Bakgrund: Palliativ vård är något som de flesta sjuksköterskor kommer i kontakt med under professionen. Palliativ vård bygger på ett förhållningssätt som kännetecknas av en helhetssyn på människan. Sjuksköterskor har ett stort ansvar för att lindra lidande samt stödja patienter att leva med största möjliga välbefinnande till livets slut. Dessutom ska sjuksköterskor respektera patienters önskemål och behov vid livets slutskede, samt ge stöd till patienters anhöriga. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda i livets slutskede. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med beskrivande syntes. Resultat: Sjuksköterskor upplevde både positiva och negativa aspekter vid vårdandet av patienter i livets slutskede. De positiva aspekterna presenteras i temat vårdandets betydelse, vilket innefattar tre subteman: vikten av att vara medveten och uppmärksam, tillfredsställelse genom att visa närvaro, samt vikten av betydelsefulla relationer. De negativa aspekterna sjuksköterskor upplevde presenteras i temat begränsningar i vårdandet, vilket innefattar subteman saknad av kunskap, känsla av tidsbrist samt känslomässig påverkan. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde vårdandet i livets slutskede som tillfredsställande och uppmärksamhet som betydelsefull. Goda relationer med medarbetare, patienter och anhöriga upplevs viktigt och kan resultera i bättre vård. Sjuksköterskor upplevde även begränsningar i vårdandet på grund av brist på tid och kunskap, samt på grund av egen känslomässig påverkan. / Background: Most of nurses provide palliative care during their profession. Palliative care is based on an approach that is characterized by a holistic view of the person. Nurses have a great responsibility to alleviate suffering of palliative patients and to support them to live with the greatest possible well-being to the end of their lives. In addition, nurses must respect the patients’ wishes and needs at the end of their lives and provide support to patients’ relatives. Aim: To describe nurses’ experience of end-of-life caring. Method: Qualitative literature study with descriptive synthesis. Results: Nurses experienced both positive and negative aspects in end-of-life caring. The positive aspects are introduced in the theme the importance of caring, which includes the subthemes: the importance of being aware and observant, satisfaction by being present and the importance of meaningful relationships. The negative aspects are presented in the theme limitations in caring, which includes the subthemes: lack of knowledge, feeling the lack of time and emotional impact. Conclusion: Nurses experienced end-of-life caring satisfactory and awareness as significant. Good relationships with co-workers, patients and patients’ relatives were perceived important and can result in better care. Nurses experienced limitations in caring due to lack of time and knowledge and due to emotional impact.

Den palliativa vården blir aktuell när det inte längre finns någon bot utan det enda som kvarstår är symtomlindring. Fokus handlar om att lindra lidande för patienterna, vare sig det är fysiskt, psykologiskt, socialt eller andligt. Det är vanligt förekommande att existentiella frågor uppstår i detta skede. Dessa frågor kan innefatta livet, personens existens och död. Många gånger kan dessa frågor vara svåra att hantera för sjuksköterskor. Syfte: Var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet kring det existentiella samtalet med patienten vid palliativ vård. Metod: Studiens design är en kvalitativ litteraturstudie. Artiklar söktes i två databaser. En granskningsmall från Högskolan Kristianstad användes för att granska artiklarnas kvalitet. Artiklarna analyserades enligt Fribergs analysprocess. Resultat: Beskriver sjuksköterskors erfarenhet kring existentiella samtal och bygger på 10 kvalitativa artiklar, där två huvudkategorier skapades; kommunikationens betydelse i mötet och kompetensens betydelse vid samtal med patienter, dessa hade sedan fyra underkategorier. Diskussion: Utifrån Shentons kvalitativa trovärdighetsbegrepp har styrkor och svagheter diskuterats. De centrala fynden; Kommunikationens betydelse, hur tid, mod, ansvar påverkar sjuksköterskans erfarenhet kring existentiella samtal. Fynden diskuterades utifrån etiken, samhällsperspektivet utifrån McCormack & McCance, personcentrerade vårdteori.

