Matematikångest är ett utbrett problem bland elever runt om i världen, troligtvis även här i Sverige (Engström, 2015). Matematikångest börjar av olika orsaker utvecklas väldigt tidigt under skolåren, men blir mer synlig då kraven på elevens kunskaper ökar (Karlsson, 2019).  Enligt Samuelsson (2013) är lärarens brist på kompetens en av orsakerna till att elever i tidiga år utvecklar matematikångest. Därför är lärarens utbildning och kompetens viktiga faktorer för att motverka och förhindra att elever utvecklar matematikångest (Samuelsson, 2013). Det är angeläget att få kunskap om bakomliggande förklaringar till vad elever påverkas av i undervisningen som leder till att de utvecklar matematikångest. Syftet med föreliggande studie är att få fördjupad kunskap om lärares erfarenheter och upplevelser av att arbeta med att motverka och förhindra att matematikångest uppstår och består hos elever i mellan- och högstadiet. Studiens empiriska material består av kvalitativa intervjuer med tolv behöriga matematiklärare som arbetar på mellan- och högstadiet. I denna studie ses problemet matematikångest utifrån ett lärarperspektiv. Studiens resultat diskuteras utifrån författarna Hansén och Forsman (2017) och Kaninens (2000) teori om den didaktiska triangeln och författarna Olivestam och Otts (2010) och Stenberg och Isenbergs (2013) teori om det sociologiska perspektivet. Resultaten i den här studien visar att lärarna anser sig ha tillräckliga kunskaper för att upptäcka vilka elever som befinner sig i riskzonen för att utveckla matematikångest och hur de som lärare kan förhindra att matematikångest utvecklas. Viktiga faktorer som nämns i lärares arbete med att motverka matematikångest är bland annat goda relationer mellan lärare och elev, en god och öppen arbetsmiljö där man stärker elevers självbild och framförallt lärare som kan erbjuda en verklighetsnära matematikundervisning. Sammanfattningsvis visar våra resultat att elevers matematikångest påverkas av arbetsmiljön i klassen, lärares kompetens och föräldrars attityd.

Flerspråkighet är en allt större del av dagens grundskola världen över och för att alla elever ska få möjlighet att uppnå kunskapskraven i matematiken, är det av stor vikt att eleverna får använda sina olika språk i undervisningen (Svensson 2009). Lärarens roll har därför en stor och viktig betydelse för att eleverna ska få ut det bästa av undervisningen. I vår kommande yrkesroll är det vår skyldighet att se till att flerspråkiga elever får det stöd och den hjälp de behöver för att uppnå kunskapskraven i ämnet matematik (Elmeroth 2017). Syftet med vår kunskapsöversikt är att belysa vilka faktorer som påverkar flerspråkiga elevers förutsättningar att förstå matematikundervisningen. Vidare har vi granskat vilken betydelse lärarens roll har för flerspråkiga elever och vad det har för påverkan för deras matematikinlärning. För att belysa syftet har vi utgått från följande frågeställningar: Vilka svårigheter finns inom ämnet matematik för flerspråkiga elever? Vad har lärarens roll för betydelse för att flerspråkiga elever ska utvecklas i matematiken? Genom litteratursökning med olika sökord i databaserna ERIC (ProQuest) och Primo gjordes ett urval av sammanlagt tio vetenskapliga artiklar. De tio utvalda artiklarna uppfyllde alla de kriterier som vi hade, det vill säga att det var undersökningar om flerspråkighet inom ämnet matematik på elever eller lärare i grundskolan. Vi gjorde en kartläggning av artiklarna där vi tydligt kunde jämföra deras resultat. Vi valde att dela upp artiklarna i kvalitativa eller kvantitativa metoder för att enklare kunna jämföra dess resultat (Christoffersen & Johannessen 2015). Med hjälp av artiklarnas resultat kunde vi fastställa att flerspråkiga elever bör få använda båda sina språk i matematiken (Robertson & Graven 2018; Yeh 2017). Vi kunde även fastställa att lärarens roll, tankesätt och tidigare erfarenheter av flerspråkighet, har stor betydelse för flerspråkiga elevers kunskapsutveckling (Turner et al. 2016). Vi anser att vidare forskning behövs inom området för att flerspråkiga elever är allt vanligare i dagens grundskola och det ges alldeles för lite kunskap inom området i lärarutbildningen.

