Kring själva ämnet multimedia har det forskats en del om och vad det här innebär kommer attförklaras me r ingående igenom hela uppsatsen men den något korta förklaringen innebär att man använder sig av flertalet medieinspirerande verktyg för att få fram ett budskap, instruktion eller information. Multimediala verktyg och dess funktioner samt hur de kan användas i samband med undervisning diskuteras. Syftet i sig kommer utgå från att en utveckling och anpassning efter det tekniska materialet kan behöva uppdateras och att det har mer med personerna som hanterar de tekniska aspekterna än själva materialet. Resultatet är baserat på lärarnas perspektiv gällande tekniken de använder varje dag, vilket har framkommit under dels under intervjuerna som ligger till grund för själva undersökningen samt den förundersökning som gjordes i samband med att urvalet av respondenter gjordes. Diskussionen kommer att fasta på de viktiga punkter som lärarna har settoch upplevt i sitt arbete. Det som också kommer att avhandlas är hur lärarna använder sig av de multimediala verktygen och hur de lägger upp en lektion med hjälp av det verktyget.Tillgängligheten till datorn har ökat för eleverna men vilken effekt har det fått enligt lärarna. Hur ser man på de förändringar som kan komma inom en snar framtid? Det ska även diskuteras kring var ansvaret ligger när det gäller koncentration, undervisning och hur man använder demultimediala verktygen.

Syftet med denna studie är att öka förståelsen gällande lärares användning av laborativt material i matematikundervisningen, samt att fördjupa kunskapen om vilka yrkeskompetenser som anses vara viktiga för en laborativ undervisningsmetod. För att svara på frågeställningarna har en studie med semistrukturerade kvalitativa intervjuer genomförts med 12 lärare från två olika skolor. Intervjuerna har analyserats utifrån den kulturhistoriska verksamhetsteorin, ramfaktorteorin samt genom en kategorisering av lärares kompetenser. Resultatet visar att samtliga lärare i undersökningen har en positiv syn på den laborativa undervisningen, men att faktorer som tillgänglighet av material, specifika behov hos elever och tid till planering tycks påverka lärares metodval. Slutligen visar studien på vikten av att läraren har ett flertal kompetenser för att undervisa med laborativt material, som exempelvis den praktiska- samt den matematikdidaktiska kompetensen.

Språket inom matematiken har en central roll då två av de fem matematiska förmågorna i lågstadiet syftar till att eleverna ska använda sitt språk. Därför krävs det att eleverna redan i de lägre årskurserna får möjligheter att träna på att kommunicera. Under verksamhetsförlagda tillfällen har vi uppmärksammat att elever haft svårt att sätta ord på sina matematiska lösningar när de arbetat i ett läromedel. Vi har därför valt att göra en innehållsanalys som syftar att synliggöra om och hur läromedel kan vara en resurs i en matematikundervisning som stödjer elevers kommunikationsförmåga. En metodkombination av två läromedel och två analysscheman har använts för att undersöka kommunikationsförmågans utformning. Studiens resultat vittnar om att kommunikationsförmågan framställs med 15% i båda läromedlen. Kommunikationsförmågan framträder ofta i samband med någon annan förmåga, företrädesvis metodförmågan. I dessa uppgifter är att kommunicera med matematik den mest framträdande aspekten av matematisk kommunikation. Det visar sig genom att eleverna ska växla mellan representationsformer. Att kommunicera om matematik får därmed en underordnad roll. Sammanfattningsvis kan vi säga att båda läromedlen i grunden visar samma potential att utveckla elevers möjlighet att utveckla kommunikationsförmågan men beroende på hur lärarhandledningen utnyttjas kan potentialen påverkas. Därtill fann vi att samtliga kritiska aspekter (växla mellan representationsformer, argumentera för lösning, utforskande uppgifter, diskutera samt föra dialog, interaktion med andra och uppgifter i relation till omvärlden), vilka kan anses stödja elevers utveckling av kommunikationsförmåga, fanns representerade i olika grad.

