<p>Abstract</p><p>The Government´s guidelines found in the curriculum for pre-schools, recommend that music should be an important resource for children. To stimulate children´s language is also an important part of this curriculum. It is every teacher`s proffessional duty to ensure that these guidelines are followed. Language is of unparallel importance in assisting an individual to grow and to function within a society. In my work about music and languages in pre-school the purpose is to investigate how the studied teachers use music to stimulate of children`s developmt in language. An interesting aspect of the study is also the teacher`s own interest in music, as this can affect how the teacher works with music within pre-school activities.</p><p>Four pre-school teachers at the same pre – school, whom all work with children aged three to five years old, were interviewed. The interviews were structured on questions about music and languages in regards to the children in pre-school, and the responses of those interviewed were recorded on cassette.The investigation shows that all the teacher`s use music more or less daily within the activities in the pre-school, and they feel that music stimulates language development, first and foremost when it comes to nursery rhymes, as the rhytm in these make it easier to learn and remember.</p><p>Two of the selected teachers who work at the same department use music several times each day in some way, while the other selected teachers who work in another department sing each day with the children, but they focus more on the language itself than on music.</p><p>One of the teachers works with music to order to develop language skills, and also other things, through planned work with music as the central medium. She is also the one who has the deepest knowledge and experience of music. The other teachers in my survey did not as much have a plan in the work with music to further language development but saw music as a beneficial method to be used with other methods. My research discovered that the teachers saw music to be fun way to learn that this in turn influenced children to feel the same and to learn. When it is fun to learn the teachers felt that the children found it easier to learn.</p><p>Keywords: music with children, languagedevelopment, rhytm, teachers influence.</p>

<p><strong>Abstract</strong></p><p> The purpose of this essay is to compare in what way pedagogues in pre-school in comparison to pedagogues in school use music as an implement to stimulate children’s language development. The essay is built on qualitative written interviews on four pedagogues, two pre-school teachers and two class teachers, along with relevant literature concerning music in relation to language development.</p><p>In the interviews it was shown that music is used in a greater extent by the pre-school teachers, compared to the class teachers. Activities containing elements of music is situated on a daily basis in preschool, where the two interviewed pre-school teacher’s works. There is a clear awareness of why music is used and some of the reasons are: through singing and movement all senses are used, which improve the memory of the children in a specific task or activity. It is a lustfully teaching method, which often contribute to more engaged children in comparison to traditional tuition. Rhythm to words and syllables help children understanding the form of the language.</p><p>In the essay one part is focused on the human brain, since it has a significant roll, to why music can be used as a pedagogic tool regarding children’s language learning. Literature gives other dimensions to the function of music in pre-school and the early years of school.</p>

<p>Syftet med min undersökning är att ta reda på i vilken utsträckning man på några förskolor använder sig av tecken till barn i behov av Tecken som Alternativt och Kompletterande Kommunikation (TAKK). Jag belyser begrepp som kommunikation språkutveckling och samspel.  Jag har en teoretiskutgångspunkt från både Piaget och hans kognitiva teori och Vygotskij och den sociala interaktionismen. Jag beskriver bland annat skillnaderna mellan tecken som alternativ och kompletterande kommunikation och det Svenska teckenspråket. Jag intervjuade fyra personer verksamma inom förskolan. De jobbar alla på avdelningar där man använder sig av tecken för att förstärka det talade språket.</p><p>Resultatet av min studie visar att alla respondenter försöker teckna med barnen i alla situationer under dagen. De upplever dock att det finns situationer då det är svårt att teckna.</p>

Syftet med vår uppsats är att undersöka fem förskollärares och fem föräldrars erfarenheter, om tecken till tal och dess påverkan på det hörande barnets språkutveckling. Våra frågeställningar är: - Hur används tecken till tal enligt förskollärarna på förskolan, i arbetet med barnen?- Hur används tecken till tal av barnen i hemmet enligt föräldrarna?- Vilken betydelse anser förskollärarna att tecken till tal har för barns språkutveckling?- Vilken betydelse anser föräldrar att tecken till tal har för barns språkutveckling? För att få svar på frågeställningarna, har vi valt en kvalitativ metod. Eftersom vi ville utgå från förskollärare och föräldrars erfarenheter valde vi att intervjua dem.I bakgrunden tas det upp olika begrepp inom teckenkommunikation som anses viktiga att känna till för vi-dare läsning i uppsatsen. I bakgrunden berörs den verbala språkutvecklingen och språkutveckling med hjälp av tecken till tal. Historik om teckenspråket tas också upp för att få en bild av hur tecken till tal uppkom. I resultatet framkommer att både förskollärarna och föräldrarna har en positiv syn på tecken till tal för barns språkutveckling. Tecknen förtydligar och stärker det verbala språket och barnen har lättare för att koncent-rera sig i till exempel vid samlingarna på förskolan.

