I denna studie har vi som syfte att undersöka hur pedagoger i förskolan uppfattar användandet av lärplattan som medierande artefakt, samt om hur de använder dessa i arbetet med barns språkutveckling. För att undersöka detta har vi samlat in data genom intervjuer. Vi har använt oss av kvalitativ analysmetod för att analysera våra intervjuer.  Det empiriska materialet har sedan analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Studiens resultat visade att pedagoger bör ha kompetens och intresse för att kunna använda digitala verktyg som ett komplement till lärandet. Pedagogerna påpekar vikten av pedagogstyrda aktiviteter för att lärandet ska formas på rätt sätt. Slutsatsen är att digitala verktyg främjar språkutvecklingen och lärandet hos barnen under förutsättningen att rätt metoder används. Kunskap och kompetens är nödvändiga för att utföra rollen som pedagog och genomföra arbetsuppgifter i enlighet med läroplanens tydliga mål.

I det här självständiga arbetet ville vi få mer kunskap kring hur TAKK (tecken som alternativ kompletterande kommunikation) kan användas som ett medierande redskap samt hur TAKK kan främja barn som är i behov av kommunikativt stöd. Vi valde att utgå från det sociokulturella perspektivet då vi har valt att ta reda på mer kring hur TAKK kan användas som ett medierande redskap. Empirin har hämtats genom kvalitativa intervjuer som vi sedan har sorterat, kategoriserat och analyserat i vårt arbete. Resultatet visar att TAKK används som ett medierande redskap för att främja barns olika behov av stöd för att kunna kommunicera.

I den här uppsatsen anläggs ett mediehistoriskt perspektiv på opinionsundersökningen i syfte att historisera denna medieform. Fokus ligger på dess förändringar mellan 1957 och 1976. Under början av perioden användes opinionsundersökningarna framför allt för att mediera publiker, det vill säga olika grupper av läsare, utifrån frågor om deras egenskaper och åsikter. Ofta kunde medieringen av publikerna fungera som ett sätt att åskådliggöra historisk förändring och resonera om politiska processer. Från och med slutet av 1960-talet blev dock opinionsundersökningar om partisympatier allt mer dominerande. Dessa fungerade oftast som valprognoser, och det som medierades i dem var partier och partiledare snarare än publiker. De tidiga undersökningarnas ambition att vitalisera demokratin genom skapandet av säkrare kunskap om folkets åsikter verkar ha ersatts med prognosticerande av valutgången i nästa riksdagsval som främsta syfte. Samtidigt som de politiska ambitionerna ifråga om demokratins befordrande minskade så tilltog debatten om opinionsundersökningarna, och deras politiska betydelse tycktes öka. Men trots att kritiken mot opinionsundersökningarnas pålitlighet och farlighet intensifierades i takt med att valprognosfunktionen blev allt mer dominerande, så minskade inte opinionsundersökningens betydelse. Snarare än att utmana opinionsundersökningens ställning verkar både kritiken och legitimeringen ha blivit integrerade delar i opinionsundersökningens protokoll. Den gängse historieskrivningen om opinionsundersökningen i Sverige har utgått ifrån ett tämligen teleologiskt synsätt på dess historia, där varken de förändringar som ledde till valprognosfunktionens dominans eller de funktioner den kunde ha innan dessa förändringar skedde har uppmärksammats.

Studien syftar till att få ökad kunskap om förskollärarens arbete med bilderböcker i förskolans verksamhet.   Frågeställningarna är: Hur beskriver förskollärare arbetet med bilderböcker tillsammans med barn i förskolans verksamhet? Hur bidrar bilderböcker till samspelet mellan barn och mellan barn och förskollärare i förskolans verksamhet? Studiens metod är kvalitativ, där empirin samlats in genom intervjuer. Undersökningen baseras på ett sociokulturellt perspektiv. Vi gjorde ett strategiskt urval av tre informanter, alla verksamma på samma förskola, dock inte på samma avdelning, där avsikten var att välja förskollärare som arbetar aktivt med bilderböcker. I resultatet av studien framkommer det att förskollärarna använder sig av bilderböcker vid olika arbetsmetoder, såsom högläsning, boksamtal, lek, dramatisering och bilderbokens placering. I resultatet framkommer det även att dessa arbetsmetoder bidrar till samspelet i förskolans verksamhet. Samspelet yttrar sig både verbalt och fysiskt, och det sker när barn på olika sätt kommunicerar med andra barn och förskollärare.

Stämmer det att ju högre resilience (återhämtningsförmåga) en individ har och ju mera av positiva känslor, desto större livsmening har hon också? Resilience är att vid psykologisk stress tillfälligt kunna gå ifrån sin vanliga nivå för självkontroll och när stressmomentet försvunnit återgå dit igen. En enkätundersökning har gjorts med 39 deltagare där variablerna resilience, positiva känslor och livsmening undersökts. Resultatet visar att både resilience och positiva känslor är positivt relaterade till livsmening. Full mediering visas för positiva känslor vilket innebär att de är en av flera möjliga mekanismer i processen mellan resilience och livsmening. Fler tänkbara mekanismer att undersöka skulle kunna vara hopp och mänskligt stöd och frågeställningen skulle även kunna testas i experiment.

No description available.

