Uppsatsen är en komparativ studie där vi analyserar Berts dagbok (Sören Olsson & Anders Jacobsson 1993) och Berts dagbok (Olsson & Jacobsson 2015) ur ett genusperspektiv. Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka normer som framkommer och om det skett någon förskjutning kring dessa mellan böckerna. Ett vidare syfte är att diskutera lärares normkritiska arbete i skolan. Metoden som används är textanalys med komparativt och genusteoretiskt anslag. Resultatet av analysen visar på att det inte skett någon större förändring i underliggande normkonformativa teman mellan böckerna. Vidare upptäcktes många exempel på problematiska scener i både Berts dagbok (1993) och Berts dagbok (2015). Till exempel upptäcktes sexistiska attityder i båda böckerna. Dock fanns exempel på rena sexuella trakasserier i den äldre som inte återfinns i den nyare boken. På grund av de normkonformativa teman som upptäcktes blir böckerna intressanta att använda i skolan som grund för normkritisk diskussion.

År 2018 fick cirka 8 900 barn och ungdomar vård med stöd av tvångsvårdslagstiftningen Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Ett av rekvisitet detta baseras på är det så kallade socialt nedbrytande beteendet, ett rekvisit öppet för tolkning. Syftet med vår studie var att undersöka begreppet annat socialt nedbrytande beteende för att se vilka beteenden, handlingar och egenskaper som tillskrivs ungdomen av socialnämnden när de ansöker om vård enligt 3 § LVU i förvaltningsrätten. Vårt urval innefattade ungdomar under 18 år där socialnämnderna ansöker om vård på grund av ett annat socialt nedbrytande beteende, det empiriska materialet bestod av 40 domar från Förvaltningsrätten i Stockholm. Studien utgick från en kvalitativ kritisk diskursanalys och har bearbetats med hjälp av ett antal diskursanalytiska verktyg. Med hjälp av Faircloughs tredimensionella modell sattes studiens resultat i ett bredare perspektiv. Vårt resultat visade att fyra teman lyfts fram i domarna, vi valde att kalla dessa för det rebelliska beteendet, det farliga beteendet, beskrivning av utsatthet och det vardagliga normbrytande beteendet. Socialnämnderna lyfter handlingar som ungdomen begått, beteenden samt egenskaper som den unge besitter som grund för vård. Resultatet visade att det socialt nedbrytande beteendet inte kan kokas ner till en specifik handling eller ett beteende, utan att en sammantagen bedömning behövs i varje enskilt fall. Diskursen kring ungdomars normbrytande beteende styrs till stor del av vuxna och diskuteras flitigt i media, politik och i övriga samhället. Den röst som hörs minst i diskussionen är ungdomarna själva. / In 2018 around 8 900 children and youth were placed in compulsory care under the Care of Young Persons Act (LVU). One of the prerequisites of the compulsory law is the expression other socially destructive behavior, a prerequisite open for interpretation. This study aims to examine the expression other socially destructive behavior to see what behavior, actions and characteristics is ascribed the youth when the social welfare committee apply for compulsory care under 3 § of the Swedish Care of Young Persons Act (LVU) at the Administrative court. Our selection contained 40 judgments from the Administrative court in Stockholm, regarding youth under the age of 18 and was selected due to its relevance, the socially destructive behavior being described as the issue at hand. Our study was based on a qualitative critical discourse analysis with the help of Fairclough's three dimensional model. Our results showed four different categories labelled as socially destructive behavior. We named these categories the rebellious behavior, the dangerous behavior, descriptions of vulnerability and the everyday norm breaking behavior. The social welfare committee describes actions performed by the young persons, mixed with behavioral issues and descriptions of the individuals personality. However, the socially destructive behavior cannot be regarded as a single behavior or action, it is a combination of the above where an assesment is made in each individual case. The discourse regarding youths norm breaking behavior is generally controlled by adults, it is intensively discussed in media, politics and the society. The voice that seems to be missing is the one of the youth themselves.

