Purpose: The purpose of this degree project was to redesign Härnösand's square called Stora Torget. Method: To complete this degree project, a literature study, case study, and analysis of various documents were performed. A site visit was accomplished and four different interviews with experts, and a survey for Härnösand residents was also done. Results: The results showed that a redesign of a square means a change. This change can be an upgrade of the square both visually and functionally. Physical elements such as seating and greenery affect the experience when visiting a square. There were some differences between the residents and experts in several opinions about how a square is designed best. The design proposal was developed with the help of Autodesk Revit, and the proposal has taken into account the opinions of both the experts and the residents of Härnösand. The proposal creates opportunities for a stronger meeting place but also a more well-utilized square for both residents and visitors, by implementing physical elements such as several seats where people can meet and socialize. Conclusions: The work concludes that physical elements affect the design of the square and that the design proposal can be a basis for future changes to the square.

The main aim of public art is to be avaliable and accessible to all. Public art is often connected to social and economical intentions in so far as its presence in the public space ought to benefit the general public. To ensure access to good art, rules and regulations determine the commissioning and procurement of public art. Councils work collaboratively to reach a unified and collective assessment of its quality. This essay argues that the legal framework nevertheless overlooks important aspects of how the quality assessment of public art succeeds in attaining its general status, where this status must co-exist with the fact that aesthetic judgements are grounded in subjective experience. The essay sets out to offer constructive recommendations for how the process surrounding such qualitative assessment of art for public space ought to work.  In order to examine the quality assessment of public art, and the ways such qualities is said to be guaranteed, I will use the competition West Link: Chronotopia (2017) as a case study. I will analyze the conditions under which the jury's assessment of the winning contribution for a new train station at Korsvägen in Gothenburg was made. By extrapolating Immanuel Kant's theory of aesthetic judgements (Critique of Judgement, 1790) I will show how aesthetic judgements can lay claim to the general validity while being rooted in subjective experience. To bridge this seemingly contradiction, I will examine the notion of sensus communis in relation to the case study.  The result of the essay shows that assessment of art depends largely on our abilities to communicate subjective appreciation. The legal framework turns out to have only a secondary role and does not limit how a jury motivates its assessment of the work's aesthetic qualities. Instead it encourages the jury in subjective reflection on the work's qualities.  The essay concludes by defending the claim that there is a pressing need to make more visible the role of aesthetic judgement in the quality assessment process of public art. Assessing with general validity must be grounded in the artwork's own premises, as manifested in our subjective impressions of them. Social communication is especially encouraged, and enables human beings to trust their own thoughts and feelings in balance with those of others. This essay thus defends the idea that public art, as an object of aesthetic judgement, has a very important role to play in our society.

Detta examensarbete är skrivet inom informationsdesign med inriktning rumslig gestaltning. Studiens syfte har varit att utforska hur offentliga konsten kan bidra vid navigationen i en komplex exteriör miljöer. I detta fall ett bostadsområde utanför Strängnäs med likartad bebyggelse. Observationen har varit den avgörande faktorn vid val av plats och ämnesområde. Med en avsaknad av konst eller andra rumsliga attribut, som skapar identifikation, har besökare och förbipasserande haft svårare att orientera sig vid den observerade platsen. Arbetet presenterar tillvägagångssättet och resultaten som ligger som grund för gestaltningsförslaget. Den vetenskapliga förankringen vilar på empirisk data, litteraturstudier samt utförda metoder.  Metoderna som utförts i studien är platsanalys, observation, kvantitativ och kvalitativ intervju, omvärldsanalys, fokusgruppsarbete, prototyparbete i samverkan med fokusgrupp, och eget idégenererande vid gestaltande.  Platsens behov och rörelsemönster har observerats och analyserats. Fakta kring offentlig konsts tillblivelse och vad den kan bidra med har tagits fram genom intervju, litteratur samt med fokusgruppens samverkan. Gestaltningen föreslår hur offentlig konst kan underlätta navigation i bostadsområden av detta slag. Samt undersöker vilken slags gestaltning som kan vara mera gynnsamt för platsen i detta sammanhang. Gestaltningsförslaget presenteras genom bilder, text och kartor. Ambitionen genom detta arbete har varit att ta vara på informationsdesignens olika kvaliteter till en helhet av värde. / This thesis is written in information design with a focus on spatial design. The purpose of the study has been to explore how public art can contribute to navigation in a complex exterior environment. In this case, a residential area outside Strängnäs with similar buildings. The observation has been the decisive factor when choosing a place and subject area. With a lack of art or other spatial attributes, which create identification, visitors and passers-by have had more difficulty orienting themselves at the observed site. The work presents the approach and results that form the basis for the design proposal. The scientific basis is based on empirical data, literature studies and performed methods. The methods performed in the study are site analysis, observation, quantitative and qualitative interview, external analysis, focus group work, prototype work in collaboration with focus group, and own idea generation in design. The site's needs and movement patterns have been observed and analyzed. Facts about the creation of public art and what it can contribute have been produced through interviews, literature and with the focus group's collaboration. The design suggests how public art can facilitate navigation in residential areas of this kind. And examines what kind of design can be more favorable for the place in this context. The design proposal is presented through pictures, text and maps. The ambition through this work has been to take advantage of the various qualities of information design to a whole of value.

