Résumé : S'intéressant à l'action administrative de premier niveau, ce mémoire tente de mettre en lumière les limites juridiques et les facteurs organisationnels qui influent sur l'exercice par les agents d'indemnisation et les conseillers en réadaptation de la CSST de leurs fonctions. Tout comme des études empiriques réalisées dans d'autres juridictions à l'égard de différents régimes de sécurité sociale et desquelles elle est inspirée, cette étude révèle que l'exercice d'une discrétion administrative est inévitable. Y sont décrites et commentées les méthodes de gestion privilégiées par l'organisme et les fonctions exercées par les décideurs de manière à identifier la part d'appréciation ou de jugement que peuvent exercer les agents et les conseillers dans le cadre du régime québécois de réparation des lésions professionnelles, ainsi que les processus décisionnels, variables selon les fonctions particulières exercées, qui y mis en œuvres. Cette étude démontre également comment la structure administrative privilégiée par l'organisme est susceptible de contribuer au respect des droits des administrés, tout en comportant certains risques d'atteinte à l'équité des processus. / Abstract : This aim of this study is to expose the legal limits and organisational factors which may affect decision-makers' discretion in the context of the employment injuries compensation system in the province of Québec. The findings of this study align with some empirical studies concerning different social security regimes in other jurisdictions from which it is inspired. Indeed, it reveals that administrative discretion is inevitable. It describes and comments the management techniques implemented in the organization. It also describes the particular functions of two categories of street-level workers, the agents d'indemnisation and the conseillers en réadaptation, in order to identify the matters about which they may use their judgment or exercise a discretion, as well as the particular decision-making processes that occur at the front lines of service delivery. It shows how the administrative structure concurs to the respect of the clients rights but may neverheless undermine the processes fairness.

Thesis (PhD)--Stellenbosch University, 2012. / ENGLISH ABSTRACT: A strategy for the design of an effective, practically feasible, robust, computationally efficient autopilot for three dimensional manoeuvre flight control of Unmanned Aerial Vehicles is presented. The core feature of the strategy is the design of attitude independent inner loop acceleration controllers. With these controllers implemented, the aircraft is reduced to a point mass with a steerable acceleration vector when viewed from an outer loop guidance perspective. Trajectory generation is also simplified with reference trajectories only required to be kinematically feasible. Robustness is achieved through uncertainty encapsulation and disturbance rejection at an acceleration level. The detailed design and associated analysis of the inner loop acceleration controllers is carried out for the case where the airflow incidence angles are small. For this case it is shown that under mild practically feasible conditions the inner loop dynamics decouple and become linear, thereby allowing the derivation of closed form pole placement solutions. Dimensional and normalised non-dimensional time variants of the inner loop controllers are designed and their respective advantages highlighted. Pole placement constraints that arise due to the typically weak non-minimum phase nature of aircraft dynamics are developed. A generic, aircraft independent guidance control algorithm, well suited for use with the inner loop acceleration controllers, is also presented. The guidance algorithm regulates the aircraft about a kinematically feasible reference trajectory. A number of fundamental basis trajectories are presented which are easily linkable to form complex three dimensional manoeuvres. Results from simulations with a number of different