade att maktrelationerna dominering och maktlöshet är mest förekommande. Maktrelationen dominering förmedlas i text främst genom kategorin namn och pronomen och i bild genom kategorierna kroppsspråk och vinklar och perspektiv. Maktrelationen maktlöshet förmedlas i text främst genom kategorin känslouttryck och i bild genom kategorin ansiktsuttryck. Maktrelationen samarbete förmedlas minst. Resultatet av jämförelsen mellan del 1 och del 4 visar att förmedlingen av maktrelationer i del 4 är mer varierad. I del 4 används ilskna ansiktsuttryck (ansiktsuttryck) och breda kroppshållningar (kroppsspråk) för att förmedla maktrelationen dominering mer än i del 1. Det kan konstateras att den tidigare forskningen i stor utsträckning bekräftas. Handbok för superhjältar förmedlar ojämlika maktrelationer och förstärker bilden av att vita män innehar maktpositioner, vilket således förstärker de samhälleliga ojämlikheterna. Samtidigt, i motsättning till den tidigare forskningen, är superhjälten en kvinnlig karaktär som gör motstånd (Morgan, 1997, s. 1). Vidare bekräftas den tidigare forskningen eftersom Luke (2012, s. 225) och Shor (1999, s.2) menar att en utökad textanvändningskapacitet möjliggör analys och förändring av sociala relationer. Skolverket (2017, s. 10) och Morgan (1997, ss. 1-2) menar att läsare påverkas av texter och att det således blir viktigt att reflektera över hur denna påverkan kan se ut. Tydligt är att texter, medvetet eller omedvetet, har politiska inslag och maktinsinuationer, och likaså Handbok för superhjältar.

Syftet med studien var att med utgångspunkt i socialarbetares erfarenheter undersöka synen på och medvetenhet om makt i form av maktutövning och maktrelationer gentemot klienter. Vidare undersöktes om detta skiljer sig beroende på om socialarbetaren har en myndighetsutövande eller en behandlande roll och vilka arbetsuppgifter de utför. En kvalitativ metod i form av intervjuer användes. Totalt fyra yrkesverksamma socialarbetare intervjuades, två myndighetsutövare och två behandlare. Som teoretisk referensram användes begreppen frikoppling och sammankoppling samt en maktförhållande matris, vilket möjliggjorde att analysera maktrelationerna utifrån både mikro- och makronivå. Tillsammans med tidigare forskning användes de teoretiska perspektiven för att analysera studiens resultat. Resultatet visade att socialarbetarna hade olika uppfattningar om makt och den maktrelation som uppstår mellan dem och klienterna oberoende av deras yrkesroller. Exempelvis utgjorde lagstiftning en mer väsentlig del av myndighetsutövarnas arbete än behandlarnas arbete. Denna konkreta skillnad i de respektive yrkesrollerna antyder att maktpositionen i förhållande till klienten var tydligare i det myndighetsutövande arbetet än i behandling. Till skillnad från de myndighetsutövande socialarbetarna behövde de behandlande socialarbetarna inte förmedla svåra besked eller beslut till klienterna. Myndighetsutövarna har även med sin beslutsrätt i det dagliga arbetet mer makt-över, medan behandlarna utifrån sitt nära arbete med klienterna har mer makt-tillsammans. / The purpose of the study was to, based on the experiences of social workers, examine the view of and awareness of power in the form of exercise of power and power relations towards clients. It was further investigated whether this differs depending on whether the social worker has an executive or a therapeutic role and which tasks they performs. A qualitative method in the form of interviews was used. A total of four professional social workers were interviewed, two authorities and two therapists. Disconnecting and interconnecting, as well as the Matrix of power relations were used as a theoretical frame of reference, which made it possible to analyze the power relations from both micro and macro level. Together with previous research, the theoretical perspectives were used to analyze the results of the study. The result showed that social workers had various perceptions of power and the power relationship that arises between them and the clients, regardless of their professional roles. Legislation was a more significant part of the work of the authorities than the work of the therapists. This difference in the respective professional roles suggests that the position of power in relation to the client was clearer in the administrative work than in treatment. Unlike the authorities, the therapists did not have to convey difficult decisions to the clients. The authorities also have more power-over with their decision-making power in the daily work, while the therapists, based on their close work with the clients, have more power-together.

