I skolvärlden är matematikängslan vanligt förekommande bland elever. Detta fenomen undersöktes utifrån matematiklärares synvinkel, med fokus på årskurs 4–6. Syftet med denna uppsats är att få ökad kunskap om hur matematiklärare i svenska grundskolor resonerar kring hur de arbetar med matematikängslan. Denna uppsats grundar sig i den socialkognitiva teorin. För att få forskningsfrågorna besvarade genomfördes kvalitativa strukturerade intervjuer. De sex lärarna som intervjuades, lyfte fram olika faktorer som kan leda till matematikängslan. Dessa faktorer är hemmet, undervisningen, omgivningen och elevens egna förmågor. Vidare belyser dessa lärare vikten av en varierad undervisning, hur det kan vara både förebyggande och ha en positiv effekt på elevernas matematiksyn.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka möjligheter och utmaningar svenska matematiklärare i årskurs 4-6 står inför, när de arbetar med elever med i matematiksvårigheter. Denna studie syftar också till att skapa en ökad förståelse ur matematiklärarens perspektiv. Studien utgår från Lundgrens ramfaktorteori. I denna studie tillämpades kvalitativa semistrukturerade intervjuer med 6 olika lärare, lärarna är matematiklärare och undervisar i årskurs 4-6. För att analysera svaren från intervjuerna har en tematisk analys tillämpats. I studien var brist på tid att hjälpa elever den orsak som tydligast framhölls av inofrmanterna som en orsak till att matematiksvårigheterna uppstårStudien visade att huvudorsaken till att matematiksvårigheter uppstår, handlar om att lärare inte hinner hjälpa alla elever. Detta är något som grundar sig i att verksamhetens ekonomiska resurser inte räcker till. I analysen av empirin framkom det även att en majoritet av lärarna i studien, inte har de rätta förutsättningarna för att arbeta med elever i med matematiksvårigheter. Men ett sätt att arbeta med dessa elever, trots att de rätta förutsättningarna inte finns är arbete med inkluderande undervisning.

Studiens syfte är att skaffa kunskap genom att undersöka verksamma speciallärares uppfattningar om matematematiksvårigheter och bästa möjliga stöd för elever i matematikssvårigheter. I denna studie har kvalitativ forskningsansats valt som utgångspunkt. Datainsamlingsmetoden i denna studie är en kvalitativ semistrukturerad intervju. Intervjun genomfördes med sex stycken speciallärare som undervisade i årskurserna 1-9. För att tematisera materialet analyserades intervjun utifrån en tematisk analys. För att svara på studiens frågeställningar delades analysen i tre huvudämnen: speciallärarnas uppfattningar om orsaker som ligger till grund för matematiksvårigheter, hur speciallärarna beskriver arbetet med elever i behov av stöd i matematik och hur frågan kring elevers behov av stöd i matematik hanteras på skolan. Varje huvudtema har flera underteman. Teman om orsaker som ligger till grund för matematiksvårigheter har underteman: elevens förutsättningar och begränsande undervisningsmiljö. Teman om hur speciallärarna beskriver arbetet med elever i behov av stöd har underteman: klasslärarensbedömning i grunden, diskussion på arbetslags och hälsotemasmöte, användning av diagnosmaterial. Det tredje teman om hur speciallärarna arbetar med elever som behöver stöd i matematik resulterade i följande underteman: specialundervisning i mindre grupper, relationsskapande och motivationshöjande arbete, undervisningsmetoder och utmaningar i genomförandet av undervisningen. Studiens slutsatser är att speciallärarna uppfattar att matematiksvårigheterna oftast förekommer tillsammans med brister i klassrumsundervisning och undervisande lärares matematikkunskaper. Samtidigt ser speciallärarna matematiksvårigheter som ett komplex fenomen som påverkas av olika faktorer. I sitt arbete med elever i matematiksvårigheter använder speciallärare undervisningsmetoder såsom intensivundervisning, explicit undervisning och konkret-abstrakt undervisning.

