Dissertação (mestrado) - Universidade Federal de Santa Catarina, Centro de Ciências Biológicas, Programa de Pós-Graduação em Neurociências, Florianópolis, 2015. / Made available in DSpace on 2015-10-20T03:13:33Z (GMT). No. of bitstreams: 1 334854.pdf: 2860022 bytes, checksum: 643fe2079353e3f48cf9496a60580321 (MD5) Previous issue date: 2015 / A Esclerose Múltipla (EM) é uma doença autoimune mediada por linfócitos T e caracterizada por inflamação e degeneração do sistema nervoso central (SNC). As terapias atualmente disponíveis possuem ações parcialmente efetivas e inúmeras reações adversas. A inosina tem demonstrado importante ação imunomoduladora, neuroprotetora e anti-hiperalgésica. Neste sentido, o objetivo do presente trabalho foi avaliar o efeito da inosina no desenvolvimento e progressão da encefalomielite autoimune experimental (EAE), o modelo experimental de EM. Métodos: Foram utilizados camundongos C57BL/6 fêmeas com 6 a 12 semanas. A EAE foi induzida pela inoculação de emulsão contendo glicoproteína de mielina do oligodendrócitos (MOG 35-55) suplementada com 500 µg de Mycobacterium tuberculosis (Mt) H37Ra em ambos os flancos traseiros nos dias 0 e 7. Em adição, cada animal recebeu 300 ng de Bordetella toxina Pertussis em 100 µL de solução salina por via intraperitoneal (i.p.) no dia 0 e no dia 2 pós-imunização (p.i.). Os animais foram tratados pela via i.p., 2x dia, com inosina (1 ou 10 mg/kg) ou solução salina (0,9% NaCl, 10 mL/kg). O tratamento, juntamente com a avaliação do peso corporal e dos sinais clínicos, ocorreu diariamente por 40 dias. Entre o 1º e 14º dia p.i. os animais foram submetidos a diferentes testes comportamentais a fim de avaliar a hiperalgesia mecânica e térmica ao frio, comportamento tipo-ansioso e depressivo e sinais tipo-fadiga. No 40º dia p.i., os animais foram eutanaziados; a medula espinhal foi coletada para a avaliação histológica do processo inflamatório e desmielinizante, imuno-histoquímica para atividade astrocitária e western blot para a expressão dos receptores A1 e A2A, proteína cinase ERK1 e p-ERK1; os linfonodos foram coletados para análise da citocina IL-17 por ELISA. Resultados: A indução da EAE foi evidenciada pela presença de sinais clínicos, a partir do 12° dia p.i. no grupo EAE + veículo. A inosina (1 e 10 mg/kg) retardou o surgimento dos escores clínicos e inibiu a progressão da doença, com destaque para a dose de 1 mg/kg. Além disso, a inosina na dose de 1 mg/kg inibiu a hiperalgesia mecânica e térmica ao frio, e a dose de 10 mg/kg inibiu apenas a hiperalgesia térmica evidenciadas durante a fase pré-motora da doença. Ainda observou-se que a EAE induziu comportamentos do tipo-ansioso no teste do labirinto em cruz elevado (LCE) e sinais tipo-fadiga no teste de nado forçado com sobrecarga durante a fase pré-motora da doença, os quais não foram revertidos pelo tratamento com inosina (1 mg/kg). Não observou-se comportamento tipo-depressivo nos animais EAE, poréma inosina (1 mg/kg) demonstrou efeito ansiolítico no teste de suspensão pela cauda (TSC). Além disso, verificou-se no teste do LCE ausência de alterações locomotoras no período avaliado. A análise histológica demonstrou que a inosina (1 e 10 mg/kg) bloqueou a neuroinflamação e a desmielinização, sendo a dose de 1mg/kg efetiva em inibir ainda a ativação astrocitária na medula espinhal após indução da EAE. Nos órgãos linfoides periféricos, a inosina (1 e 10 mg/kg) reduziu os níveis de IL-17 exacerbada pela EAE. Ademais, a EAE aumentou a expressão do A2AR na medula espinhal e a inosina (1 e 10 mg/kg) inibiu esse efeito. Em contrapartida, a indução da EAE culminou com a diminuição significativa na expressão de A1R no SNC, a qual não foi modulada pelo tratamento com inosina. A EAE não alterou a expressão da ERK1, porém aumentou, de maneira significativa, a expressão de p-ERK1 na medula espinhal no 40° dia p.i. Entretanto, o tratamento com inosina (1 e 10 mg/kg) não modulou a fosforilação de ERK1 no SNC. Conclusões: Os resultados do presente trabalho demonstram que a inosina, com destaque para a dose de 1 mg/kg, retardou e reduziu os sinais clínicos motores, bem como a hiperalgesia induzidos pela EAE. O efeito da inosina na dose de 1mg/kg ocorreu, em parte, pela inibição da neuroinflamação e desmielinização, bem como por redução da atividade astrocitária, do nível de IL-17 em tecido linfoide periférico e expressão do A2AR no SNC.