Denna uppsats redogör för hur mening skapas kring könsroller inom mormonismen utifrån dess religiösa urkunder samt förkunnanden från auktoriteter inom kyrkan. Ljuskastas över mansidealet, kvinnoidealet och maktrelationer inom religionen utifrån frågan om kön. Undersökningen är avgränsad till de tre specifika religiösa urkunderna som är specifika för mormonismen (Mormons bok, Den kostbara pärlan samt Läranoch förbunden), vidare undersöks uttalanden/förkunnanden från mormonska auktoriteterinom kyrkan gällande frågan om kön. Undersökningen genomförs kvalitativt och analyserar resultaten utefter diskursanalys och diskursteori. Undersökningen kommer attvisa på att språkbruket inom mormonismen utgår från en essentialistisk syn på kön där kvinnans och mannens olika ordinerade roller i livet baseras på denna syn. Vidare upptäcks stora skillnader på hur man talar om kvinnor respektive män, där språket är särskilt värderande. Utifrån språket synliggörs maktrelationer där mannen både erhåller makten i kyrkan och ses som familjens överhuvud.

Detta examensarbete är en kritisk textanalys av ett urval texter som hämtats från två läromedel avsedda för gymnasiekursen Svenska 1. Analysen baseras på den textanalysmodell som presenteras i Hellspong och Ledin (1997), och de resultat den genererar tolkas med utgångspunkt i normkritisk teori. Examensarbetets syfte är att synliggöra dolda maktförhållanden och normer som inte är uppenbara vid en första anblick, genom en granskning av vilka språkliga val som gjorts under utarbetande av texterna samt vilka konsekvenser dessa val får ur ett normkritiskt perspektiv.Resultatet ger att språkliga val gällande lexikon, grammatik och lingvistiska former har medfört att vissa deltagare tilldelas makt på bekostnad av andra, och att en del av dessa val syftar till att dämpa effekterna av rådande maktobalanser genom att ge sken av mer jämlika förhållanden än de faktiskt rådande. Detta ger i sin tur möjlighet att föra fram argument utan att det tydligt framgår att det är just argumentation det handlar om. Analysen ger också exempel på framställningar som innehåller implicit uttryckta normer i fråga om studieförutsättningar, ideologiska värderingar, kroppsfunktioner och manlighet. Sammanfattningsvis gav resultaten indikationer på att det föreligger behov att låta läromedel genomgå en kritisk textanalys med normkritiskt perspektiv, med fördel innan läromedlen i fråga köps in av skolor och delas ut till elever.

Makt uppstår i alla interaktioner, i alla relationer och är i en ständig förändringsprocess. Därmed finns makt ständigt närvarande, såväl i samhället som i förskolan. I förskolan är samling en vanligt förekommande del av dagen. Syftet med föreliggande studie är att undersöka maktrelationer i samlingen, hur förskollärare resonerar kring dessa, samt vilken inverkan maktrelationerna får på barns delaktighet i samlingen. Studien tar utgångspunkt i teorier om makt, främst Foucault. Detta är en kvalitativ studie, där videoobservationer av fyra samlingar och stimulated recall med de förskollärare som ledde samlingen använts som metod. Tematisk analys har använts för att analysera empirin utifrån begreppen makt, disciplinering, pastoralmakt och självstyrning. Resultatet visar att maktrelationer ständigt uppstår i samlingen och är i en ständig förändringsprocess, där både barn och förskollärare utövar makt. Slutsatsen är att maktrelationerna präglas av att förskolläraren exempelvis utövar makt i egenskap av samlingens ledare, alltså pastoralmakt samt genom att synliggöra normer genom disciplinering, och att barnen utövar makt genom självstyrning. Både barn och förskollärare utövar makt genom kunskap, men förskollärares kunskap innefattar både didaktisk kunskap och ämneskunskap, och kunskap om enskilda barn. Däremot utövar vissa barn mer makt i samlingen vilket får inverkan på delaktigheten.

Denna studie syftar till att analysera vuxnas styrning, barns mothandlingar och relationen mellan dessa för att förstå barns roll som aktörer i förskolan. Det empiriska materialet samlades in med hjälp av fältanteckningar under observation på en förskola. Vår egen roll, reaktioner på barnens motstånd och vår delvis omedvetna styrning i observationen gjorde att även känslor, tankar och intentioner kunde analyseras. Materialet analyserades med hjälp av Foucaults teorier om makt, där begreppet maktrelationer gör det intressant och möjligt att inte bara analysera vuxnas styrning av barn utan istället både barn och vuxnas handlande, och Bachtins teori om karnevalen, där karnevaliska element såsom hån och skratt beskrivs som verktyg för att gå bortom normer. Sammanfattningsvis blev slutsatserna att vi såg att vår styrning inte bara sker för att få effekt på barns handlingar utan även sker som en effekt av att vi känner att vi inte har kontroll vilket visar att barnen i högsta grad är aktiva deltagare i maktrelationen. Ser vi barnen som aktörer i maktrelationerna måste vi även se dem som medskapare med verkligt inflytande på vardagen i förskolan. Dessa slutsatser ger oss ett nytt perspektiv på de populära uttrycken ”barns inflytande” och det ”kompetenta barnet”.

