Uppsatsen beskriver lärares och elevers syn på elevinflytande i skolan samt hur lärarna skulle vilja förbättra elevernas inflytande. Genom litteraturstudier framkom att elevers inflytande inte är så stort och att det minskar med stigande ålder. Samtidigt finns det ett ökat tryck på elevinflytande i grundskolans styrdokument. Studien bygger på ett tiotal intervjuer med lärare samt ett tjugotal intervjuer med elever från år fem till år nio. Resultaten från intervjuerna visar på att elever inte har så stort inflytande som de vill. Eleverna vill gärna påverka ämnenas innehåll och hur lärarna undervisar i något större utsträckning. Resultatet visar också på att både lärare och elever uppskattar mentorskap och att de gärna vill utveckla det mer, så att man planerar mer tillsammans. Undersökningen visar dessutom på att många lärare skulle vilja ge elever mer inflytande i undervisningen än vad de gör.

Nästintill hälften av alla nya företag går under inom loppet av tre år, men det går att rädda många företag från undergång till att istället visa tillväxt. Receptet för detta är mentorskap, enligt ALMI Företagspartner i Örebro, som dragit igång ett mentorprogram genom vilket de hoppas kunna reducera dessa siffror men också bidra till ökad tillväxt i de företag som faktiskt överlever. Mentorskap ger tillgång till bland annat erfarenhet och kunskap, att få ta del av detta kan vara avgörande för nystartade och växande företags fortsatta utveckling. Mentorskap kan således vara ett sätt att främja lärande och tillväxt i små och medelstora entreprenöriella företag och därigenom bidra till dess överlevnad. Uppsatsens syfte är att utifrån ALMI Örebros mentorprogram undersöka huruvida mentorskap är ett bra sätt att stimulera företagande på. Vi ämnar också studera vilken påverkan mentorskap har på mentorn, adepten och dennes företag samt vilket lärande som sker inom ramen för mentorskap. För att uppnå syftet med uppsatsen utförde vi en enkätundersökning via Internet samt sex kvalitativa intervjuer med tre adepter respektive tre mentorer från ALMI´s mentorprogram, vilket gör att både en kvantitativ och en kvalitativ inriktning anammats. Därefter har vi sammanställt och analyserat materialet som samlats in i förhållande till den teoretiska referensramen som består av teori över de fyra områdena, entreprenörskap, mentorskap, lärande och tillväxt. Resultatet visar främst att genom mentorskap erhåller en adept en större sannolikhet att lyckas, genom att slippa begå vissa misstag som både kostar tid och pengar som annars troligtvis skulle ha begåtts. Genom ett lärande inom ramen för mentorskapet utvecklar också adepten entreprenöriella förmågor. Det som framstår som det mest kritiska för att nå framgångsrika resultat med hjälp av mentorskapet är kvaliteten i relationen mellan mentor och adept, dock kan vi konstatera att mentorskap som syftar till att överföra kunskaper och erfarenheter från en äldre företagsam person till en ny företagare, är ett bra sätt att stimulera nya företagare på.

Detta examensarbete är en studie av hur nyexaminerade lärare uppfattar den första tiden i yrket. Vi har valt att undersöka vilka upplevelser lärare har, hur behovet av stöd har tillgodosetts, hur samarbetet med kollegor/arbetslag fungerat och slutligen vilka orsaker de intervjuade lärarna ser som skäl för att lämna yrket. För att få en bild av hur den första tiden uppfattas har vi valt att göra åtta kvalitativa intervjuer med lärare i grundskolan som arbetat upp till tre år i yrket. Intervjuerna fokuserar framför allt på det första året som yrkesverksam efter examen. Mycket av den tidigare forskning som gjorts på området visar att den första tiden är tung och krävande vilket också bekräftas i denna undersökning. Flertalet av dessa lärare menar att de inte var förberedda på den höga arbetsbelastningen, de dolda skolkoderna och avsaknaden av samarbete med kollegor. Lärarna i studien anser att det är viktigt att nyexaminerade får det stöd som de behöver under den första tiden. Avsaknaden av stöd ses som en orsak till att lämna läraryrket. Man anser att stödet kan komma från olika håll som andra nyexaminerade lärare, kollegor, arbetslag, skolledare och mentorer. Enligt ÖLA00, ett avtal mellan lärarförbunden och kommunförbunden, ska alla nyexaminerade lärare tilldelas en mentor under det första året. Ett fungerande mentorskap ses som det mest fördelaktiga stödet bland de intervjuade samt i den tidigare forskningen. Det framkommer dock att det är ett fåtal av de intervjuade som har ett fungerande mentorsstöd av en formellt utsedd mentor.