Studien syftar till att undersöka pedagogers användning och inställning till digitala verktyg i förskolan, med fokus på barns fysiska rörelse och aktivitetsnivå. Utifrån syftet utgår vi från följande frågeställningar, “vilken inställning har pedagoger till användandet av digitala verktyg i aktiviteter med fokus på barns fysiska rörelse och aktivitetsnivå?” och “hur använder pedagoger digitala verktyg i förskolan i aktiviteter med fokus på barns fysiska rörelse och aktivitetsnivå?”. Vi har använt oss utav kvalitativa intervjuer och en enkätundersökning.  I studien utgår vi från det sociokulturella perspektivet som används för att förstå den proximala utvecklingszonen och hur verktygen mediterar med användaren.    Vårt huvudsakliga resultat visade att det är pedagogernas privata inställning och intresse som utformar arbetet och kvaliteten kring digitala verktyg och barns aktivitetsnivå. I studien framkom det även att det finns en självupplevd kunskapslucka hos majoriteten av pedagogerna när det kommer till hur rörelseaktiviteter kan kombineras med digitala verktyg.

Studien syftar till att bidra med kunskap om verksamma pedagogers syn på förskolans utomhusmiljö för barns utveckling och lärande. Frågeställningar som hur verksamma pedagoger talar om förskolans utomhusmiljö som en lärmiljö i undervisningen samt vilket syfte pedagogerna har med utevistelse har guidat studien. Föreliggande studie tar sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet där artefakter och mediering är centrala begrepp och som används för att tolka och analysera data liksom det utvecklingsekologiska perspektivet som bidrar med centrala begrepp som mikro-, meso-, exo- och makrosystem. För att få svar på studiens frågeställningar har data samlats in genom ett internetbaserat frågeformulär som består av tre öppna frågor. Formuläret har besvarats av 24 respondenter. Resultatet visar en syn på möjligheter med utomhusmiljön både för barns hälsa och välbefinnande samt skapande av en lärandemiljö. Inomhus- och utomhusmiljön verkar i form av olika mikrosystem som kompletterar varandra genom att pedagogerna flyttar ut det pedagogiska materialet, exempelvis böcker, luppar, papper och pennor så materialet får en ny dimension för barns utveckling och lärande. Genom att pedagogerna möjliggör att artefakter används i olika mikrosystem medverkar det även till att dessa medierar olika aktiviteter och öppnar upp för nya kamratrelationer. Pedagogernas tal om närvaro och delaktighet tycks påverkas av makro- och mikrosystemet där kulturella faktorer och förskolegårdens storlek är aspekter som synliggörs. Däremot visar studiens resultat att exosystemet i form av kommunala beslut där faktorer som bl.a. regler och pengar utgör begränsningar för utvecklande av utomhusmiljön.

Det finns en stor mängd forskning som visar på fördelar med att elever får arbeta tillsammans med problem i matematik, det finns även studier som visar att elever får små möjligheter att utveckla sin problemlösningsförmåga endast genom individuellt arbete i matteboken. Trots detta visar undersökningar att den svenska matematikundervisningen är styrd av individuellt arbete i matteboken. Mitt syfte med denna studie är att bidra med kunskap om hur grundskollärare, åk 1-3, arbetar med problemlösning i sin matematikundervisning samt deras motiv till varför de väljer att arbeta som de gör. För att göra detta har jag sökt svar på frågorna “Hur beskriver grundskollärare sin egen roll för att utveckla elevers förmåga att lösa problem i matematikundervisningen?”, “Hur ser grundskollärare på elevsamarbete vid problemlösning i matematikundervisningen?” samt “Vilka tankar har grundskollärare kring elevers användande av olika material vid problemlösning i matematikundervisningen?”. För att samla in studiens empiriska material har jag genomfört kvalitativa studier med fyra verksamma grundskollärare i årskurs 1-3. Resultatet visar att lärarens stöttning är avgörande för att utveckla elevernas problemlösningsförmåga, att elevsamarbete förespråkas som en möjlighet för elever att stötta varandra i problemlösning samt att språkliga verktyg är framträdande vid problemlösning. Studiens teoretiska ramverk utgår från ett Sociokulturellt synsätt.

