Ungdomar har rätt att delta och påverka beslut som berör deras omgivning och vardag. Det finns ett stort intresse bland många av de svenska kommunerna att involvera ungdomar i samhällsplaneringen, trots detta är de underrepresenterade i kommuners planering. Det främsta problemet är att kommunerna inte vet vilka dialogmetoder och dialogstrategier de ska använda för att engagera och involvera ungdomarna. Studiens syfte är att hitta dialogmetoder och dialogstrategier som landsbygdskommuner och kommuner med gles landsbygd kan tillämpa i arbetet med ungdomsfrågor. Målet är att hitta dialogmetoder och dialogstrategier som får ungdomarna i Ockelbo kommun mer delaktiga i kommunens planering och utvecklingsarbete. De slutsatser och rekommendationer som detta examensarbete grundar sig på är en följd av flera olika dialogmetoder och dialogstrategier. Inledningsvis undersöktes hur Emmaboda- och Malung-Sälens kommun arbetar för att involvera fler ungdomar i planeringen. Därefter genomfördes en enkätundersökning vars syfte var att se hur intresset för att delta i kommunens planering såg ut bland Ockelbos ungdomar i åldrarna 13-15 år. Till sist utfördes tre fokusgrupper med Ockelbos högstadieelever, en för varje årskurs, för att diskutera hur de skulle kunna involveras och bli mer delaktiga i Ockelbo kommuns planering och utvecklingsarbete. De dialogmetoder och dialogstrategier som framgick av undersökningen på de två svenska kommunerna var att de arbetade mycket med att nå ut till ungdomarna i skolorna, på ungdomsgårdar samt genom ungdomsråd. Resultatet från enkätundersökningen visar att ungdomarna i Ockelbo kommun har ett intresse för att vara delaktiga i kommunens planering. I fokusgrupperna diskuterades viktiga komponenter, som till exempel återkoppling, till ett ökat ungdomsdeltagande i Ockelbo kommun. En slutsats är att det krävs tydligare riktlinjer för kommuners politiker, tjänstemän och ungdomar i arbetet med att öka ungdomars delaktighet i samhällsplaneringen. Det är viktigt att förklara när och hur ungdomarna ska vara delaktiga och hur politiker och tjänstemän ska hantera de inkomna förslagen från ungdomarna. En aktiv återkoppling har en betydande roll för att upprätthålla ungdomars engagemang och intresse. / Young people have the right to participate and influence decisions that affect their environment and everyday life.  Despite this, young people are underrepresented in community planning although there is great interest among many of the Swedish municipalities to include them. The main problem is that the municipalities don't know which methods of dialogue and dialogue strategies they need to use to engage and involve young people. The study focuses on finding dialogue methods that smaller municipalities with limited resources can use. The aim is to find dialogue methods that will get young people in Ockelbo municipality more involved in community planning and development. To find viable solutions, the conclusions and recommendations of this thesis are based on several different methods and strategies of dialogue. This study initially examined how Emmaboda and Malung-Sälen municipality are trying to involve more young people in community planning. This study was followed by a survey in Ockelbo municipality. The aim was to find how the levels of interest looked among young people, ages 13-15, to participate more in community planning. Finally, three focus groups were conducted with Ockelbo school students, one for each grade. The purpose was to discuss how they could become more involved in Ockelbo municipality's community planning and development. The results from the case study showed that municipalities worked on reaching out to young people in schools, youth centers and by youth councils. It also showed that young people in Ockelbo has an interest in being involved in community planning. The focus groups discussed key components to increased youth participation, such as feedback. It was concluded that clearer guidelines for municipal politicians, officials and young people are required to increase youth participation. It is important to explain when and how young people should be involved and how politicians and officials deal with their proposals. Active feedback plays a significant role in maintaining youth involvement and interest.