Syftet med vår studie är att undersöka hur en utvald grupp av nyblivna lärare i förskoleklass - år 6 upplevde det första året i yrket. Vårt syfte är även att ta reda på vad de upplever att lärarutbildningen har bidragit med för deras yrkessocialisation. Vi vill också undersöka hur en utvald grupp av erfarna lärare tänker kring sin utbildning och vad den bidragit med för deras yrkessocialisation. Slutligen är vårt syfte att undersöka vilka uppfattningar dessa nyblivna respektive erfarna lärare har kring begreppet mentorskap. Metod: Vår undersökning utgår såväl från en kvalitativ ansats som från en komparativ ansats. Ansatsen är kvalitativ i den meningen att undersökningen syftar till att beskriva och analysera upplevelser och erfarenheter. Den komparativa ansatsen i vår undersökning ligger i våra jämförelser mellan nyblivna respektive erfarna lärarnas upplevelser och erfarenheter. Enkätundersökningen visar att de nyblivna lärarna överlag kände sig säkra på att skapa goda relationer främst mellan sig själva och eleverna, men även eleverna emellan. De kände sig mindre förberedda när det gällde samverkan med föräldrarna. Vid samverkan mellan kollegor och ledning, ser vi att det handlar om en ömsesidig påverkan. En annan faktor som spelar en avgörande roll, är vilken skolkultur (det som sitter i väggarna) de möter. På frågor om undervisning ställer sig de nyblivna lärarna positiva till sin egen förmåga. Det som tog mest tid och kraft, var planering och organisering. I den komparativa delen kring vad lärarutbildningen bidragit med, framträder för samtliga undersökningspersoner fyra övergripande områden; pedagogiskt förhållningssätt, praktik/VFU, ämneskunskaper samt personlig utveckling. Kring mentorskapets funktion framträder mentorns roll att fungera som bollplank, ge pedagogiskt stöd, fungera som personligt stöd i processen att finna sin yrkesroll samt bistå med praktisk hjälp

<p>Uppsatsen beskriver lärares och elevers syn på elevinflytande i skolan samt hur lärarna skulle vilja förbättra elevernas inflytande. Genom litteraturstudier framkom att elevers inflytande inte är så stort och att det minskar med stigande ålder. Samtidigt finns det ett ökat tryck på elevinflytande i grundskolans styrdokument. Studien bygger på ett tiotal intervjuer med lärare samt ett tjugotal intervjuer med elever från år fem till år nio. Resultaten från intervjuerna visar på att elever inte har så stort inflytande som de vill. Eleverna vill gärna påverka ämnenas innehåll och hur lärarna undervisar i något större utsträckning. Resultatet visar också på att både lärare och elever uppskattar mentorskap och att de gärna vill utveckla det mer, så att man planerar mer tillsammans. Undersökningen visar dessutom på att många lärare skulle vilja ge elever mer inflytande i undervisningen än vad de gör.</p>

Syftet med denna studie var att ur ett individuellt, ett interaktionellt och ett situationellt perspektiv undersöka hur lärarmentorers och läraradepters upplevelser av mentorskap för nyexaminerade lärare, en konstellation utformad för att underlätta lärares introduktion till yrket. Anledningen till att författarna valde att undersöka just denna fråga var att de såg det som ologiskt att mentorskapet inte är mer omdiskuterat och bättre implementerat, trots att det tycks vara en bra åtgärd i teorin. För att uppfylla studiens syfte genomfördes semistrukturerade intervjuer med tre lärarmentorer och tre läraradepter. Informanternas utsagor bearbetades och tolkades sedan med hjälp av tematisk analys och två teoretiska perspektiv. Dessa två perspektiv, sociokulturellt perspektiv och ramfaktorteorin, användes för att förstå den sociala, respektive den kontextuella aspekten av mentorskapet. Studien resulterade i flertalet slutsatser. De intervjuade mentorerna uppgav att de bemöter sina adepter på ett jämlikt och stöttande sätt, genom vilket de stöttar sina adepters utveckling utifrån deras proximala utvecklingszoner. Mentorernas deltagande i mentorskapet har också påverkat deras yrkesutveckling positivt i och med att interaktionen med adepterna lett till att de tillskansat sig nya intellektuella redskap. Lärarna med erfarenhet av att agera adepter skiljde sig snarare åt i hur de upplevde mentorskapet. En adepts mentorskap var samarbetsbaserat och adeptens mentor stöttade hen utifrån hens proximala utvecklingszon. Detta gjorde att mentorskapet bidrog positivt till adeptens yrkesutveckling. De övriga två adepterna bemöttes på ett hierarkiskt sätt av deras mentor, och dennes brist på stöttning utifrån adepternas proximala utvecklingszoner innebar att mentorskapet påverkade deras yrkesutveckling negativt. Gemensamt för samtliga sex lärare var att de upplevt ett bristande stöd och ansvarstagande för mentorskapet från skolledningens sida, vilket utgjorde en övergripande ramfaktor med negativ inverkan på mentorskapens utfall. Skolledningarnas hantering av mentorskapen överensstämde inte heller särskilt väl med de nationella riktlinjerna för mentorskapet, vilket visade på en bristande inverkan från de konstitutionella ramarna.