2008 återinfördes speciallärare som yrkeskategori, fast denna gång i en ny skepnad. Då det finns begränsat med forskning kring de nya speciallärarna ville jag fördjupa mig i hur dagens speciallärare arbetar och hur de ser på sin yrkesroll och sitt arbete med elever i matematik. Fyra verksamma speciallärare intervjuades där de fick ge sin syn på arbetet och om de önskar några förändringar i utformningen av sitt uppdrag kopplat till det kategoriska och relationella perspektivet. Studien har visat att det är skolans utformning, skolans elevantal och vilken specialpedagogisk kompetens som finns på skolan, samt speciallärarens egen drivkraft som avgör hur arbetsuppgifterna utformas. Gemensamt för de intervjuade är att de är med i elevhälsoteam, bedriver undervisning, olika former av handledning samt pedagogiska kartläggningar, screeningar och utformning av extraanpassningar. Dock saknar alla de intervjuade en konkret arbetsbeskrivning. Önskade förändringar som har kunnat urskiljas är viljan att renodla undervisningen till ett ämne så som endast matematik, finnas till för fler elever än bara dem som har svårigheter samt att få en tydligare uppdelning mellan speciallärarens och specialpedagogens uppdrag.

Denna studie syftar till att undersöka vilka svårigheter andraspråkselever har vid problemlösningsuppgifter i matematikämnet samt vilket stöd lärarna ger och känner sig behöva ha för att kunna bemöta andraspråkselever vid problemlösningsuppgifter i matematikämnet. För att undersöka detta användes semistrukturerade intervjuer som utförts med 6 lärare. Resultatet visar att lärare upplever att bland annat begreppsförståelsen, avsaknad av matematisk bakgrund samt obefästa strategier kan ses som svårigheter för andraspråkselever vid problemlösningsuppgifter i matematikämnet. Resultatet visar att lärare anser sig använda liknande stöd för att stödja deras andraspråkselever vid problemlösningsuppgifter i matematikämnet. Resultatet visar även att det stöd lärarna känner sig behöva för att kunna bemöta andraspråkselever vid problemlösningsuppgifter i matematikämnet är ett ytterligare pedagogiskt stöd. Slutsatsen av studien är att lärare upplever av andraspråkselevers svårigheter är språket, tidigare erfarenheter samt strategier. Lärare anser sig stödja andraspråkselever vid problemlösningsuppgifter i matematikämnet genom språkligt stöd och individanpassning med hjälp av varierande arbetsformer och repetition. Lärare står inför ett dilemma när de ska ge varje elev det behov den behöver samtidigt som undervisningen ska vara inkluderande. Det framgår av lärarna att det skulle känna sig hjälpta av ett ytterligare pedagogiskt stöd.

Syfte: Syftet med studien är att belysa hur matematiklärare på högstadiet ser på elever i matematiksvårigheter och sin roll i arbetet med dessa elever.  Frågeställningar:        - Hur ser några lärare på högstadiet på elever i matematiksvårigheter?         - Hur säger lärare på högstadiet att de arbetar med elever i matematiksvårigheter?        - Vad grundar lärare på högstadiet sitt arbete med elever i matematiksvårigheter på?  Metod: En kvalitativ studie där det empiriska materialet är insamlat genom semistrukturerade intervjuer. Slutsatser: Studien visar att lärare har ett kategoriskt perspektiv i synen på vem eleven i svårigheter är. Varför eleven är i matematiksvårighetersvårigheter, sågs som någon annans fel. Där även lösningen var någon annan än dem själv, i form av mer resurser. Resultatet visar även att eleverna i matematiksvårigheter fick förenklad matematik, vilket riskerar att bli exkluderande. I studien redogjorde inte lärarna för hur de grundar sin undervisning för elever i svårigheter utifrån evidensbaserad kunskap, eller beprövad erfarenhet om matematiksvårigheter. De använder sin egen erfarenhet och utbildning om diverse diagnoser, vilket är ett kategoriskt perspektiv. Studien visar att lärarna finner det obekvämt att titta på sin egen roll i förhållande till eleven i matematiksvårigheter.