The aim of this study is to investigate how a group of people use music while studying, why they do it, and what perceived effects they get from it. The two main questions of the study were: What perceived effect does music have on the participants according to them? Does tempo have any effect on the participants? Six people were interviewed about their relation to music while studying, how it affected them and if they were listening to a specific genre. The study uses a socio-cultural theory perspective. Two themes emerged in the interview; In the first theme the informants used music as a tool to become motivated and listened to rock/pop with a high tempo. In the second theme the informants used music to relax and to become more focused while studying. The informants in this theme listened to classical/ambient music with a low tempo. The participants also talked about the downsides of music while studying and named specifically music with lyrics as a distraction.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares uppfattningar om användandet av TAKK, Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation, samt hur verktyget kan främja barns språkutveckling. Det sociokulturella perspektivet kan relateras till TAKK då tecken används som ett medierande redskap i kommunikation, språk och tänkande. Empirin hämtas genom kvalitativa intervjuer som tematiskt analyseras. Resultatet visar att TAKK brukas mestadels i planerade aktiviteter och vardagssituationer, förskollärare inkluderar alla barn i teckenanvändning men använder det främst när behov hos barn uppstår. Slutsatsen är att TAKK främst används för barn med språkliga utmaningar och att det ska individanpassas efter barnens behov. Verktyget används som medierande verktyg för att stödja barn i sin språk- och kommunikationsförmåga.

En viktig grund för elever att lösa addition- och subtraktionsuppgifter är att tillägna sig tals additiva del-helhets relationer. Genom att se delar och helheten och förstå relationen dem emellan underlättar det för elever att lösa additions- och subtraktionsuppgifter på ett framgångsrikts sätt. För att detta ska ske behöver de få en undervisning som är utformad på ett sätt som gör det möjligt. Syftet med studie är att utifrån ett sociokulturellt perspektiv få en bild av hur undervisning av tals del-helhetsrelationer kan se ut i förskoleklass och årskurs 1. Analysen har gjorts med hjälp av Mediating Primary Mathematics (MPM) utifrån vilka artefakter och notationer lärarna använder och hur de medierar det matematiska innehållet. Resultatet visar bland annat skillnader i om artefakter och notationer var strukturella eller inte. Det visar också skillnader i hur lärare visar på generalisering i matematiska metoder; i vissa undervisningsepisoder gjordes det inte alls medan i vissa kunde man se det i större utsträckning. Resultatet indikerar att det finns skillnader i hur lärare skapar matematiska samband, bland annat sambanden mellan artefakter och notationer samt i vilken utsträckning lärare tar tillvara på och bygger vidare på elevinspel. / An important basis for students to solve problems of addition and subtraction, is having learned part-whole relations of numbers. Seeing parts and the whole, and understanding their relation, makes solving addition and subtraction successfully easier for students. To achieve this, they need instructions which are structured in a way that enables this. The aim of this study is to observe through a sociocultural perspective how part-whole relations of numbers is taught in primary school. The analysis has been done with the help of Mediating Primary Mathematics (MPM), taking into consideration which artefacts and inscriptions teachers use and how they mediate the mathematical content. The result shows, among other things, whether artefacts and inscriptions were or weren’t structural. It also shows differences regarding how teachers demonstrate generalizations within mathematical methods; in some lesson episodes it never occurred but in others it was more frequent. The result indicates that there are differences regarding how teachers build mathematical connections, including the connections between artefacts and inscriptions, and to which extent teachers make use of, and build on, students’ contributions.

Denna studie har som syfte att undersöka förskollärares uppfattning av användandet av handdockan i pedagogisk verksamhet samt deras uppfattning om dess betydelse för barns lärande och utveckling. Utifrån resultatet som framkom i studien så tillhör det inte vanligheten att man använder handdockan som ett medel i barns lärande. Dock tyder resultat av såväl den här studien som av tidigare forskning på att handdockan skulle kunna fylla en viktig funktion för barns lärande och utveckling. Metoden för studien är kvalitativ och empirin har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med sext förskollärare från tre olika förskolor som samtliga använder sig av handdockor i arbetet. Intervjusvaren har sorterats och sammanställts för att på så sätt kunna identifiera likheter och skillnader i svaren. Dessa presenteras både genom citat och text. I analyskapitlet har empirin analyserats genom det sociokulturella perspektivet och de tre centrala begreppen mediering, närmaste proximala utvecklingszonen och kommunikation. Resultatet visade att studiens respondenter var eniga om att handdockan kunde främja dels barns kommunikativa förmåga, men också deras förmåga att kunna och våga interagera med andra barn och vuxna. Det framkom också att handdockan är ett fantasifullt och lekfullt redskap som kan fånga barns uppmärksamhet och därmed öppna dem för nya kunskaper.