<br> / Abstract : Multiple Sclerosis (MS) is a T cells-autoimmune, inflammatory and demyelinating disease of the central nervous system (CNS). Currently available therapies have partially effective actions and numerous side reactions. Inosine showed immunomodulatory, neuroprotective and anti-hyperalgesic action. The aim of this study was to evaluate the inosine effect in the development and progression of experimental autoimmune encephalomyelitis (EAE), a MS experimental model. Methods: Experimental autoimmune encephalomyelitis (EAE) was induced in female C57BL/6 mice (6?10 weeks of age) by immunization with MOG 35-55 peptide supplemented with 500 µg of Mycobacterium tuberculosis extract H37Ra into the flanks on days 0 and 7. All animals were also injected intraperitoneally (i.p.) on days 0 and 2 with 300 ng of Pertussis toxin. During 40 days, the animals received inosine (1 or 10 mg/kg) or saline solution (0,9% NaCl, 10 mL/kg). The weight and clinical signs were evaluated daily. Among 1 and 14 days post immunization (p.i.) animals were subjected to different behavioral tests to evaluate the mechanical and cold thermal hyperalgesia, anxious and depressive-like behavior and fatigue-like signs. Forty days p.i., the animals were euthanized; the spinal cord was collected for inflammatory and demyelinating histological evaluation, astrocyte activity immunohistochemistry and expression of A1 and A2A receptors, protein kinase ERK1 and p-ERK1 by western blot; lymph nodes were collected for IL-17 cytokine analysis by ELISA assay. Results: In this present study, we report that EAE induction has been evidenced by clinical signs appeared on day 12 p.i. on EAE + vehicle group. Inosine (1 and 10 mg/kg) delayed the scores onset as well as the disease progression and weight loss, particularly at 1 mg/kg dose. Furthermore, inosine 1 mg/kg inhibited mechanical and cold thermal hyperalgesia, 10 mg/kg dose inhibited only thermal allodynia evidenced during the pre-motor stage of the disease. It was also found that EAE induced anxious-like behavior on the elevated plus maze test (ECL) and fatigue-like sign in the weight load swimming test (WLST) on the pre-motor stage, which were not reversed by treatment with inosine (1mg/kg). It was not observed depressive-like behavior in EAE + vehicle group, however, inosine (1 mg/kg) showed anxiolytic effect in the tail suspension test (TST). In addition, it was found in the EPM test lack of locomotor changes on the evaluated period. Histological analysis showed that inosine (1 and 10 mg/kg) blocked neuroinflammation anddemyelination in the spinal cord after EAE induction, and 1mg/kg inosine also inhibited astrocytic activity. In the secondary lymphoid tissue, inosine (1 and 10 mg/kg) inhibited the IL-17 levels exacerbated by EAE. Furthermore, EAE increased A2AR expression in the spinal cord and inosine (1 and 10 mg/kg) inhibit this up-regulation. On the order hand, EAE immunization induced down-regulation of A1R in the CNS, which was not modulated by inosine treatment. EAE did not alter the ERK1 expression, but increased p-ERK1 expression in the spinal cord at day 40 p.i. Treatment with inosine (1 and 10 mg/kg) did not modulate the ERK1 phosphorylation in the CNS. Conclusions: These results indicate that inosine, with emphasis on the 1mg/kg dose, delayed and reduced EAE clinical symptoms and hyperalgesia. The inosine effect is mediated, in part, by reducing neuroinflammation and demyelination, as well as reduction of astrocytic activity, IL-17 levels and A2ARs expression.