Sedan år 2000 har Sverige fem erkända nationella minoriteter - samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar. Bland annat har detta inneburit att samtliga svenska kommuner är skyldiga att samråda med de nationella minoriteterna i frågor som berör dem. Då den uppföljning och utvärdering som hittills utförts nästan enbart fokuserat på kommunernas arbete med frågan och hur de upplever att samråden fungerar, har denna uppsats syftat till att kartlägga hur de minoritetsrepresentanter som är aktiva i de kommunala samråden upplever sitt deltagande. Studien har således ett beskrivande syfte snarare än ett förklarande. För att undersöka detta har en enkät skickats ut till de representanter för den sverigefinska minoriteten som är aktiva i 55 av de 59 kommuner som är anslutna till förvaltningsområdet för finska. Enkätfrågorna är uppdelade i fyra delområden och antas täcka in de viktigaste dimensionerna gällande inflytande, påverkan och deltagande. Dessutom har frågor angående personernas bakgrund ställts för att på så vis kunna upptäcka skillnader i uppfattningen om hur samråden fungerar med hänsyn till dessa bakgrundsvariabler. De slutsatser som dras är först och främst att samråden tycks fungera bra. Strax under 70 procent av de som besvarat enkäten känner sig nöjda med hur samrådet i sin kommun fungerar överlag. En mycket stor majoritet av minoritetsrepresentanterna känner bland annat att de kan göra sina röster hörda på samrådsmötena och att kommunens representanter är intresserade av deras åsikter. Något färre, om än fortfarande en majoritet, anser att minoritetsrepresentanternas åsikter är avgörande för de beslut som fattas. Den kritik som lyfts mot samråden i enkäten handlar främst om att göra mötena mer effektiva och att beslutsprocessen ofta är mycket utdragen. Få skillnader i svar med hänsyn till bakgrundsvariabler såsom utbildning, ålder, kön eller tidigare engagemang har upptäckts. I den mån skillnader finns är de inte systematiska utan skiljer sig åt mellan olika frågor. Utifrån detta dras slutsatsen att de som är aktiva i samråden tycks kunna delta på samma villkor.

Att involvera medborgare i det lokala beslutsfattandet mellan valen är en växande trend i Sverige i ett försök att vitalisera den representativa demokratin och möta de utmaningar demokratin står inför. Medborgardialogens nyttor, som ökad demokratisk legitimitet och ökat förtroende för politiska institutioner, framhävs av dess förespråkare. Samtidigt finns många kritiska röster. En av den främsta kritiken mot medborgardialoger handlar om att deltagandet sällan varken stärker eller ökar medborgarnas faktiska inflytande över det politiska beslutsfattandet, vilket riskerar leda till besvikna medborgare med ökat misstroende för demokratin. Ofta diskuteras medborgarnas inflytande, eller brist på inflytande, över det faktiska slutgiltiga beslutet eller resultatet. Men även vem som har inflytande över och sätter agendan för medborgardialogen har stor betydelse då mycket makt utövas i det politiska systemet genom möjligheten att bestämma vilka frågor som ska, eller inte ska, diskuteras. Medborgarnas potentiella inflytande kan således även begränsas genom vilka frågor som hamnar på medborgardialogens agenda och hur dessa frågor diskuteras. Syftet med denna uppsats är att genom en fallstudie av dialogforum i Botkyrka kommun mellan åren 2010-2014, och med hjälp av kvantitativa metoder för datainsamling och analys, undersöka och  beskriva vilka frågor som står på medborgardialogens agenda och hur dessa frågor diskuteras. Detta för att få en ökad förståelse av medborgardialog i praktiken i en svensk kontext. Analysen visar att det som står på dialogforums agenda framförallt är politiskt icke-heta frågor inom området stadsbyggnad, men också icke-heta frågor kopplade till exempelvis skola och omsorg, ungdomar, äldre och trygghet. Medborgarna tillåts i majoriteten av dialogforumen fritt uttrycka sina synpunkter eller, genom diskussion, utveckla sina synpunkter tillsammans. Vid några enstaka tillfällen hittas politiskt heta frågor på dialogforums agenda, ofta kopplade till demokratiaspekter, men vid dessa tillfällen begränsas ofta medborgarnas diskussioner till att lyssna som åhörare och ställa frågor. Resultatet indikerar att medborgarnas inflytande begränsas genom medborgardialogens agenda, vilket riskerar att skapa besvikna medborgare med ökat misstroende mot demokratin. Fler studier kring ämnet behövs dock för att kunna ge en bättre och tydligare bild.

