Detta är en kvalitativ studie med syftet att undersöka matematiklärares inställningar till användningen av digitala läromedel och läroböcker i matematikundervisningen på högstadiet. Forskningsfrågorna har inriktat studien till vilken syn matematiklärare har på digitala läromedel och läroböcker avseende elevernas möjligheter att utveckla olika matematiska förmågor, betydelse för planering av undervisningen, fördelar och nackdelar för läroböcker och digitala läromedel som används samt matematiklärares urvalskriterier vid val av läromedel. Metoder som har använts för undersökningen är enkäter och intervjuer (se bilaga 2, 3) vars respondenter är matematiklärare från olika kommuner i Sverige. De 11matematiklärare som medverkat i studien arbetar på grundskolan i årskurs 4-9. Resultatet visar på vilka olika sätt matematiklärare använder sig av digitala läromedel och läroböcker i sin matematikundervisning. Både fördelar och nackdelar med användandet av dessa lyfts fram där matematiklärare uttrycker att den traditionella läroboken kan kombineras med digitala läromedel för att skapa en variation i undervisningen samt att de kan individuellt anpassa efter varje elevs förutsättningar. Resultatet visar att läromedel har en betydelse när det gäller matematiklärares planering. De teoretiska ramverken som använts för analysen är instrumentell kompetens, sociokulturellt perspektiv samt sociomatematiska normer.

Syftet med den här studien var att ta reda på vilka digitala hjälpmedel som används i matematikundervisningen på mellanstadiet, vad det finns för bakomliggande anledningar till att just dessa används samt om lärarna känner sig trygga eller otrygga med användningen och vad det kan bero på. För att undersöka dessa frågeställningar användes enkäter och intervjuer. Sex stycken lärare som arbetar på två olika skolor, fördelade på alla årskurser på mellanstadiet, har ingått i undersökningen. Resultatet visade att alla lärare använder sig av digitala hjälpmedel i sin matematikundervisning, framförallt miniräknaren, olika webbsidor och klassrumsprojektorer. Det mest förekommande syftet som lärarna nämnde var för att underlätta färdighetsträningen, öka elevernas motivation samt för att anpassa undervisningen. Överlag kände sig lärarna trygga i sin användning av digitala hjälpmedel och den återkommande faktorn till varför är kunskap. Både vilka digitala hjälpmedel som används och lärarnas trygghetskänsla motsäger tidigare forskning som finns kring ämnet.

Denna studie har som syfte att utifrån ett didaktiskt perspektiv undersöka hur derivata introduceras i gymnasiets Matematik 3-kurser. I en granskning av väsentlig litteratur har tidigare forskning och olika teorier inom området granskats. Ett antal intervjuer av gymnasielärare med varierade erfarenhet i ämnet matematik har genomförts. Som komplement till dessa intervjuer har en litteraturstudie av fyra Ma3b-kursböcker utförts. Det centrala innehållet i skolverkets kursplaner är det samma för båda Ma3b och Ma3c kurserna.Resultatet av analysen visar att de lärare som deltagit i studien undervisar begreppet derivata på ett liknande sätt. Det finns inte heller några avgörande skillnader i kurslitteraturen. Sammanfattningsvis visar analysen att det finns en röd tråd i hur detta avsnitt undervisas. En väg som både kursmaterial och lärare följer utan alltför stora avvikelser. Det som avviker från äldre studier är att inslagen av stöd i undervisningen av digitala hjälpmedel har ökat.

