The thesis explores the ways in which Serbian ethnic media in Canada represent their own group and “Others”, specifically Croats, Slovenians and Catholics, Bosniaks, Albanians and Muslims, Montenegrins and the West. The research investigates the convergence of these representations with Canadian multiculturalism. The thesis epistemologically feeds from Jean Jacques Rousseau’s 18th century theories of recognition and patriotism, Stuart Hall’s (1997) theory of representation and identity and Edward Said’s (1978) theory of Orientalism, and is further guided by the theoretical frameworks of Charles Taylor’s (1994) politics of recognition, Benedict Anderson’s (1992) long-distance nationalism and Maria Todorova’s (1994) Balkanism. Qualitative content analysis through purposive and sequential sampling of Serbian ethnic broadcasting is conducted to gauge the programs’ representations of the “Self” and “Others”. Ethnic media provide a method to promote a minority group’s heritage, but also to facilitate communication between various cultural, ethnic, religious and racial groups. In the age of an increased critique of multiculturalism, the role of ethnic media rises in importance. The findings of the thesis show that Serbian ethnic media employ Canadian multiculturalism to promote Serbian heritage, but also to stereotype other groups. Applying the theoretical juxtaposition of multiculturalism, nationalism and “Othering”, this research argues that through negative identification of “Others”, Serbian ethnic media deviate from Canadian multiculturalism that calls for a positive recognition of all Canadian groups.

The news media serve as the Canadian public’s main source of information about the Israeli-Palestinian conflict. This thesis examines the ways in which the Canadian media portray the conflict, through a lens of Habermas’ (1962) public sphere theory, Foucault’s (1926 – 1984) ideas on discourse, and Rawls’ (1921 – 2002) conceptions of equality and justice. Building on these theories, Noelle-Neumann’s Spiral of Silence theory (1974), Said’s Orientalism (1978), and d’Arcy’s (1913 – 1983) conception of the right to communicate are examined to arrive at a framework for analyzing Canadian news. Looking at ideological representations, power manifestations, issue framing, and social responsibility within the media, this thesis explores whether the Canadian media portray the conflict in such a way that fosters a downward spiral of opinions within the Canadian public. A Critical Discourse Analysis of coverage in two national English Canadian newspapers, The Globe and Mail and the National Post, during three separate timeframes of increased violence in Israel and Palestine between 2000 and 2009 reveals that newspaper representations of the Israeli-Palestinian conflict are often entrenched in predefined ways of portraying the Other, fostering an Israeli-Palestinian spiral of silence in Canadian media.

The thesis examines Thomas De Quincey’s opium use as a product of social strain. De Quincey’s collection of work provides evidence that he felt alienated from society prior to his addiction and that his feelings of inadequacy contributed to his dependence on drugs. Utilizing Robert K. Merton’s strain theory, this thesis delineates De Quincey’s aspirational references and perceived failures through an examination of his imagery and interprets his perceptions of human life as a catalyst for his compulsions to cope with opium. De Quincey, strained by the aspirations of an industrial and imperialistic society, looked for several avenues of escape. The Romanticism of William Wordsworth presented De Quincey with a method for alleviating social strain; however, when De Quincey failed to discover the transcendence evident in Lyrical Ballads he turned to the intoxicating effects of opium and retreated from English society.

Syftet med denna uppsats är att skapa en bild av hur Aftonbladet skildrade muslimer i samband medattentatet i Stockholm. Efter att ha utfört en kritisk diskursanalys med teoretiska bidrag ifrån Halloch Said, gick det att konstatera att bilden av muslimer som Aftonbladet gav var positiv. Den skiljdesig nämnvärt ifrån den teoretiska utgångspunkten orientalismen, och även från tidigare forskningsom gav en betydligt mer negativ bild av muslimer. I Aftonbladet har muslimer fått stor plats attuttrycka sitt missnöje. Tidigare studier har snarare visat att tabloidpress begränsat detta utrymme. IAftonbladet har representanter för muslimer gått ut och fördömt attentatet vilket även öppnat en vägför muslimer att motarbeta de felaktiga kopplingar som finns till terrorism. Denna möjlighet är avyttersta vikt då den på lång sikt kan förändra bilden som finns av muslimer.