Många av Sveriges kommuner har idag svårt att få deltagare till medborgardialoger som angår nya planprojekt. Det är av stor vikt att dialogerna mellan kommuner och medborgare fungerar på ett bra sätt eftersom en bristfällig dialog kan leda till svårigheter i demokratin. För att kunna stärka demokratin och locka fler medborgare till dialogerna, framförallt yngre, finns olika verktyg som kommuner kan använda för att att illustrera de olika planförslagen. I denna studie undersöks frågor om virtuell verklighetsteknik (VR) är ett verktyg som skulle kunna locka fler till medborgardialoger samt om VR ökar förståelsen för kommunens olika illustrationer. VR är en tredimensionell visualisering med speciella skärmar och rörelse utrustning. Virtuella verklighetsillustrationer presenteras med en huvudmonterad display där du blir placerad i en miljö och kan röra dig fritt. För att studera dessa frågor utfördes ett experiment där deltagarna fick titta på två områden från en illustrationsplan, 3D-visualisering, samt använda VR. Deltagarna fick på en enkät ringa in upp till två svar för hur de upplevde området. För att enkelt tolka resultatet i denna studie användes värderosor. Med hjälp av dessa framkom resultatet att VR förbättrar förståelsen för illustrationsplaner och 3D-visualiseringar. Experimentet gav även svar på att VR kan locka personer till att medverka i medborgardialoger. Studien visade att VR bör användas som ett komplement till kommunens illustrationer för att fler medborgare ska lockas till medborgardialoger. Genom att jämföra resultatet går det tydligt att se stora skillnader på hur personer uppfattar de olika illustrationsverktygen. Den ökade förståelsen ger möjlighet för fler att lämna synpunkter till planprojekt. / Many of Sweden's municipalities have a hard time attracting participants to public consultation events about new planning projects. Good communication between municipalities and citizens is vital because to the planning process and a well functioning democracy. In order to strengthen democracy and attract more citizens to planning consultations, especially younger people, municipalities can use a variety of different illustrations and presentation tools. This study examined whether virtual reality (VR) is a useful tool for attracting the public and if VR increases the publics understanding of planning proposals. In order to examine these questions an experiment was conducted where participants looked at two different areas on an illustration map using 3D-visualizations and VR. The participants then answered two questions about how they experienced the environment. A radar chart was used to to interpret the results. The results indicate that VR enhanced the understanding of Illustration maps and 3D-visualizations. The experiment also suggests that VR can attract more people to public consultations. The study also showed that VR could be used as a complement to conventional illustrations and to enhance the public´s understanding of and opportunities to contribute opinions about planning projects.