Syftet med detta arbete var att studera hur matematiklärare ställde sig till Gardners intelligenskategorier som inlärningsstrategi och hur de sedan varierade sin undervisning utifrån elevernas behov. Jag valde intervjumetoden som den främsta informationskällan för att besvara mina tre frågeställningar. Slutsatsen blev att elever är olika och måste få vara det och tanken att undervisningen ska vara varierad finns i bakhuvudet mer eller mindre hos de samtliga av de tillfrågade lärarna. Intelligensteorier är inget som majoriteten intresserar sig för i någon större utsträckning, utan de litar till sin erfarenhet och använder snarare sina egna beprövade teorier när de undervisar och bemöter elever. Arbetet belyser den sociala förmågans plats i matematikundervisningen, något som väcker tankar kring den egentliga kunskapen om ämnet.

Europaparlamentet definierade år 2006 att alla medborgare behöver digital kompetens för att anpassa sig till den föränderliga värld vi lever, vilket har påverkat innehållet i den nya läroplanen och kursplanerna Lgr 11, med avseende på digital kompetens. Parallellt med att fokus ökar på den digitala kompetensen i skolorna, gör de interaktiva skrivtavlorna intåg i våra svenska klassrum och enligt taveldistributörernas försäljningsprognoser kommer ännu fler att säljas de kommande åren. Detta gör att de interaktiva skrivtavlorna är ett digitalt verktyg som många lärare behöver lära sig hantera, och syftet med denna studie är att observera hur de interaktiva skrivtavlorna kan användas i grundskolans undervisning, och vilka lärstilar som stimuleras med utgångspunkt i Gardners teori om multipla intelligenser. Studien försöker också besvara frågan hur lärarens utbildning på de interaktiva skrivtavlorna påverkar antalet intelligenser som stimuleras under lektionerna. Resultatet baseras på nio klassrumsobservationer på två olika skolor, och visar till exempel att den verbala/lingvistiska och visuella/spatiala intelligensen aktiveras i alla lektionerna och den matematiska/logiska i flertalet. Detta resultat tillsammans med resultatet av intervju och contextual inquiry visar att lärarens utbildningsnivå på den interaktiva skrivtavlan påverkar sättet denna används på i undervisningen och antalet intelligenser som stimuleras, men också att den grundläggande IKT-kompetensen (informations- och kommunikationsteknik) och dataintresse har betydelse, särskilt när läraren inte har fått så mycket utbildning på den interaktiva skrivtavlan. / 2010ht4749

Orientador : Prof. Dr. Dante Luiz Escuissato / Co-orientador : Prof. Dr. Arnolfo de Carvalho Neto / Dissertação (mestrado) - Universidade Federal do Paraná, Setor de Ciências da Saúde, Programa de Pós-Graduação em Medicina Interna. Defesa : Curitiba, 04/03/2016 / Inclui referências : f. 47-50 / Resumo: PANORMA E PROPÓSITO: A esclerose múltipla é uma doença inflamatória crônica autoimune que causa desmielinização e neurodegeneração no sistema nervoso central. Há crescente interesse ao dano causado por ela ao córtex. Estas lesões podem ser tão importantes quanto aquelas da substância branca, as quais são consideradas características da esclerose múltiplas. Novas técnicas de ressonância magnética estão sendo testadas para a avaliação das lesões corticais na esclerose múltipla. Uma destas técnicas é a Double Inversion Recovery (DIR), a qual é capas de simultaneamente suprimir o sinal da substância branca normal e do líquor, tornando as lesões corticais mais conspícuas. Estudos anteriores mostraram a superioridade da sequência DIR em comparação a sequências de ressonância magnéticas ditas convencionais em equipamentos de 1,5 Tesla, em aquisições 2D e 3D, e em equipamentos