Syftet med studien var att se hur yrkesverksamma inom skola, socialtjänst, polis och fritid (SSPF) beskriver sitt preventiva arbete för att motverka ett normbrytande beteende hos barn och unga. Den metodologiska utgångspunkten i studien var en kvalitativ ansats med ett hermeneutiskt synsätt. Vidare har vi även utgått från sociokulturell teori för att förstå interaktioners betydelse i samspel med förändringsprocesser. Studien baserades på fem kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med yrkesverksamma som är i kontakt med barn och unga dagligen.  De viktigaste resultaten som framkom i studien var relationens betydelse i förändringsarbetet tillsammans med barn och unga. Utöver en god relation ses ett informellt bemötande och förhållningssätt vara framgångsrika faktorer. Samverkan ses som ett dilemma hos samtliga respondenter där det å ena sidan ses som en framgångsfaktor, å andra sidan som en motgång. Ett preventivt arbete kräver medhåll från samtliga parter där vårdnadshavares motstridighet samt ungas syn på auktoritet försvårar arbetet. I studien framkom också hur viktigt arbetet är, trots svårigheter gällande resurser, ungdomarnas attityder och brister i samverkan. Intressant är att det finns en vilja hos både skola, socialtjänst, polis och fritid att arbeta mot samma mål - att förebygga och motverka barn och ungas normbrytande beteende.

Treatment Foster Care Oregon (TFCO) är en metod som rekommenderas av Socialstyrelsen (2020) som ett alternativ till institutionsvård för ungdomar med normbrytande beteende. Syftet med denna uppsats var att undersöka behandlingsfamiljsföräldrars upplevelse och erfarenheter av att använda metoden TFCO i behandling av ungdomars normbrytande beteende.  Studien baserades på fem kvalitativa semistrukturerade intervjuer med behandlingsfamiljer runt om i Sverige vilka har den gemensamma nämnaren att de alla är verksamma inom TFCO. Vi bearbetade vår insamlade empiri med tematisk analys och därefter analyserades materialet utifrån systemteoretisk utvecklingsekologi och social inlärningsteori. Studiens resultat visar att våra intervjupersoner uppskattade stödet från det professionella teamet vilket medförde att de inte kände sig ensamma kring beslut gällande ungdomen. Vidare uppskattades också den tydliga rollfördelningen inom teamet runt ungdomen vilket bland annat innebar att intervjupersonerna inte behövde ta några konflikter med ungdomen utan istället fokusera på att förstärka goda beteenden. Upplevelsen att arbeta manualbaserat hade både positiva och negativa aspekter. Positivt i form av tydlig struktur och tydligt uppsatta mål, negativt i form av flera intervjupersoners upplevelse av begränsning i det egna sociala livet. Gemensamt för samtliga intervjupersoner var att arbetet som behandlingsfamilj kändes meningsfullt och att strukturen i programmet bidrog till deras upplevelse av framgång för ungdomarna. / Treatment Foster Care Oregon (TFCO) is a method recommended by the National Board of Health and Welfare (2020) as an alternative to institutional care for young people with norm-breaking behavior. The purpose of this essay was to investigate the experience and knowledge of treatment family parents in using the TFCO method in the treatment of youth's norm-breaking behavior. The study was based on five qualitative semi-structured interviews with treatment families around Sweden who have the common denominator that they are all active within TFCO. We processed our collected empirical evidence with thematic analysis and then the material was analyzed based on systems theoretical developmental ecology and social learning theory. The results of the study show that our interviewees appreciated the support from the professional team, which meant that they did not feel alone about decisions regarding the youth. Furthermore, the clear distribution of roles within the team around the youth was also appreciated, which meant, among other things, that the interviewees did not have to take on any conflicts with the youth, but instead focus on reinforcing good behaviors. The experience of working manual-based had both positive and negative aspects. Positive in the form of a clear structure and clearly set goals, negative in the form of several interviewees' experience of limitation in their own social life. Common to all interviewees was that the work as a treatment family felt meaningful and that the structure of the program contributed to their experience of success for the young people.

Det här är en kvalitativ studie där yrkesverksamma poliser som arbetar med unga lagöverträdare och barn och unga med ett normbrytande beteende intervjuades. Det genomfördes en semistrukturerad intervju och en fokusgruppsintervju. Intervjuerna genomfördes i en större stad i Sverige. En tematisk analys tillämpades på det insamlade materialet. I resultatet framkommer det att barnets bästa genomsyrar polisens arbete oavsett om de möter unga lagöverträdare, målsäganden eller vittnen. Brottsprevention och samverkan är också ett viktigt inslag i ungdomsgruppens arbete utöver utredningsarbetet. En av studiens viktigaste slutsatser är att samverkan mellan ungdomsenheten, socialtjänst och skolan tidigare har varit bristfällig. Samverkanssvårigheterna bestod till stor del av en defensiv sekretesstolkning från socialtjänstenssida samt att skolan och polisen inte hade en nära samverkan gällande det brottspreventiva arbetet gällande barn och unga.