I denna studie har det undersökts vilka olika strategier matematiklärare använder för att arbeta motivationsfrämjande och i relation till elevens självuppfattning. Tidigare forskning pekar mot att det finns samband mellan elevers självbild och deras prestationer i ämnet. Vår uppfattning är att det finns brist på forskning om hur lärare arbetar med problematiken. Frågeställningen blev således i denna studie, “Vilka motivationsfrämjande strategier använder sig matematiklärare av och vilka hinder stöter de på i relation till elevers självuppfattning?”. För att uppfylla studiens syfte har empiri samlats in genom fältobservationer och semistrukturerade intervjuer med hjälp av verksamma matematiklärare. Studien tar utgångspunkt i det systemteoretiska perspektivet, sker det en förändring i en del påverkar det hela systemet, det sker likt en dominoeffekt. Majoriteten av strategier som synliggjorts har varit gynnsamma, men det har även lyfts fram strategier som har utgjort ett hinder för lärarna i deras arbete med att stärka elevers självuppfattning. Vår slutsats blev att exempelvis ekonomi och elevers motivation kan utge hinder som lärare i studien stöter på i sin undervisning. Vi fann också att varierad undervisning, kommunikation och återkoppling är några av flera gynnsamma strategier som studiens deltagare använder för att motivera och stärka elevers självuppfattning i matematikämnet. / Elevers självuppfattning i matematik: Hur är elevers självuppfattning och deras prestationer i matematikämnet relaterade till varandra?

Denna studie handlar om hur några matematiklärare inkluderar elever i sin klassrumsundervisning. Syftet med studien är att få en fördjupad kunskap om hur några grundskollärare i åk 1–3 och några gymnasielärare ser på matematiksvårigheter och hur lärarna i studien beskriver sitt arbete med att skapa inkluderande klassrum. Studien har en kvalitativ forskningsansats där 12 semistrukturerade intervjuer har genomförts. Resultatet visar att de områden som enligt de studerade lärarna är de vanligaste matematiska utmaningarna hos eleverna är att befästa, automatisera, låga förkunskaper, negativa strategier och lågt självförtroende. Resultatet visar även att matematiklärarna anpassar och varierar sin undervisning för att inkludera eleverna. Slutsatsen av studien är att matematiklärarna beskriver och förklarar de svårigheter som eleverna möter utifrån ett kategoriskt perspektiv men när de berättar om hur de möter eleverna i undervisningen framträder ett relationellt perspektiv. Dessutom bedriver lärarna en inkluderande undervisning både för enskilda elever i matematiksvårigheter och för alla elever generellt.

Examensarbetet handlar om lärarens ledarskap roll i skapandet av disciplin i klassrummet och hur matematiklärare upplever brist på disciplin och arbetsro i förhållande till lärare i andra ämnen samt hur de agerar och går tillväga i olika situationer. Studien lyfter även fram vilken inverkan brist på disciplin och arbetsro har på elevers lärande, sociala relationer och fostran. Dessutom kritiserar informanter några punkter i skolsystem i Sverige som spelar ganska stor roll i skoldisciplin. Jag använder mig av kvalitativa intervjuer som metod med inspelning och därefter transkribering. Två matematiklärare och fyra lärare i andra ämnen som har olika kön, ålder och erfarenheter blev intervjuade för att komma fram till betydelsen av lärarens ledarskap för lärandet i matematikundervisning i förhållande till andra ämnen. Jag undersöker även vilka förebyggande åtgärder och direkta åtgärder mot brist på disciplin och arbetsro matematiklärarna använder sig av jämfört med andra lärare. Resultaten visar att ledarskapet spelar en väsentlig roll i lärandeprocess och elevers utveckling samt vilken inverkan oönskat beteende har på arbetet i skolan. Därtill understryker informanter några faktorer som är betydelsefulla för att minska eller hindra oönskat beteende såsom tydlighet, väl planerade lektioner, trygghet, bra relation med elever och förtroende mellan elever och lärare.