de 3 Tesla em aquisições 2D. Um estudo comparativo da sequência DIR em um equipamento de 3 Tesla com aquisição 3D não foi encontrado na literatura. MATERIAIS E MÉTODO: Neste estudo, 30 pacientes com a forma surto-remissão de esclerose múltipla foram examinados em um equipamento de ressonância magnética de 3 Tesla tendo sido adquiridas uma sequência 3D-DIR e outra 3D-FLAIR. Dois neurorradiologistas examinaram individualmente estas imagens procurando por lesões corticais, leucocorticais e justacorticais. Estas lesões foram então confirmadas e classificadas por consenso. Foram comparadas as habilidades das duas sequências de ressonância magnética de encontrar e classificar estas lesões. RESULTADOS: a sequência DIR encontrou 12% mais lesões do que a sequência FLAIR (p = 0,006) com baixa concordância entre os leitores. CONCLUSÃO: A superioridade da sequência DIR sobre a sequência FLAIR foi menor do que a esperada, mas a baixa concordância entre leitores já havia sido observada anteriormente. A metodologia de investigação de lesão por lesão utilizada neste estudo expôs a dificuldade de identificar e classificar estas lesões. / Abstract: BACKGROUND AND PURPOSE: Multiple sclerosis is a chronic inflammatory autoimmune disease that causes demyelination and neurodegeneration in the central nervous system. There is growing interest in the damage to the cortex caused by MS. These lesions are likely as important as those in the white matter, which is a hallmark trait of MS. New MRI techniques are being tested for the evaluation of cortical lesions in MS. One such technique is double inversion recovery (DIR), which is capable of simultaneously suppressing the signal from the normal white matter and cerebrospinal fluid, making cortical lesions more conspicuous. Previous studies have shown the superiority of DIR over conventional sequences at 1.5T (2D and 3D) and 3T (2D). To our knowledge, no study has been made to compare these two sequences in 3 T with a 3D acquisition. MATERIALS AND METHODS: In this study, 30 relapsing-remitting MS patients were imaged using 3D-DIR and 3D-FLAIR in a 3 T MRI equipment. Two neuroradiologists individually examined these images for cortical, leukocortical and juxtacortical lesions. The lesions were then confirmed and classified by consensus. The abilities of the two MRI sequences to find and classify cortical lesions were compared. RESULTS: The 3D-DIR sequence identified 12% more lesions than the 3D-FLAIR sequence (p = 0.006) with low agreement between readers. CONCLUSIONS: The superiority of 3D-DIR over 3D-FLAIR was less than expected, but the low agreement between readers has been previously observed. The lesion-by-lesion methodology used exposes the difficulties in identifying and classifying cortical lesions.

Syftet med studien har varit undersöka om Howard Gardners teori om multipla intelligenser kan användas som analytiskt redskap i en dramapedagogisk verksamhet på kulturskola. Detta har gjorts genom en autoetnografisk inspirerad studie på en kulturskola i Sverige. Studien har gjorts i två teatergrupper med deltagare i åldrar mellan 10 och 18 år. Ett dramapass har genomförts med varje grupp under ledning av författaren. Dessa pass har filmats och sedan analyserats för att beskriva hur Howard Gardners intelligenser visat sig i passen. Passen har också analyserats in i Mia-Marie Sternudds modell av dramapedagogikens fyra perspektiv. Det gjordes för att kunna tolka Gardners teori mot Sternudds modell och för att synliggöra hur de kan användas för att tolka ett dramapass. Resultatet visade att både Sternudds modell och Gardners teori är användbara i en dramapedagogisk verksamhet, men på olika sätt.

