Tidigare forskning visar att fysisk aktivitet är betydelsefullt för barns utveckling och lärande. Genom att få arbeta med kroppen får de bland annat en bättre koncentrationsförmåga. Syftet med denna studie är att öka kunskapen om förskollärares erfarenheter av att arbeta med barns motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning i förskolan. I studien har sju verksamma förskollärare intervjuats. Svaren i studien har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att fysisk aktivitet är något som anses viktigt att arbeta med i vardagen på förskolan. Förskollärare är medvetna om att man bör arbeta med fysisk aktivitet men resultatet visar att det kan vara svårt att planera in i vardagen. Resultatet visar även på vikten av att som förskollärare vara en bra förebild. Att vara en bra förebild som förskollärare påverkar barnens agerande i sitt utövande i fysisk aktivitet enligt studiens slutsats.

Den här studiens syfte är att undersöka hur förskollärare ser på sina lärmiljöer och hur de planerar för undervisning i utomhusmiljöer. Studien tar sin utgångspunkt i följande frågor: Hur ser förskollärare på sin lärmiljö och närmiljö utomhus? Vilka för/nackdelar samt svårigheter upplever förskollärarna på förskolegården och miljöer i direkt anslutning till förskolan? Det empiriska materialet bygger på en enkätstudie med fjorton förskollärare vid olika förskolor i Mellansverige. Tidigare forskning inom området påvisar hur utemiljön påverkar vår hälsa och välmående. Det visar även hur viktig vår utemiljö är för den motoriska utvecklingen och barns lärande. Studiens resultat visar att förskollärarna planerar för utomhusundervisning tillsammans med arbetslagen i syfte att arbeta mot samma mål. Vidare att det är viktigt med närvarande pedagoger i verksamheten i utomhusmiljöerna. Resultatet visar också på att det behövs mer forskning på hur rörelse påverkar de yngre barnens välmående.

Sammandrag/Abstrakt   Vår kunskapsöversikt har haft fokus på individers motoriska förmåga inom idrott och hälsa. Syftet med vår kunskapsöversikt är att skapa en förståelse för hur motoriken kan påverka barn och ungdomar. Även olika metoder som pedagogen kan använda sig av i idrott och hälsa för att utveckla barn och ungdomars motoriska förmåga kommer att undersökas. Våra frågeställningar som har stått i centrum har varit: Varför är motoriken viktig för barn och ungdomar? Hur kan vi pedagoger påverka elevers motoriska förmåga i idrott och hälsa? Sökprocessen har bestått utav sökningar i databaser för att finna relevanta vetenskapliga källor. Vi har även använt oss utav kurslitteratur för att förstärka resonemangen. Utifrån vår sammanställning kan vi se att motoriken har en stor betydelse för individen och för skolvärlden. Ur ett elevperspektiv kan vi se att motoriken kan hjälpa eleven inom flera områden, bland annat den sociala aspekten samt en ökad prestation i de övriga ämnena. Genom flera arbetsformer och varierade instruktioner kan pedagoger ge eleverna rätt förutsättningar och utifrån det skapa möjligheter till en ökad motorisk utveckling. Det kan leda till allt fler elever känner sig mer inkluderade i undervisningen eftersom alla lär sig på olika sätt och behöver olika utmaningar.

Syftet med denna studie är att utifrån ett sociokulturellt perspektiv undersöka förskollärares uppfattningar om utemiljön som undervisningsplats med fokus på barns lärarande och utveckling, vad utemiljön används till samt vilka utmaningar som finns. Studien genomfördes med hjälp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare. Intervjusvaren analyserades tematiskt. Resultatet visar att förskollärarna var medvetna om att utomhusmiljön erbjuder speciella möjligheter till undervisning och lärande, exempelvishar den fördelar för barnens motoriska utveckling jämfört med inomhusmiljön. Ett annat resultat är att det kunde vara svårt att genomföra undervisning utomhus i praktiken på grund av distraktioner i form av andra barn eller aktiviteter som lockar. Förskollärarna beskrev också hur de kunde bli stående tillsammans i samtalsklungor utomhus istället för att vara nära barnen, och potentiella lärtillfällen kunde därmed missas. En viktig slutsats är att i utomhusmiljön ändras de fysiskt medierande artefakterna med årstiderna, något som ofta användes av förskollärarna, både i spontan och i planerad utomhusundervisning.