När stadsbyggnadsprojekt planeras och städer omformas, var kommer medborgares kunskap om sin omgivning in? Hur behåller eller skapar medborgarna en anknytning till stadens platser, när deras användning och identitet förändras? Om staden ska vara en allmän rättighet krävs det att den växer fram kollektivt. Därför måste medborgares kunskap tas till vara på i stadens utveckling och i konkreta stadsbyggnadsprojekt. Det är svårt att se hur medborgare kommer få en koppling till dessa platser när de under en lång tid av stadsomvandlingen är avskärmade från den. Hur kan dessa platser, istället för att exkludera medborgare, bli en del av deras vardag redan under planerings- och förändringsprocesser? Hur kan medborgarnas delaktighet i planerings- och byggprocessen vara med om att bygga upp värden för platsers framtida användare?I Jubileumsparken i Göteborg används en metod planerarna kallar platsbyggnad. Arbetet bygger på att koppla samman medborgare med platsen under planeringen av den nya stadsdelen i Frihamnen genom att skapa urbana prototyper. Prototyperna öppnar upp för medborgarna att använda och utveckla platsen medan den planeras och tar fysisk form.Genom att prototyperna är i ett konstant flöde av användning och omvandling kan nya förståelser av hur planering kan gå till och vad platsen kan bli skapas. Prototyperna hjälper till att gå från något flytande (planer, idéer, visioner) till något fast.I studien ställer vi oss frågorna: var kommer idén om prototypprojekt ifrån? Hur har idén vuxit fram? Hur har prototyperna utvecklats och förändrats? Hur förstår och använder olika aktörer prototyperna och hur fungerar de i arbetet med Jubileumsparken?Prototyperna i sig själva hamnar i ett gränsland mellan aktörers relationer till prototyperna. Kontrasten av aktörernas relation till prototyperna gör det svårt att definiera vad prototyperna egentligen är, men genom att för en stund gör relationerna till något fast kan vi studera dem. När prototyperna är stabila och relationerna inte längre kommer omvandlas, och inga nya relationer kommer skapas, så har de kanske slutligen övergått till något fast. Men kommer de någonsin bli permanenta? Kanske är de bara i ett fast tillstånd för en stund? De är fasta objekt så länge inga relationer skapas eller omvandlas. / When urban construction projects are planned and cities are transformed, where will citizens’ knowledge of their surroundings come in? How do the citizens create or keep an attachment to the city’s places when their use and identity change? If the city is to be a universal right, it is required that it grows collectively. Therefore, citizens’ knowledge must be taken into account in the city’s development and in concrete urban construction projects. It’s hard to see how citizens will get a connection to these sites when they are shielded from the urban transformation for a long time. How can these places, instead of excluding citizens, become part of their everyday lives during the planning and construction process? How can citizens’ involvement in the planning and construction process help to build up the values ​for site’s future users?Jubileumsparken in Gothenburg uses a method the planners call space building. The work is based on linking citizens with the site during the planning of the new district in Frihamnen by creating urban prototypes. Prototypes open up for citizens to use and develop the site while it’s being planned and taking physical form. Because the prototypes are in a constant flow of use and conversion, new understandings of how planning can be and how the site can be created. Prototypes help move from something floating (plans, ideas, visions) to something solid.In the study we are asking the following questions: where does the idea of ​​prototype projects come from? How has the idea emerged? How have prototypes evolved and changed? How do different actors understand and use prototypes and how do they work in Jubileumsparken?The prototypes themselves end up in a borderland between actors’ relations with the prototypes. The contrast of the actors’ relation to the prototypes makes it difficult to define what the prototypes really are, but by making the relationships solid for some time we can study them. When the prototypes are stable and the relationships will no longer be transformed, and no new relationships will be created, they may eventually have shifted to something fixed. But will they ever become permanent? Maybe they are just in a solid state for a while? They are fixed objects as long as no relationships are created or converted.

