Bakgrund: Globalt sett är trauma en av de ledande orsakerna till dödlighet. I Sverige är trauma den vanligaste dödsorsaken bland unga människor i åldern 15-44 år. Dödlighet på grund av trauma är högre i glesbygden och utgör en utmaning för jämlik och kvalitetssäker traumavård. Alltför hög ambitionsnivå kan leda till ökad dödlighet och sämre resultat på grund av tidsförlust enligt nyare studier. Motiv: Trauma är ett komplext ämne och kräver kunskap och erfarenhet av sjuksköterskan. För att identifiera dessa erfarenheter och förstå detta fenomen behövs forskning. Resultatet kan ge förståelse och stöd för arbetssituationen för dessa sjuksköterskor. I förlängningen skulle detta kunna medföra ett förbättrat omhändertagande för patienter som utsatts för trauma i glesbygd.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter i samband med akut omhändertagande av traumapatienter i glesbygd. Metod: Då syftet med studien var att belysa upplevelsen av ett fenomen, valdes kvalitativ metod. Datainsamlingen bestod av intervjuer som analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Metodens syfte är att studera personers erfarenheter av ett fenomen och därmed skapa ny kunskap. Resultat: Resultatet visar att sjuksköterskorna presterar på gränsen till det möjliga i en svår balansgång mellan egna känslor och krav och att sjuksköterskorna behöver starka ben att stå på genom kollegor, erfarenhet, utbildning och kunskap.  Konklusion: Resultatet i studien tyder på att det finns utmaningar och svårigheter med akut omhändertagande av traumapatienter i glesbygd. Svårigheterna består av långa avstånd, begränsade resurser och vädermässiga förhållanden. Tid till definitiv vård beskrivs som avgörande och utmanande. Arbetet beskrevs även som stimulerande. I resultatet framgår vidare att det finns en stor kunskap och en mängd strategier som sjuksköterskan använder i sitt arbete för att bemästra de situationer som arbetet medför. / Background: Globally, trauma is one of the leading causes of mortality. In Sweden, trauma is the most common cause of death among young people aged 15-44. Mortality due to trauma is higher in rural areas and poses a challenge for equal and quality-assured trauma care. Too high level of ambition can lead to increased mortality and poorer results due to loss of time, according to recent studies. Motive: Trauma is a complex subject and requires knowledge and experience of the nurse. By identifying the nurse's experiences of caring for trauma patients in sparsely populated areas, this could lead to improved care of these patients by adding new knowledge in the subject. Aim: The purpose of the study was to describe nurses' experiences in connection with emergency care of trauma patients in rural areas.  Methods: Since the purpose of the study was to shed light on the experience of a phenomenon, a qualitative method was chosen. The data collection consisted of interviews that were analysed through qualitative content analysis. The purpose of the method is to study people's experiences of a phenomenon and thereby create new knowledge. Result: The results show that the nurses perform at the limit of what is possible in a difficult balance between their own feelings and demands and that the nurses need strong legs to stand on through colleagues, experience, education and knowledge. Conclusion: The results of the study indicate that there are challenges and difficulties with emergency care for trauma patients in sparsely populated areas. The difficulties consist of long distances, limited resources and weather conditions. Time for definitive care is described as crucial and challenging. The work was also described as stimulating. Furthermore, the results show that there is a great deal of knowledge and a variety of strategies that the nurse uses in her work to master the situations that the work entails.