Syftet med studien är att tydliggöra om rörelsemönstret skiljer sig mellan barn som går på en traditionell förskola respektive på en förskola med uteprofil samt att kartlägga de pedagogiska strategierna på de båda förskolorna. Studien har en kvantitativ ansats där mätning av antal steg med stegräknare och strukturerade observationer är studiens mätinstrument. Pedagoger och fyra barn på respektive förskola observerades under en dag. I studiens resultat framkom att de åtta deltagarna tog mellan 2 245 och 14 437 steg per dag. Medelvärdet för deltagande barn var 7817 steg per dag. På den traditionella förskolan tog barnen i studien 3424 steg i genomsnitt och på förskolan med uteprofil   12 210 steg. Barnen på förskolan med uteprofil tog 356% fler steg än barnen på den traditionella förskolan. Under observationerna noterades att båda förskolorna använde sig av totalt nio olika pedagogiska strategier. På den traditionella förskolan användes de förstärkande och avvaktande strategierna mest frekvent medan förskolan med uteprofil använde den erinrande strategin mest. På båda förskolorna stimulerade pedagogerna även barnen till rörelse och lek genom att regissera, delta, observera och reflektera.

Syftet med studien var att undersöka och analysera slöjdlärares föreställningar omundervisning med särskilt fokus på hantverkskunnande och finmotorik.Slöjdämnet har under sin existens haft skiftande kompetenser som lyfts fram och stått ifokus. Slöjdämnets kärna har dock hela tiden varit att de kompetenserna försökts uppnåsgenom undervisning i hantverkskunnande och hantverk. Hur beskriver slöjdlärare att deundervisar i hantverkskunnande? Vilka utmaningar möts de av? Hur ser slöjdlärarna påelevernas finmotorik i relation till att undervisningen i hantverkskunnande?Resultatet av studien visar på ett statistiskt samband mellan undervisningen ihantverkskunnande och elevernas motorik. Resultatet tyder på att det statistiskasambandet är starkast för elever med svårigheter att lära sig hantverkskunnande.Elevernas motoriska förmåga är därmed en av de faktorer som slöjdläraren behöver tahänsyn till när de ska planera och bedriva sin undervisning. Slutsatserna ska betraktas urett slöjdlärarperspektiv, då de baseras slöjdlärares beskrivningar och uppfattningar avsin undervisning.Studien har genomförts med hjälp av en webenkät som besvarades av 33 slöjdlärare i etturval av självselektion (Larsen 2018). I enkäten blandades kvantitativa och kvalitativafrågor för att potentiellt få djupare information.Sökord: finmotorik, hantverkskunnande, hur-kunskap, motorik, slöjd

AbstractDetta examensarbete är skrivet av Gun Hansson och Annelie Lundberg. Titeln på vårt arbete är Fysisk aktivitet och motorik i förskolan. Pedagogers syn på rörelsens betydelse. Vi läser till förskollärare med inriktning Barn- och ungdomsvetenskap på Malmö högskola.Syftet med arbetet har varit att undersöka hur pedagoger på två olika förskolor arbetar med fysisk aktivitet och motorik i den dagliga verksamheten med barnen. I arbetet har vi utgått ifrån följande frågeställningar: På vilka sätt arbetar pedagogerna med fysisk aktivitet och motorik i förskolan? Hur använder pedagogerna sig av inne- och utemiljön på förskolan vid den fysiska aktiviteten? Hur medvetna är pedagogerna om den fysiska aktivitetens och motorikens påverkan på barns utveckling och lärande? Hur arbetar pedagogerna för att uppnå strävansmålen i läroplanen när det gäller motorisk utveckling och dokumentation? För att kunna genomföra denna undersökning har vi tagit del av tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter inom ämnet. I metoden har vi använt oss av kvalitativa intervjuer med sex pedagoger och vi har även observerat miljön på förskolorna. Av undersökningens resultat framgick det att både förskolan och dess miljö har betydelse för barns motoriska utveckling och lärande. Slutsatsen är att pedagogerna har ett stort ansvar beträffande att skapa rörelseglädje hos barnen och det krävs att de har goda kunskaper och stort engagemang. Nyckelord: fysisk aktivitet, lärande, miljö, motorik

