No description available.

Detta examensarbete handlar om könsnormer i skolan. Jag har studerat könsnormer i skolan genom att ha gjort kvalitativa intervjuer med två matematiklärare från olika skolor om deras åsikter och upplevelser av könsnormer i skolan. Syftet är att studera hur grundskollärare i matematik kan fungera som medskapare av könsnormer i skolan. Min teoretiska utgångspunkt är att kön skapas i sociala och kulturella sammanhang. Resultatet visar hur de intervjuade lärarna arbetar med könsnormer genom att främst lyfta upp händelser, företeelser och könsnormer i klassrummet och diskutera dem med eleverna. Skolorna och lärarna i studien visar upp en mångfacetterad bild av hur könsnormer kommer till uttryck i skolan. Resultatet överensstämmer till stor del med vad forskning kommit fram till gällande t ex talutrymmet i klassrummet, heterosexualitet samt hur flickor och pojkar umgås på rasterna. Arbetet avslutas med förslag om vidare forskning inom området könsnormer.

Syftet med detta arbete var att få insikt om hur matematiklärare resonerar kring sitt ämne iförhållande till befintliga brister i matematikkunskaper hos de elever som fortsätter att läsa påen eftergymnasial nivå med teknisk inriktning. Med hjälp av fyra kvalitativa intervjuer, jämtuppdelade mellan högskole- respektive gymnasielärare, diskuteras problematiken.Den negativa utvecklingstrenden i matematikkunskaper har varit närvarande under en längretid. Kunskapsbristerna medtagna från föregående kurs respektive skolform orsakar svårigheterför både elev och lärare. Kunskapsbristerna tycks ha sitt ursprung i grundskolan och avdiverse skäl misslyckas gymnasielärare i att bekämpa dessa. Behörighetskraven är allt mindrejämställda med förkunskapskrav. En av möjliga förklaringar är den rådande betygsinflationeni gymnasieskolor. Påverkan av miniräknare och formelsamlingar på elevernas kunskaperifrågasätts och samtidigt framställs överbryggningskurser som en lovande åtgärd.Behovet av adekvata fortbildningar samt förbättrat samarbete mellan skolformer är stort ochbör prioriteras för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för framtida studenter.

Elevernas skolresultat påverkas till stor del av hur motiverade de är. En av lärarens uppgifter är att främja och bibehålla elevernas motivation. Studier visar att bedömningsmomentet har stor inverkan på motivationen antingen positivt eller negativt. Denna studie kommer undersöka hur lärare använder formativ bedömning i förhållande till ökad motivation hos eleverna samt undersöka lärarens olika förhållningssätt och anpassningar för att motivera så många elever som möjligt. Metoden som använts i detta arbete har en kvalitativ ansats med icke deltagande observationer och intervjuer. I resultatet redogörs lärarens olika förhållningssätt och metoder för att främja elevernas motivation genom formativ bedömning. Avslutningsvis diskuteras exempelvis hur lärarens återkoppling kan påverka elevernas motivation.

Syftet med denna studie var att undersöka högstadiematematiklärares perspektiv på digitalisering i klassrummen, samt vilka för- och nackdelar de möter när de använder digitala verktyg. Forskningsfrågorna som jag utgick ifrån i min studie var: 1) Vilken syn har matematiklärare för årskurs 7–9 angående digitalisering i matematikundervisningen? 2) Hur ser matematiklärare för årskurs 7–9 på begreppet effektiva digitala verktyg i matematikundervisningen? och 3) Vad ser matematiklärare i årskurs 7–9 som för- och nackdelar med digitalisering i matematikundervisningen? Uppsatsen bygger på en kvalitativ analys som gjordes utifrån de intervjuade högstadiematematiklärarnas erfarenheter och upplevelser. Intervjuerna studerades utifrån två teoretiska perspektiv, nämligen det sociokulturella och fenomenografiska. Utifrån resultaten i min undersökning så anser sig matematiklärarna i årskurs 7–9 behöva förbättra sin digitala kompetens till följd av den ständiga digitala utvecklingen i vårt samhälle. Digitalisering innebär enligt högstadiematematiklärarna användningen av digitala verktyg i det dagliga livet. Effektiviteten av de digitala verktygen i matematikundervisningen visade sig variera, där de upplevdes som mest effektiva när eleverna fick möjlighet att interagera med dem, som till exempel appar, medan effektiviteten hos dem sjönk då eleven var passiv, till exempel vid filmtittande. Lärarens stöttning (scaffolding) av eleverna ökade effektiviteten hos de digitala verktygen. Fördelar med digitala verktyg uppgavs bland annat vara att de gjorde undervisningen mer individanpassad och främjade lärandet medan nackdelar som framhölls till exempel var att de kunde påverka elevernas koncentrationsförmåga och göra dem mindre produktiva. Ett förslag till vidare forskning är att undersöka elevers uppfattning om digitalisering och de digitala verktygens användning inom matematikundervisningen.

