No description available.

In natural history filmmaking recording fauna vocalisation often produces difficult challenges especially when recording sound from a distance. The camera in many cases is able to solve these problems due to lens changes, but the microphone cannot do this, which creates major problems when combining sound and picture. This thesis using a multi disciplinary approach, looks at these problems in particular the 'Distance' and 'On-Axis' issues and attempts to solve them using both a theoretical and practical approach. The thesis consists of two parts, part one the theoretical section discusses the idiosyncrasies of natural history sound recording giving examples where the problems of actual situations have been resolved. Part two is an applied method or practical experimentation using technology designed to test certain theories in effectively dealing with the 'Distance' and 'On-Axis' issues. The practical experimentation takes place at various locations using avian subjects to demonstrate the problems and solutions when recording wildlife vocalisation. As a result of the tests, a remote-controlled microphone operating system was developed and tested in the field to ascertain its capabilities. Although still a prototype it has the potential through further development, to be a useful technological instrument for recording wildlife sound.

Studien bidrar med kunskap om hur svåra kriser som krig kan aktivera och göra bruk av det förflutna. Undersökningen fokuseras på en pågående produktion av en utställning Korsvägar, som görs på Armémuseum och baseras på ett samarbete mellan statliga museer i Sverige och Ukraina. De teman som utställningen ska beröra har en stor relevans för Sveriges, Ukrainas, men även Rysslands nationella identitet. Därför undersöks i studien varför och på vilket sätt den gemensamma svensk-ukrainska historien görs påmind under det pågående Ukrainakriget och vilken roll det svenska museet får i den nya verkligheten. Studiens hypotes är att denna utställning aktiverar det förflutna i en kulturarvsform som ger en relevant samtidsprodukt präglad av det pågående kriget. Resultatet som kommer att visas i utställningen är en officiell bild av en djupgående svensk-ukrainsk gemenskap förankrad i en gemensam historia. Statliga kulturhistoriska institutioner från båda länder försöker att genom urval i det förflutna och sina samlingar skapa och representera gemensamma minnen för att kunna bruka detta ”arv” som en politisk resurs. Studiens resultat visar därför att utställningen Korsvägar spelar en mycket bredare roll än bara som en gemensam mellaninstitutionell skapelse. Studiens resultat diskuteras i relation till fältet kritiska kulturarvsstudier.

Syftet med uppsatsen har varit, att undersöka urvalsförfarandet vid tvångssteriliseringar i Sverige i mitten av 1900-talet (kapitel 3) och dagens selektiva mekanismer för särskilt stöd i skolan (kapitel 4) som historiskt jämförbara fall. Perspektivet är människorättsligt utifrån frågan, om individuella fri- och rättigheter kan skyddas mot nationell praxis och politiska intentioner. Den metodologiska utgångspunkten tas i en variant av diskursanalys, där begreppet vanmakt, i form av nationens kollektiva vanmakt som reaktion på bieffekten av goda intentioner, ersätter det i sammanhanget mer vanliga begreppet makt i form av dolda maktfaktorer som förklaring (kapitel 2). Fördelen med detta synsätt är, att den kollektiva vanmakten, i motsats till den dolda makten, har ett ansikte. Ansiktet är välviljan som, i mer eller mindre uttalad desperation, tar sig kollektivt uttryck i det som blir nationens sammanhållande politiska sfär och nationella identitet. På så sätt tydliggörs, eller närmast avtäcks, också de olika aktörernas roller. Uppsatsen utmynnar i slutsatsen, att urvalsprocesserna i samband med tvångssteriliseringar i Sverige mellan åren 1935-1975 på en konceptuell nivå, betraktade utifrån idén med kollektiv vanmakt, är analoga med de urvalsprocesser som idag används vad gäller särskilt stöd i skolan på så sätt, att urvalsprocesserna identifierar och definierar barnens stödbehov baserat på målstyrda betygskrav som, i stil med New Public Management, enbart avspeglar en simulerad konkurrenssituation ämnad att utgöra ett mått på arbetsförmåga (kapitel 5).

No description available.

No description available.