Syftet med denna studie är att ta reda på lärarnas uppfattning om sin undervisning, samt om undervisningen bedrivs med hänsyn till elevers inlärningsstilar. I mitt arbete har jag använt kvalitativa intervjuer som ger djupa beskrivningar av den intervjuandes värld. Intervjuerna består av två huvudfrågor, som beroende på svar, skulle leda till eventuella följdfrågor, valda i förskott för att täcka alla områden som jag hade intresse för. Resultatet pekar på alla lärare bedriver undervisningen med hänsyn till elevers inlärningsstilar, men de gör inte detta utifrån inhämtat kunskap om teorier om inlärningsstilar, utan utifrån erfarenhet, känsla och intuition.

Syftet med arbetet är att undersöka och belysa lärarens arbete för att nå eleverna i sin undervisning. Frågeställningarna är: Hur kan lärare skapa lektioner som innefattar elevers lärandebehov? Hur kan lärare se elevers lärandebehov i lektionssammanhang? Lena Boström har fyra olika lärstilar som tillsammans med Howard Gardners nio intelligenser och Roger Säljös teorier om lärande i ett sociokulturellt perspektiv utgör kärnan av uppsatsens teoretiska utgångspunkter. Undersökningen sker genom videoinspelning av fyra lektioner, varav två är musiklektioner och två är matematiklektioner, dessa fyra lektioner beskrivs i korthet och analyseras. I empirin förekommer även samtal med de filmade lärarna där deras syn på dagens forskning inom lärande och didaktik diskuteras. I undersökningen framgår det att lärarna gärna tittar på ny forskning, men när det gäller den vardagliga pedagogiken föredrar pedagogerna erfarenhet och rutiner. Lärarna får i samtalet frågan om vilka av Gardners intelligenser de ser i lektionens utförande. Lärarna hittar flera intelligenser som tillexempel logiskt/matematisk intelligens och visuell/spatial intelligens, men de missar andra mindre vanliga intelligenser som den kinestetiska intelligensen och den interpersonella intelligensen.

Syftet med studien är att kartlägga årskurs fyra elevers bråkkunskaper och utforma lektioner som på bästa möjliga sätt bidrar till elevernas lärande. Vi har valt att använda oss av en learning study. I metoden kartläggs elevernas förkunskaper och kritiska aspekter identifieras. Dessa kritiska aspekter ligger till grund för hur lektionerna utformas. Efter två lektioner genomförs ett eftertest som ligger till grund för analysen av resultatet. Studien lägger vikt vid variationsteori, multipla representationer och tranformationer. Genom lektionsplanering utifrån ovannämnda teorier och med elevernas kritiska aspekter i fokus visar resultatet i studien att genomförandet gav eleverna goda möjligheter för lärande och utveckling.