aircraft and reference trajectories illustrate the versatility and functionality of the autopilot. Key words: Aircraft control, Autonomous vehicles, UAV flight control, Acceleration control, Aircraft guidance, Trajectory tracking, Manoeuvre flight control. / AFRIKAANSE OPSOMMING: ’n Strategie vir die ontwerp van ’n effektiewe, prakties haalbaar, robuuste, rekenkundig effektiewe outoloods vir drie dimensionele maneuver vlugbeheer van onbemande vliegtuie word voorgestel. Die kerneienskap van die strategie is die ontwerp van oriëntasie-onafhanklike binnelus-versnellingbeheerders. Hierdie beheerders stel die navigasie buitelus in staat om die voertuig as ’n puntmassa met ’n stuurbare versnellingsvektor te beskou. Trajekgenerasie is ook vereenvoudig deurdat verwysingstrajekte slegs kinematies haalbaar hoef te wees. Robuustheid word verkry deur onsekerhede en versteuringsverwerping op ’n versnellingsvlak te hanteer. Die gedetaileerde ontwerp en saamhangende analise van die binnelus versnellingsbeheerders word uitgevoer vir die geval waar die invalshoeke klein is. Dit word aangetoon dat, onder praktiese omstandighede, die binnelus dinamika ontkoppel kan word en lineêr word, wat die afleiding van geslotevorm poolplasingoplossings toelaat. Dimensionele en genormaliseerde, nie-dimensionele tydvariante van die binnelusbeheerders word ontwerp en hul onderskeidelike voordele word uitgewys. Poolplasing beperkings, wat ontstaan as gevolg van die tipiese geringe nie-minimum fasegedrag van voertuigdinamika, word ontwikkel. ’n Gepaste generiese, voertuig onafhanklike navigasiebeheer algoritme vir gebruik saam met die binnelus-versnellingsbeheerders word voorgestel. Die voertuig word om ’n kinematies haalbare verwysingstrajek deur hierdie navigasie algoritme gereguleer. ’n Aantal fundamentele trajekte word voorgestel wat maklik gekombineer kan word om komplekse drie dimensionele maneuvers te vorm. Die veelsydigheid en funksionaliteit van die outoloods word deur simulasieresultate met ’n verskeidenheid voertuie en verwysingstrajekte gedemonstreer.

A principal causa da disfunção respiratória em equinos durante anestesia geral inalatória é atribuída à hipoxemia devido a formação de áreas de atelectasias. Visando reverter estes quadros são instituídas as manobras de recrutamento alveolar (MRA) através da administração de elevadas pressões no sistema respiratório. Estas manobras quando utilizadas de maneira inadequada podem contribuir para a formação de atelectasias, barotrauma, volutrauma e até mesmo atelectrauma; sendo de suma importância a sua monitoração. Com isso, uma nova técnica, a tomografia por impedância elétrica (TIE), vem sendo estudada, no qual, seu funcionamento se dá por emissão de corrente elétrica de baixa frequência e intensidade nos tecidos, gerando uma imagem dos tecidos avaliados. Sendo assim, o objetivo do presente estudo experimental foi avaliar se na espécie equina a TIE é capaz de visualizar as alterações de volume corrente global e regional, em pulmões saudáveis, durante a ventilação mecânica e escalonamento da PEEP como MRA. Para tanto foram utilizados 14 equinos de peso médio de 306 kg, submetidos a anestesia geral inalatória em decúbito dorsal. Os animais foram mecanicamente ventilados com volume corrente de 14 mL/kg e frequência respiratória de 7-9 mpm. Foi instituída manobra de recrutamento alveolar, aumentando-se a PEEP de 5 em 5 cmH2O, a cada 5 minutos, até 32 cmH2O, seguido de seu decréscimo também de 5 em 5 cmH2O, a cada 5 minutos, até 7 cmH2O. Foram realizadas coletadas de amostras de sangue arterial para hemogasometria, imagens do TIE e registrados os parâmetros hemodinâmicos e de mecânica respiratória em cada estágio do escalonamento da PEEP. Durante a MRA foram observados aumento na PaO2/FiO2 dos pacientes assim como aumento na complacência estática pulmonar, associado a uma diminuição no shunt pulmonar, e deslocamento da ventilação para região pulmonar dependente por meio da TIE, principalmente em PEEP acima de 17 cmH2O. Como efeitos