Under våren 2005 gick uppsatsförfattaren med i en mentorsgrupp som fanns på Komvux Kronborg i Malmö. Syftet var dels att genomföra sitt examensarbete och dels att bidra till skolans, men framförallt till elevernas utveckling och intressen för studierna. Under sommaren arbetades det samman ett förslag till ett mentorsprogram. Förslaget gick ut på att man, i stället för att arbeta med traditionella samtal mellan mentor och elev, skulle arbeta med värderingsövningar och en form av coaching eleverna mellan. Syftet med denna metod var dels att spara tid och dels att stimulera elevernas kontakt med varandra. Mentorerna, från början fem stycken, testade under hösten förslaget i varsin klass. Resultatet har sett olika ut i de olika klasserna men överlag har det varit positivt. Under vårterminen 2006 har mentorsförsöket fortgått löpande. Det ursprungliga förslaget på mentorsmodell är reducerat utifrån de lärdomar gruppen fått efter höstens försök. Detta innebär att grunden och tanken från förslaget är densamma, men att vissa ändringar är gjorda utifrån gruppens önskemål, bl.a. har antalet gånger för arrangerad verksamhet blivit två istället för tre. Resultatet har varit positivt vad gäller mottagandet hos eleverna, dock har problemen som en kursanpassad skola medfört, lagt hinder i vägen för en fortsättning av projektet i den form som testats under de gångna två terminerna. I stället kommer detta projekt att fortgå i en annan form och bland annat kommer en bank med övningar liknande de vi testat under dessa två terminer att läggas ut på intranätet.

No description available.

Efter sin specialistutbildning börjar barnmorskor i ett helt nytt yrke, vilket kan innebära rädsla och osäkerhet, men även spänning och positiv förväntan. Det behövs stöd i form av till exempel ett välstrukturerat mentorskap. För att kunna ge god vård och etablera en förtroendefull relation till kvinnor och deras familjer behöver barnmorskorna själva vara trygga i sin yrkesroll. Syftet med studien var att få kunskap om barnmorskors upplevelse av att bli självständig i sin yrkesroll. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats. Intervjuer gjordes med nio barnmorskor som arbetat mellan ett och ett halvt till fem år inom BB-, förlossnings- eller mödravård. Intervjuerna analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats, vilken resulterade i subkategorier, tre kategorier och ett sammanlänkande tema. Resultatet visade att nyfärdiga barnmorskor behöver ha självförtroende, inre styrka och tillit till den normala födelseprocessen samt stöd av kollegor, ett klimat som främjar fortsatt lärande och en välfungerande introduktion och mentorskap. Att bli trygg, vilket ses som en förutsättning för att bli självständig, innebär att samla erfarenheter och att kontinuerligt lära sig, vilket är en process som tar tid. Barnmorskornas självständighet anses undergå en förändring och nya barnmorskor behöver stärkas i att utveckla och integrera barnmorskekompetenser som närvaro och tillit i relationen till kvinnan. Utmaningen för nya barnmorskor för att bli självständig ligger i att balansera egen inre styrka och stöd av andra, vilket framkom som tema. Resultaten kan vara vägledande för högskolor och organisationer som anställer barnmorskor för att skapa strukturer för mentorskap och handledning, samt för barnmorskor och deras chefer för att skapa en medvetenhet om att barnmorskans självständighet behöver värnas om. / Program: Barnmorskeutbildning

No description available.