Syftet med mitt arbete och studie är att hur och om man kan använda språk som en resurs för att hjälpa barn och elever som är nyanlända eller har utländsk bakgrund samt vilken vikt en elevs språkkunskaper har i matematikundervisningen. Studien utgår från en kvalitativ intervju med färdigställda intervjuer som jag genomförde med matematiklärare, studiehandledare och elever från samma årskurser. Före intervjuerna med eleverna valde jag även att genomföra ett kort formulär med olika sorters matematikuppgifter som var tagna ur läromedel för åk 3, detta var med anledning för att kunna få en översikt över vilka uppgifter som var svårare för vilken elev. I resultatet visade det sig att nyanlända elever har det svårare än inhemska elever att genomföra textuppgifter inom matematik samt att även lärarna påpekar detta genom att be om extra hjälp från studiehandledare och modersmålslärare på de uppgifterna. Jag fick även fram genom studien att elever med bra språkkunskaper blir alltmer självständiga. När jag analyserade svaren från lärarna var det flera av dem som höll med om att använda språk som ett medel nyttjar både läraren och eleven, en av dem använde sig utav translanguaging för att använda elevernas flerspråkighet som en resurs i sin undervisning.

Denna studie hade en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Vi intervjuade 16 lärare som undervisar i matematik på låg- och mellanstadiet. Syftet var att öka kunskapen om hur lärare i grundskolans tidigare år arbetar med ämnet matematik för att främja lärande hos elever med koncentrationssvårigheter/diagnos ADHD. Våra forskningsfrågor handlade om vilka områden eller moment inom matematik som lärare beskriver som särskilt svåra för elever med koncentrationssvårigheter/diagnos ADHD. I studien söktes även svar på vilka anpassningar som matematiklärare beskriver att de gör i undervisningen för att möta de behov som elever med koncentrationssvårigheter/diagnos ADHD har och om lärarna beskriver skillnader i anpassningar beroende på om det är pojkar eller flickor med koncentrationssvårigheter/diagnos ADHD. Slutligen undersökte vi vilka förutsättningar matematiklärare upplever att de har när de utarbetar anpassningar i sin undervisning för att möta de behov som elever med koncentrationssvårigheter/diagnos ADHD har. Intervjuerna analyserades utifrån begreppen scaffolding och artefakter. Olika specialpedagogiska perspektiv användes för att analysera synen på orsaker till elevernas svårigheter. Områden som lärare beskrev som problematiska för elever med koncentrationssvårigheter/diagnos ADHD var tabellträning, algoritmer, klockan, textuppgifter och problemlösning. Det framkom att det individuella perspektivet rådde med tanke på hur lärare såg på orsaker till elevernas matematiksvårigheter. Eleven sågs som problembärare. Lärare beskrev att de gjorde många slags anpassningar i sin undervisning på både individ- och gruppnivå. Lärare beskrev att de inte gjorde skillnader i anpassningar utifrån kön men de såg könsskillnader i hur koncentrationssvårigheter/diagnos ADHD tog sig uttryck. Att utforma anpassningar var till stor del ett ensamarbete för lärare. De upplevde dock att de kunde få stöd vid behov.

Syftet med arbetet är att undersöka hur lärarna upptäcker matematiksvårigheter alternativtdyskalkyli hos elever. Undersökningen kommer även att lyfta hur undervisningen anpassas för deelever som möter hinder inom ämnet matematik. Vi kommer att lyfta hur elever med diagnosendyskalkyli alternativt matematiksvårigheter möter problem i undervisningen under skolgångenoch i det vardagliga livet. Om vardagsmatematiken saknas blir det svårt att klara av basalauppgifter.Metoden för denna studie är en kvalitativ undersökning som har genomförts med hjälp avlärarintervjuer på två olika skolor i nordvästra Skåne. Intervjuerna har visat att de flesta av lärarnasedan tidigare är bekanta med diagnosen dyskalkyli men att de inte mött någon elev som har fåttdiagnosen dyskalkyli utredd och bekräftad. En av de fem intervjuade lärarna hade sen tidigareinga erfarenheter eller medvetenheter av diagnosen dyskalkyli.Mot bakgrund av det faktum att även forskare och författare till läromedel inom området äroeniga om vad de anser om diagnosen dyskalkyli gör att detta ämne är väl diskuterat och behöverforskas mer kring. Anledningen till detta är att det ska bidra med mer enig syn om vad diagnoseninnebär. Vårt arbete har bland annat tagit utgångspunkt i Piagets tankar om inlärning, somgrundar sig i det kognitiva synsättet på kunskap. Den kognitiva teorin förklarar hur förståelseskapas med påverkan av människans inre faktorer.Resultatet av vårt arbete visar en tydlig oenad bild av vad svårigheter inom matematik betyderenlig olika forskare och deras teorier. För att få en helhetsbild av hur skolor arbetar med elevermed dyskalkyli alternativt matematiksvårigheter, har vi valt att intervjua lärare och logoped somarbetar med de elever som möter denna problematik varje dag i skolan.