adversos foram observados alterações em parâmetros hemodinâmicos sendo estas transitórias. Portanto o TIE demonstrou-se capaz de avaliar as mudanças de ventilação pulmonar durante a MRA e mostrou relação com os ganhos em oxigenação e mecânica pulmonar. / The main cause of respiratory dysfunction in horses under isoflurane anaesthesia is hypoxemia attributed to the atelectasis formation areas. In order to revert these sets, alveolar recruitment manoeuvres (ARM) are instituted through high pressures administration in the respiratory system. These manoeuvres when used improperly can contribute to the atelectasis formation, barotrauma, volutrauma and even atelectrauma; being of utmost importance its monitoring. A new technique, electrical impedance tomography (EIT), has been studied, in which its operation is due to the low frequency and intensity of electric current emission in the tissues, generating tissues images for evaluation. Therefore, the present experimental study aimed to evaluate whether in horses the EIT is able to visualize changes of global and regional tidal volume in healthy lungs during mechanical ventilation and titration of PEEP as ARM. For this purpose, 14 horses weighting 306 kg were used, undergoing general inhalation anaesthesia in dorsal recumbence. The animals were mechanically ventilated with tidal volume of 14 mL/kg and respiration rate of 7-9 bpm. An alveolar recruitment manoeuvre was instituted, increasing the PEEP by 5 cmH2O every 5 minutes until 32 cmH2O, followed by decreasing it by 5 cmH2O every 5 minutes to 7 cmH2O. Arterial blood samples were collected for hemogasometry, EIT images and hemodynamic parameters and respiratory mechanics were recorded at each stage of PEEP. During ARM, patients\' PaO2/FiO2 increased as well as increased pulmonary static compliance, associated with a decrease in pulmonary shunt, and pulmonary ventilation moving to dependent areas, mainly when 17 cmH2O or more were applied. As adverse effects were observed transient changes in hemodynamic parameters. So TIE is capable of presenting the changes in pulmonary ventilation in horse in dorsal recumbency undergoing ARM, and showed good relation to oxygenation gain and respiratory mechanics.

I Försvarsmaktens doktriner uttrycks manöverkrigföring och uppdragstaktik som teori och lednings­filosofi. I de taktiska reglementena beskrivs hur uppdragstaktik och manöverkrigföring tillämpas som metod i händelse av fred, kris eller krig. Vidare syftar taktikreglementena till att vara en utgångspunkt för hur våra marina krigsförband utbildas, organiseras och utrustas.   Syftet med undersökningen är att utreda inverkan av införandet av Taktikreglemente för Marinen TRM 1(A) avseende uppdragstaktik och manöverkrigföring. hur uppdragstaktik och manöverkrigföring som metod, inom den svenska Marinen, kan ha påverkats vid införandet av Taktikreglemente för Marinen, TRM 1(A). Undersökningen gjordes genomfördes som en kvalitativ jäm­förande fallstudie där Taktikreglemete för Flottan, TRFL, och Taktikreglemente för Kustartilleriet, TRKA jämfördes med TRM 1(A). Vid textanalysen nyttjades en analysmodell som påvisar uppdrags­taktik och resultaten analyserades därefter mot militär­teoretiker så som Clausewitz, Corbett och Mahan utifrån perspektivet uppdragstaktik och manöver­krig­föring.   Resultatet av undersökningen visar att TRFL och TRKA är att se mer som läroböcker vilka, utan att i detalj beskriva taktiska lösningar, beskriver hur officerare ska tänka i fråga om taktik. Nuvarande regle­mente, TRM 1(A), presenterar i första hand vad Marinen är och upplevs därför mer som en handbok över Marinen snarare än ett taktiskt reglemente. Detta med anledning av att kapitel som om­fattar militär­teori, sjökrigets natur, syfte och metoder utelämnats, vilket gör att den svenska taktiska särarten saknas i TRM 1(A). Övriga slutsatser är att TRM 1(A) exkluderat hur amfibiestridskrafterna taktiskt ska nyttjas samt att reglementet inte harmonierar med Försvarsmaktens doktriner avseende uppdragstaktik och man­överkrigföring. / Manoeuvre warfare and mission-type orders are expressed as theory and philosophy in the Swedish military doctrine. The tactical doctrines describe how manoeuvre warfare and mission-type orders is implemented in case of peace, crisis’s or war. Furthermore, tactical doc­trines provide a starting point in the development of new units and equipment. They are also used in the education of officers and they constitute a foundation in planning and imple­men­tation of operations both at home and abroad.   