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskan möter i sitt arbete barn och deras föräldrar. Inför att barn skall opereras krävs mycket förberedelser både av barnet, föräldern och anestesisjuksköterskan. Syfte: Syftet med studien är att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av och strategier i att arbeta personcentrerat i ett preoperativt omhändertagande av barn inom dagkirurgi. Metod: Studien är gjord med en kvalitativ ansats och beskrivande design. I studien deltog elva anestesisjuksköterskor, dessa jobbade på en dagkirurgiklinik på två sjukhus i Mellansverige. Anestesisjuksköterskor med minst 1 års erfarenhet av barn inom anestesisjukvård inkluderades i studien. Data samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Studien genomfördes från hösten 2021 till våren 2022. Huvudresultat: Fem kategorier identifierades: Att göra barn och föräldrar delaktiga, Förutsättningar för personcentrerad vård, Bemötande och kommunikation, Anpassat arbetssätt vid omvårdnad av barn samt Anestesisjuksköterskans känslor. Anestesisjuksköterskorna upplevde att föräldrar, tid, kommunikation och bemötande är viktiga faktorer som påverkar omhändertagandet av barn. Anestesisjuksköterskorna uppgav även att de anpassar sitt arbetssätt när de ska ta hand om barn. Strategier som de använde var bland annat lek och avledning. Misslyckande och frustration var känslor som anestesisjuksköterskorna upplevde då de ej lyckades ge den omvårdnad de önskar. Slutsats: Anestesisjuksköterskorna upplevde att de anpassar sitt arbetssätt och att tid är en avgörande faktor i det preoperativa omhändertagandet av barn. En känsla av misslyckande och frustration framkom hos anestesisjuksköterskorna då de ej lyckades ge personcentrerad omvårdnad. Resultatet i studien indikerar att utbildning om barns utveckling och deras behov kan förbättra anestesisjuksköterskans förutsättningar att ge en personcentrerad omvårdnad. / Background: Nurse anaesthetists meet children and their parents in their job. Before a child’s surgery preparations are necessary for the children, parent and nurse anaesthetists. Aim: The aim of the study is to examine nurse anaesthetists’ experiences and strategies in working person-centred in preoperative care of children in day-care surgery. Method: The study is done with qualitative approach and descriptive design. The participants were eleven nurse anaesthetists from two day-care surgery clinics in Central Sweden. Nurse anaesthetists with a minimum of one year experience of children in anaesthesia care was included in the study. Data was collected with semi structured interviews and analysed with qualitative content analysis. The study was conducted between the fall 2021 and the spring 2022. Results: Five categories were identified: Make children and parents involved, conditions for person-centred care, encounters and communication, adapted working methods in care of children and nurse anaesthetists’ feelings. Nurse anaesthetists experienced that parents, time and communication and encounters are important factors that affect their care of children. The nurse anaesthetists also stated that they adapt their working methods when they care for children. Strategies they used were play and adaptation. Failure and frustration were feelings the nurse anaesthetists experienced when they couldn’t give person-centred care. Conclusion: The nurse anaesthetists experienced that they adapt their working methods when caring for children and that time is crucial for preoperative care. Feelings of failure and frustration emerged when person-centred care couldn’t be achieved. The result in this study indicates that education about children’s development and needs can better the nurse anaesthetists’ conditions for person centred care.

Background: As a nurse, meeting relatives of deceased patients is a complex task. Possessing the knowledge required to be able to deal with everyone in an individualized way is a prerequisite for being able to provide good care to grieving relatives. Relatives express multiple needs and wishes after a death. Among other things the need for a person–centered approach with straightforward and clear communication. Eriksson's theory of care science is the basis for this work, where caring, playing, teaching and compassion is described as a strength in a nurse profession. It also brings up how the nurse practice the rules, laws and regulatory documents. Aim: Is to describe nurses' experiences of treatment towards relatives at the patient's death. Method: The work is done with a general literature review where tencare science articles have been analyzed, of which two were quantitative and seven were qualitative and one were mixed method. Results: The analysis led us to four themes, where the themes were to be present in difficult times, to communicate with relatives, to make room for grief and to be inadequate. Conclusion: As nurses, facing death in their daily work contributes to emotional expressions and at the same time responding to sad, desperate and angry relatives makes the work difficult and emotionally demanding, then it is important that the nurse has the conditions to provide good care.