Bakgrund: Demenssjukdom är den femte ledande orsaken till dödsfall i världen. Antalet patienter med demenssjukdom förutspås öka efter 2020 då personer födda under 1940-talet nu uppnår hög ålder. Demenssjukdom innebär fysisk och psykisk funktionsnedsättning och till följd av det riskerar patienter lida av obehandlade symtom i livets slutskede. Ansvarig för dessa patienter är sjuksköterskan som förväntas identifiera besvärande symtom och planera vården utifrån patientens behov och förutsättningar. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter med demenssjukdom i livets slutskede. Metod: Litteraturstudien utfördes enligt Polit och Becks (2017) nio steg. Databaserna CINAHL och PubMed användes vid sökning efter relevanta vetenskapliga artiklar. Databassökningen resulterade i tio vetenskapliga artiklar som användes i litteraturstudiens resultat. Resultat: Databearbetningen och analysen resulterade i fyra teman: Svårigheter att tolka patienten, Läkemedelsbehandling – en utmaning, Vikten av att involvera närstående i vården och Samarbete – en förutsättning. Slutsats: Sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter med demenssjukdom i livets slutskede kräver kompetens i kliniska observationer. Sjuksköterskor behöver fortlöpande kompetensutveckling i sin profession för att stärka dessa observationer. Användande av symtomskattningsinstrument kan vara värdefullt för att identifiera obehag hos patienten och för att bidra till en kontinuitet i symtomlindring, dock krävs större kunskap om hur dessa instrument på bästa sätt ska kunna appliceras på patienter med demenssjukdom i livets slutskede.

Bakgrund: Palliativ vård definieras som vård i livets slutskede och innebär en helhetsvård av patient och närstående under vägen fram till döden. Att vara närstående till en individ som genomgår palliativ vård innebär ett växlande mellan att vara vårdande och samtidigt bearbeta sin egen sorg. Sjuksköterskan ansvarar för att patienter och närstående får korrekt, lämplig och tillräcklig information och det viktigaste redskapet för att bygga en professionell relation är kommunikation. Den muntliga kommunikationen bör präglas av ömsesidig förståelse och kontakt, empati och sympati. Syfte: Att belysa den muntliga kommunikationen inom palliativ vård utifrån sjuksköterskans- och närståendes perspektiv. Metod: En litteraturstudie med induktiv ansats enligt Polit och Beck (2017) nio steg. Databaserna Cinahl, PubMed samt PsycInfo användes för att söka fram artiklar. Nio artiklar med kvalitativ metod och en artikel med mixad metod användes till studiens resultat. Huvudresultat: Fyra huvudteman Anpassa kommunikationen, Kommunikation i rätt tid, Skapa en relation och Ge stöd och samarbeta identifierades till resultatet. Slutsats: Sjuksköterskan har en central roll i kommunikationen till närstående inom palliativ vård och kan med sin kommunikation bidra till en ökad kunskap och förståelse, vilket resulterar i att närstående känner sig delaktiga och den palliativa vården blir respektfull och värdig.

Palliativ vård omfattar alla människor oavsett ålder, där livslängden är begränsad och när en obotlig sjukdom infunnit sig. Under förloppet behandlas patienten i olika faser och sjuksköterskan har det övergripande omvårdnadsansvaret. Smärta är ett starkt dominerat symtom för den palliativa patienten och därav stor vikt att rätt smärtbehandling utförs. Sjuksköterskan ska tillgodose patientens behov och syftet är att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att lindra smärta, vid palliativ vård. Det finns kunskap och riktlinjer att eftersträva i vårdandet. Trots detta upplever sjuksköterskor att patienter inte får tillräcklig smärtlindring. En sammanställning av sjuksköterskans upplevelse, kan öka förståelse och skapa utveckling inom området. Sammanställningen utfördes genom en litteraturöversikt från vårdvetenskapliga artiklar. Detta gjordes för att beskriva upplevelsen för sjuksköterskor i smärthantering vid palliativ vård. Från databasen CINAHL granskades artiklar som svarade an på författarnas syfte. Efter analys med strukturerad temaindelning av 12 artiklar, resulterar detta i tre huvudteman med tillhörande underteman; sjuksköterskans känsla i vårdandet, betydelsen av organisationens påverkan, kunskap och utbildning. Slutsatsen innebär i sjuksköterskans roll att ständigt utvecklas. Utbildning ska kontinuerligt ges för att främja patientens livskvalité. Organisationerna ska hållas uppdaterade samt anpassa personal efter vårdbehov.

