Bakgrund: Hemmet är en viktig plats för människor att utföra aktiviteter och utveckla sin identitet. Hemlöshet är dock ett globalt växande problem och bara i Sverige beräknas ca 33 000 människor vara hemlösa. Arbetsterapin har en viktig roll i samhället att förbättra hemlösas livssituation ur ett aktivitetsperspektiv. Syftet med denna studie är att beskriva arbetsterapeutiska arbetssätt att arbeta med hemlösa utifrån ett arbetsterapeutiskt perspektiv. Metod: Litteraturstudie där artiklar med kvalitativa studier och fallstudier analyserats.Databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo användes för att hitta relevanta artiklar. Huvudresultat: Arbetsterapeutiskt arbetssätt med hemlösa är varierande beroende på kontexten. Arbetsterapeuten arbetar med att identifiera klientens meningsfulla aktiviteter, motivera klienter till aktivitetsengagemang samt arbetar med klienter som har destruktiva aktivitetsmönster. I arbetet identifieras fyra teman som är meningsfulla aktiviteter, självständigt vardagsliv, förändra aktivitetsmönster och holistiskt perspektiv på klienter. Slutsats: Det råder fortsatt behov att forska vidare inom området arbetsterapi och hemlöshet. Det råder även kunskapsbrist i samhället om arbetsterapi och arbetsterapeuters roll i arbetet med hemlösa.

Introduktion: Personer boende på särskilt boende med inriktning psykiatri har ofta en tillbakadragen livsstil med ett lågt utbud och få möjligheter till egna val av aktiviteter som har ett värde eller mening. Få studier har gjorts utifrån arbetsterapeutens erfarenhet i denna kontext. Syfte: Studiens syfte är att beskriva arbetsterapeuters erfarenhet av att stödja ett aktivitetsengagemang i kontexten särskilt boende med inriktning psykiatri. Metod: Studiens design är en deskriptiv kvalitativ intervjustudie. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta arbetsterapeuter. Kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod där fyra kategorier framträdde. Resultatet: Arbetsterapeuters erfarenheter visar flera arbetssätt för att främja ett aktivitetsengagemang. Både direkt genom ett kompensatoriskt kognitivt vardagsstöd eller indirekt genom att stödja och vägleda boendepersonalen i att erbjuda aktiviteter med ett värde och en mening. Konklusion: Arbetsterapi på särskilda boenden inriktning psykiatri kan åskådliggöra behovet av aktiviteter som har en mening eller ett värde för de boende i deras vardag både genom att vägleda boendepersonalen och genom kognitivt vardagsstöd för att främja ett aktivitetsengagemang. Implikationer: Fortsätta uppmärksamma arbetsterapeutiska interventioner som riktar sig till särskilda boenden inriktning psykiatri och öka tillgången till kognitivt vardagsstöd. Detta för att möjliggöra och tillhandahålla aktiviteter med ett värde och mening i de boendes vardag och främja engagemang i aktivitet.

Genom detta kandidatarbetet vill jag utmana och ifrågasätta autonomins roll inom speldesign, som ofta tolkas som att ge frihet eller självständighet åt spelaren. Jag har redogjort för autonomi utifrån en psykologisk utgångspunkt och en yttrad frihetsvillfarelse. Denna undersökning syftar till att utforska begreppet autonomi utifrån personlig investering och kunna applicera dessa kunskaper inom speldesign. En praktisk undersökning exemplifierar sedan tillämpningar genom en designprocess, bestående av spelanalyser och en spelgestaltning som prövar personlig investering genom olika designperspektiv, riskinnefattande val och roguelike element. Spelgestaltningen skapar en pågående interaktion mellan vänner och familj genom en webbplattform och involverar personliga värderingar, strategier och risker. Denna praktiska undersökning syftar även till att utvinna insikter och lärdomar som kan stå till grund för vidare forskning och förståelse för autonomi inom speldesign. / Through this bachelor thesis I wish to challenge and question the role of autonomy in game design, which is often interpreted as providing freedom or independence for the player. I’ve presented autonomy from a psychological standpoint and a described freedom fallacy. This study aims to explore the concept of autonomy from the view of personal investment and apply this knowledge within game design. A practical study then exemplifies applications through a design process, consisting of game analysis and a game design which tests personal investment through varying design perspectives, choices comprised of risks and roguelike elements. The game design establishes an ongoing interaction between friends and family through a web platform and involves personal values, strategies and risks. This practical study aims to extract insight and learnings which can be used as the basis for further studies and the understanding for autonomy through game design.