This essay explores how artwork in the public space can be analysed, conceptualized and described by bringing attention to site. Through an analysis of artworks in the yearly art exhibition of Fittja Open 2011, the essay draws attention to site-specific art and structures of power. The principal aim is to present not only the exhibition of Fittja Open 2011 but also other artwork in the public sphere in Fittja, a suburb to Stockholm. From this point of departure other interests evolve that concerns the "image" of Fittja. The analysis, based on research in art history, architecture, ethnology and philosophy as well as qualitative interviews, also focuses on understanding the role of site and the relations between art practice, institutions and site. The result shows that there are problems with a ruptured interface between the artwork and site. The claim made throughout the thesis is that artwork in the public sphere of Fittja need to be sensitive to the conflicted issue of public space in order not to reproduce stereotypes. Despite the knowledge and insight about its local art situation, the study also points out certain insensibility on behalf of Botkyrka konsthall as regards social status and class.

Utställningsrummet för gatukonst växte fram långsamt på Kronobergsgatan 35. Genom att följa utvecklingsprocessen, platsen och verken som visats undersöker jag hur väggen växer fram till en hybrid som inte bara är ett utställningsrum. Det är även centrum för urban konst i Stockholms offentliga rum. Utställningsrummet är ett ovanligt inslag i en stad som fortsatt är präglad från en långvarig nolltolerans. Curering av väggen återspeglar ett utbildningssyfte för att visa att graffiti är mer än klotter. Jag undersöker vilka aktörer som är inblandade och deras mål med väggen utifrån curating teori. Väggen har flera intressenter. Kollektivet Livet som curerar väggen har en bakgrund inom graffiti och i sitt arbete att etablera konstformen kommer de även närmare att institutionalisera den, något som går emot dess historiska roll som subkultur. I mitt arbete studerar jag var utställningsrummet placerar sig i förhållande till graffitikulturen kontra konstinstitutionen. Fastighetsägaren står för resurserna och ser mot förmodan en slags vinst i sin investering, jag har döpt denne till konsthandlaren som förmedlar konsten till betraktaren. Att konsthandlaren associerar företaget till kulturella åtaganden gynnar företagsprofilen i ansamlande av kulturellt kapital. Utställningsrummet är även starkt påverkat av dess position i Stockholms centrala offentliga rum. Det skapar debatt om vem som får ta plats i stadsrummet och vilken konst som bör finnas, en debatt som curatorn välkomnar. Det är en debatt som potentiellt involverar hela staden, där alla är potentiella konstkritiker. Görandet av plats skapas i samverkan mellan tjänstemännen som formar stadsrummet och aktörerna som verkar i det. Jag undersöker denna samverkan och hur de förhåller sig till sina motsättningar. / I have followed the process of development of Kronobergsgatan 35 as an exhibition room for street art and graffiti in Stockholms public space. By interviewing the curators and analyzing with referens to institutional- and curating theory my aim has been to investigate the surrounding circumstances for said exhibition. Stockholm has a history of zero tolerance which makes this exhibition room a rare sight. The curators has, with an educational agenda, wanted to normalize graffiti as an artform but in so doing places the exhibition somewhere between it's subcultural history and the established art institution. The wall is made possible by the contribution of the property owner. I investigate the possible purposes of this investment and how association with culture affiliations could have positive effect on a business profile by obtaining cultural capital.  As an exhibition room in public space it works with and in contrast to the official public art of the city. I investigate this relationship between official and unofficial public art and the discussion of a democratic public space.