Den här studiens syfte är att undersöka hur fyra svenska medier (Aftonbladet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och SR Ekot) rapporterat om revolutionen i Egypten under 2011 och början av 2012. I enlighet med postkoloniala teorier visar undersökningen hur reportagen bär spår av eurocentrism, alltså idén att så kallade västerländska normer är bättre än andra normer, i detta fall muslimska. Reportagen reproducerar även stereotypa uppfattningar av i synnerhet personer med anknytning till muslimska partier. Det framstår även som trovärdigt att dramaturgiska grepp förstärker behoven av dessa förenklingar. Under året förändrades tonläget i reportagen. Under första delen av revolutionen var inställningen till revolutionen och demonstranternas mål positiv. Senare under året var tonen mer negativ. I början beskrevs demonstranter och folk som en enhet, senare särskilde reportagen ofta muslimer och kristna. Trots att Egyptens befolkning till 90 procent består av muslimer så kom kristna oftare till tals än muslimer. Resultatet av denna undersökning visar på tendensen att det i den svenska medierapporteringen fanns förhoppningar att ”de” (Egyptens folk) skulle bli mer som ”vi”(européer). För att komma fram till detta resultat har arton gestaltande reportage studerats med kritisk diskursanalys enligt Roger Fowler. Reportagen är strategiskt valda från specifika perioder i anslutning till tre nyckelhändelser - revolutionens inledning, valet och årsdagen. Den teoretiska ramen formas av postkoloniala teorier om ”vi” och ”de andra” samt dramaturgi, framför allt användandet av polemik och retoriska grepp.

Det västerländska intresset för sufism har under 1900-talet varit stort, liksom antalet böcker som har publicerats rörande ämnet, både inom och utanför den akademiska världen. Samtidigt har en fascination för islams esoteriska dimensioner kunnat påträffas bland flera konstnärer, poeter och intellektuella, vilka inte sällan varit befryndade med philosophia perennis och dess läror, som både inom och utanför de akademiska sammanhangen således har utövat ett visst inflytande. Följande studie inriktas dock på de mest framstående och uttalade företrädarna för philosophia perennis som under 1900-talet dragits till sufismen, med fokus på deras föreställningar och tolkningar av sufism och islam. Studiens syfte är att genom en textkritisk och idéhistorisk metod analysera kvalitativt utvalda skrifter av perennialister som ger uttryck för särskilda föreställningar och tolkningar av sufism genom att relatera dessa till teorier om orientalism, occidentalism, globalisering och modernitet. Detta utreds genom problemformuleringarna: Hur framställs och tolkas sufismen av företrädare för philosophia perennis? Varför framställs sufismen så? Vad finner företrädarna tilltalande i islam och sufism? Resultaten visar att perennialisterna anspelar på och använder de orientalistiska och occidentalistiska föreställningar som finns i både öst och väst vid presentationerna av islam och sufism, bland annat för att kritisera moderniteten och definiera sina egna ståndpunkter. Dessutom pekar resultaten vidare på att perennialismen både närts och influerats av modernitens allt mer påtagliga globalisering, även om de ofta reagerar polemiskt emot den. Utan att reducera 1900-talets philosophia perennis till enbart en anti-modernistisk idéströmning, fokuserar studien på dess relation till modernitet, globalisering, orientalism och occidentalism, enligt syftet att belysa perennialismens föreställningar om sufism, varför just islam tilltalar företrädarna samt vilka särskilda implikationer ovan nämnda faktorer genererar i deras föreställningar och tolkningar av sufism.

Uppsatsens syfte är att undersöka orientalistiska tendenser i religionsläroböckerna som används på gymnasieskolorna i centrala Örebro. Edward Saids bok Orientalism är grunden till de fyra hypoteser som utgör undersökningens centrum. Dessa hypoteser berör vi- och dem- inställningen i böckerna, maktspelet mellan öst och väst, västs tankar om islam som outvecklad, oförutsägbar och farlig och synen på islam och muslimer som en grupp. Metoden i undersökningen är ett litteraturstudium av de aktuella religionsläroböckerna, av Kjell Härenstams och Jonas Otterbecks tidigare forskning och av övrig litteratur vilken är relevant för undersökningen. Undersökningens fokus ligger på vilka orientalistiska tendenser som finns i läroböckerna i beskrivningen av islam och dessa ställs mot både Lpf 94 och Kursplanen för religionskunskap. Vid undersökningens genomförande uppmärksammades exempel från alla fyra hypoteser. Dessa visade sig framför allt i en del ordval och formuleringar som många gånger inte upplevdes som objektiva beskrivningar av islam och som ibland även presenterade motsägande information om religionen. Kjell Härenstam är den som tidigare har forskat mest kring det han kallar för ”skolboks-islam” och utgör därför den litteratur som användes i en jämförande analys av resultatet i denna undersökning. Många av Härenstams observationer hittades även i dessa läroböcker med några få undantag. En del av den problematisering som Härenstam efterlyste gick dock att hitta i några av läroböckerna vilket visar på en positiv utveckling även om mycket orientalism fortfarande är utbredd. Lärarnas uppgift att lära eleverna se kritiskt på informationen i läroböckerna blir avgörande för hur de i framtiden kommer att se på islam och muslimer. En grundlig undersökning av läroböckernas texter innan de används i klassrummet är att föredra samt att informera elever om att det de läser om islam inte går att applicera på alla muslimer. Nyckelord: Orientalism, islam, religionskunskapsläroböcker, gymnasiet

