Syftet med arbetet är att kartlägga och ta reda på vilka faktorer som påverkar hur det specialpedagogiska arbetet i matematik bedrivs på individnivå, gruppnivå och organisationsnivå. Arbetet ger en översikt över tidigare forskning om den specialpedagogiska rollen samt matematiksvårigheter.Med hjälp av enkäter till pedagoger som undervisar i matematik och intervjuer med specialpedagoger och skolledare vill vi få en klar bild av de faktorer som påverkar hur det specialpedagogiska arbetet bedrivs. Vi vill undersöka vad som styr valet av metod på individnivå, vad som styr hur specialpedagogen arbetar på gruppnivå samt vilka faktorer som påverkar hur det specialpedagogiska stödet är organiserat. Dessutom vill vi ta reda på vilka samverkansformer det finns mellan dessa nivåer. För att få en teoretisk grund redogör vi först för den litteratur vi utgått ifrån samt de inlärningsteorier vi tror kan vara giltiga för vårt arbete.Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det specialpedagogiska arbetet i matematik inte prioriteras på samma sätt som i svenskämnet i de lägre årskurserna. Där används resurserna till läs- och skrivinlärning. I de högre årskurserna finns oftast en tydligare gång när det gäller att fånga upp och ge stöd åt elever i matematiksvårigheter. Där är det målet att uppnå betyget godkänt i kärnämnet matematik som styr resursfördelningen. / Special education in mathematics

Syftet med vårt examensarbete var att undersöka det specialpedagogiska stödet för elever i matematiksvårigheter i en kommun i södra Sverige. Vi ville undersöka vilket synsätt som råder på skolorna när det gäller elever i matematiksvårigheter. Vi ville även leta efter goda exempel i arbetet med elever i matematiksvårigheter. I arbetet beskrivs olika forskning kring specialpedagogens roll och uppdrag samt olika sätt att se på matematiksvårigheter. Vi genomförde en enkätundersökning med öppna frågor där informanterna själv fick formulera sina svar. Dessa bearbetades sedan kvalitativt. Undersökningen vände sig till skolledare, specialpedagoger, speciallärare och klasslärare i en kommuns alla F-6 skolor.Resultaten av vår undersökning visade att det saknas en gemensam definition på vad matematiksvårigheter är vilket leder till att det inte finns en samsyn ute i skolorna kring begreppet. Det innebär att de olika aktörerna agerar olika för att förhindra matematiksvårigheter. Det specialpedagogiska stödet i matematik ser olika ut för eleverna beroende på vilken skola de går på. Om den samlade kunskapen i kommunen sammanställs och delges till varandra så skulle arbetet med elever i matematiksvårigheter kunna utvecklas. Eftersom stödet ser olika ut för eleverna och att aktörerna har olika syn på hur det ska utformas så kan det uppstå olika dilemman i arbetet för en specialpedagog.

Syftet med följande arbete är att få en bild av vad som betraktas som matematiksvårigheter i grundskolan, skolår 1-9, och hur undervisande lärare i matematik och specialpedagoger benämner svårigheterna.Arbetet ger en översikt av tidigare forskning om matematiksvårigheter.Genom intervjuer med fyra specialpedagoger och fyra matematiklärare klargörs deras sätt att se på matematiksvårigheter och hur dessa benämns.Det sammanfattande resultatet visar på att det finns många olika sätt att definiera matematiksvårigheter. Det visade sig inte finnas någon gemensam terminologi hos de olika pedagogerna.

Varje år är det många elever som går ut grundskolan utan godkända betyg i matematik. Få tidigare studier har undersökt vuxna elevers erfarenheter av matematik och syftet med denna studie har därför varit att få mer kunskap om dessa elevers erfarenheter och uppfattningar om tidigare undervisning och lärande i matematik, med ett särskilt intresse för eventuella hinder för lärande, samt hur de hade önskat att den sett ut för att främja deras lärande. Studien utgick ifrån en kvantitativ och kvalitativ metod och datainsamlingen skedde med hjälp av enkäter och fördjupande intervjuer bland elever som läste matematik 1 på distans inom vuxenutbildningen. Resultatet visade att många elever upplevt att de inte fått den hjälp de behövde och att lärarens engagemang och förmåga att skapa trygghet i klassrummet hade stor betydelse för deras motivation och lärande. Många av eleverna angav även att de kände ängslan inför sina studier i matematik. Utifrån detta drogs slutsatsen att det är viktigt att läraren har tid att se varje elev och får en förståelse för dess svårigheter. Avslutningsvis drogs även slutsatsen att det är viktigt med tidiga insatser för att undvika att eleven hamnar i matematikängslan eller matematiksvårigheter.