Denna studie undersöker inköpen av offentlig konst i fyra kommuner (Botkyrka, Haninge, Järfälla och Solna) i Stockholms län under åren 2009-2011. Målet med undersökningen har varit att jämföra kommunernas inköp och att utifrån resultaten ställa frågan om hur den offentliga konstens praktik och placering förstås i kommunerna. Undersökningen har också ställt frågor om hur denna praktik ser ut i jämförelse med samtida diskussioner om hur offentlig konst kan och skall förstås. En kortare introduktion till enprocentregeln och hur den använts i Stockholms kommuner ges också i denna uppsats. Studien omfattar totalt 199 verk från dessa fyra kommuner inköpt under 2009-2011 och innehåller allt från textilcollage, grafisk konst som litografier och bronsskulpturer till verk som innehåller ”mänsklig aktivitet”. Som resultaten kom att visa så köpte kommunerna mer löskonst, i mer traditionell stil som målningar och litografier. Endast en kommun av de fyra hade köpt in konst som liknade den som förekommer i dagens diskussioner om offentlig konst. / This study examines the purchases of public art in four municipalities (Botkyrka, Haninge, Järfälla and Solna) in Stockholm County during the years 2009-2011. The objective of the study was to compare the municipalities' procurement and raise questions on the practice and position of public in these municipalities. The objective was also to compare these results with contemporary art debates on how public art can be understood today. This essay also gives a short introduction and history to the “one percent rule” and how it has been used, particularly in Stockholm County. The study includes a total of 199 pieces of art from these four municipalities purchased under 2009-2011. The purchased works of art consists of everything from textile collages, graphic art like lithography and bronze sculptures to art containing "human activity". The results of this study showed that these municipalities mainly bought more traditional art in the form of paintings and lithography, than “solid” art like sculptures. Only one of the municipalities had invested in art that reminded of the type of art that is discussed in today’s press.

In recent times, the popularity and acceptance of urban art has gradually increased among residents of the community. Graffiti festivals are being arranged and large murals are beginning to be seen more and more in our cities. Graffiti has for many years been seen as a major societal problem and it has often been associated with crime. Today, graffiti is not associated to the same extent with crime among residents and it is easier to include graffiti as an art form in the public space. Graffiti can also be described as an effort to show up and express oneself in the city. Even though graffiti is more accepted today, there is still a policy in Stockholm, regarding painting and graffiti without a permit should be cleaned up within 24 hours, a so-called "zero tolerance for graffiti". Graffiti is usually illegal, although there are places where it is allowed to paint. It can be in the form of places or on so-called open or legal walls. One of the most popular places to practice graffiti in Sweden is Snösätragränd in Stockholm, which from being an old industrial area has developed into a graffiti area. In August 2020, the municipality of Stockholm began demolition of parts of the graffiti area, which has brought to the discussions about urban art as a de-prioritized art form in urban planning. There is thus a growing demand for the art form in society, but also signs of fear that it may lead to for example crime and littering. The purpose of this study is to create a deeper understanding of urban art and how urban art can be included in urban planning. It is thus important first to examine how public art is included and then understand what conditions the actors of urban art have for expressing their art in the public space. The knowledge about art in public spaces and about urban art is based on literature and