Många medborgare har ibland svårigheter med att förstå delar av detaljplaner och plankartor som presenteras av Sveriges kommuner. Det presenterade materialet kan uppfattas som komplex och det krävs ibland god kunskap inom området för att fullt förstå sig på detaljplaner. I samband med detta står även kommuner inför svårigheter när det kommer till att locka till sig flera medborgare till medborgardialoger. Ungdomar är speciellt underrepresenterade i medborgardeltagande och vissa anser till och med att deras röst inte blir hörd (Alinazari & Alvinder, 2018). I syfte till att öka medborgardeltagande och förståelse för detaljplaner finns det idag flera tillvägagångssätt som kommuner kan använda sig av. Detta kan vara allt från 3D-visualiseringar till att använda Virtual Reality (VR). I vissa fall går det även att använda mobiltelefonen för att använda VR. Användningen av VR är väldigt nyligen etablerat och det är idag endast ett fåtal kommuner som använder sig av det. Många kommuner känner inte till möjligheterna med VR eller har varken kunskap eller möjlighet till att använda det. Genom att etablera smartphone-VR kan medborgare i alla åldrar, med fokus på ungdomar i studien ta del av visualiseringar och VR-material var som helst och när som helst. Den här studien  testade hur smartphone-VR kan användas som ett kompletterande visualiseringsunderlag för detaljplaner tillsammans med andra visualiseringsformer med hjälp av programvaran Juxtapose (2019). Tillhandahållandet av smartphone-VR presenterades med hjälp av online tjänsten RoundMe (2019). De visualiserade modellerna skapades i Sketchup. Vilket är ett visualiseringsprogram som både är lättillgängligt och idag brukas av många kommuner. Frågor om det visuella innehållet ställdes i en enkät som deltagarna fick besvara. Statistiken som alstrades av enkäterna sammanställdes med enkel linjär regressionsanalys. Detta möjliggjorde undersökandet ifall det fanns en statistisk signifikans mellan de besvarade frågorna i enkäten. Även ifall det fanns något samband mellan upplevd förståelse och faktisk förståelsen för det presenterade materialet. Deltagarna i studien får även rangordna den egna uppfattade förståelsen för det presenterade materialet. Den faktiska förståelsen mättes utifrån deltagarnas enkätsvar. Med hjälp av de besvarade enkäterna visade det sig att det fanns en delvis ökande förståelse för detaljplaner med hjälp av Juxtapose och smartphone-VR som komplement. Den största implikationen av resultatet var att personer med bakgrund inom samhällsbyggnade hade lägst faktisk förståelse för det presenterade visualiseringarna. Implementeringen av detta i praktiken kan därför vara en genomförbar lösning till att öka ungdomars förståelse för detaljplaner. Implementeringen behöver inte bara innebära att ungdomars förtåelse ökar utan även att det kan locka flera medborgare till att delta i medborgardialoger. / A lot of Swedish citizens struggle to understand parts of detailed development plans when they are presented by Municipalities. The presented material can at often times be seen as difficult to understand and previous knowledge regarding development plans are usually needed to fully understand them. In occurrence with this, Swedish municipalities find themselves struggling in order to attract participants to public participation events regarding upcoming development plans. Today’s youth is especially difficult to attract and also integrate into planning dialogue events and are thus greatly underrepresented and some youth even feel like their voice goes unheard (Alinazari & Alvinder, 2018). In order to change this downgrade in citizens dialogue attendance, and to increase citizens knowledge regarding detailed development plans, municipalities could use a couple of new techniques. These techniques range from the use of 3D-renderings to using Virtual Reality (VR), which also in some cases could be used with the help smartphones. The use of VR is although a pretty fresh establishment to the market which means that there’s only a few municipalities who actually established it as part of their citizens dialogue techniques. The majority of Sweden's municipalities don’t even know that it is possible to use VR in citizens dialogue nor have the knowledge of how to use it. By implementing smartphone based VR with a sharp focus on youth, they would be able to take part of 3D/VR based development plans anywhere at any time. This study aimed to test how smartphone based VR could be used as a complementary visualization material to development plans with the help of other visualizations such as the software Juxtapose. The provision of smartphone based VR was  handed out with the help of an online service called RoundMe (2019), which took part in this study. The visualized material which were present in the study had been made with Sketchup. A software which not only is easy to access but also widely used by Sweden's municipalities. Questions regarding the different visualizations was handed out through a questionnaire. The summed up statistics was then analysed with the help of simple linear regression analysis. The participants were also able to rank their own understanding of the presented material. The actual representation of their knowledge was analysed with the help of their answers from the questionnaire. The result of the study could with the help of the answered questionnaires be analysed and the answered that followed was that the complementary use of visualized material and VR could actually increase the understanding of development plans. The biggest noted implication during the study was that participants with a urban planning background had the lowest actual knowledge of the presented visualizations. The implementation of this could thus be of viable use when it comes to improving on younger people's understanding of development plans. And also mean that other societal groups learning would improve and interest more people to attend at public consultation events.