Syftet med denna studie var att se om och i så fall hur barns relationer och samspel kan yttra sig i leken utifrån kamratkultur, inflytande och maktrelationer. Vi har utgått från tidigare forskning och teorier om barns lek, inflytande, kamratkultur och maktrelationer för att förstå vår empiri. För att få svar på våra frågeställningar samlade vi in vårt empiriska material genom att videoobservera barn i lek vilket vi sedan transkriberade. Vi har utgått från en kvalitativ forskningsmetod med kvantitativa inslag. Studiens resultat har visat hur barn samspelar i lek genom leksignaler och lekregler vilka bidrar till en viktig faktor i hur inflytande och maktrelationer bland barn kan yttra sig i leken. För att vidare förstå vårt resultat har vi använt oss av Corsaros begrepp tolkande reproduktion samt Foucaults tankar kring makt för att förstå kamratkultur och maktrelationer bland barn. Analysen är uppdelad i kategorierna inflytande, kamratkultur och maktrelationer och i slutdiskussionen kom vi fram till att maktrelationer blev det mest centrala begreppet i studien.

I dagens samhälle spenderar barn en stor del av sin barndom på förskolan. Min erfarenhet är att barngrupperna är stora och att barnen ingår i många olika relationer, bland annat maktrelationer. Utifrån mina erfarenheter är av relevans att pedagogerna behöver öka sina kunskaper om barns maktrelationer för att hantera konflikter och förbättra klimatet i gruppen.Syftet med studien är att undersöka hur maktrelationer kommer till uttryck i förskolebarns fria lek.Jag genomförde studien med hjälp av kvalitativ metod i form av icke-deltagande observation där jag använde ljudupptagning och anteckningar för att samla in data. Jag observerade barnens fria lek under tre veckors tid på en åldersblandad förskoleavdelning.Studien visar att:- Maktutövning pågår hela tiden i barns egenstyrda lek;- Makt handlar om rätten att bestämma och kontrollera barns villkor, andra barn och själva leken;- Barn uttrycker maktutövning verbalt respektive icke-verbalt och använder makt både positivt och negativt;- Barnen använder olika strategier i maktrelationer;- Maktutövning kan innebära både möjligheter och begränsningar för barn;- Barngruppen som jag observerade kräver åtgärder för att klimatet ska kunna förbättras.