Syfte: Var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att identifiera samt främja meningsfulla aktiviteter hos personer som är 80 år och äldre, samt har hemsjukvård. Metod: Författarna valde en kvalitativ ansats för att beskriva arbetsterapeuternas subjektiva upplevelser. Åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes och analyserades sedan utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Data resulterade i tre kategorier varav en med två underkategorier dessa var: Identifiering av individuella behov för meningsfulla aktiviteter, Arbeta främjande mot meningsfulla aktiviteter, med underkategorierna: Problematik arbetsterapeuter möter hos de äldre samt Stöttande resurser för att bibehålla meningsfulla aktiviteter, samt kategorin Arbetsterapeuternas avsaknad av samt önskan om resurser för att arbeta mot meningsfulla aktiviteter. Slutsats: Studien visar att arbetsterapeuter inom hemsjukvården lägger fokus på att utgå ifrån patientens individuella livshistoria och att de ser en fara med generalisering vid arbetet med patienter som är 80 år och äldre. Arbetsterapeuternas erfarenhet visade även att mindre insatser samt att det sociala nätverket av anhöriga och vänner är av betydelse för att patienterna ska kunna utföra meningsfulla aktiviteter. Deltagarna i studien visade på ett stort engagemang i sitt arbete samtidigt som de uttrycker en önskan om att kunna göra mer för patienterna. / Purpose: To describe occupational therapists' experiences of identifying and promoting meaningful activities with people aged 80 years and over, with homecare. Method: The authors chose a qualitative approach to describe the subjective experiences of the occupational therapists. Eight semi- structured interviews were conducted and analyzed on the basis of qualitative content analysis. Result: The data resulted in three categories, one with two subcategories these were: Identification of individual needs for meaningful activities, Work promoting against meaningful activities with subcategories: Problems occupational therapists meet with the elderly as well as supportive resources to maintain meaningful activities,as well as the category of Occupational Therapists' lack of and the wish for resources to work towards meaningful activities. Conclusion: The study shows that occupational therapists in the field of home care focus on starting from the patient's individual life story and they see a danger with generalizing when working with patients aged 80 years and over. Occupational therapists' experiences also showed that minor efforts and the social network of relatives and friends are important for the patients to be able to carry out meaningful activities. The participants in the study showed a great commitment to their work while expressing a wish to do more for the patients.

We have, based on recent studies, observed that pupil’s writing has deteriorated and their texts are often very similar to each other due to similar instructions. The purpose of this study is to understand how teachers in Swedish schools work with pupil’s writing development and if they use any kind of formative forms of expression in the process of becoming a successful writer. The study is based on three theories: a sociocultural perspective, literacy and multimodal teaching. This study is based on interviews with six teachers and focuses on their perspective on how they work with pupil’s writing development. The results of the study shows that teachers use variable ways of teaching, including formative forms and expressions, in order to reach out to the individual pupil and enhance their writing skills. Teachers point out that the use of different tactics, to be able to give the pupils an all-around preceptive, is still needed. Formative forms of expression motivate and extend pupil’s writing skills. When pupil’s individually write stories after dramatizing them together, their stories get a more detailed and expressive description than before because they have experienced the story with their bodies and minds in a different way than they normally do.