This thesis analyzes the Ottoman travellers&rsquo / perception of &ldquo / the East&rdquo / in the late Ottoman Empire. In doing that, it links the Ottoman intellectual debates on the concept of civilization to their perceptions on the non-European lands and peoples. It mainly argues that the Ottoman intellectuals&rsquo / attempt to create a synthesis between the material elements of Western civilization and their own morality resulted in a perception of the East different from the Western perceptions. While the Western perceptions envisage a monolithic, unchanging and static East, the Ottoman perceptions vary in accordance with the temporal and spatial setting as well as with the intellectual inclinations of the travellers. Hence, this thesis contributes to the literature by fulfilling the gap about the Ottoman perceptions of the concepts of civilization and the East, by questioning the limits of existing literature on the Ottoman perception of the East which defines it as Orientalist/colonialist, by attracting attention to the use of Ottoman travel literature in understanding the Ottoman identity and their perception of the world, and, finally, by underlining the importance of the Ottoman perceptions of civilization and the East in understanding the historical roots of the &ldquo / identity question&rdquo / in Turkey.

This thesis aims to explore the Ottoman Imperial Harem in the second half of the nineteenth century by focusing on the memoirs of Leyla Saz, a well-known poet and musician (1850-1936). Belonging to an aristocratic family, Leyla Saz was admitted to the &Ccedil / iragan Palace at the age of four as Fatma Sultane&rsquo / s, (daughter of Abd&uuml / lmecid) maid of honour and witnessed closely the daily life in the Harem for more than twenty years. Her memoirs, dating 1920, are the earliest examples written by a court member or, in other words, by an insider. They are particularly important for documenting not only the Imperial Harem as a disappeared socio-cultural institution, but also its architectural setting as part of the Old &Ccedil / iragan Palace, built in 1841 but demolished in 1857. Accordingly, this thesis seeks to reconstruct the Old Palace and its Harem architecturally and culturally by reading these memoirs in parallel to the related historical and theoretical literature. In so doing, it discusses whether the memoirs perpetuate or challenge the orientalist discourses.

<p>Denna uppsats syftar till att studera hur Sverigedemokraterna framställer islam och muslimsk kultur i texter som representerar partiet. Jag har analyserat ett antal nyhetsartiklar publicerade i Sverigedemokraternas officiella partitidning SD-Kuriren och kritisk diskursanalys är den analysmetod som tillämpats. Som utgångspunkt för uppsatsen ligger tidigare forskning om Sverigedemokraterna från bland andra Sami Lipponen och Jens Rydgren, utöver detta har jag även utgått från de tre teoretiska utgångspunkterna; Postkolonialism, Orientalism och Neonationalism för att besvara uppsatsens syfte. Jag har bland annat haft för avsikt att undersöka om det går att finna någon förändring i SD-Kurirens nyhetsförmedling om islam över tid, samt att se om det finns texter där Sverigedemokraterna definierar islam och muslimsk kultur som något problematiskt. De centrala slutsatserna jag har kommit fram till i analysen är att det faktiskt har skett en förändring när det gäller SD-Kurirens nyhetsrapportering om islam i den bemärkelsen att Sverigedemokraterna i artiklar som publicerades år 2003 har ett kritiskt förhållningssätt till islam i olika avseenden, medan nyhetsrapporteringen i de nutida artiklarna (närmare bestämt 2007 till och med februari 2008) knappt består av sådana politiska värderingar och det är inte mycket som kan karaktärisera Sverigedemokraternas diskurs om islam som direkt främlingsfientlig.</p>