This master thesis explores the nature of public participation as a central and most current subject in the field of urban planning. A first impression exposes a seemingly unanalyzed consensus on the values and benefits which public participation provides the process of urban planning. The city may be a concern to all its inhabitants; hence knowledge and opinions of the local public are of great importance for the urban development. But is there really something new to these assumptions, and are the advantages of increased public participation in urban planning always obvious?   By using action research as a main method, I have put myself into the context of the Swedish municipality of Nacka and their projects dealing with the development of public participation. The research process combines my support in practice and documentation with the investigation of established theories, the public discussion on public participation, as well as the rise of the matter. By doing so this thesis assigns to the task of portraying the current state of public participation in urban planning in a Swedish context.  The case studies, performed in Nacka, reveal what the measures of a municipality consist of and on what goals these initiatives are based, while at the same time investigating whether action researching the local case could generate more general conclusions and guidelines for public participation. The research swiftly leads to a number of reoccurring advocating arguments. These are given ground for by either strengthening or making the planning process more efficient, or by putting emphasis on the democratic aspects of ascribing power and influence to the citizens. Nevertheless there is critique and skepticism as well, highlighted in arguments of inefficiency and incompatibility with representative democracy. Theories on, for instance, multiple publics and Arnstein’s ladder of participation are close at hand, when analyzing the friction between the views and their relevance in practice. Nevertheless, the ongoing debate and discussion turns out to handle the potential conflicts in a general and unproblematized way. One discusses why public participation is important, but rarely how and when. That in itself says quite a bit about the current views on the matter. At that point this action research turns out to generate a valuable discussion and vital posers concerning e.g. clarity and aims when involving citizens, the significance of both phase and level of participation, the role of physical/technical preconditions for dialogue, and the measures required to turn temporary projects into continuous processes and established routines.  The thesis indeed focuses on a specific municipality. However, by connecting a practical case to both ongoing discussions and more or less well known theoretical concepts, it hopefully offers increased apprehension and widening perspectives to planners, regardless of their location.

Denna uppsats handlar om människors inflytande i kommunal planeringoch hur detta har påverkats av covid-19 pandemin. Frågan är viktig ur ett större perspektiv då förutsättningarna för ett socialt hållbart samhälle bygger på jämställdhet, jämlikhet och delaktighet i samhällets utveckling, vilket kan påverkas av pandemins restriktioner. Genom att kartlägga hur planeringsförvaltning på tre olika stora kommuner har förändrat sitt arbete med medborgardialoger under pandemin vill man förstå hur förändringarna har påverkat kommunikationen mellan planeringsförvaltning och medborgare. Insamling av empiri har skett via kvalitativa intervjuer där informanterna arbeter i direkt anknytning till planeringsprocesser på förvaltning och besitter kunskap och erfarenhet inom uppsatsens ämne. Resultatet av uppsatsen visar att samtliga planeringsförvaltningar har ställt om till ett helt digitalt arbeter i kommunikationen med medborgarna, detta har både positiva och negativa konsekvenser. Digitalt skapas mer flexibla och tidseffektiva möten, det öppnar upp för ett ökat deltagande framförallt hos yngre, samtidigt som det också skapar begränsningar för äldre och de som inte talar språket, det är också svårare att få in synpunkter från medborgarna över digitala möten. Fullständig digitalisering av dialogen med medborgarna tenderar till en ökad risk för envägskommunikation samt att vissa grupper exkluderas från deltagandet. / This essay is about people´s influence in municipal planning and how this has been affected by covid-19 pandemic. The issue is important from a larger prespective as the conditions for a socially sustainable society, builds on equality and participation in development of society, which can be affected by the restrictions of a pandemic. By analyzing how planning administration in three diffrent large municipalities has changed its work with citizen dialogues during the pandemic, they want to understand how the changes have affected the communication between planning administration and citizens. Empirical data collection has been done by qualitative inrerviews. Interviewees all works as civil servants with knowledge and experience in the field of municipal development and processes connected to it. Analysis in this essay indicates that all interviewed administrations have adapted digital platforms for communicating with citizens, resulting in both positive and negative factors. Digital platforms create flexible and efficient meetings, which opens up for increased participation, especially among younger people. At the same time as it also creates restrictions for the elderly and those who do not speak the language. It is also more difficult to get views from citizens during digital meetings, which can affect representativeness. Compared to physical meetings digital meetings generate less citizen input. Complete digitalization of the citizen dialogue tends to increase the risk of one-way communication and to exclude certain groups from participation.