Bakgrund: Trauma förekommer över hela världen och olyckor står för den främsta dödsorsaken hos personer under 45 år, både internationellt och nationellt. Trauma är en av de vanligaste orsakerna till akuta skador i halskotpelaren och halsryggmärgen. Varje år drabbas cirka 4000 patienter i Sverige av frakturer i hals, bröst och ländrygg. För patienten kan spinal skada beskrivas som det mest livsomvälvande ögonblicket i patientens liv. Ambulanssjuksköterskans förmåga att omhänderta patienten gällande spinal rörelsebegränsning (SRB) har betydelse för vården av den drabbade patienten. Syfte: Syftet var att beskriva ambulanssjuksköterskans upplevelse av omhändertagandet vid misstänkt traumatisk spinal skada.  Metod: En kvalitativ metod med deskriptiv design och induktiv ansats har använts. Tretton semistrukturerade intervjuer gjordes. Manifest innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman (2004) utfördes. Resultat: Två kategorier framkom ur analysen: yrkesrollen och bemötande. Yrkesrollen innebar att ambulanssjuksköterskornas upplevelse var att det fanns teoretisk kunskap kring SRB. Däremot upplevdes vissa situationer oklara där beslut om SRB skulle tas. Ambulanssjuksköterskorna upplevde då en viss osäkerhet och tog det säkra före det osäkra. Ambulanssjuksköterskan upplevde ett stort ansvar samt att fokus för omhändertagandet var den fysiska skadan. I bemötandet upplevde ambulanssjuksköterskorna betydelsen av att vara och att inge lugn. Information och kommunikation upplevdes vara viktig i omhändertagandet med patienten vid misstänkt spinala skada. Teamet kring ambulanssjuksköterskan, både kollegan i samma ambulans och andra aktörer samt patienten själv upplevdes som viktigt. Slutsats: Ambulanssjuksköterskorna upplevde osäkerhet i omhändertagandet av patienter med misstänkt traumatisk spinal skada. Av studiens resultat behövs mer träning och övning i klinisk verksamhet. / Background: Trauma occurs all over the world and accidents are the leading cause of death in people under the age of 45, both internationally and nationally. Trauma is one of the most common causes of acute injuries to the cervical spine. Every year, about 4,000 patients in Sweden suffer fractures in the neck, chest and lumbar spine. For the patient, spinal injury can be described as the most life-changing moment in the patient's life. The ambulance nurse's ability to care for the patient regarding spinal movement restriction is crucial for the care of the affected patient.  Aim: The purpose was to describe the ambulance nurse's experience of care in case of suspected traumatic spinal injury. Method: A qualitative method with descriptive design and inductive approach has been used. Thirteen semi-structured interviews were conducted. Manifest content analysis inspired by Graneheim and Lundman (2004) was performed. Result: Two categories emerged: the professional role and approach. The professional role was described as the ambulance nurses' experience that there is a theoretical knowledge about spinal immobilization. However, some situations were perceived as unclear where decisions about the spinal immobilization should be taken and the situation made the ambulance nurses feel uncertain about a decision. The ambulance nurse felt a huge responsibility where focus was the physical injury. In the approach with the patient the ambulance nurses emphasized the importance of being calm. Information and communication were perceived as important in the care of the patient in case of suspected traumatic spinal injury. The team around the ambulance nurse, both the colleague in the same ambulance and other actors as well as the patient, were perceived as important. Conclusion: Ambulance nurses’ experienced uncertainty in the care of patients with suspected traumatic spinal injuries. As a results of the study, more training and practice is needed.