Studien har som syfte att ta reda på hur matematiklärare årskurs 7–9 använder läxor, samt hur och under vilka omständigheter deras arbetssätt med läxor varierar, för att sedan kunna ta reda på vad som är gemensamt i deras arbetssätt, som förklarar hur det får elever att göra läxor. Data samlades in genom kvalitativa intervjuer och metodansatsen som användes var modifierad grundad teori. I studien beskrivs genomförandet och analys av data. Resultatet består av en kärnkategori och fem underkategorier, vilka grundas på koder härledda från datamaterialet. Underkategorierna består av olika omständigheter under vilka lärarnas arbetssätt varierar. Kärnkategorin utgörs av vad som är gemensamt under olika omständigheter, för att få eleverna att göra läxor. Gemensamt under olika omständigheter, är att lärarna på olika sätt är tydliga med vad de vill uppnå och hur det ska uppnås, vilket leder till tydliga förväntningar. Forskning används för att ange teoretiskt stöd och förklara vad olika arbetssätt under olika omständigheter kan innebära.

Syftet med denna undersökning är att studera hur matematiklärare uppfattar formativ bedömning, hur mycket stöd de får och hur lärare använder formativ bedömning i sin matematikundervisning. Undersökningen utförs på en skola som uttalar sig arbeta utifrån Dylan Wiliam och Helen Timpanys forskning om kollegialt lärande med hjälp av handboken av Wiliam och Leahy (2015). För att uppnå syftet med undersökningen så utfördes lektionsobservationer samt kvalitativa intervjuer med lärarna, rektor och samtalsansvarig för skolan. Resultatet visar att lärarna använder sig av olika metoder och tekniker inom den pedagogiska reformen formativ bedömning. Lärarna känner att de fått stöd ifrån sin ledning men att det varit svårt att arbeta med formativ bedömning på grund av att de har varit stort utbyte på kollegor. En slutsats är att oavsett hur mycket stöd och expertis som lärarna får så är det i slutänden upp till hur involverad läraren själv vill vara och vill utvecklas.

Litteraturen visar att dyskalkyli är en specifik form av matematiksvårigheter vars diagnos fastställs genom utredning av medicinsk personal. Ca 3-6% av alla elever har dyskalkyli. Denna studie siktar mot att visa dagens metoder för undervisning av elever med dyskalkyli. Studien är baserad på individuella intervjuer med en specialpedagog och tre speciallärare inom matematik. De svarar på frågor kring vilka didaktiska metoder samt hjälpmedel de som pedagoger använder tillsammans med elever med dyskalkyli för att hjälpa eleverna att utvecklas i sina matematikstudier. Pedagogerna som intervjuats nämner olika typer av hjälpmedel och undervisningsmetoder. I metoderna ingår bland annat att främja den praktiska inlärningen genom lathundar, tabeller och fysiska verktyg så som till exempel att använda en våg för att visualisera matematiken. Det viktigaste är kontakten med eleven och att hjälpa den framåt baserat på dennes individuella styrkor och svagheter i matematiken.

Studien bygger på en enkätundersökning, i vilken 29 respondenter deltog. Syftet med arbetet var att undersöka hur matematiklärare i en sydsvensk kommun arbetar med programmering i sin matematikundervisning och vilka problem de möter i denna process, samt vilka förutsättningar de har givits för att bedriva denna undervisning. Resultaten pekar på att en majoritet av de yrkesverksamma matematiklärarna önskar fortbildning i programmering och att programmering ofta får en liten, ibland ingen, roll i matematikundervisningen. Vad som kan ligga till grund för det faktum att programmeringen tycks få en liten roll i ämnet diskuteras i relation till arbetets resultat samt tidigare forskning. / The study is based on a survey study, in which 29 respondents participated. The purpose of the study was to examine how mathematics teachers in a municipality in the south of Sweden are integrating programming into their mathematics education and what problems they are faced with in this process, as well as what preconditions they have been given to make this education possible. The results indicate that a majority of the working mathematics teachers need continuing education in programming, and that programming often gets a very limited, or non-existing, role in mathematics education. The reasons behind the fact that programming seems to get such a limited role in the subject of mathematics is discussed in correlation with the results of this study as well as previous research on the subject.