I Sverige avlider drygt 90 000 människor varje år. Palliativ vård innebär att lindra lidande och främja livskvaliteten i livets slutskede för patienterna och deras närstående. Enligt Socialstyrelsen (2018) bygger palliativ vård på ett palliativt förhållningssätt som karaktäriseras av en helhetssyn på människan. Sjuksköterskan har en viktig och central roll i den palliativa vården. Det kan finnas problem att vårda patienter som befinner sig i ett palliativt skede ur ett etiskt perspektiv, eftersom det kan finnas många olika viljor och synsätt på hur vården ska ske. Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att vårda palliativa patienter. Studiens metod genomfördes som en litteraturstudie med litteraturöversikt och baseras på 11 vetenskapliga artiklar. Databaser som användes är Cinahl och Medline. Resultat: Två huvudteman identifierades i resultatet vilka var svårigheter och utmaningar i den palliativa vården samt kommunikation. Vidare identifierades sju subteman, hantera känslor, sjuksköterskans samspel med närstående, när kommunikation blir en utmaning, när kommunikation blir omvårdnad, kollegornas betydelse för sjuksköterskan och sjuksköterskans upplevelse av samtalets betydelse för en god patientrelation. Resultatet visade att sjuksköterskorna upplevde att de ställdes höga krav på god kommunikation, att sjuksköterskorna blev känslomässigt berörda när de vårdar palliativa patienter, samt att sjuksköterskorna efterfrågade mer utbildning inom palliativ vård och att stöd av kollegor var betydelsefullt. En slutsats var att tidsbrist förekom och det ledde till att sjuksköterskan hade svårt att bemöta och hjälpa de palliativa patienterna med sina existentiella behov. Sjuksköterskan upplevde det även som svårt att inte bli för känslomässigt berörd. Sjuksköterskan efterfrågade ett behov av stöttning av kollegor vilket inte alltid fanns. För att säkerställa god omvårdnad vid palliativ vård behövs mer utbildning för att skapa bättre kunskap.

Sjuksköterskor inom den palliativa vården möter ständigt anhöriga och barn som anhöriga. Barn som har en svårt sjuk förälder i det palliativa skedet är i stort behov av stöd och information. Det ligger på sjuksköterskans ansvarsområde att vara en samtalspartner och att arbeta utifrån ett etiskt perspektiv. Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskans upplevelse av att möta barn som anhöriga inom palliativ vård. Studien bygger på en litteratur med en kvalitativ ansats där sex stycken artiklar har utgjort grunden för litteraturöversikt. Resultatet visar på vikten av att skapa relationer med patienten och de anhöriga, olika utmaningar som sjuksköterskan möter samt organisatoriska förutsättningar för sjuksköterskan att jobba utefter. När barn är med i bilden kan situationen kännas komplicerad för sjuksköterskan och sjuksköterskan undviker mötet med barn på grund av okunskap och strukturella begränsningar. Sjuksköterskan saknar kunskap i hur barn ska bemötas och om barns behov av information och stöd. Sjuksköterskan saknar även kunskap i att barnet är sjuksköterskans ansvarsområde. På grund av olika strukturella förhållanden bland annat på grund av tidsbrist så tas inte barnets perspektiv i beaktning. I vissa fall är det föräldrarna som hindrar sjuksköterskan från att involvera barnet och ge barnet information.

Varje år avlider ungefär 90 000 personer i Sverige och uppskattningen är att 80 % av dessa skulle kunna ha nytta av vård i livets slut. Kring dessa 90 000 personer finns oftast ett okänt antal närstående som blir påverkade av situationen. Palliativ vård, eller vård i livets slut innefattar den vård som träder in när sjukdom inte längre går att bota. Vården är då inriktad på lindrande åtgärder för både patient och närstående. Målet med den palliativa vården är att lindra lidande, främja hälsa och ge förbättrad livskvalitet till den som är obotligt sjuk. Eftersom närstående ofta har en stor del i den palliativa vården valde författarna att belysa palliativ vård ur ett närståendeperspektiv. Syftet med litteraturöversikten är att belysa närståendes upplevelse av att vårda en palliativ patient i hemmet. Efter granskning av artiklar rörande ämnet inkluderades tolv artiklar med kvalitativ metod i studiens resultat. Genom dataanalys framkom fyra huvudteman med fyra tillhörande subteman. Huvudtemana var närståendes självbild, närståendes behov av samarbete med vårdpersonal, existentiella tankar och förberedelser samt närståendes upplevelse av symtomlindring. Resultatet visar att rätt stöd och information från vårdpersonalen är en grundläggande förutsättning för att närstående ska klara av rollen som vårdgivare såväl fysiskt som psykiskt. Diskussionsdelen belyser studiens teman där behovet av stöd, existentiella tankar samt närståendes uppfattning av symtomlindring är i fokus. Till diskussionsdelen diskuteras även hållbar utveckling i relation till studiens syfte samt en metoddiskussion där valet av metod motiveras. Slutsatsen beskriver att upplevelsen av att vara närstående till en palliativ patient är ansträngande och kräver stöd från vårdpersonal genom hela processen.