En så tidig reperfusionsbehandling som möjligt hos patienter med ST-höjningsinfarkt förbättrar prognosen både gällande kardiell status och minskad dödlighet. Arbetet runt patienten måste ske skyndsamt men samtidigt med hög kompetens. Trots tydliga riktlinjer och tidsmål för reperfusionsbehandling uppfylls inte alltid dessa. Med ökad förståelse för faktorer som påverkar tidsflödet från första vårdkontakt till reperfusionsbehandling skapas förutsättningar för ett mer tidseffektivt och därmed säkrare omhändertagande av patienter som drabbade av ST-höjningsinfarkt. Syftet var att identifiera faktorer som påverkar tidsflödet från första vårdkontakt till reperfusionsbehandling vid det akuta omhändertagandet av patienter med ST-höjningsinfarkt. Metoden var en icke systematisk litteraturöversikt. Totalt inkluderades 15 artiklar både av kvantitativ- och kvalitativ ansats. Artiklarna som inkluderades i resultatet kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmets bedömningsunderlag för att klassificera och kvalitetsbedöma de vetenskapliga artiklarna. Artiklarna analyserades med integrerad analysmetod där likheter och olikheter mellan artiklarna identifierades, sammanställdes och delades in i underrubriker samt kategorier. I resultatet framkom fyra huvudkategorier; “Patientrelaterade faktorer”, “System-och organisatoriska faktorer”, “Vårdpersonalens inflytande” och “Kommunikation”. Resultatet från litteraturöversikten visar faktorer som hade både positiv och negativ inverkan på tidsåtgången från första vårdkontakt till reperfusionsbehandling. Faktorer som associerades med förlängd tidsåtgång var: prehospitalt långa transporttider, ospecifika symtom och otillgängligt Percutant Coronar Interventions-lab (PCI-lab). Faktorerna som associerades med tidssparande effekt var: prehospitalt EKG, när patienten transporterades direkt till PCI-lab utan att gå via akuten, prehospital notifikation, fungerande teamarbete, standardiserade arbetssätt och protokoll, organisatoriskt engagemang med regelbunden feedback till personalen samt kompetensutbildning. Slutsatsen är att faktorer som associerades med förlängd tidsåtgång var prehospitalt långa transportavstånd, ospecifika symtom och otillgängligt PCI-lab. Faktorerna som associerades med tidssparande effekt var prehospitalt EKG, direkt transport till PCI-lab utan att passera akutmottagningen, fungerande teamarbete med god kommunikation, standardiserade arbetssätt, organisatoriskt engagemang med regelbunden feedback och utvärdering samt kompetensutbildning för berörd personal. För att identifiera faktorer som är tidsvinnande och skapa nya strategier krävs engagemang och samarbete från samtliga professioner som möter patienten. / As early reperfusion therapy as possible in patients with ST-elevation infarction, the prognosis improves both in terms of cardiac status and reduced mortality. The care around the patient must be done quickly but at the same time with high knowledge precision. Despite clear guidelines and goals for reperfusion, not everyone lives up to them. With an increased understanding of factors that affect the flow of time from initial care contact to reperfusion treatment, conditions are created for more time-efficient and safer care of patients suffering from ST-elevation myocardial infarction. The aim was to identify factors that affect the time flow from first medical contact to reperfusion therapy in the acute care of patients with ST-elevation myocardial infarction. The method was a literature study with a systematic search strategy. A total of 15 articles were included which were both quantitative and qualitative. The articles that were included in the results section were read through several times by both authors and quality reviewed with assessment data for literature studies. The articles were analyzed with an integrated analysis method and divided into subheadings and categories. The results revealed four main categories; "Patient-related factors", "System and organizational factors", "Influence of care staff" and "Communication". The results from the literature review show factors that had both a positive and negative impact on the time required from first medical contact to reperfusion therapy. Factors associated with prolonged time consumption were: prehospital transport times, nonspecific symptoms, and unavailable Percutaneous Coronary Intervention-lab (PCI-lab). The factors associated with the timesaving effect were: prehospital ECG, when the patient was transported directly to the PCI-lab without going through the emergency room, prehospital notification, functioning teamwork, standardized working methods and protocols, organizational commitment with regular feedback to staff and skills training The conclusion is that factors associated with prolonged time consumption were prehospital long transport distances, nonspecific symptoms and unavailable PCI lab. The factors associated with time-saving effect were prehospital ECG, direct transport to PCI-lab without passing the emergency room, functioning teamwork with good communication, standardized working methods, organizational commitment with regular feedback and evaluation and competence training for relevant staff. Identifying factors that are time-saving and creating new strategies requires commitment and cooperation from all professionals who meet the patient.

No description available.