Genom denna kunskapsöversikt ämnar vi skapa en djupare förståelse för begreppet matematiksvårigheter och de utmaningar matematiksvårigheter medför i undervisningen med ett fokus på elever på lågstadiet. Arbetet är grundat i forskningsartiklar med relevans för problemområdet med både nationellt och internationellt perspektiv för att få ett stort underlag. Bearbetning av artiklarna mynnade ut i tre huvudområden där vi beskriver hur matematiksvårigheter definieras, vilka undervisningsformer som används för att stötta elever i matematiksvårigheter samt vad som krävs av läraren för att stötta elever i matematiksvårigheter. Den första slutsatsen som drogs var att det finns flera olika begrepp som definierar elever i matematiksvårigheter och att det därmed finns olika förklaringar till matematiksvårigheter. Den andra slutsatsen som drogs var att det finns olika arbetsformer som är effektiva för elever i matematiksvårigheter men att det viktigaste är att undervisningen utgår från elevens individuella behov. Vid framtida examensarbete skulle vi kunna tänka oss att undersöka hur arbetet ser ut för att inkludera elever i matematiksvårigheter i undervisningen.

Kunskapsöversikten syftar till att undersöka gynnande undervisningsmetoder för elever med svårigheter i matematik. Genom att granska befintlig forskning identifieras olika pedagogiska tillvägagångssätt som stödjer dessa elevers lärande. Vi har använt systematiska sökningar i databaser och valt ut relevanta artiklar för analys. Dessa artiklar har genomgått en tematisk granskning och resulterat i identifierade undervisningsmetoder: aktiv undervisning, autentisk undervisning, kooperativt lärande, samundervisning och undervisning med visuellt stöd. Genom att svara på frågeställningen På vilka sätt kan olika undervisningsmetoder gynna elever i matematiksvårigheter? bidrar denna studie till att vägleda pedagogiska val för att stödja olika elevers inlärning i matematik på lågstadiet. Kunskapsöversikten utforskar flera undervisningsmetoder för att hjälpa elever med matematiksvårigheter. Resultaten visar att aktiv undervisning ökar motivation och prestation. Autentiskt lärande kopplar matematik till verkliga situationer och förbättrar förståelsen. Kooperativt lärande förbättrar problemlösningsförmågan och inkludering av elever med olika kunskapsnivåer. Samundervisning ger ökade matematikresultat, men det finns diskussion kring dess generella effektivitet. Slutligen, visuellt stöd i undervisningen visar på ökad elevprestation och intresse genom användning av visuella verktyg i matematikundervisningen.

Matematik är det ämne där flest elever upplever ett misslyckande och har svårt att tillgodogöra sig undervisningen. Därmed är det viktigt att i ett tidigt skede upptäcka och hjälpa elever som riskerar att utveckla matematiksvårigheter. Syftet med den här studien är att få fördjupad kunskap om några speciallärares erfarenheter och upplevelser av att identifiera elever i matematiksvårigheter och hur de beskriver arbetet med stödinsatser för att främja lärande och motverka att elever utvecklar matematiksvårigheter i årskurserna F-3. I studien har en kvalitativ metodansats använts. För att uppnå syftet har 14 semistrukturerade intervjuer med speciallärare genomförts. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av en kvalitativ tematisk analys utifrån de specialpedagogiska perspektiven, individperspektivet och det relationella perspektivet. Studiens resultat visar att de vanligaste sätten att identifiera elever i matematiksvårigheter är genom lärares upptäckt i klassrumsundervisning och via kartläggningsmaterial. De stödinsatser som lyfts fram i arbetet med att erbjuda en tillrättalagd undervisning för elever i behov av mer stöd är samundervisning, undervisning en-till-en och i liten grupp och intensivundervisning. I resultatet synliggörs även faktorer som beskrivs påverka elevers matematikinlärning, dels individuella förutsättningar som, taluppfattning, arbetsminne, matematikångest, språkfärdigheter, dels lärmiljö där god undervisning, lärarens kompetens och laborativt material är av betydelse. Resultatet visar att det finns en strävan hos speciallärarna att utifrån identifieringen hitta inkluderande lösningar i den ordinarie undervisningen, men att ett hinder är att tid för samplanering ofta saknas vilket leder till att stödinsatser mestadels ges utanför klassrummet.