research. Furthermore, the graffiti area Snösätragränd, which is currently facing demolition, has been chosen as a case study area to create a deeper understanding of the subject. The case study together with site visits, interviews and e-mail communications further contributes with a current and in-depth picture of the studied phenomenon in its context. The study concludes that there is both a need and a desire to view and express urban art in our cities. Furthermore, the study shows that the financial means for public art that exist today are insufficient to enable practitioners of urban art to perform and display their art in the public space. On the one hand, municipalities want to limit urban art with the motivation to avoid crime, on the other hand, there are also efforts to make room for artists to promote this art form. Finally, it is clear that there are different views on urban art and whether it should be included in the public space or not. The study is therefore important for understanding graffiti as an art form or a breeding ground for criminal activity. / Under senare tid har populariteten samt acceptansen för urban konst successivt ökat hos invånare i samhället. Det arrangeras bland annat olika graffitifestivaler och stora muralmålningar börjar synas mer och mer i våra städer. Graffiti har under många år setts som ett stort samhällsproblem och den har ofta associerats med kriminalitet. Idag associeras graffitti inte i lika stor utsträckning med kriminalitet bland invånarna och det är enklare att inkludera graffitti som en konstform i det offentliga rummet. Graffiti kan också beskrivas som en strävan att visa sig och yttra sig i staden. Även om graffiti idag är mer accepterat finns det fortfarande policy bland annat i Stockholm, gällande att målande och klottrande utan tillstånd ska saneras inom 24h, en så kallad ”nolltolerans för klottring”. Graffiti är oftast olagligt fast det finns ställen som det är tillåtet att måla på. Det kan vara i form av platser eller på så kallade öppna eller lagliga väggar. Ett av de mest populära ställen för att utöva graffiti i Sverige är Snösätragränd i Stockholm som från att vara ett gammalt industriområde utvecklats till ett graffitiområde. Augusti år 2020 påbörjade Stockholm stad rivningen i delarna av graffitiområdet, vilket har aktualiserat diskussionerna kring urban konst som en bortprioriterad konstform i stadsplaneringen. Det finns alltså en växande efterfrågan på konstformen inom samhället men också tecken på rädsla att det kan leda till bland annat brottslighet och nedskräpning. Syftet med denna studie är att skapa djupare förståelse för urban konst och hur urban konst kan inkluderas i stadsplaneringen. Det är således viktigt att undersöka hur offentlig konst inkluderas för att sedan förstå vilka förutsättningar den urbana konstens aktörer har för att uttrycka sin konst i det offentliga rummet. Med bakgrund av litteratur och forskning lyfts kunskap fram kring konst i offentliga rum och urban konst. Vidare har graffitiområdet Snösätragränd som idag står inför rivning, valts som fallstudieområde för att skapa djupare förståelse för ämnet. Fallstudien tillsammans med platsbesök, intervjuer och mejlkommunikation bidrar vidare med en aktuell och fördjupande bild av det studerade fenomenet i sitt sammanhang. Studiens slutsats är att det finns såväl ett behov som en önskan att beskåda och uttrycka urban konst i våra städer. Vidare visar studien på att de ekonomiska medlen för offentlig konst som finns idag är otillräckliga för att möjliggöra för utövare att uppföra och visa sin konst i det offentliga rummet. Å ena sidan vill kommuner begränsa urban konst med motivationen att undvika brottslighet, å andra sidan finns också insatser för att ge plats till konstnärer för att främja denna konstform. Det är slutligen tydligt att det finns olika åsikter om urban konst och om det bör inkluderas i det offentliga rummet. Studien är således viktig för att förstå graffiti som en konstform eller en grogrund för brottslig verksamhet.