Inkludering är ett omstritt begreppet i den svenska skoldebatten. Vissa politiker och debattörer menar att inkludering har gått för långt andra menar att det handlar om missförstånd om vad inkludering är. Internationella konventioner som Salamanca-deklarationen och merparten av tidigare forskning är överens om att inkludering handlar om att alla elever oavsett individuella skillnader ska som regel lära sig tillsammans. Tidigare forskning visar att inkluderande undervisning har positiva effekter på alla elever både akademiskt och socialt. Den visar också att olika perspektiv på elevernas olikheter och matematiklärande har avgörande betydelse för om alla elever inkluderas i undervisningen eller inte. Forskningen visar att lärarens uppfattning om begreppet inkludering, lärarens syn på kunskap, lärande, och elevernas olikhet samt lärarens självöfrmåga om sin möjlighet att kunna inkludera alla elever har stor betydelse för lärarens möjlighet att inkludera alla elever. Lärarens utbildning och erfarenhet har också betydelse för inkludering av alla elever enligt forskningen. I den här studien har jag i en kvalitativ fallstudie och med hjälp kritisk diskursanalys genom semistrukturerade intervjuer undersökt hur en ny matematiklärare talar om inkludering av alla elever, vilka och hur diskurser och sociala praktiker skapas, reproduceras och/eller ifrågasättas i lärarens matematikundervisning. Resultatet behandlar tre olika huvudtema; diskurser om inkludering av alla elever, diskurser om hur lärarutbildningen, fortbildning och yrkeserfarenhet har förberett läraren för ett inkluderande arbetssätt och diskurser om pedagogiska och didaktiska inkluderande arbetssätt i lärarens undervisning. Resultatet visar att läraren har en uppfattning om inkludering som inte stämmer överens med hur inkludering definieras av internationella konventioner och tidigare forskning. Läraren talar om inkludering som akademisk prestation, en diskursiv praktik som upprätthåller en social praktik där elever som bedöms vara mycket svaga exkluderas från ordinarieundervisningen i klassen. Läraren reproducerar och upprätthåller ett kategoriskt perspektiv/diskurs på elevernas svårigheter och olikheter bland eleverna. Det innebär att elevernas skillnader i kunskapsnivå, språkfärdigheter och funktionsvariation uppfattas som ett problem. Att eleverna talas som att de har eller är med svårigheter och inte i svårigheter. Kunskap uppfattas som färdig informationspaket som oproblematiskt kan överföras till eleverna. Och när överföringen inte fungerar sökes felet hos eleverna och inte i skolsystemet. Läraren talar om olika inkluderingshinder hos eleverna men inte om eventuella inkluderingshinder som uppstår på grund av skolans organisation, matematikämnets innehåll, pedagogiska och didaktiska praktiker, läroplanen, läromedel, styrdokumenten etc. Det kategorisk perspektivet är en diskursiv praktik som reproducerar och upprätthåller en exkluderande social praktik. Studien visar också att lärarutbildningen och erfarenheten som lärare i svenska skolan inte har gett läraren tillräckligt verktyg att kunna bedriva en inkluderande matematikundervisning / TRACE-projektet