Studies syfte var att beskriva och analysera vilka åtgärder som beskrivs i åtgärdsprogram av matematiksvårigheter och vilka åtgärder som kan leda till att eleverna som fick F på nationella proven i matematik i årskurs 6 sedan fick ett godkänt provbetyg i årskurs9. Studiens teoretiska förankring utgick dels från Bronfenbrenners (1994) modell för ekologisk systemteori som utgår från eleven och de olika delar som denne befinner sig i. Men även från de tre olika specialpedagogiska perspektiv, kompensatoriska, relationella och dilemma perspektivet. Med hjälp av tematisk analys har 28 åtgärdsprogram från två olika skolor analyserats. Det resulterade i tre teman, Elevens kunskapsmässiga svårigheter, behov av anpassningar och struktur, Elevens förmåga till fokus och koncentration och Hinder för eleven att visa sina kunskaper.

Syfte: Syftet med studien är att synliggöra några speciallärares och specialpedagogers arbete med elever i matematiksvårigheter i grundskolan med avseende på deras syn på orsaker till matematiksvårigheter, arbetet med kartläggning och åtgärder samt visioner med sitt arbete. Våra frågeställningar är: Hur ser några speciallärare och specialpedagoger på orsaker till elevers matematiksvårigheter? Hur identifierar och kartlägger några speciallärare och specialpedagoger elevers svårigheter i matematik? Hur arbetar några speciallärare och specialpedagoger med elever i matematiksvårigheter? Vilka visioner har några speciallärare och specialpedagoger om sitt arbete med elever i matematiksvårigheter?   Metod: Studien har en kvalitativ ansats med halvstrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Intervjuer genomfördes med sexton speciallärare, specialpedagoger och lärare i sex kommuner.   Resultat: Studien visar att speciallärare och specialpedagoger ser på orsaker till matematiksvårigheter som individbundna men betonar också undervisningens betydelse för elevernas utveckling i matematik. Flertalet uppger att de använder olika tester vid kartläggningen men få menar att de använder sig av intervjuer eller tittar på undervisningen. Åtgärder som beskrivs är oftast riktade till den enskilde eleven i en-till-en-undervisning eller i liten grupp. Beträffande deltagarnas visioner kring sitt arbete med matematiksvårigheter framkommer en önskan om ett ökat samarbete och delaktighet på olika nivåer.   Slutsatser: De speciallärare och specialpedagoger som deltagit i studien utrycker att arbetet med matematiksvårigheter är komplext och att formerna för det särskilda stödet skulle kunna utvecklas om samarbete och delaktighet på olika nivåer ökar. Speciallärarna och specialpedagogerna har en viktig roll för att utveckla detta arbete i skolans verksamhet.

I detta examensarbete var syftet att undersöka vilka uppfattningar som finns kring dyskalkyli bland några verksamma pedagoger och hur dessa uppfattningar förhåller sig till forskning inom området dyskalkyli. De teoretiska utgångspunkterna för arbetet ligger i de kognitiva teorierna och i förhållningssätt till dyskalkyli som finns i forskningen.Datainsamlingen har bestått av kvalitativa forskningsintervjuer med sex pedagoger; fyra matematiklärare och två specialpedagoger, där deras uppfattningar av dyskalkyli har undersökts.Det som framkom i resultatet är att få av pedagogerna har kommit i kontakt med någon elev som diagnostiserats med dyskalkyli och kunskapen om begreppet dyskalkyli var generellt bristfällig bland pedagogerna. Dock hade specialpedagogerna mer kunskap om dyskalkyli än matematiklärarna. Förhållningssättet till dyskalkyli varierade bland pedagogerna. En del av pedagogerna ansåg att många elever kunde passa in på kriterierna för dyskalkyli där de såg fördelar med att använda dyskalkyli som en diagnos, eftersom den kunde användas för att få mer resurser. Däremot såg de andra pedagogerna en risk i att man fastnade i att diagnosen gällde svårigheter inom matematiken och kunde förbise att svårigheterna även påverkar andra ämnen.Slutsatser som kunde dras av studien är att pedagogerna hade svårt att skilja på dyskalkyli och generella matematiksvårigheter, vilket även tidigare forskning visar på. De flesta pedagogerna ställde sig kritiskt till dyskalkyli eftersom att det fortfarande saknas en tydlig definition av begreppet. Därför kan värdet av att använda dyskalkyli som en diagnos ifrågasättas eftersom det inte är meningsfullt att sätta en diagnos om det inte finns en tydlig bild av dels vad dyskalkyli är och dels vilka arbetsmetoder och material som förespråkas gällande elever med dyskalkyli.