Syftet med denna studie är att undersöka hur sex förskollärare beskriver musik som ett pedagogisk redskap i deras verksamhet. De frågeställningar som tas upp är: - Hur beskriver förskollärare att de utövar musik i förskolan? - Hur beskriver förskollärare musikens betydelse för barns utveckling? Vi har valt att göra en kvalitativ studie med intervjuer som metod för att förstå förskollärarnas egna erfarenheter och åsikter i ämnet. Resultatet visar att musik är en viktig del i förskolans verksamhet. Barnen använder musik i sin lek och spontansången är ett vanligt inslag som används vid exempelvis blöjbyten och påklädning. Musiken kan användas för att göra tråkiga stunder roliga, men också som ett hjälpmedel att fånga barns intresse och koncentration för att lära sig nya saker. Musik förbättrar barnens motorik, kroppsuppfattning och koordination. Musik har också stor betydelse för barnens språkutveckling, då den tycks ha en satsmelodi som är lättare att förstå och härma. Den glädje, gemenskap och rytm som uppstår i musikutövandet tillsammans är en orsak till att språket främjas. Musik kan också ge barnen möjlighet att bli delaktiga i aktiviteter och förskollärarna framhäver att barn tycker om musik, de blir glada av den och vill ha musik i sin vardag.

Det här examensarbetet behandlar den verbala kommunikationen mellan pedagog och barn som är mellan 1-3 år i förskolan. Arbetet beskriver även pedagogens påverkan på barns språkliga utveckling och deras ansvar att ha ett arbetssätt som stöder och vägleder barnen framåt i sin utvecklingsprocess. Som teoretisk grund spelar det sociokulturella perspektivet en central roll i det här arbetet. Enligt det sociokulturella perspektivet har den kommunikation och det samspel som finns mellan barnet och människorna i dess närhet en stor påverkan på barnet och hur det kommer att utvecklas.   Undersökningens syfte har varit att studera hur pedagogen verbalt kommunicerar med de yngsta barnen, samt hur barnen tar kontakt med pedagogen i förskolans verksamhet. Examensarbetet har begränsats till att endast undersöka en specifik omsorgssituation i verksamheten, nämligen fruktstunden. Arbetet har utförts genom observationsstudier under ett antal fruktstunder på en småbarnsavdelning i förskolans verksamhet.   De forskningsfrågor som det här arbetet har utgått ifrån är följande: (a) Hur ser pedagogens kommunikation till barnen ut under fruktstunden? och (b) Vilken kontakt försöker barnen få med pedagogen under fruktstunden?   Huvudbudskapet i det här examensarbetet är att belysa pedagogens roll i den vardagliga verbala kommunikationen med de yngsta barnen i förskolans verksamhet, och vilken betydelse han eller hon kan ha för barnen och deras lärande- och utvecklingsprocess. De relationer som barnet har i sin närmiljö är betydelsefulla för hur barnet kommer att lära sig nya kunskaper och färdigheter, skapa sig en uppfattning om vem de själva är som person och utveckla sin förståelse av sammanhang i sin omgivning.   Undersökningen kom bland annat fram till att pedagogernas kommunikation bestod till stor del av frågor om vilken frukt barnen vill ha, information om vad som skulle hända under resten av dagen, samt hur barnen skulle uppföra sig. Barnen tog för det mesta bara kontakt med pedagogerna för att uppmärksamma dem om att de ville ha mera frukt. Pedagogerna fungerade som ett stöd för barnen och vägledde dem när de var osäkra angående vilken frukt de skulle välja. Undersökningens resultat ledde bland annat fram till en reflektion om att fruktstundens potential av att vara ett pedagogiskt tillfälle för lärande inte utnyttjades fullt ut av pedagogerna. Då pedagogernas sällan kommunicerade med barnen om frukten i sig och vilka olika egenskaper de har med syftet att förmedla ny kunskap till barnen.

No description available.

Syftet med detta examensarbete var att synliggöra pedagogers olika strategier för att förbättra förutsättningarna för elever med läs- och skrivsvårigheter. Vi ville ge en bild av de förutsättningar som finns i skolan för att främja elevers läs- och skrivutveckling. Vi ville även gestalta innebörden av läs- och skrivsvårigheter. Resultatet visade i att de generella områdena angående arbete med läs- och skrivutvecklingen var lustfyllt lärande, pedagogiska metoder och anpassning till individen. När pedagogerna karaktäriserade läs- och skrivsvårigheter talade de om störande och bristfällig miljö, dåliga och okunniga lärare samt svagheter och störningar hos individen. Det förebyggande arbetet som pedagogerna förespråkade innehöll dokumentation, fördelning av resurser och samarbete med hemmet. Studien visade att hinder för läs- och skrivutveckling kunde kategoriseras i tidsbegränsning, elevernas nivå och ekonomiska faktorer (gruppstorlek, lokaler, fortbildning och resurser). Vi såg att det fanns ett värde i att utveckla mer miljöinriktade strategier inom skolan. När det gäller arbetet som främjade en god läs- och skrivutveckling var strategierna främst generella snarare än specifika. Både det förebyggande arbetet och orsaker till läs- och skrivsvårigheter hade en jämn balans mellan miljö- och individperspektiv. Arbetet med läs- och skrivsvårigheter var till stor del individinriktat med ett fåtal miljöinriktade moment. Gällande hinder visade resultatet att problematik med miljön var den mest betydande delen.