Introduktion: Det ställs höga krav på anestesisjuksköterskan i mötet med ett barn inför anestesi. Många barn är rädda och anestesisjuksköterskan måste ha genomtänkta strategier att ta till för att minska risken för att anestesin ska bli en obehaglig upplevelse. Föräldrarna ska vara barnets trygghet och stöd och anestesisjuksköterskan måste kunna kommunicera även med dem. Syfte: Att belysa anestesisjuksköterskans erfarenheter av det preoperativa omhändertagandet av barn. Metod: En kvalitativ intervjustudie där intervjuernas innehåll analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Intervjuerna utfördes på tre sjukhus i södra Sverige under vintern 2017. Sammanlagt intervjuades 12 anestesisjuksköterskor med varierande yrkeserfarenhet. Resultat: Fem kategorier framkom i resultatet: Miljö, som beskriver teamarbetet och arbetsklimatet på operationssalen. Anestesisjuksköterskans förhållningssätt, hur anestesisjuksköterskan bemöter barnen och de utmaningar som finns inom barnanestesin. Barnets delaktighet, vilket beskriver barnets samarbete eller avsaknad av samarbete med anestesisjuksköterskan. Förberedelser där  både medicinska förberedelser, information och förberedelser av barnet innan operationsdagen ingår. Föräldrarnas roll, som beskriver hur föräldrarnas beteende påverkar barnen och föräldrarnas förmåga att hantera obehagliga situationer. Slutsats: De intervjuade anestesisjuksköterskorna upplevde sina arbetsuppgifter under barnanestesi som en stor utmaning, men även en källa till glädje och tillfredsställelse. De såg vinsten av en bra förberedelse och en god kommunikation med både barn och föräldrar som ett sätt att minska deras oro. Anestesisjuksköterskan har en central roll i samarbetet med övrig personal på salen och höga krav ställs på sociala färdigheter och ödmjukhet. Nyckelord: anestesisjuksköterska, anestesi, barn, föräldrar, preoperativt omhändertagande, oro, omvårdnad, erfarenhet / Introduction: High demands meet the nurse Anaesthetist (NA) when seeing a child before anaesthesia. Many children are afraid, and the NA must have thought through strategies to reduce the risk of making the anaesthesia a frightful experience for the child. Parents are a great source of security for the children, and the NA must be able to communicate with them too. Aim: To illuminate the NA:s experience of the preoperative care of children. Method: A qualitative interview study where the interviews content was analysed by qualitative content analysis. The interviews were performed on three different hospitals in the southern of Sweden in the winter of 2017. Altogether 12 NA were interviewed, with a variation of professional experience. Result: There were five categories that emerged from the result: Environment, that describes the teamwork and the work climate in the operating room. The NA:s approach, how the NA meets the child and the challenges in children´s anaesthesia. Children´s participation which describes the cooperation or lack of cooperation between the child and the NA. Preparation there both the medical preparations, information and the preparation of the child before the day of the operation are included. The parent´s role, that describes how the parent´s behavior affects the children and the parent´s ability to handle unpleasant situations. Conclusion: The NA:s that were interviewed experienced their tasks during children´s anaesthesia as very challenging, but also as a source of joy and satisfaction. They appreciated the importance of an open communication with both children and parents as a way of decreasing their anxiety. The NA has a prominent role in the interaction with the operating room personnel, and great demands are put on social skills and humility.

År 2030 beräknas var fjärde person i Sverige att vara 65 år eller äldre. Akutsjukvården är i dagsläget dåligt anpassad för att tillgodose de sköra äldres specifika behov. För att tillmötesgå de ökande behoven krävs nytänkande i omhändertagandet. Detta ställer stora krav på sjukvårdens kunskap om åldrandet och dess sjukdomar. Sjuksköterskan har en nyckelroll vid omhändertagandet av sköra äldre patienter genom att bedöma vårdbehov, utföra omvårdnadsåtgärder samt bidra till en trygg och säker vårdmiljö. Syftet med denna studie var att identifiera förbättringsområden i omhändertagandet av den sköra äldre patienten på akutmottagningen. Denna studie genomfördes med kvalitativ metod med induktiv ansats och fokusgruppsintervjuer. För att analysera datamaterialet har en kvalitativ innehållsanalys använts. I resultatet framkom en huvudkategori; ”För att tillmötesgå de ökade sköra äldres omvårdnadsbehov krävs av dagens akutvårdspersonal ökad förståelse och kunskap. Detta uppnås lämpligast på välbemannade akutmottagningar med god struktur”. Följande tre kategorier stöttar upp huvudkategorin; ”Tid och prioritering”, ”Förståelse och kunskap” samt ”Struktur”. Slutsatsen är att det finns förbättringsområden på akutmottagningen vid omhändertagandet av de sköra äldre patienterna. Studien visar behov av erfaren och intresserad personal som arbetar på personaltäta och strukturerade akutmottagningar där det finns möjlighet till fortbildning. / In 2030, every fourth person in Sweden is estimated to be 65 or older. Emergency care is currently poorly adapted to meet the specific needs of frail older people. In order to meet the increasing needs, new thinking is needed in the care. This places great demands on the healthcare knowledge about aging and its diseases. The nurse has a key role in the care of frail older patients by assessing care needs, performing nursing and contributing to a safe and secure caring environment. The aim of this study is to identify areas of improvement in the care of the frail older patient at the emergency department. This study was carried out with a qualitative method with inductive approach and focus group interviews. To analyze the data material, a qualitative content analysis has been used. In the result, a main category emerged; “To meet the increased frail older nursing needs, todays emergency care staff require increased understanding and knowledge. This is best achieved on well-manned emergency departments with a good structure”. The following three generic categories support the main category; “Time and priority”, “Understanding and knowledge” and “Structure”. The conclusion is that there are areas of improvement in the emergency department when handling the frail older patients. The study shows needs of experienced and interested staff who work on staff-tight and structured emergency department where there is the possibility of continuing education.