Studien grundar sig på en tidigare genomförd litteraturstudie som belyst en brist på svensk forskning gällande digitala verktygs användning inom matematiken i årskurs 4–6. Därför undersöker vi i denna studie hur och när lärare och elever använder sig av digitala verktyg i matematikundervisningen, samt vilka observerbara effekter digitala verktyg har gällande elevers motivation för matematikundervisningen. Studiens empiri är insamlad genom observationer av fyra klasser i årskurs 4–6 samt en kompletterande enkätstudie riktad till matematiklärare. Vårt resultat visar en stark koppling mellan elevers motivation och användandet av digitala verktyg. Vi har kommit fram till att digitala verktyg fungerar som ett bra komplement till traditionell matematikundervisning, men att datorer ger elever flera valmöjligheter än de i många fall kan hantera. Det leder i sin tur till att en del elever väljer att göra annat på sina datorer som distraherar sig själva och andra i klassrummet.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur komvuxelever beskriver orsaker till sina upplevda matematiksvårigheter och hur de värderar sina lärares strategier för att hjälpa dem. Studien använde sig av semistrukturerade intervjuer för att undersöka matematiksvårigheter hos fem komvuxelever som har haft svårt med ämnet matematik under sin grundskole- eller gymnasietid. En gemensam nämnare visade sig vara att de under sin grundskoletid inte hade motivation för ämnet matematik och det ansåg de flesta av eleverna har haft en negativ inverkan på deras matematiklärande. Bristen på motivation ledde till att de missade väsentliga delar i den grundläggande matematiken trots att de fick hjälp och stöd av sina matematiklärare på grundskolan och gymnasiet. Samtliga elever berättade att deras otillräckliga grundkunskaper i matematik hade betydelse för deras svårigheter idag. Elevers brister från tidigare årskurser gör det svårt för eleverna att tillgodose sig utökade kunskaper. Alla ansåg också att det var svårt med matematikspråket. Med matematikspråk avsåg de begrepp, ord och symboler som har betydelse för att förstå matematik. Informanterna berättade att variation i undervisningen kunde ha påverkat deras motivation och inverkat positivt på deras intresse för matematik.Alla intervjuade elever sade sig idag ha varit missnöjda med den hjälp och det stöd de fick av sina Komvuxlärare, vilket betyder till att de nu hade mer svårigheter i matematik än tidigare.

Det är vanligt att nyexaminerade lärare upplever osäkerheter och en låg känsla av förberedelse under de första yrkesverksamma åren. Detta är oroväckande då lärares känsla av kontroll i klassrummet och deras upplevda säkerheter inte bara påverkar hur stressade de är på arbetsplatsen, men även elevers prestationer. Ett sätt att studera lärare på är genom begreppet self-efficacy. Self-efficacy kan kortfattat beskrivas som tilltron på den egen förmågan att utföra en uppgift inom ett område. Studier inom området har ofta använt ett kvantitativt angreppssätt. Syftet med den här studien var att kvalitativt undersöka nya matematiklärares uttryckta self-efficacy inom tre olika områden. Frågeställningen för studien var hur uttrycks nyexaminerade matematiklärares self-efficacy inom classroom management, student engagement och instructional strategies i samtal om den första tiden i läraryrket? Frågeställningen besvarades genom att analysera intervjuer med fyra nya matematiklärare. Resultaten visade att de nya lärarna generellt hade låg self-efficacy. Framträdande var att lärarna uttryckte låg tilltro till att anpassa undervisning efter elevers speciella behov och hur de skulle ta sig an ledarskapet i klassrummet. Nationella proven hindrade lärarna från att arbeta kreativt. Dessutom efterfrågades fler praktiska inslag i lärarutbildningen, bland annat gällande metoder för att undervisa ett matematiskt koncept. Studien kan ha bäring för att bidra med kunskap till att utveckla lärarutbildningen med syftet att öka nya matematiklärares self-efficacy.