The aim of the thesis project is to analyse if the implementation of Taktikreglemente för Marinen, TRM 1(A) has affected the way the Swedish Navy and Marines approach manoeuvre war­fare and mission-type orders. The project is a qualitative comparative case study where Taktikreglemete för Flottan, TRFL, and Taktikreglemente för Kustartilleriet, TRKA are com­pared to TRM 1(A). During the project we used a theory on mission-type orders and then com­pared with military theorists such as Clausewitz, Corbett and Mahan from the perceptive of man­oeuvre warfare and mission-type orders. The result of the study shows that TRFL and TRKA are textbooks explaining how a commander should think without in detail describing tactical solutions. TRM 1(A) presents a blueprint of what the Swedish Navy and Marines are, rather than to be considered as a guiding tactical doctrine. Hence, it lacks the founding principles of military theory of land and sea warfare trans­lated to Swedish circumstances.  Other conclusions of the study show that the tactical use of marine units is excluded, and the tactical doctrine do not harmonise with the view on man­oeuvre warfare and mission-type orders with in Swedish military doctrine.   Apart from the abstract, the study is written in Swedish.

This qualitative study explores midwifery practice during the second stage of labour focusing specifically on whether midwives adopt a directed or physiological approach to maternal pushing. It was undertaken against the backdrop of research findings suggesting that there is no proven benefit to directing a woman's pushing efforts but anecdotal evidence suggests that this remains a routine and accepted part of midwifery practice in the United Kingdom (UK). Semi- structured interviews were undertaken with ten midwives who had recent experience of caring for women during the second stage of labour, ten women who had recently given birth and four obstetricians. A form of thematic analysis was undertaken. Findings were viewed through a lens of critical social theory (CST) and drew on feminist principles to provide a deeper understanding of the emergent themes. Findings indicated that a directed approach to second stage pushing was the norm in this UK Maternity Unit and was deeply embedded within the cultural context of what it meant to be a midwife that involved ' doing' rather than 'being'. Reasons explaining why midwives continue to use directed pushing were grouped into themes; ' time passing and watching the clock' 'different worlds' , 'different women', 'midwives take charge', 'growth of confidence and changing practice' and 'conflict'. When viewed from a CST perspective midwives undertaking directed pushing is seen as an example of institutionalised oppressive behaviour symbolising the way in which knowledge and rationality are disregarded in favour of a risk averse practice that is paradoxically the opposite of what evidence recommends. Midwives are identified as being oppressed by the dominant biomedical model to the extent that they do not view directed pushing as an intervention. In order to promote a more physiological approach with its' associated benefits, a return to a social model of midwifery with a focus on salutogenesis rather than pathogenesis is called for. Recommendations for midwifery education, practice and research are provided in order to support the transformational shift in midwifery culture that is needed if such a change is to become a reality.