Introduktion: År 2022 befann sig minst 100 miljoner människor på flykt. Asylsökande och flyktingar som tvingats fly har många gånger utsatts för traumatiska händelser. Flykten innebär stora livomställningar som påverkar individens aktivitet, identitet, känsla av kompetens samt hälsa och välbefinnande. Syfte: Beskriva aktivitet och delaktighet i vardagen hos asylsökande och flyktingar. Metod: Scoping review användes för att besvara syftet. Datainsamling gjordes genom litteratursökning i databaser samt genom manuell sökning. Sökord som användes var refugee or refugees or asylum seeker or asylum seekers or forced migrant or forced migrants or displaced, occupational participation or occupational engagement or participation, activity or occupation. Inklusionskriterier var artiklar på svenska och engelska, publicerade 2010 – 2023. Grå litteratur och andra litteraturstudier exkluderades. Totalt inkluderades 17 artiklar. Resultat: Studien resulterade i två huvudkategorier: Asylsökande och flyktingars aktivitetsidentitet och Kontexters betydelse för aktivitet och delaktighet. Ett genomgående tema i studien framkom: Ovisshet inför framtiden. Resultatet indikerar på att asylsökande och flyktingar utsätts för aktivitetsberövning, aktivitetsobalans och förändringar i individens aktivitetsidentitet samt aktivitetsförmåga. Individens aktivitet och delaktighet påverkas av kontextuella faktorer. Slutsats: Asylsökande och flyktingar begränsas i sin aktivitet och delaktighet i vardagen. Resultatet indikerar på att delaktighet i och möjlighet till meningsfulla och nödvändiga aktiviteter är av betydelse för hälsa och välbefinnande. / Introduction: Year 2022, around 100 million people were estimated to be on the run. Asylum seekers and refugees who are forced to flee their home country may have been exposed to traumatic events. The flights results in lifestyle changes that affect the individual’s activity, identity, sense of capacity, health and well-being.  Aim: Describe activity and participation in everyday life of asylum seekers and refugees. Method: A scoping review was used. Data collection was carried out through literature search in databases and by manual search. Keywords used were refugee or refugees or asylum seeker or asylum seekers or forced migrant or forced migrants or displaced, occupational participation or occupational engagement or participation, activity or occupation. Inclusion criteria were articles in Swedish and English, published 2010 – 2023. Grey literature and other literature reviews were excluded. A total of 17 articles were included. Results: The study resulted in two main categories: Asylum seekers and refugees activity identity and The importance of contexts for activity and participation. An overarching theme emerged: Uncertainty about the future. The results indicate that asylum seekers and refugees are exposed to activity deprivation, activity imbalance and changes in the individual’s activity identity and ability. The individual’s activity and participation are influenced by contextual factors. Conclusions: Asylum seekers and refugees are limited in their activity and participation in everyday life. The result indicates that participation in and opportunity to meaningful and necessary activities is important for health and well-being.

Bakgrund: I dagsläget finns kunskapsluckor angående vad äldre upplever som meningsfulla aktiviteter. Författarna vill genom denna intervjustudie bidra med kunskap om äldre personers subjektiva upplevelser av meningsfulla aktiviteter. Syfte: Att beskriva äldre personers upplevelser och erfarenheter av meningsfulla aktiviteter samt vad som hindrar eller främjar meningsfulla aktiviteter. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv och fenomenologisk ansats. Datainsamlingen skedde genom semistrukturerade intervjuer med tio äldre personer som gått i pension. Ett strategiskt urval användes. Dataanalysen utgick från en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I analysen framkom tre huvudkategorier som beskriver resultatet: Upplevelsen av meningsfulla aktiviteter är subjektivt, faktorer som kan verka hindrande vid utförandet av meningsfulla aktiviteter samt faktorer som kan verka främjande för utförandet av meningsfulla aktiviteter. Slutsatser: Betydelsen av meningsfulla aktiviteter beror  på den unika personen och dennes sammanhang. Studien visar att främjande faktorer för utförandet av meningsfulla aktiviteter är den sociala delaktigheten och en positiv inställning medan kroppsliga och ekonomiska begränsningar upplevs som hindrande faktorer. Val av meningsfulla aktiviteter utifrån personen kan bidra till en mer positiv inställning samt en känsla av kontroll och autonomi hos personen. Ur ett arbetsterapeutiskt perspektiv bör även andra aktiviteter och sammanhang utöver basala behov utforskas och belysas, då dessa kan vara meningsfulla för individen. / Background: Currently, there are knowledge gaps regarding what the elderly perceive as meaningful activities. Through this interview study, the authors want to contribute knowledge about older people's subjective experiences of meaningful activities. Purpose: To describe older people’s experiences of meaningful activities and what hinders or promotes meaningful activities. Method: Qualitative interview study with inductive and phenomenological approach. Data collection took place through semi-structured interviews with ten elderly people who had retired. A strategic sampling was used. The data analysis was based on a qualitative content analysis. Results: In the analysis, three main categories emerged that describe the result: The experience of meaningful activities is subjective, factors that can act as obstacles to the performance of meaningful activities, and factors that can act as a promotion for the performance of meaningful activities. Conclusions: The meaning of meaningful activities depends on the unique person and their context. The study shows that promoting factors for the performance of meaningful activities are social participation and a positive attitude, while physical and financial limitations are perceived as hindering factors. Choosing meaningful activities based on the person can contribute to a more positive attitude and a sense of control and autonomy in the person. From an occupational therapy perspective, other activities and contexts in addition to basic needs should also be explored and highlighted, as these may be meaningful for the individual.