Bakgrund: Syftet med vård i livets slutskede är att förbättra patienters livskvalitet och lindra lidande fram till sista andetag. Detta görs med hjälp av sjuksköterskornas stöd men även genom en vårdrelation och kommunikation med både patienter och deras närstående. Sjuksköterskor skall kunna involvera både närstående och patienter i patienters omvårdnad men också tillgodose patienters behov och önskningar. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede inom palliativ vård. Metod: Den metod som genomfördes var allmän litteraturöversikt, där 12 vårdvetenskapliga artiklar valdes och analyserades. Nio kvalitativa artiklar och tre kvantitativa artiklar. Resultat: Fyra teman identifierades där resultatet svarar på arbetets syfte. Teman var relationens betydelse i vårdandet, samtalets betydelse i vårdandet, behov av mer kunskap om palliativ vård och kunskapsutbyte mellan kollegor. I resultatet framkom vikten av att skapa relation och ha god kommunikation med både patienter och närstående. Det är viktigt med utbildning för sjuksköterskor innan de går ut i arbetslivet för att ge god vård. Slutsats: För att sjuksköterskor skall ge god vård av hög kvalitet och tillfredsställa patienter inom den palliativa vården i livets slutskede behöver sjuksköterskor ha tillräckliga kunskaper inom området, förmåga att skapa relation och ha ärliga samtal med både patienter och närstående. / Background: The purpose of end-of-life care is to improve patients' quality of life and relieve suffering until the last breath. This is done with the help of the nurses' support but also through a care relationship and communication with both patients and their relatives. Nurses must be able to involve both relatives and patients in patients 'care, but also meet patients' needs and wishes. Aim: To describe nurses' experiences of caring for patients at the end of life in palliative care. Method: The method that was implemented was a general literature review, where 12 care science articles were selected and analyzed. Nine qualitative articles and three quantitative articles. Results: Four themes were identified where the results correspond to the purpose of the work. Themes were the importance of the relationship in care, the importance of conversation in care, the need for more knowledge about palliative care and the exchange of knowledge between colleagues. The result showed the importance of creating a relationship and having good communication with both patients and relatives. It is important to train nurses before they enter working life to provide good care. Conclusion: In order for nurses to provide good, high-quality care and satisfy patients in palliative care at the end of life, nurses need to have sufficient knowledge in the area, the ability to create relationships and have honest conversations with both patients and relatives.

Introduktion/Bakgrund: Sjuksköterskor inom palliativ vård är centrala inom omvårdnadsarbetet och är patientens röst till övriga delar av vården. En viktig del när sjuksköterskor arbetar med palliativa patienter är empati då patienterna upplever många känslor med upp och nedgångar i sin sjukdom. När empatin brister utvecklas compassion fatigue som påverkar patientsäkerheten och vårdkvalitén negativt. För att hantera compassion fatigue använder sjuksköterskorna sig av olika copingstrategier.Syfte: Att sammanställa forskningen om vilka copingstrategier sjuksköterskor inom palliativ vård använder i samband med compassion fatigue.Metod: Litteraturstudien utgick från Polit & Beck (2021) niostegsmodell och utifrån ett induktivt förhållningssätt. Databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo användes för att ta fram originalartiklar somgenomgick granskningsmodeller enligt Polit & Beck (2017).Resultat: Fyra huvudteman ”Stöd från anhöriga och från organisationen, Balans mellan arbete och fritid, Friskvårds- och hälsostrategier samt Undvikande och negativa strategier” identifierades ihop med nio tillhörande subteman.Slutsats: Copingstrategier fungerar bäst när de ger utrymme för fritidsintressen som ger en känsla av återhämtning. En positiv copingstrategi kan utvecklas till en negativ copingstrategi om den överanvänds. Därförär det av vikt att utvärdera copingstrategierna för att se när de tappar effekt eller går över styr.