<p>Orsaken till att jag har valt just detta anfall som Rommel genomförde i det tolfte slaget är att det är fascinerande och banbrytande hur löjtnanten Rommel med sin lilla enhet utmanövrerar stora delar ur den italienska armén.  Metoderna jag har valt är deskription och fallstudie då jag anser att just dessa två lämpar sig väl då en mindre del ur något stort ska återberättas. Det jag vill ta reda på är om Rommel användes sig av det vi idag kallar för manöverkrigföring eller om det är något nytt vi har skapat för att ha ett namn. För att få kunskap om slaget och fördjupad kunskap kring de olika teorierna har jag läst in mig på de olika doktrinerna som svenska försvarsmakten har och även litterära verk kring Rommels deltagande i slaget. Slutligen har jag analyserat de olika fakta och dragit slutsatser kring Rommel och huruvida Rommel använde sig av dem eller inte. Det jag har kommit fram till är att Rommel användes sig av manöverkrigsföring under slaget vid Kobarid.</p> / <p>The purpose with this essay is to find out if Rommel used what we today call manoeuvre warfare? I choose this subject because I’m interested in infantry tactics and the breakthrough Rommel did during the twelfth battle of Kobarid. A much smaller unit made a large unit surrender. The two methods I will use are description and case study because those two methods are good to work with when to describe what happen during a battle on a specific place on the battlefield. I’ve reed different books about the twelfth battle in Kobarid and doctrines about manoeuvre warfare in the Swedish armed forces. Finally I’ve analysed the facts and drawn conclusions however Rommel used manoeuvre warfare during the battle or not.</p><p>The result is that Rommel used manoeuvre warfare at the battle of Kobarid but I don’t that think Rommel knew the words like we knew them today. Words like mission tactics or manoeuvre warfare.</p>

<p>Denna uppsats avhandlar de taktiska grundprinciperna och slagen vid Tannenberg och Somme under första världskriget. Syftet med uppsatsen är att utreda vilka taktiska grundprinciper som användes vid dessa slag samt med hjälp av dessa försöka ge en förklaring till dess utgång.</p><p>De taktiska grundprinciperna är hämtade ur <em>Doktrin för markoperationer, </em>vilket skall ge en förklaring till huruvida dagens svenska version av dessa kan appliceras på gårdagens slag.</p><p>Den metod som legat till grund för arbetet är fallstudier baserade på en litteraturstudie. Fallstudierna medför att en djupare analys och beskrivning av händelseförloppen kan ges än om längre epoker i första världskriget skulle ha avhandlats.</p><p>Arbetet är uppdelat i en inledning, där det ovannämnda är beskrivet. Därefter följer en avhandling där teorin kring de taktiska grundprinciperna beskrivs samt fallstudierna redovisas. Därefter kommer en analys där teorierna appliceras mot fallstudierna. Slutligen besvaras frågeställningen i en slutdiskussion.</p><p>I analysen framgår att teorierna går att applicera mot de båda slagen, men att de användes mer frekvent i det ena. I en mer rörlig strid ledde de taktiska grundprinciperna till ett avgörande. I ett utnötningskrig gjordes försök att använda dem, dock lyckades det inte på samma sätt.</p> / <p>This essay is about the tactical principles and the battles of Tannenberg and the Somme during World War 1. This essays purpose is to examine which tactical principles that were used within these battles and with the help of these principles try to explain the execution of the battles.</p><p>The tactical principles are collected from the Swedish doctrine for ground operations. The reason for this is to explain how doctrines of today can be applied on the battles of yesterday.</p><p>The method that has been used in this essay is a case study based on literature studies. Case studies give an opportunity for a deeper analysis and description by the historical events than if a whole description of the World War 1 had been made.</p><p>This essay is divided into an introduction where the battles mentioned above are described. Thereafter follows a chapter where the theory about the tactical principles is described and the cases are presented. Thereafter follows an analysis where the theories are applied to the cases. Finally the question at issue is answered in a final discussion.</p><p>The result of the analysis is that the theories can be applied to the battles but they were more frequently used in one of them. The tactical principles were more decisive in a mobile warfare compared to an immobile warfare. Attempts to use the tactical principles during the immobile battle were made, but didn’t succeed as well as in the mobile battle.</p>