<p>Av styrdokumenten som berör grundskolans tidigare år framgår tydligt avsikten att förmedla en vidgad syn på kunskapsbegreppet som också innefattar de praktiska och estetiska uttrycksformerna och inte bara de intellektuella sådana. Kunskapssynen här tycks vila på att de olika språkliga uttrycksformerna som muntligt och skriftligt språkande, drama, lek, rörelse, musik och bildskapande får en likvärdig status. Syftet med denna uppsats är att undersöka vilken relevans fem pedagoger ser mellan en integrering av musik/rytmik och svenskämnet, med fokus på språkutveckling, samt att titta närmare på hur det praktiska arbetet kan se ut enligt pedagogerna. För att klargöra syfte har jag arbetat med följande frågeställningar: Vilka uppfattningar har just dessa pedagoger om en integrering av musik/rytmik med svenskämnet? Hur kan arbetet med att integrera musik/rytmik med svenskämnet se ut i praktiken enligt dessa pedagoger? Finns det några hinder i vägen för detta arbetssätt? Som teoretiska utgångspunkter presenteras forskning som belyser hur språkutveckling och musik/rytmik kan ha naturliga knytpunkter. Undersökningen grundar sig på kvalitativa intervjuer med fem lärare och har en fenomenografisk forskningsansats som strävar efter att kartlägga variationer av uppfattningar bland lärarna. Resultatet visar bl.a. att lärarna finner en relevans mellan musik/rytmik och svenskämnet på så sätt att de uppfattar musiken som främjande för barnens talspråk, uttal, minnesfunktion och perceptionsförmåga. De talar vidare om musikens motivationshöjande effekt samt om musiken förmåga att som estetiskt ämne komplettera de mer teoretiska ämnena som ett stöd för språkutvecklingen. Eventuella hinder som tas upp är bristande musikkunskaper hos svenskläraren eller klassläraren, tidsaspekten och samarbetsfrågor mellan olika lärare. Analysen visar på olika tolkningsmöjligheter av det empiriska materialet kopplat till studiens teoretiska kunskapsbakgrund.</p>

<p>Att se varje elev är en viktig del av läraryrket, och som lärare bör man sträva efter att möta alla elever på deras egen nivå och se deras möjligheter att utvecklas. Tidigare har ett fåtal studier genomförts kring elevers olika lärstilar kopplat till en specifik intelligens. Intresset väcktes således att genomföra en studie kring faktorer som skulle kunna ha en inverkan på elevernas inlärning. Därmed kommer studien att behandla elevers olika sätt att lära, olika intelligenser och miljön i lärandesammanhang.</p><p>Examensarbetets syfte avgjorde metodvalet därför utfördes en intervjuundersökning då det ansågs vara den mest tillförlitliga undersökningsmetoden för att finna de svar som söktes. Sex stycken utbildade och verksamma lärare som alla arbetar i grundskolans tidigare år intervjuades. De frågor som legat till grund för examensarbetet är följande: Hur tar man tillvara på elevers olika sätt att lära? Vilka faktorer har betydelse för att utveckla en stimulerande klassrumsmiljö? Vad krävs för att skapa en klassrumsmiljö anpassad efter elevers olika behov?</p><p>Något som framkommit i både litteraturen och i vår intervjuundersökning är att varje människa har sitt eget unika sätt att lära och att alla använder sig av olika sätt eller strategier vid olika tillfällen. Exempelvis så är en del människor väldigt praktiska eller så kallat spatialt intelligenta, de målar och ritar gärna och tänker i bild och form, andra människor är mer logisk-matematiska och är bra på att räkna och föredrar abstrakt tänkande. (Stensmo 1997). Studien visar också att lärarna medvetet utformat sin undervisning om än i olika utsträckning. Däremot finns ingen medveten koppling till just Howard Gardners (1998a) intelligenser hos någon av lärarna men flertalet av dem har intelligenserna i åtanke i sitt dagliga arbete. Gemensamt hos dem alla är att de medvetet har utformat klassrumsmiljön för att försöka tillgodose alla elevers olika behov och sätt att lära.</p><p>Samhällets utveckling sker i allt snabbare takt vilket gör att skolan bör kunna anpassas efter de förväntningar som ställs på individen. Så småningom skall eleverna möta morgondagens samhälle och för att de på bästa tänkbara sätt skall kunna kliva in i vuxenlivet, så bör de erbjudas goda förutsättningar för att lyckas. En djupare insikt har givits för hur viktigt det är att lärare ständigt fortsätter att utvecklas i sin lärarroll och vikten av att förstå att ingen kan göra allt men att alla kan göra något.</p>