Arbetsterapi är ett ämne som framhäver hälsa och välmående genom aktivitet. Det huvudsakliga målet som arbetsterapeut är att möjliggöra för personer att delta i aktiviteter i det dagliga livet. Virtual Reality är en simulation där datorgrafik används för att skapa en tillsynes realistisk miljö och denna värld är inte statisk utan integrerar med användaren. Syftet med denna litteraturstudie är att kartlägga hur och varför Virtual Reality kan användas av arbetsterapeuter. En systematisk litteraturstudie genomfördes och efter databassökning uppkom 14 artiklar som via en manuell sökning kompletterades med ytterligare 5 artiklar. Resultaten visar att Virtual Reality kan användas för att stödja utförandet av meningsfulla aktiviteter och ge en säker miljö att arbeta i. Virtual Reality kan stödja människor med olika funktionsnedsättningar med aktiviteter som annars är svåra för dem att utföra som t.ex. olika fritidsaktiviteter. Det ger också människor möjlighet att kunna förbereda sig för olika situationer som kan uppstå i det verkliga livet som vid hemkomst från sjukhus eller att gå och handla. Det saknas dock fortfarande arbetsterapiforskning på de kommersiella systemen som Nintendo Wii och det behövs mera forskning för att fortsätta utveckla området. / Occupational therapy is a profession that highlights health and wellbeing through activity. Occupational therapists enable people to participate in everyday living. An activity means the ordinary and familiar things that humans do every day. Virtual reality is a simulation in which computer graphics are used to create a realistic environment. This world is not static but is one with which the user can interact. The purpose of this literature review is to describe how and why Virtual Reality can be used by occupational therapists. After a database search 14 articles were found. Through a manual search, five additional articles were added. The result shows that virtual reality can support the performance of meaningful activities and provide a safe environment to work in. Virtual reality can allow people with disabilities to participate in activities that otherwise would be inaccessible, such as different leisure activities. It also offers the opportunity for people to prepare themselves for different situations that occur in real life, such as returning home from hospital or going shopping. There is still a lack of research within occupational therapy on the commercial systems like Nintendo Wii, and more research is required to develop this field of research.

Denna studie har som syfte att se var och i vilka sammanhang, barn i förskoleåldern menar att de lär sig läsa och skriva. I denna studie behandlar vi sju barns berättelser om vem som spelar störst roll för deras läs- och skrivutveckling, hur de lär sig skriva samt var och i vilka sammanhang de lär sig. Kvalitativ metod, med intervjuer av sju barn ligger till grund för resultat- och analysarbetet, som i denna studie främst visade på att de deltagande barnen lär sig i mötet med sina viktiga andra för att utvecklas till läsande och skrivande individer. Det är också viktigt att poängtera att barns lärande inte startar vid en viss ålder, utan sker kontinuerligt och läs- och skrivutvecklingen börjar i nästan alla fall redan i förskoleåldern (Fast 2011, s. 38f). Denna studie är ett komplement till tidigare genomförda studier, men här utgår vi främst från barnens perspektiv för att försöka fylla det tomrum vi tyckte verkade finnas inom forskningsområdet. Genom intervjuerna med barnen kom vi fram till de resultat som behandlas och analyseras i det fjärde kapitlet. Resultaten av vår studie visar att de intervjuade barnen beskriver att de lär sig mest hemma, tillsammans med familjemedlemmar och andra som står barnen nära, snarare än i förskolan. Resultaten visade också att barnen lär sig genom scaffolding. Barnens sociokulturella kapital gör att det finns skillnader dem emellan. De barn som medverkar i studien, och som fått erfara läsning och skrivning hemma, är också de barn som deltar i vår studie. Till exempel föräldrar verkar således ha en viktig roll för barnens läs- och skrivutveckling. Flera av barnen beskriver sina syskon och/eller föräldrar som viktiga personer som hjälpt dem att utveckla sitt läsande och skrivande. Resultaten från studien förankrar vi i den sociokulturella teorin, där man ser på lärande och kunskap som något som uppstår mellan individer, då vi finner den användbar för att förstå barns syn på sin egen läs- och skrivutveckling.