Bakgrund: Oro är vanligt hos patienter som ska opereras, oavsett om det är en elektiv eller akut operation. Studier har visat att en bra relation mellan anestesisjuksköterskan och patienten preoperativt minskar oron hos patienten. En akut operation upplevs som stressande för patienten då denne inte kan påverka sin situation. Anestesisjuksköterskan är den som inför en akut operation ansvarar för patientens trygghet och säkerhet. Syfte: Syftet är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av att vårda en orolig patient vid en akut operation. Metod: En kvalitativ intervjustudie med ändamålsenligt urval utfördes. Urvalskriterierna innefattade anestesisjuksköterskor med minst ett års erfarenhet på en operationsavdelning som bedriver akut verksamhet. Datainsamlingen genomfördes i form av semistrukturerade intervjuer och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Fyra kategorier framkom i resultatet; Att ha kunskap om patientens tidigare erfarenheter, Att ta över ansvar för patient som är utelämnad, Att undvika felaktig och otillräcklig information och Att utforma personcentrerad information. Slutsats: Anestesisjuksköterskan behöver vara lyhörd och inkännande för att kunna anpassa sig till den unika individen. Med denna kunskap kan anestesisjuksköterskan bemöta oro genom att informera patienter på ett personcentrerat sätt utifrån deras villkor och önskemål.

<p>The purpose of this paper is to investigate on what basis a child is committed into care according to the law and to see on which grounds the decision about committed child care in law practice are taken when a child is committed to care due to parents who are mentally retarded. To better understand the juridical grounds for these decisions I will also in a short background describe the meaning of the term mentally retarded, how mental retardation and parenthood has changed over time and how different opinions are expressed in the law. Both people with mental retardation and children have in recent years gained their rights and sometimes these rights end up in conflict with one another. In those cases, what is in the best interest of the child, should be decisive. The children who have mentally retarded parents are at risk to not have their physical, psychological, emotional, social and intellectual needs met and are therefore being unfavourable developed. LVU gives possibilities for the right to intervene in the relation between child and parent through committing the child into care against the parent’s will. This law is supposed to be used in those cased when the child is being exposed to bad conditions which implies an obvious risk for the health and development of the child and when care cannot be given voluntarily. In my study it is discovered that the Supreme Court has decided cases where children with parents who are mentally retarded or have similar problems has been committed into care. The retardation in itself is not reason enough for the child to be committed into care, it is the consequences which are determining. The Supreme Court approved the Social service request concerning committing care in three of the eleven cases I have studied and they stated lack in material, social and intellectual areas, and also the immatureness of the parents and the inability to put the child’s need first. In the other cases I have studied the Supreme Court declined the requests from the Social service and motive it different in each case. They referred to the lack of necessary qualifications, that siblings has managed well, that supporting measures in the home should be sufficient etc. In my study I can clearly see that the demand for evidence about lack in care is increased by every instance. My study also show that the Supreme Court to a relatively great extent tend to decide against the Social service, experts and the opinion of public counsels. My opinion is that the perspective of the child is at risk of being put aside if the court lower their demands on good parenthood for parents with mental retardation.</p>