Denna studie handlar om det pedagogiska arbetet med barns fysiska aktivitet i förskolan. Studien baseras på kvalitativa intervjuer med öppna frågor där jag intervjuat förskollärare från olika förskolor kring deras arbetssätt och förhållande till fysisk aktivitet. Jag undersöker på vilka sätt barnen får komma i kontakt med rörelser, hur pedagogerna arbetar med ämnet samt vad fysisk aktivitet har för betydelse i det pedagogiska arbetet i förskolan. De intervjuade förskollärarna kopplar fysisk aktivitet till motorik och rörelseförmåga samt att miljön har stor betydelse för deras arbete med fysisk aktivitet. Detta gör att begreppen motorik, rörelse och miljö är viktiga beståndsdelar i denna studie. Resultatet av undersökningen visar att pedagogerna i förskolan arbetar aktivt med fysisk aktivitet och barnen får vara fysisk aktiva under hela dagen på förskolan. Resultatet visar också att barnen får använda rörelse och få vara fysisk aktiva på i förskolan på många olika sätt, såväl inomhus som utomhus. Undersökningen resulterar i att fysisk aktivitet påverkar barnen på flera olika sätt. Det påverkar barnen både kring utveckling och lärande men också för dess förståelse för sitt hälsotillstånd och välmående.

Digitaliseringen blir en allt större del av vårt samhälle vilket även har influerat den tidiga skrivundervisningen i skolan där handskrivande och det digitala skrivandet i olika grad används i det tidiga skrivandet. Lärare behöver ta ställning till när och hur mycket de två skrivverktygen ska användas i den tidiga skrivundervisningen, då läroplanen Lgr22 menar att båda ska läras ut. Det är därför av intresse att undersöka vad forskningen säger om vad som sker i den tidiga skrivinlärningen när elever skriver för hand eller skriver digitalt. Syftet med litteraturstudien är att diskutera för- och nackdelar med båda skrivverktygen. Vetenskapliga artiklar hittades genom sökningar i olika databaser och blev valda genom granskningar utifrån syfte och frågeställningar. Relevanta delar bearbetades och formade ett resultat. Resultatet visar att båda skrivverktygen kan användas i den tidiga skrivundervisningen men i olika syften. Pennan är viktig i bokstavsinlärningen medan datorn kan vara ett bra verktyg i textskapandet. Elever kan ha svårigheter med båda skrivverktygen vilket kan ha en påverkan på skrivinlärningen. Slutsatsen blir att en individanpassning behöver göras i valet av skrivverktyg. Vidare forskning behövs inom området då digitaliseringen inom skolan är en pågående process och dess fulla påverkan på den tidiga skrivundervisningen går ännu inte att se.

Bakgrund: Den kliniska approachen för neurologisk rehabilitering har utvecklats i interaktion med vetenskapliga teorier för motorik. Det kliniska resonemanget sker medvetet och omedvetet när fysioterapeuten väger risker och fördelar, tar patientens preferenser i beaktande och beslutar om en arbetsdiagnos och hanteringsplan. Forskning som beskriver hur motoriken omfattas i det kliniska resonemanget har efterfrågats. Syfte: Att undersöka och beskriva fysioterapeuters uppfattningar av motorikens betydelse i det kliniska resonemanget i tidig strokerehabilitering. Metod: Induktiv kvalitativ intervjustudie med fenomenografisk ansats. Sex intervjuer genomfördes över Zoom, transkriberades och analyserades. Resultat: Ett övergripande tema för sex beskrivningskategorier visade på aspekter som påverkar hur fysioterapeuten resonerar kliniskt kring motorik. 5.1 Motorik som fysioterapeutens unika kompetens; 5.2 Anpassning till den unika patienten; 5.3 Samspelet mellan människor; 5.4 Vikten av en ständigt pågående resonemangsprocess; 5.5 Användning av teorier om motorik i praktiken; 5.6 Etiska ställningstaganden. Konklusion: Uppfattningar visar att det kliniska resonemanget gällande motorik är unikt för fysioterapeuten och ett viktigt bidrag i rehabiliteringen. Resonemanget beskrivs omsätta teorier om motorik i praktiken i en ständigt pågående process där etiska aspekter ger arbetet en tydlig tyngd. Uppfattningar skiljer sig dock åt gällande strategi för motorisk rehabilitering, då skapandet av förutsättningar för motorik förhålls mot automatisering av rörelser genom aktivitet.