Lennartsdotter Ward, Jenny (2016). En värdegrund för alla. En intervjustudie om samtalets möjligheter och begränsningar för utformandet av ett inkluderande värdegrundsarbete i gymnasieskolan (A value system for all. An interview study on the possibilities and limitations of communication as a method for forming an inclusive value education in upper secondary school). Specialpedagogprogrammet; Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola, 90 hp. Föreliggande studie när en förhoppning att bidra till att det specialpedagogiska perspektivet vidgas till att även omfatta skolors värdegrundsarbete som en faktor som kan fungera såväl inkluderande som exkluderande i skapandet av en skola för alla.Problemområdet i examensarbetet är undersöka hur värdegrund och värdegrundsarbete gestaltas, förmedlas och förankras till gymnasieelever, vilka eventuella hinder och möjligheter som upplevs av (i huvudsak) verksamma lärare, samt undersöka på vilka sätt dess innehåll och praktik kan fungera inkluderande som exkluderande för elever från skilda bakgrunder. Syftet med studien är att undersöka vilken roll värdegrund och värdegrundsarbete kan spela för uppfyllandet av en skola för alla, en skola där alla elever oavsett bakgrund, är inkluderade. Jag har sökt få inblick i ett antal verksamma gymnasielärares, specialpedagogs och skolledares upplevelser och erfarenheter av skolans värdegrund och implementeringen av värdegrunden i gymnasieskolan, samt vilka eventuella möjligheter och hinder de eventuellt upplever i detta arbete. Eftersom mina frågor behandlar någons förståelse, tolkning och upplevelse av begrepp och situationer kopplade till dessa begrepp har jag som metod valt att använda mig av kvalitativa intervjuer, sammanlagt sju stycken.Då samtliga respondenter lyfter kommunikation (i form av samtal, diskussion, argumentation och debatt) som det primära verktyget för värdegrundsarbete, och ämnet är värdegrund och värdegrundsarbete (en form av demokratisk fostran) har jag valt att som teoretisk ram använda Jürgen Habermas teorier om deliberativ demokrati och det kommunikativa handlandet samt Tomas Englunds teori om det deliberativa samtalet. Det deliberativa samtalet har, av bland andra Skolverket, lyfts som en metod som gynnar värdegrundsarbetet i skolan och kännetecknas (enligt Englunds definition) av samtalet ska ge olika argument utrymme; vara tolerant; ha inslag av kollektiv viljebildning; ifrågasätta traditionella uppfattningar och helst utesluta lärarledning. Såväl Habermas som Englunds teorier har fått motta en kritik, och en kort sammanfattning ges av den kritik som har relevans för föreliggande studie, samt en kort presentation av några alternativa ansatser (agonistisk deliberation, perspektivisering och överlappande konsensus).Resultat och analys visar att såväl värdegrund (som den formuleras i skollag och läroplaner) som värdegrundsarbete ses av samtliga respondenter som något positivt och självklart. Samtidigt är det behäftat med flera paradoxer och dilemman som den enskilde läraren efter bästa förmåga måste finna lösningar på. Vidare är det framförallt vissa lärare som aktivt arbetar med värdegrunden och jag tolkar bristen på representation som att det finns ett behov av att, ur ett maktperspektiv, reflektera över vilka signaler som ges; vilka som ses som ”Vi”, (dvs de normala och önskvärda) och vilka som är ”de Andra” (dvs de som behöver förändras). Trots de fördelar som finns med det deliberativa samtalet som metod för värdegrundsarbete finns det flera invändningar, varav de främsta handlar om metodens otillfredsställande förmåga att hantera de asymmetriska maktrelationer som finns i skola och klassrum. För det första institutionell ojämlikhet; då det ligger i lärarens uppdrag att bedöma och betygssätta eleven så är det troligt att denne rättar sig efter lärarens förväntningar. För det andra tas för liten hänsyn till social ojämlikhet och kulturell dominans; det vill säga att de redan socialt, ekonomiskt eller kulturellt privilegierade har tolkningsföreträde i samtalen. Majoritets-kulturens värderingar ses som normala, rationella och självklara vilket fungerar begränsande och exkluderande för (vissa) elever med andra/delvis andra värderingar, och kan få till konsekvens att elever väljer att vara tysta istället för att delta. En annan svaghet handlar om metodens svårigheter med att bemöta anti-demokratiska åsikter; det deliberativa samtalets form och innehåll utgör ett demokratiskt ramverk som gör det nästintill omöjligt att samtala med personer som inte delar samma grundläggande demokratiska värderingar. En komplicerande svårighet är att det deliberativa samtalet vilar på föreställningen om förnuft, rationella argument och medborgarskap, medan många värderingar och argument snarare härstammar från känsla, empati och relationer. Min slutsats är att det deliberativa samtalet kan ge värdefull vägledning för hur ett gott värdegrundsarbete kan struktureras. Samtidigt måste det kompletteras av ett maktperspektiv som jag sammanfattningsvis benämner ”asymmetriska maktrelationer”, samt diskussionen om hur skolan demokratiskt ska förhålla sig till icke-demokrater. Jag menar att specialpedagogiken behöver ta täten här och sätta maktrelationer och kommunikationsmönster på agendan.Specialpedagogisk implikation: Skolan ska vara en skola för alla, alla ska vara inkluderade. Ett sätt att arbeta med detta är genom värdegrund och värdegrundsarbete. I bästa fall fungerar detta inkluderande, genom att tillsammans diskutera och enas om samhällets gemensamma värderingar skapas ett kollektivt ”Vi”. Men skolans värdegrund kan även fungera exkluderande, både till innehåll och i praktik. Specialpedagogiken har ett särskilt ansvar att bevaka de ”röstsvagare” elevernas skolsituation och därför behöver den undersöka vilka som ges utrymme att tala och vilka som kan komma att tystna, vad som anses okej att tala om och vilka – och vems – tolkningar det är som har företräde. Specialpedagoger måste fråga sig hur de (och annan skolpersonal) bättre kan arbeta med värdegrund i syfte att skapa en inkluderande värdegemenskap med målet att skapa likvärdig skola, en skola för alla.

I denna studie har vi undersökt hur maktrelationer gestaltas i bilderböcker. Vårt syfte är att titta på hur bilderböcker ur ett historiskt perspektiv gestaltar maktrelationer mellan barn och vuxna och hur relationerna har förändrats över tid.Vi har studerat bilderböcker från tre olika tidsperioder med kvalitativ text- och bildanalys som metod. Det teoretiska perspektiv vi har utgått ifrån är makt och teorin om det kompetenta barnet. Centralt i vårt teoretiska tänkande är att makt ses som en aktivitet i ständig utövning och förhandling mellan människor.Studiens resultat visar att maktrelationer mellan barn och vuxna i bilderböcker har förändrats över tid. Barn tas på större allvar och tillåts ha mer makt i de nyare bilderböckerna. De vuxnas roll i bilderböckerna har förändrats från att ha framställts som en förebild för barn, till att nästan bli osynliga, och därefter bli mer jämlika i sitt förhållningssätt och i vissa fall även till att bete sig oansvarigt mot barn. Vi hoppas att vårt arbete bidrar till att pedagoger i förskolan blir mer medvetna i sina val av bilderböcker samt reflekterar kring maktrelationer i böckerna eftersom äldre bilderböcker ger en annan slags pedagogisk utmaning än den nyare litteraturen.