I detta examensarbete har en undersökning genomförts med syfte att ta reda på hur gymnasielärare i matematik ser på formativ bedömning, hur detta tar sig uttryck i deras undervisning samt vilka eventuella svårigheter och utmaningar som enligt lärarna kan finnas med formativ bedömning. För att undersöka detta har en kvalitativ metod valts där semistrukturerade intervjuer genomförts med fyra gymnasielärare i matematik från olika skolor. Intervjuerna har sedan transkriberats och avkodats med hjälp av en tematisk analys.  Resultatet visar att den grundläggande syn på formativ bedömning som lärarna beskriverskiljer sig åt från lärare till lärare. Trots detta finns en del likheter i hur formativ bedömning tar sig till uttryck i deras matematikundervisning samt vilka svårigheter och utmaningar som lärarna upplever. När det kommer till lärarnas utsagor om svårigheter och utmaningar har dessa placerats in under följande sex teman i uppsatsens resultatdel: jobba formativt men tänka summativt; tiden; den totala skolsituationen; klargöra målen för eleverna, svårigheter med feedback; samt svårigheter och eleverna. En slutsats är att lärarna upplever sig möta ett rikt antal svårigheter i sitt arbete med formativ bedömning som också delvis går att hitta i den tidigare forskning på området som presenteras i uppsatsen.

Syftet med studien vara att undersöka fem matematiklärares medvetenhet om elever som har eventuell matematikängslan, samt hur dessa lärare planerar sin undervisning för att reducera och förebygga detta. I studien användes den kvalitativa insamlingsmetoden personliga intervjuer på fem lärare som undervisar i årskurs 4-6 matematik. Insamlad data har bearbetats med tematisk analys och gett oss resultatet bestående av olika kategorier. Genom litteratur kring matematikängslan och socio kognitiva teorin har vi analyserat resultatet. Resultatet visade att de intervjuade lärarna var medvetna om de olika symptomen för matematikängslan och visade kunskap för deras elevers svårigheter. Lärarna berättade om elever som upplevt stress eller oro för matematikundervisningen och om de som hade en negativ inställning till matematiken. Resultatet visade även på olika faktorer som kan ligga i grund för matematikängslan som föräldrar, lärarna och elevens självbild. Lärarna var medvetna om de olika åtgärder som krävdes för elevernas behov. De hade gjort anpassningar för att hjälpa de eleverna som de misstänkte hade matematikängslan.

<p>Elever tar till sig kunskap olika fort och på olika sätt. Förutsättningen för lärande hos den enskilda eleven påverkas av ett antal olika faktorer. Till exempel föredrar vissa elever grupparbete medan andra helst arbetar ensamma. Några elever lär sig snabbt och enkelt medan andra behöver mera tid för reflektion. Läroplanens krav på individualisering är tydlig. För att maximera lärandet hos samtliga elever bör läraren individualisera matematikundervisningen. I planeringen av denna förväntas läraren utgå från varje elevs individuella förmågor och behov. Denna studie undersöker hur lärare går till väga för att individualisera matematikundervisningen samt vilka konsekvenser det kan få för eleverna. Undersökningen baserar sig på fyra lärarintervjuer och 16 elevintervjuer. Resultatet visar bland annat att gemensamma genomgångar följt av nivåanpassat eget arbete eller grupparbete är vanligt förekommande. Enskilda och gemensamma samtal och/eller diagnoser fungerar som utgångspunkt för planeringen. Lärarna varierar innehållet och arbetsformerna för matematikundervisningen, vilket är uppskattat av de flesta elever.</p>

Elever tar till sig kunskap olika fort och på olika sätt. Förutsättningen för lärande hos den enskilda eleven påverkas av ett antal olika faktorer. Till exempel föredrar vissa elever grupparbete medan andra helst arbetar ensamma. Några elever lär sig snabbt och enkelt medan andra behöver mera tid för reflektion. Läroplanens krav på individualisering är tydlig. För att maximera lärandet hos samtliga elever bör läraren individualisera matematikundervisningen. I planeringen av denna förväntas läraren utgå från varje elevs individuella förmågor och behov. Denna studie undersöker hur lärare går till väga för att individualisera matematikundervisningen samt vilka konsekvenser det kan få för eleverna. Undersökningen baserar sig på fyra lärarintervjuer och 16 elevintervjuer. Resultatet visar bland annat att gemensamma genomgångar följt av nivåanpassat eget arbete eller grupparbete är vanligt förekommande. Enskilda och gemensamma samtal och/eller diagnoser fungerar som utgångspunkt för planeringen. Lärarna varierar innehållet och arbetsformerna för matematikundervisningen, vilket är uppskattat av de flesta elever.

Syftet med detta arbete var att ta reda på vilken uppfattning matematiklärare har om formativ bedömning samt hur de arbetar med detta i sina undervisningspraktiker. 63 matematiklärare besvarade en enkät angående sin uppfattning om och sitt arbete med formativ bedömning. Dessutom genomfördes kvalitativa intervjuer med tre matematiklärare. Resultaten visar att matematiklärare har en positiv inställning till formativ bedömning och att en övervägande del av de medverkande lärarna medvetet använder detta i sin matematikundervisning. Resultaten visar även att en relativt stor del av lärarna upplevde arbetet med formativ bedömning som ganska svårt på grund av bristande kunskaper och upplevd tidsbrist. Resultaten visade att det saknades utbildning och organiserat kollegialt lärande kring formativ bedömning hos många av de deltagande lärarna. Detta tillsammans med vilka metoder och arbetssätt för formativ bedömning som lärarna uppgav att de använde och hur de arbetade med dessa kunde eventuellt indikera på en något instrumentell förståelse och användning av formativ bedömning i matematikundervisningen.