En betydelsefull åtgärd för elever i svårigheter är att insatserna riktas mot att skapa en god lärmiljö. För att nå fler elever är det väsentligt om insatserna riktas till alla skolans elever. I gymnasieförordningen (SFS 2010:2039) framgår det inte hur skolorna ska organisera grupper för att gynna elevers kunskapsutveckling. Studiens syfte är att öka kunskapen om hur några gymnasiekolor organiserar grupper i matematikundervisningen på organisationsnivå och hur några matematiklärare uppfattar effekterna av det för elever i matematiksvårigheter. För att uppnå detta syfte ställs följande specificerade frågor: Utifrån vilka ramar organiseras grupper i matematikundervisningen i några gymnasieskolor? Vilka effekter upplever berörda matematiklärare av dessa ramar för elever i matematiksvårigheter? Studien har inspirerats av fenomenografi för att beskriva och analysera lärares olika uppfattningar om gymnasiekolors organisation av grupper i matematik. I analysen har variationsteori och Bronfenbrenners (1979) ekologiska systemteori använts för att belysa variationen i lärarnas uppfattningar på olika nivåer i organisationen. Empirin till studien är insamlad utifrån intervjuer genomförda med sex matematiklärare på tre olika kommunala gymnasieskolor i olika kommuner. Resultatet visar att gymnasieskolor organiserar grupper i matematik på olika sätt. Gymnasieskolornas skillnader har berörts gällande gruppstorlek, nivågruppering, utökad tid och samarbete. Storleken på gruppen anses göra skillnad på elevers kunskapsutveckling. Optimala gruppstorleken i matematik upplevs generellt vara cirka 20 elever per grupp. De flesta lärarna påtalar att nivågruppering missgynnar elever i matematiksvårigheter, men även uppfattningen att eleverna gynnas av det förekommer. Gemensamt på de undersökta skolorna är att det finns en form av räknestuga dit eleverna kan gå för extra tid i matematik utanför lektionstid. Ofta är den schemalagd tidigt på morgonen eller sent på eftermiddagen, men når ändå inte alla elever på skolorna. Uppfattningen är att den utökade tiden behöver vara anpassad för den specifika elevens behov för att det ska ge effekter för elever i matematiksvårigheter. De undersökta skolorna har ibland möjlighet till att ha två vuxna i klassrummet. Den extra resursens kompetens varierar mellan skolorna. Endast en av de undersökta skolorna har specialpedagogisk kompetens inom matematik. När ämnesläraren får hjälp i klassrummet av en extra resurs utan specialpedagogisk kompetens i matematik uppges effekterna främst bli att läraren känner sig mer tillräcklig för eleverna och att det blir lugnare i klassrummet. När det finns en speciallärare eller specialpedagog med matematikkunskaper blir samarbetet på ett högre plan, där återkoppling på undervisning kan ges för att arbeta proaktivt. När specialläraren har kännedom om olika organisatoriska arbetssätt och vilka effekter det ger för elever i matematiksvårigheter ökar möjligheterna för att arbeta i förebyggande syfte, vilket i skollagen (SFS 2010:800) beskrivs som elevhälsans uppdrag.