A surge in the debate regarding youth crime has lead to implications of the need to resolve issues with the help of different kinds of youth crime prevention programmes and interventions as well as stricter punishment methods. The aim of this study is to seek a deeper understanding of social workers work with the chosen focus group.The study uses semi-structured interviews where six social workers’ working in different types of crime prevention interventions revolving around youth. With the help of Bronfenbrenner’s Ecological Systems Theory and KASAM the respondents’ answers are analyzed. The results show that the respondents emphasize and value the importance of cooperation, early interventions, resources for staff and long-term relationship-building as core factors for diminishing youth crime. The conclusion also reveals the need for further research and evidence-based approaches that are needed to strengthen the socialworkers, in order to further understand the methods that are being used. Furthermore, there’s alsoa need for evidence that enables more tailored interventions and that’s applicable to today’s issueswith norm-breaking behavior at earlier ages. / En ökning i debatten kring ungdomsbrottslighet har lett till att behovet av att lösa problemen medhjälp av olika typer av brottsförebyggande program och insatser samt striktare straffmetoder har påpekats. Syftet med denna studie är att söka en djupare förståelse för socialarbetares arbete med den valda fokusgruppen. Studien använder semi-strukturerade intervjuer där sex socialarbetaresom arbetar med olika typer av brottsförebyggande insatser riktade mot ungdomar har intervjuats. Med hjälp av Bronfenbrenners ekologiska systemteori och KASAM analyseras respondenternas svar. Resultatet visar att respondenterna betonar och värdesätter vikten av samarbete, tidiga insatser, resurser för personal och långsiktigt relationsbyggande som kärnfaktorer för att minska ungdomsbrottslighet. Slutsatsen avslöjar behov av ytterligare forskning och nya evidensbaserade metoder för att stärka socialarbetarna samt för att ytterligare förstå de metoder som används.Vidare finns det även behov av evidens som möjliggör mer skräddarsydda insatser och som är applicerbar på dagens problematik med normbrytande beteenden i tidigare åldrar.

Studiens syfte att få fördjupad kunskap om hur förskollärare upptäcker och praktiskt arbetar med normbrytande beteende hos barn, samt vilken kunskap de upplever att de har om risk- och skyddsfaktorer som en del i detta arbete. För att besvara studiens syfte tillämpades en kvalitativ metod där semistrukturerade djupintervjuer genomfördes med 13 förskollärare. Resultaten visade att förskollärare upplever sig ha kunskapen att upptäcka normbrytande beteende bland barn. Däremot upplever de inte att de besitter en kunskap om risk- och skyddsfaktorer, trots att författarna kan urskilja att förskollärarna i sitt arbetssätt arbetar med vad som i forskning menas med risk- och skyddsfaktorer. Vidare framgår det att de har tydliga handlingsplaner för hur de ska agera praktiskt när det upptäcker ett normbrytande beteende hos ett barn. Avslutningsvis upplever förskollärarna att det ingår i deras uppgift att upptäcka normbrytande beteende och arbeta med risk- och skyddsfaktorer hos dessa barn för att förhindra en negativ beteendeutveckling. / The aim of the present study is twofold. Firstly, the aim is to gain a deeper understanding of how preschool teachers discover and manage normbreaking behavior among children. Secondly, the aim is to understand how they experience their knowledge about risk- and protective factors for normbreaking behavior. The authors conducted semi-structured interviews with 13 preschool teachers. The result showed that preschool teachers have the knowledge to discover normbreaking behavior among children in preschool. The preschool teachers do not have knowledge regarding risk- and protective factors for normbreaking behavior, but the writers identify them to work according to the risk- and protective factors that are presented in earlier literature. Additionally, preschool teachers are well aware of the course of action to take whenever they discover a child with normbreaking behavior. Lastly, the preschool teachers believe it to be a part of their task to discover children with normbreaking behavior, and to work practically with risk- and protective factors to prevent these children from having a negative behavioral development.