<p>Syftet med uppsatsen är att analysera luftvärnsbataljonen och undersöka om de tillämpar manövertänkande, dels i teorin men även i praktiken.</p><p>Kärnfrågan i uppsatsen blir således:</p><p> Tillämpas manövertänkande i teorin och praktiken inom luftvärnsbataljonen?</p><p> Uppsatsen utgår från en definition av manövertänkande enligt den svenska Försvarsmakten där fyra indikatorer togs fram i syfte att kunna analysera och spåra om manövertänkande tillämpas inom luftvärnsbataljonen.</p><p> Resultatet visar att det är ett tudelat svar, å ena sidan är luftvärnsbataljonen långt framme i de teoretiska delarna. I styrdokumenten och i ett utgrupperingsskede finns det tydliga spår av hur manövertänkande skall nyttjas. Å andra sidan kan det påstås att indikatorerna överraskning, vilseledning och kraftsamling ofta används som uttryck istället för att dra dem riktigt i botten. Med det menas att indikatorerna inte alltid används för att utnyttja motståndarens svagheter utan används snarare för att parera dennes troliga attack.</p><p> Slutsatserna som dragits är att luftvärnsbataljonen har kommit en bit på vägen för att kunna tillämpa manövertänkande. En viktig punkt är att få med all personal inom bataljonen till att arbeta utifrån ett manövertänkande sätt. För att manövertänkande skall utvecklas och bli tillämpbart inom bataljonen måste praktisk övning ske. Övning ger färdighet.</p>

Syftet med uppsatsen är att analysera luftvärnsbataljonen och undersöka om de tillämpar manövertänkande, dels i teorin men även i praktiken. Kärnfrågan i uppsatsen blir således:  Tillämpas manövertänkande i teorin och praktiken inom luftvärnsbataljonen?  Uppsatsen utgår från en definition av manövertänkande enligt den svenska Försvarsmakten där fyra indikatorer togs fram i syfte att kunna analysera och spåra om manövertänkande tillämpas inom luftvärnsbataljonen.  Resultatet visar att det är ett tudelat svar, å ena sidan är luftvärnsbataljonen långt framme i de teoretiska delarna. I styrdokumenten och i ett utgrupperingsskede finns det tydliga spår av hur manövertänkande skall nyttjas. Å andra sidan kan det påstås att indikatorerna överraskning, vilseledning och kraftsamling ofta används som uttryck istället för att dra dem riktigt i botten. Med det menas att indikatorerna inte alltid används för att utnyttja motståndarens svagheter utan används snarare för att parera dennes troliga attack.  Slutsatserna som dragits är att luftvärnsbataljonen har kommit en bit på vägen för att kunna tillämpa manövertänkande. En viktig punkt är att få med all personal inom bataljonen till att arbeta utifrån ett manövertänkande sätt. För att manövertänkande skall utvecklas och bli tillämpbart inom bataljonen måste praktisk övning ske. Övning ger färdighet.

Orsaken till att jag har valt just detta anfall som Rommel genomförde i det tolfte slaget är att det är fascinerande och banbrytande hur löjtnanten Rommel med sin lilla enhet utmanövrerar stora delar ur den italienska armén.  Metoderna jag har valt är deskription och fallstudie då jag anser att just dessa två lämpar sig väl då en mindre del ur något stort ska återberättas. Det jag vill ta reda på är om Rommel användes sig av det vi idag kallar för manöverkrigföring eller om det är något nytt vi har skapat för att ha ett namn. För att få kunskap om slaget och fördjupad kunskap kring de olika teorierna har jag läst in mig på de olika doktrinerna som svenska försvarsmakten har och även litterära verk kring Rommels deltagande i slaget. Slutligen har jag analyserat de olika fakta och dragit slutsatser kring Rommel och huruvida Rommel använde sig av dem eller inte. Det jag har kommit fram till är att Rommel användes sig av manöverkrigsföring under slaget vid Kobarid. / The purpose with this essay is to find out if Rommel used what we today call manoeuvre warfare? I choose this subject because I’m interested in infantry tactics and the breakthrough Rommel did during the twelfth battle of Kobarid. A much smaller unit made a large unit surrender. The two methods I will use are description and case study because those two methods are good to work with when to describe what happen during a battle on a specific place on the battlefield. I’ve reed different books about the twelfth battle in Kobarid and doctrines about manoeuvre warfare in the Swedish armed forces. Finally I’ve analysed the facts and drawn conclusions however Rommel used manoeuvre warfare during the battle or not. The result is that Rommel used manoeuvre warfare at the battle of Kobarid but I don’t that think Rommel knew the words like we knew them today. Words like mission tactics or manoeuvre warfare.