Under senare tid har populariteten samt acceptansen för urban konst successivt ökat hos invånare i samhället. Det arrangeras bland annat olika graffitifestivaler och stora muralmålningar börjar synas mer och mer i våra städer. Graffiti har under många år setts som ett stort samhällsproblem och den har ofta associerats med kriminalitet. Idag associeras graffitti inte i lika stor utsträckning med kriminalitet bland invånarna och det är enklare att inkludera graffitti som en konstform i det offentliga rummet. Graffiti kan också beskrivas som en strävan att visa sig och yttra sig i staden. Även om graffiti idag är mer accepterat finns det fortfarande policy bland annat i Stockholm, gällande att målande och klottrande utan tillstånd ska saneras inom 24h, en så kallad ”nolltolerans för klottring”. Graffiti är oftast olagligt fast det finns ställen som det är tillåtet att måla på. Det kan vara i form av platser eller på så kallade öppna eller lagliga väggar. Ett av de mest populära ställen för att utöva graffiti i Sverige är Snösätragränd i Stockholm som från att vara ett gammalt industriområde utvecklats till ett graffitiområde. Augusti år 2020 påbörjade Stockholm stad rivningen i delarna av graffitiområdet, vilket har aktualiserat diskussionerna kring urban konst som en bortprioriterad konstform i stadsplaneringen. Det finns alltså en växande efterfrågan på konstformen inom samhället men också tecken på rädsla att det kan leda till bland annat brottslighet och nedskräpning. Syftet med denna studie är att skapa djupare förståelse för urban konst och hur urban konst kan inkluderas i stadsplaneringen. Det är således viktigt att undersöka hur offentlig konst inkluderas för att sedan förstå vilka förutsättningar den urbana konstens aktörer har för att uttrycka sin konst i det offentliga rummet. Med bakgrund av litteratur och forskning lyfts kunskap fram kring konst i offentliga rum och urban konst. Vidare har graffitiområdet Snösätragränd som idag står inför rivning, valts som fallstudieområde för att skapa djupare förståelse för ämnet. Fallstudien tillsammans med platsbesök, intervjuer och mejlkommunikation bidrar vidare med en aktuell och fördjupande bild av det studerade fenomenet i sitt sammanhang. Studiens slutsats är att det finns såväl ett behov som en önskan att beskåda och uttrycka urban konst i våra städer. Vidare visar studien på att de ekonomiska medlen för offentlig konst som finns idag är otillräckliga för att möjliggöra för utövare att uppföra och visa sin konst i det offentliga rummet. Å ena sidan vill kommuner begränsa urban konst med motivationen att undvika brottslighet, å andra sidan finns också insatser för att ge plats till konstnärer för att främja denna konstform. Det är slutligen tydligt att det finns olika åsikter om urban konst och om det bör inkluderas i det offentliga rummet. Studien är således viktig för att förstå graffiti som en konstform eller en grogrund för brottslig verksamhet. / In recent times, the popularity and acceptance of urban art has gradually increased among residents of the community. Graffiti festivals are being arranged and large murals are beginning to be seen more and more in our cities. Graffiti has for many years been seen as a major societal problem and it has often been associated with crime. Today, graffiti is not associated to the same extent with crime among residents and it is easier to include graffiti as an art form in the public space. Graffiti can also be described as an effort to show up and express oneself in the city. Even though graffiti is more accepted today, there is still a policy in Stockholm, regarding painting and graffiti without a permit should be cleaned up within 24 hours, a so-called "zero tolerance for graffiti". Graffiti is usually illegal, although there are places where it is allowed to paint. It can be in the form of places or on so-called open or legal walls. One of the most popular places to practice graffiti in Sweden is Snösätragränd in Stockholm, which from being an old industrial area has developed into a graffiti area. In August 2020, the municipality of Stockholm began demolition of parts of the graffiti area, which has brought to the discussions about urban art as a de-prioritized art form in urban planning. There is thus a growing demand for the art form in society, but also signs of fear that it may lead to for example crime and littering. The purpose of this study is to create a deeper understanding of urban art and how urban art can be included in urban planning. It is thus important first to examine how public art is included and then understand what conditions the actors of urban art have for expressing their art in the public space. The knowledge about art in public spaces and about urban art is based on literature and research. Furthermore, the graffiti area Snösätragränd, which is currently facing demolition, has been chosen as a case study area to create a deeper understanding of the subject. The case study together with site visits, interviews and e-mail communications further contributes with a current and in-depth picture of the studied phenomenon in its context. The study concludes that there is both a need and a desire to view and express urban art in our cities. Furthermore, the study shows that the financial means for public art that exist today are insufficient to enable practitioners of urban art to perform and display their art in the public space. On the one hand, municipalities want to limit urban art with the motivation to avoid crime, on the other hand, there are also efforts to make room for artists to promote this art form. Finally, it is clear that there are different views on urban art and whether it should be included in the public space or not. The study is therefore important for understanding graffiti as an art form or a breeding ground for criminal activity.