Syftet med denna undersökning är att belysa hur lärare kan arbeta för att stimulera och motivera elever till att läsa samt förstå innebörden av det de läser. De forskningsfrågor som besvaras handlar om vilka läsinlärningsmetoder som används och vad lärare anser är viktigt för att elever ska utveckla sin språkliga medvetenhet samt sitt läsande och lärande, vilka arbetssätt som används för att stimulera och motivera eleverna till att läsa samt vilka arbetssätt lärare använder för att förvissa sig om att eleverna lär sig att förstå innebörden av det de läser. Resultatet visar att respondenterna är överens om att det finns ett klart samband mellan barns språkliga utveckling och deras inlärning. Vidare är respondenterna eniga om att det blir bäst resultat när de plockar väl valda delar från olika läsinlärningsmetoder utifrån vad som passar för just den klass de undervisar i. För att säkerställa att eleverna förstår det de läser svarar merparten av respondenterna att de lägger fokus på att diskutera om texterna som läses. Analysen belyser bland annat att det för att utveckla elevers läsande och lärande är viktigt att eleverna känner trygghet, att varje lärare ser till respektive elevs nivå samt att eleverna har roligt och tycker att det är kul att gå till skolan.

Examensarbete i didaktik. Högskolan i Gävle, 2007. Lärarprogrammet. Institutionen för Pedagogik, didaktik och psykologi. Jennifer Rodin &amp; Katarina Lindberg (2007): Språkutveckling i mångkulturell miljö - en intervjustudie med åtta pedagoger. Sammanfattning Språket utgör en viktig roll i barnets identitetsskapande, socialisation, utveckling och lärande.Det är den pedagogiska verksamhetens uppgift att ge barnet god stimulans för dess livslånga lärande. Allt fler pedagoger arbetar i dag i en mångkulturell miljö där de möter barn och föräldrar med olika bakgrunder och förutsättningar. Utifrån detta ville vi undersöka hur förskolan och skolan arbetar med barns språkutveckling i en mångkulturell miljö. Undersökningens syfte är att studera pedagogers uppfattning om deras arbete med barns språkutveckling och vad de anser om språkets betydelse för barnet. Syftet avsåg även att få pedagogernas inställning till hur det är att arbeta i en mångkulturell miljö. Detta medförde att även modersmålet och modersmålsundervisningens betydelse för barnet undersöktes. En intervjustudie har genomförts med åtta pedagoger som är verksamma inom åldersgrupperna 1-9 år på en mångkulturell förskola och skola. Urvalet av dessa pedagoger innefattar yrkesgrupperna barnskötare, förskollärare, mellanstadielärare, fritidspedagog och modersmålslärare. Resultatet av denna undersökning visar att alla pedagoger anser att språket är en mycket viktig del för barnet i dess utveckling av identitet, social kompetens, trygghet och lärande. De lyfter fram att språket har en stor betydelse för att barnet ska kunna kommunicera med omgivningen och göra sig förstådd och förstå andra. För en god språkutveckling ansåg pedagogerna att det är betydelsefullt för barnet att omges av vuxna där det vardagliga samtalet har en central roll. Pedagogerna var medvetna om modersmålets betydelse även om det inte ingick i allas verksamhet och de ansåg det vara en fördel att föräldrarna talade sitt modersmål med barnen i hemmet. I sitt arbete med barnens språkutveckling använde sig pedagogerna av olika uttrycksformer, som t ex sång, rörelse och bildskapande, och de var överens om att dessa aktiviteter hade en gynnsam inverkan på barnets språkutveckling. En svårighet som de intervjuade upplevde med att arbeta i en mångkulturell miljö var kommunikationen och samarbetet med föräldrarna, med annan kulturell bakgrund än svenska, där språket ibland inte räckte till. Detta ansågs ändå av pedagogerna som en utmaning och inspiration för att hitta nya kreativa vägar till en bra kommunikation och samverkan med föräldrarna. Slutsatsen är att stor erfarenhet och kompetens finns bland pedagogerna och att de är väl medvetna om språkets betydelse för barnet. De visar ett professionellt förhållningssätt till sitt arbete i en mångkulturell miljö och är medvetna om de faktorer som påverkar barnet i dess språkutveckling. Allmänt önskade de flesta mer kunskap om kulturella skillnader och likheter som skulle öka förståelsen i mötet med föräldrar och barn från andra länder.