Hur bemöter och hjälper skolan elever i matematiksvårigheter? Syftet med vår under-sökning är att studera matematiklärarnas uppfattning om hur de bemöter och hjälper elever i matematiksvårigheter samt vilka förväntningar matematiklärarna har på speci-allärarna. Med matematiklärare avser vi lärare som undervisar/har undervisat elever i matematik i årskurserna sex till nio. Vygotskijs teorier om lärarens betydelse för elever-nas kunskapsutveckling utgör vår teoretiska inramning. Vi har intervjuat sju matematik-lärare som undervisar elever i matematik i årskurserna sex till nio. Exempel på hur de bemöter elever i matematiksvårigheter är undervisning i mindre grupp, enklare uppgifter, två matematiklärare i gruppen, individuella prov och studiestöd/läxhjälp. De flesta lärarna vill ha någon form av handledning av specialläraren men vill även att speciallä-raren ska ta hand om elever i matematiksvårigheter. Införandet av en ny läroplan, Lgr 11, har inneburit att lärarna har gjort förändringar i sin matematikundervisning och fått dem att reflektera över hur de ska lägga upp sin undervisning för att eleverna ska få möjlighet att utveckla samtliga förmågor. Dessa förändringar har i många fall även gyn-nat elever som är i matematiksvårigheter. Lärarnas syn på speciallärarens uppdrag har förändrats i förhållande till det tidigare specialläraruppdraget, eftersom de efterfrågar mer handledning och samarbete med specialläraren.Nyckelord: Lgr 11, matematiklärare, matematiksvårigheter, speciallärare, undervis-ningsmetoder, uppfattningar, Vygotskij / How are students who have difficulties in mathematics treated in school? The purpose of our studies are to examine the view of how the teachers of mathematics meet and how they help students who are in need of special aid in mathematics and also what expectations the teachers of mathematics have on the special education teachers. With teachers of mathematics, we mean teachers who teach/or have thought mathematics in year six to nine. A Vygotskij theory on the significance of teachers for the students developing knowledge makes our theoretical framing. We have interviewed seven teachers of mathematics who teach students in mathematics in year six to nine. Examples on how they meet students who are in need of special aid in mathematics are, teaching in smaller groups, easier tasks, two teachers of mathematics in the group, individual testing and student support/help with homework. Most teachers would like some form of tutorial from the special education teacher but they do also want the special education teacher to help students in need of aid in mathematics. The introduction of a new curriculum has resulted in changes in the way teachers teach mathematics and have made them reflect on how they should execute their teaching in mathematics in order to make the students develop at their abilities. These changes have in many cases been favorable for the students in need of special aid in mathematics. The teachers´ views of the special education teacher´s assignment have changed in comparison to their earlier views of special education teachers´, thus they ask for more tuition and cooperation from the special education teacher.Keywords: Lgr 11, teacher of mathematics, difficulties in mathematics, special education teacher, teaching methods, views, Vygotskij

Enligt tidigare forskning kan algebraundervisning i lågstadiet om obekanta tal utveckla missvisande förståelse hos eleverna att symbolerna för alla variabler bara kan inta ett värde. Syftet med denna studie var att undersöka hur matematiklärare i årskurs 1–3 utformar och diskuterar undervisning för elever i funktionellt tänkande som undersöker variabler med varierande värde. Tre enskilda- och tre par intervjuer med stimulated recall genomfördes med verksamma matematiklärare i lågstadiet. Kvalitativ analys utfördes med hjälp av funktionellt tänkande inom fyra praktiker av algebraiskt tänkande. I resultatet framkom det att algebraiska symboler och samvarierande kvantiteter inom funktionellt tänkande kan undervisas så tidigt som i årskurs 1. Samtidigt att likhetstecknets betydelse kan utmanas och undervisas med hjälp av samvarierande kvantiteter. Slutsatsen av resultaten belyser att om algebraundervisning i lågstadiet utökas med funktionellt tänkande gällande det algebraiska tänkandet kan eleverna vara bättre rustade för algebra i högre årskurser.