Sammanfattning  Denna uppsats behandlar förhållandet mellan medborgardialog och offentlig konst utifrån en statligt ägd satsning vid namn Äga rum: Konst händer som Statens konstråd fick i uppdrag att genomföra. Satsningen syftade till att göra civilsamhället till beställare av offentlig konst och öka den demokratiska delaktigheten. Uppsatsen bygger på en fallstudie som involverar dokumentanalys, platsbesök och intervjustudier utifrån begreppen medborgardialog, delaktighet, tillit, och narrativ.  En stor del av det offentliga rummet består utav den offentliga konsten. Det offentliga rummet är en viktig del av det samhälle vi lever i och ska vara en demokratisk plats där invånaren ges möjlighet att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön. I Sverige har den folkliga tilliten till den representativa demokratin sjunkit, ett problem som man vill lösa genom medborgardialog. Den här uppsatsen undersöker hur konstprojektet Konst händer i miljonprogramsområdet Gamlegården, Kristianstad lyckades med att föra dialog med medborgarna. Svårigheterna med medborgardialog belyses, bland annat utifrån narrativens kraft att påverka där olika maktperspektiv och uppifrån styrda, så kallade top-down satsningar lyfts. Utifrån vår undersökning så ser vi att det krävs mer än bara en önskan om att involvera medborgare för att faktiskt involvera dem. När de involveras bör delaktigheten utgå ifrån en reell makt att påverka annars riskerar det medborgerliga engagemanget att fallera. Samtidigt är det viktigt att möjligheterna till inflytande möjliggörs för alla medborgare så att det inte är samma grupper och personer som alltid får komma till tals. / Abstract  This essay analyses the relationship between citizen dialogue and public art through a state-owned initiative called Äga rum: Konst händer which the Swedish Arts Council was commissioned to perform. The initiative aimed to make the civil society the stakeholder of public art and increase democratic participation. The thesis is based on a case study that involves document analysis, site visits and interview studies based on the concepts of citizen dialogue, participation, trust and narrative.  A large part of the public space consists of public art. The public space is an important part of the society we live in and should be a democratic place where the citizens are given the opportunity to influence the development of the common space. In Sweden, the trust in representative democracy has weakened, a problem that aims to be solved through citizen dialogue. This essay examines how the art project Konst händer in the million program area of Gamlegården, Kristianstad succeeded in conducting a dialogue with the citizens. The difficulties with citizen dialogue are highlighted, among other things based on the power of narrative to influence, different power perspectives and the so called top-down initiatives. Based on our survey, we see that it takes more than just a desire to involve citizens to actually involve them. When they are involved, participation should be based on real power to influence, otherwise the civic participation risks failing. At the same time, it is important that the opportunities for influence are made for all citizens so that it´s not the same groups and people who always get their voices heard.

This subject of interest in this paper is the ideas expressed and formulated in the making andinauguration of the Branting-monument at Norra Bantorget in Stockholm. The initiative for a monument honoring the late Social Democratic leader Hjalmar Brantingwas taken at the Swedish Social Democratic Party Congress in 1928. In 1935 the party board decided to give the task of designing the monument to the much renowned artist Carl Eldh. A national fund-raising campaign for the monument was also initiated. In1942 the model of the monument was completed, but because of the war it was stored in a shelter. On June 2, 1952 the monument was inaugurated with great ceremony. Old working movement songs and anthems were played and sung and speeches were made by the Prime Minister Tage Erlander, Stockholm City Council President Carl Albert Andersson, and three foreign guests: Salomon Grumbach, Camille Huysmans and Paul LöbeIn the Social Democratic daily press reporting on the inauguration and in the speeches from the inauguration one can track several important recurring themes. It is clear that they were eager to define Branting as a prudent reformist and anti-communist. It also points out that both Branting was a big Swede that the whole nation stood behind, but also a great European and internationalist. But it also adds time to let different people describe Branting on a personal level, thus both strengthening the heroic image of Branting and making the image of Branting more personal. Even liberal newspapers adopted much of this rhetoric. The only newspaper that in the true sense took a fairly critical stance in relationship to the inauguration was the communist Ny Dag.