This thesis follows a group of youths placed in secure unit care who have participated in a chain-of-care project aiming to better plan their discharge and aftercare. The overall aim of the thesis is to link a detailed description of these young people with an analysis of the project they participated in, and to undertake one- and two-year follow-up studies. Analytic focus is on the significance of gender, class and ethnicity. The study is mainly based on structured interviews performed at the secure units upon entry into care, discharge and at a one-year follow up. Data have also been used from criminal records and interviews with project staff. When entering care, these youths exhibited extensive problems in both family conditions and own behaviour. The major problem in boys was criminality while girls reported poor mental health. Professionals judge youth of foreign background as more criminal than youth of Swedish background despite a lack of difference in self-reported data. Some difference is also noticeable regarding class. Analysis of the project shows that out-of-home care was the most frequent intervention after leaving secure unit care, while other interventions were difficult to uphold over time. Few girls received help with their mental health problems. At the one-year follow up, the youths reported an overall better situation, although extensive problems still remained. Above all, girls’ mental health problems remained as before. At the 2-year follow up the study group was compared with a control group in order to investigate effects of the project regarding criminality and recommitment to secure unit care. The comparison shows that the project had no effect. This is discussed in relation to poor organization and the difficulty of adjusting a project like this to the target group, along with the substantial part played by gender, class and ethnicity in how the youth are construed and treated.

This research will explore how social workers in the Swedish childcare system argue about semi coercive measures, tensions between voluntariness and coercion, and their discretion for those actions. Semi coercive measures are regulated by The Care of Young Persons Act (LVU), section 22. To investigate this a qualitative method was adopted. Eight semi- structured interviews were conducted with social workers that have experience when it comes to work within social services regarding children and young people. The research utilises a thematic analysis as a means of processing the data. To analyse the results, Lipsky’s theoretical concept; Street-level bureaucracy and Foucault’s theoretical concept of power; discipline and disciplining based on panopticism and pastoral power, are used. The analysis of the results indicates that the respondent’s views of the tension between coercive and voluntary measures differ, and that there is no clear distinction. Most of the respondents considered the regulations on semi coercive measures as unnecessary while others thought they are a useful tool when implemented correctly. Moreover, social workers use similar forms of semi coercive measures but not according to section 22 LVU. Respondents use their discretion in different ways, which influences their views on whether the section is necessary or not.

This essay has examined how the administrative courts evaluate boys and girls in relation to the Swedish Care of Young Persons (Special Provisions) Act (1990:52). This was examined using a qualitative social constructionist comparative design and analyzed using Fairclough's critical discourse analysis, gender theory and Foucault’s theory of power. The findings have demonstrated that gender-based disparities exist in court rulings. Girls are frequently viewed as victims, and their behavior is often associated with their sexuality, with the latter being used as a justification for risk assessment. By contrast, the presumptions that connect boys’ actions to their mindset and compulsion for destructiveness are used to evaluate them. In comparison to girls, boys exhibit a higher degree of normalization and acceptance of anti-social behavior. The study's findings demonstrate that there are indications that the courts do not treat boys and girls equally, and as a result, not everyone is treated equally. The study encourages further studies on the subject to demonstrate and amend current gender-biased legal systems. / Uppsatsen har undersökt hur Förvaltningsdomstolar bedömer pojkar och flickor som är aktuella för 3 § Lagen om vård av unga (1990:52), LVU. Detta har gjorts med en kvalitativ jämförande design och analyserats med Faircloughs kritiska diskursanalys, Foucaults maktteori och genusteori med en utgångspunkt från socialkonstruktionismen. Resultatet visar att genusskillnader finns i förvaltningsrättens domskäl. Flickor tenderar att betraktas som offer och deras beteende kopplas ihop med deras sexualitet där sexualiteten används som ett argument vid fastställandet av risk för den unge. Pojkarna bedöms i stället utifrån andra premisser där deras beteenden kopplas ihop med deras inställning och deras motståndskraft mot destruktivitet. Normbrytande beteenden normaliseras och accepteras i högre grad hos pojkarna än hos flickorna. Studiens resultat visar att det finns indikationer på att domstolarna inte behandlar flickor och pojkar på samma sätt och därmed bedöms olika. Undersökningen uppmanar till fortsatta studier om ämnet för att påvisa och förändra nuvarande genusbundna rättssystem.