Political scandals are constantly abound in the media, rulers face the global tribunal of the mass media and are forced to defend their actions and above all, their position in society. This essay concerns itself with that defence – more specifi- cally with the defence of four Swedish politicians in high office during four different scandals. Gudrun Schymans’ eva- sion, Laila Freivalds’ dealing with the tsunami disaster in Thailand, Annie Lööfs’ tangle concerning representation notes and public documents and Tobias Billströms’ statements concerning undocumented immigrants and asylum seekers. The essays purpose is to study how each and everyone of these politicians communicate and defend themselves, what rhetor- ical strategies are employed and how the two largest newspapers in Sweden, Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet, frame and portray the scandals. This is in order to discern how current Swedish politicians work rhetorically in situations of crisis where one’s reputation is at stake, and how media mediate these scandals. This is examined with classical rheto- ric’s stasis theory and William L. Benoit’s theories concerning image restoration as the theoretical foundation. This is complemented with the theories of portrayal- and agenda setting to describe the newspapers’ depiction of the separate scandals. The method consists of a qualitative content analysis of news articles, video recordings and TV broadcasts of media appearances. Annie Lööf uses a number of different strategies in her apology, status coniecturalis is prominent initial- ly but however when new information disproves her statements, she moves to status qualitatis, and the state of purgatio, the state she primarily applies together with the defeasibility strategy. Tobias Billström limits himself to only one state and exclusively uses the weakest of status qualitatis states: deprecatio. Laila Freivalds applies primarily the defeasibility strategy but also uses the purgatio and deprecatio. Gudrun Schyman also uses the qualitative state purgatio but also the defeasibility strategy and the theory of image restorations mortification. The newspapers depict all of the scandals differently depending on political affiliation but not depending on gender. The conclusion consists of that an open strategy that changes in pace with the flow of new information should be employed, and that statements that later may turn out to be false should not be used in the defence. The defence should be reactive rather than static. Further it is apparent that political affiliation affects the portrayal and framing of the scandals in the case of both newspapers.

Syftet med denna studie är att beskriva, analysera samt diskutera kommunikation och interaktion i den förskoledidaktiska verksamheten utifrån ett sociokulturellt lärande med utgångspunkt i lek. Under våra besök på förskolan så valde vi att använda oss av videoobservationer men även ta hjälp av fältanteckningar. Denna metod hjälper oss att få en djupare syn på kommunikationen samt interaktionen mellan barn-barn men också mellan pedagog-barn. Under tiden vi utförde dessa observationer så utförde vi detta genom att vara icke – deltagande för att inte kunna påverka deltagarna. För att göra en kort sammanfattning över resultatet utifrån våra forskningsfrågor så kom vi fram till att barnens kommunikation samt interaktion blev tydligare med hjälp av mediering samt intersubjektivitet. Med detta menas att språket är det kulturella redskapet som människor har skapat för att kunna förstå varandra samt att talet är den medierande handlingen där information förs över från en individ till en annan. Intersubjektivitet innebär en gemensam förståelse mellan oss människor genom samspel med varandra. Innan det påbörjade arbetet så la vi upp en plan på hur vi skulle utföra denna studie baserat på den stora mängden av kunskap som vi redan har gått ut med. När vi därefter väl började studien insåg vi att detta gett oss en bekräftelse kring all kunskap då vi gått ut och fått se det vi har lärt oss med egna ögon.

I denne studien har jeg sett på samhandling i lek mellom barn med funksjonsnedsettelse uten verbalt talespråk og funksjonsfriske barn i barnehagen. Fokuset har vært på barns forhandling om deltakelse i leken, lekens organisering ved posisjonering og barns bruk av artefakter. I arbeidet med å studere barns lek har jeg brukt samtaleanalysen som verktøy for å forstå språklig interaksjon og studert samspillet fra et deltakerperspektiv Alle analytiske funn er basert på analyser av kroppsspråk og verbal tale. Hvordan barna lyktes i samhandlingen viste seg å være avhengig av posisjonering og hvordan de forsto handlingen de skulle være en del av. Videre var det avgjørende hvordan de mestret å samordne sine handlinger med andre, og hvordan de forsto og mestret bruken av artefaktene som ressurs. Fokusbarnas mulighet til selv å bestemme hva de vil leke, hvilke leker de velger og hvem de vil leke sammen med, viser seg å avhenge av hvordan omgivelsene forholder seg til og definerer deres deltakelse. Om de skal lykkes og bli både aktive og ratifiserte deltakere, viste analysene at de er helt avhengige av at både barn og voksne viser dem hvordan de skal handle i leken, og hvordan artefaktene skal fungere innenfor aktivitetsrammen de er en del av.

Utifrån vår erfarenhet av den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen har elever haft svårt att kommunicera om matematik. Därför har vi i den här studien valt att undersöka vilka kritiska aspekter som synliggjorts när elever löste uppgifter som syftade till kommunikation. De kritiska aspekterna var argumentera för lösning, diskutera samt föra dialog, utforskande uppgifter, växla mellan representationsformer, interaktion med andra samt uppgifter i relation med omvärlden. Vi ville även titta på i vilken omfattning de kritiska aspekterna främjar elevers möjlighet att kommunicera i, om och med matematik. Den metodologiska ansatsen var att genomföra en observationsstudie med tillhörande samtal med sju elevgrupper i årskurs 1. Grupperna genomförde uppgifter som i Svensson & Zakrissons (2018) innehållsanalys antogs innehålla kritiska aspekter som kan utveckla elevers kommunikationsförmåga. Resultatet visade att eleverna valde att använda sig av fler än en kritisk aspekt när de löste uppgifterna. Slutligen måste lärare vara medveten om läromedlets potential att med stöd av de kritiska aspekterna utveckla elevers kommunikationsförmåga.