Modern research on the shared points of natural and cultural heritage has opened new opportunities for the investigation of the dimensions of this natureculture phenomenon. Theo bjective of this study is to develop this subject by analysing the dialogue between the most critical human geographies and the heritage field. The theories on social space and place, non-places, liminality or phenomenological dwelling help both to find the character of a place and observe threats in the crisis of “loss of place” processes under postmodern conditions. These background phenomena that I name here as the Spatial Turn is linked to the heritage field through the (2008) Québec Declaration on the Preservation of Spirit of Place. This heritage factor in the search for the Spirit of Place is put into practice with the Arctic region as a case study. Analysing the Spirit of Place of the area, we shall also search for some of the threats and prospects for the region that will see the most changes in its natural and cultural heritage in the next years.

The thesis aims to examine the approaches of humanitarian organizations towards achieving gender transformative changes and the challenges as well as obstacles to implementing gender transformative programming in the ongoing humanitarian response in Bangladesh for the Rohingyas since 2017. The research is conducted through applying qualitative methodology, consisting of document analysis and interviews. The document analysis is based on annual reports and gender analysis of humanitarian organizations working in the Rohingya response. Eight interviews conducted for this thesis provide insights and reflection from gender practitioners who are implementing gender transformative programs. The gender transformative approach focuses on removing the barriers, so women and men can achieve full access to resources and opportunities promoting gender equality and a gender transformative program that adopts the approach from the development till the results stage. The gender integration continuum tool and Gender and Age Marker (GAM) help gender practitioners evaluate and shape their programs with a transformative approach. The transformative programs are crucial for the response considering the existing gender gaps and needs, and for the humanitarian organizations to recognize the need for and importance of gender transformative programs. The barriers and challenges of implementing a gender transformative program in the Rohingya crisis are mainly three types: a) legal, b) structural, and c) cultural challenges. The lack of refugee rights of the Rohingyas results in establishing a response mechanism that is based on practical needs rather than strategic needs. It also hinders the implementation of the GBV case management program. There are structural challenges arising from the lack of capacity among the staff members, limited allocation of time from unequal practices, and lack of gender mainstreaming in humanitarian organizations. Culturally, the tendency to follow universal transformative program models and the reluctance of the humanitarian community to invest in gender transformative programs creates challenges in implementing gender transformative programs.

Mänskliga rättigheter som fält har traditionellt sett adresserat fattigdomsbekämpning men från flera håll ställs nu krav på att även ekonomisk ojämlikhet måste adresseras. Skillnaden i såväl inkomst som förmögenhet, mellan världens befolkning är mycket stor. Jag använder mig av Ludvig Beckmans idéer om kritisk idéanalys för att undersöka i vilken utsträckning ekonomisk ojämlikhet är ett problem för mänskliga rättigheter. Jag redogör för två positioner, den ena med hjälp av Martha Nussbaum och David Miller, den andra med hjälp av Nancy Fraser och Margot Salomon. De ger uttryck för två olika tolkningar av mänsklig värdighet som innebär att de ser ekonomisk ojämlikhet som ett problem för mänskliga rättigheter på olika sätt. Den springande punkten är inte huruvida ekonomisk ojämlikhet är ett problem, utan på vilket sätt ekonomisk ojämlikhet är ett problem för mänskliga rättigheter.  Den ena positionen anser att skydd för mänsklig värdighet kräver att alla uppnår en tröskelnivå av vissa centrala förmågor eller behov. Ekonomisk ojämlikhet ses därmed som ett problem för mänskliga rättigheter när det hotar möjligheten för alla medborgare att komma över denna tröskel. Den andra positionen anser att skydd för mänsklig värdighet kräver att alla har möjlighet till jämlikt deltagande, det förutsätter en gemenskap med respektfulla relationer. Ekonomisk ojämlikhet hotar den mänskliga värdigheten genom att försvåra möjligheten till jämlikt deltagande. Efter att ha vägt argumenten mot varandra är min slutsats att Nussbaum och Millers position är för återhållsam eftersom den möjliggör för stora skillnader i deltagande. Förutsatt att vi värdesätter människors jämlika deltagande och att vi vill slå vakt om mänsklig värdighet bör mänskliga rättigheter - som moral och politik -  adressera stora skillnader i inkomst och förmögenhet mer än vad Miller och Nussbaum menar. Min egen slutsats på frågan i vilken utsträckning ekonomisk ojämlikhet är ett problem för mänskliga rättigheter, ligger därför närmare Fraser och Salomons positionering.

No description available.