Uppsatsen undersöker hur makt kan förskjutas till medborgarna och ge verkligt inflytande. Forskning visar att makt finns inom planeringsprocessen och det behövs tas i beaktande för att skapa verkligt inflytande. För att undersöka detta fenomen studeras projektet Sigtuna stadsängar, ett stadsutvecklingsprojekt som genomförts med rådslag innan utförandet av detaljplan. Studien ämnar att genom intervjuer undersöka hur dialogerna var utformade och genomförda utifrån tre perspektiv: medborgare, kommun och exploatören. Intervjun användes för att jämföra svar och se hur de olika aktörerna upplevt dialogen och projektet. Vidare syftar studien med hjälp av dokumentanalys att undersöka huruvida medborgardialogen innebar ett faktiskt inflytande. Resultatet visar att det fanns en stor vilja att låta medborgarna vara delaktiga i processen där medborgarna har haft inflytande i flera steg på olika nivåer och tagit det slutgiltiga beslutet om projektet ska genomföras eller inte. I projektets slutgiltiga tekniska detaljer fanns makten hos exploatören och kommunen. / The essay examines how power can be shifted to citizens and provide real influence. Research shows that power exists within the planning process and it needs to be taken into account to create real influence. In order to investigate this phenomenon, the project Sigtuna stadsängar is studied, an urban development project that was carried out in consultation before the implementation of the detailed plan. The study aims to examine through interviews how the dialogues were designed and carried out from three perspectives: citizens, the municipality and the developer. The interview was used to compare answers and see how the different actors experienced the dialogue and the project. Furthermore, with the help of document analysis, the study aims to investigate whether the citizen dialogue meant an actual influence. The result shows that there was a great desire to let the citizens be involved in the process where the citizens have had influence in several steps at different levels and made the final decision whether the project should be implemented or not. In the final technical details of the project, the power was with the developer and the municipality.

This research explores the cultural sustainability in the urban development project called Embassy of Sharing in Malmö Hyllie; a future building complex with keywords of sustainability and sharing economy. The research’s focus was on the Department of Culture which has invested in the space to open a new public library, expand its centre for freedom of speech and create meeting spaces for youth. This research investigates the project group’s work towards planning their future operation and how their ideas relate to cultural sustainable development.  The result demonstrates that the Department of Culture does not generally work towards cultural sustainability but allows culture to be subsumed by social sustainability, using culture as a method to fulfil social work. Most informants emphasised citizen dialogue and participation, which are notions of social sustainability that come from internal work with social sustainable development. This result of direction was not surprising based on culture’s role in cultural policies and mainstream political research. However, the Department of Culture’s intended activities in their space at the Embassy of Sharing does not exclude the potential to achieve cultural sustainability. Concepts of place-shifting and participatory planning can be used to highlight how the Department of Culture’s methods can be re-evaluated towards being more inclusive, such as including citizens in earlier phases in the planning process, as well as re-grounding Hyllie from being only commercialised to a place with cultural access. The concept of spaces of possibility invites an entirely new creative framework for how the Department of Culture can establish its work more related to the cultural discourse, rather than doing social work.  Since the project is only in its planning phase there are no finished results to investigate. Instead, this study investigates the formation of cultural values in its movements. Thinking in terms of cultural sustainable development in the planning process of a project may strengthen the chances of achieving something valuable from the start. Further research will have to explore the use of the Department of Culture’s future operation and what role culture will play in the finalised building complex of the Embassy of Sharing.