Bakgrund: Att uppleva meningsfullhet i sina aktiviteter är något som arbetsterapeutyrket har kunskap om. Vad arbetsterapeuter har för arbetsuppgifter inom särskilt boende (Säbo) och hur de jobbar med att främja meningsfulla aktiviteter för personer med demenssjukdom saknas det tydliga riktlinjer om Syftet: Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeutens roll och hur de arbetar med att främja meningsfulla aktiviteter för personer med demenssjukdom på särskilt boende. Metod: I studien användes en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Åtta arbetsterapeuter som arbetar inom Säbo intervjuades. Ett strategiskt urval användes för att rekrytera deltagare och data analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Arbetet resulterade i två kategorier och sju subkategorier. De två huvudkategorierna är arbetsterapeutens roll och meningsfulla aktiviteter. Under arbetsterapeutens roll framkom subkategorierna: Kompetens/organisation, personcentrering i aktivitet och att deltagarna saknar tid till aktiviteter. Deltagarna beskrev att arbetsterapeutens roll ser olika ut beroende på uppdrag och att arbetsterapeuterna har vilja och kompetens för att främja meningsfulla aktiviteter på Säbo för personer med demenssjukdom. Den andra huvudkategorin meningsfulla aktiviteter innehåller subkategorierna: Identifiera meningsfulla aktiviteter, främja meningsfulla aktiviteter och att småsaker ger meningsfullhet samt att miljön påverkar meningsfulla aktiviteter. Deltagarna kunde främja meningsfulla aktiviteter genom intervjuer, lyssna på levnadsberättelse, göra aktiviteter i dagliga livet (ADL) bedömning och närvaron med personen för att identifiera vad som är viktigt för den här personen. Slutsats: Arbetsterapeuter kan genom att jobba personcentrerat och jobba i team främja meningsfulla aktiviteter på Säbo för personer med demenssjukdom. För att kunna uppnå detta behöver arbetsterapeuten och teamet jobba mot samma mål. / Background: Experiencing meaningfulness in activities is something that the occupational therapist profession has knowledge of. There are no clear guidelines on what occupational therapists have to do in residential care facilities and how they work to promote meaningful activities for people with dementia. Aim: The aim of the study was to describe the role of occupational therapists and how they work to promote meaningful activities for people with dementia in residential care facilities. Method: The study used a qualitative approach with semistructured interviews. Eight occupational therapists who work within residential care facilities were interviewed. Strategic sampling was used to recruit participants and data were analyzed through qualitative content analysis. Result: The study resulted in two categories and seven subcategories. The two main categories are the occupational therapist's role and meaningful activities. Under the occupational therapist's role, the subcategories emerged: Competence/organization, person-centered in activity and that the participants lack time for activities. The participants described that the occupational therapist's role can look different depending on the assignment and that the occupational therapists have a desire and competence to promote meaningful activities at residential care facilities for people with dementia. The second main category of meaningful activities contains the subcategories: Identify meaningful activities, promote meaningful activities, small things give meaning, and that the environment affects meaningful activities. Participants were able to promote meaningful activities through interviews, listening to life stories, doing activities of daily living (ADL) assessment, being present with the person to identify what is important to this person. Conclusion: By working person-centered and working in teams, occupational therapists can promote meaningful activities at residential care facilities for people with dementia. In order to achieve this, the occupational therapist and the team need to work towards the same goal.