Det är vanligt att nyexaminerade lärare upplever osäkerheter och en låg känsla av förberedelse under de första yrkesverksamma åren. Detta är oroväckande då lärares känsla av kontroll i klassrummet och deras upplevda säkerheter inte bara påverkar hur stressade de är på arbetsplatsen, men även elevers prestationer. Ett sätt att studera lärare på är genom begreppet self-efficacy. Self-efficacy kan kortfattat beskrivas som tilltron på den egna förmågan att utföra en uppgift inom ett område. Studier inom området har ofta använt ett kvantitativt angreppssätt. Syftet med den här studien var att kvalitativt undersöka nya matematiklärares uttryckta self-efficacy inom tre olika områden. Frågeställningen för studien var hur uttrycks nyexaminerade matematiklärares self-efficacy inom classroom management, student engagement och instructional strategies i samtal om den första tiden i läraryrket? Frågeställningen besvarades genom att analysera intervjuer med fyra nya matematiklärare. Resultaten visade att de nya lärarna generellt hade låg self-efficacy. Framträdande var att lärarna uttryckte låg tilltro till att anpassa undervisning efter elevers speciella behov och hur de skulle ta sig an ledarskapet i klassrummet. Nationella proven hindrade lärarna från att arbeta kreativt. Dessutom efterfrågades fler praktiska inslag i lärarutbildningen, bland annat gällande metoder för att undervisa ett matematiskt koncept. Studien kan ha bäring för att bidra med kunskap till att utveckla lärarutbildningen med syftet att öka nya matematiklärares self-efficacy.

Syftet med denna studie är att belysa några grundsärskolelärares konstruktioner av elevers delaktighet i ämnet matematik. För att kunna belysa lärares konstruktioner har jag genomfört kvalitativa gruppintervjuer med lärare, inom grundsärskolans olika stadier, som alla undervisar i ämnet. Jag har genom intervjuerna tagit del av lärarnas gemensamma beskrivningar och sedan analyserat dem ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Utifrån de intervjuade lärarnas konstruktioner handlar elevers egna önskemål om delaktighet i matematikämnet främst om tillgång till digitala verktyg i form av Ipads och här beskrivs elever som skickliga användare. Hinder för delaktighet däremot kan handla om elevers okunskap om hur man gör sig delaktig emedan möjlighet till delaktighet kan handla om att läraren är positivt inställd till ämnet. En matematikundervisning som är nivåanpassad och variationsrik och som präglas av lyhördhet och prestigelöshet kan inverka gynnsamt på elevers möjligheter att vara delaktiga. Variationer mellan stadier handlar bland annat om graden av initiativförmåga som tenderar att öka med stigande ålder men även om elevers förståelse av ämnet som blir mer tydligt ju äldre eleverna blir. Min förhoppning är att denna studie kan bidra till ökad förståelse för hur viktig lärarrollen är för grundsärskoleelevers möjligheter att bli delaktiga i matematikundervisningen. / The purpose of this study is to describe the constructions of student participation in mathematics made by some special school teachers. In order to obtain teachers' constructions of student participation in mathematics I conducted qualitative group interviews with teachers in special schools from different stages, each of which teaches the subject. Through the interviews I have been able to take part of the teachers’ common descriptions and I have analyzed these from a social constructionist perspective. Based on teachers’ constructions is students' own preferences about participation in mathematics mainly for access to digital tools as Ipads and the teachers describes students as skilled users. The picture of what can prevent participation include students' lack of knowledge about how to do their part. On the contrary if the teacher has a positive attitude towards mathematics opportunities for participation might be given. Mathematics teaching, if graded and varied and if characterized by sensitivity and modesty, have a positive impact on pupils' opportunities to be involved. Variations between stages include the degree of initiative that tends to increase with age but also students' understanding of the subject that becomes more evident the older the students are. My hope is that this study can contribute to greater understanding of how important the teachers role is for special school students’ opportunities to become involved in the teaching of mathematics.