Syftet med den här uppsatsen är att utreda hur fritidspedagoger och lärare ser på samverkan mellan sina respektive verksamheter. Fokus ligger på fritidshemmet och hur det har påverkats av det utökade samarbetet mellan de båda verksamheterna. Problemställningen är: vad anser fritidspedagoger och lärare om samverkan mellan skola och fritidshem, hur de anser att fritidshemmet influerats, samt hur de beskriver och framställer hur lokal, yrkesroll, och tid och planering påverkats av samverkan. Det teoretiska angreppssättet som använts är Nilssons (1996) teorier kring social identitet. Studien är en kvalitativ studie med intervjuer som huvudsakliga informationskälla. Informanterna består av två fritidspedagoger med lång arbetserfarenhet och två lärare, också de med lång arbetserfarenhet. Därefter har intervjuerna transkriberats och innehållet behandlats för att sedan redovisas. Resultatet av studien består helt enkelt av informanternas utsagor och åsikter kring samverkan. Både positiva och negativa aspekter kommer fram och tas upp. En kort sammanfattning av den informationen är att majoriteten av dem tycker att samverkan är en god idé i teorin men i praktiken så fungerar det inte alltid lika bra. Slutsatsen består också den, egentligen av resultatdelen i uppsatsen i och med att det är de subjektiva utsagor från mina informanter som är målet och syftet med studien så är det också dessa som är slutsatsen. Slutsatsen kan också vara att samverkan är någonting som bör vara positivt men sällan lever upp till detta, på grund av många olika faktorer.

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka förskolepedagogers förhållningssätt till habilitering. Studien bygger på kvalitativa intervjuer och omfattar sju stycken intervjuer med både barnskötare och förskollärare. Vi har analyserat vårt empiriska material med hjälp av olika analytiska begrepp samt ur ett relationellt och kategoriskt perspektiv. Ett relationellt perspektiv kan förenklat uttryckas genom att pedagoger beskriver barn som att befinna sig i svårigheter till skillnad från ett kategoriskt perspektiv som beskriver barn med svårigheter. Vårt resultat visar att pedagogernas förhållningssätt ger uttryck för att stödet från habiliteringen var värdefullt men blir otillräckligt när kommunikationen och samverkan mellan olika aktörer ej fungerar. Pedagogerna behövde känna sig delaktiga i samverkansprocessen och överlät ansvaret till föräldrarna att information om barnet kommunicerades mellan de olika aktörerna pedagogerna förhåller sig olika till begreppet inkludering när det handlar om att se inkludering som en resurs eller ej.

Syftet med denna fallstudie har varit att sätta barns perspektiv i fokus när det kommer till dokumentation och dokumentationsmiljö. Frågeställningarna vi har utgått ifrån var hur pedagogerna ser på dokumentationen i verksamheten samt hur dokumentationsmiljön kan upplevas med utgångspunkt i barns kroppsliga storlek. Studiens problemområde har varit att dokumentation har blivit en samhällsfråga och vi ser problematiskt på att det endast beskrivs ur ett vuxenperspektiv. Därför ville vi lyfta barns perspektiv som även var den teoretiska utgångspunkten i vår studie. Vi valde att använda oss av Sommer, Pramling Samuelsson och Hundeides (2011) tolkning av begreppet barns perspektiv som innebär att den vuxna kliver ur sitt vuxenperspektiv och försöker istället se omgivningen med barns ögon. Det empiriska materialet till vår studie samlades in genom en observation av dokumentationsmiljön på avdelningen samt genom en kvalitativ intervju med två pedagoger på avdelningen. I resultatet framkommer det att barns perspektiv inte synliggörs vid dokumentation på avdelningen eftersom det oftast är de vuxna som dokumenterar. Vi kommer även fram till att delar av dokumentationsmiljön inte är anpassad till små barn eftersom väggarna talar till personer vars kroppsliga storlek är annorlunda jämfört med de små barnens. Vår slutsats är att dagens dokumentationshets försvårar arbetet med dokumentation.

Detta examensarbete belyser pedagogers deltagande i leken sett ur barns och vuxnas perspektiv. Syftet med examensarbetet är att tydliggöra barns syn på pedagogens deltagande i leken på förskolan. Syftet är också att synliggöra pedagogens tankar kring sitt eget deltagande i leken för att kunna jämföra de olika perspektiven. Dessa två perspektiv jämförs slutligen i en analys. De frågor som arbetet utgått ifrån är: Hur talar barn om pedagogers deltagande i leken?Hur agerar barn då pedagoger deltar i leken? Hur talar pedagoger om sitt eget deltagande i leken? Hur agerar pedagoger då de deltar i leken? Studien bygger på kvalitativa undersökningar med intervjuer och observationer av förskolebarn och pedagoger. Begreppen lek, barnperspektiv/barns perspektiv tas upp i forskningsöversikt och teoretiska förankring. Hur lek och lärande har sett ut förr och nu tas även upp, samt hur olika teoretiker ser på den vuxnes roll i leken. Det har inte alltid varit lika självklart för pedagoger att delta i barns lek som det är just nu. I resultatet lyfts barns tankar om pedagogers deltagande i leken samt pedagogers tankar om sitt eget deltagande i leken. Pedagogerna visar på en stor osäkerhet när det gäller hur de ska förhålla sig till leken. Barnen uttrycker att de vill att pedagoger ska leka men de visar det motsatta.

Syftet med denna studie var att synliggöra barns och pedagogers upplevelser av konfliktsituationer och skäll. Ett problem som vi kunde se var att det idag saknas utbildning inom konflikthantering bland pedagoger, vilket i sin tur många gånger leder till att pedagogerna skäller på barnen istället för att reda ut deras konflikter på ett konstruktivt sätt. Vi ville med hjälp av samtal med barnen och teckningar som barnen skapade synliggöra barnens upplevelser och uppfattningar om konflikter och av att få skäll. Genom en enkätundersökning har pedagogerna fått möjligheten att uttrycka sina tankar kring arbetet med konflikthantering i sitt yrke. Vi utgick från det danska Skældud-projektet i och med att det fanns relativt lite forskning kring barns perspektiv på ämnet. Våra resultat har vi fått fram genom att ställa vårt empiriska material i relation till teorier om mänskliga relationer, så som Vygotskijs tankar om utvecklingszoner och relationskompetens i allmänhet. Vi kom fram till att det krävs mer utbildning i konflikthantering inom lärarutbildningen än vad som getts fram till nu. Vår slutsats är att ur barnens perspektiv ligger ett större fokus på kamratrelationer än på hur mycket pedagogerna skäller. Det visade sig även genom studien att pedagogerna ofta skäller på rutin och inte alltid uppfattar hur mycket de skäller just på grund av detta.

Abstract Med tanke på den senaste flyktingströmmen som drabbade Sverige år 2015 så antar vi att allt fler nyanlända barn kommit till de öppna förskolorna. Därmed vill vi undersöka pedagogernas förhållningssätt och uppfattningar kring inkludering av nyanlända barn på en öppen förskola. I den teoretiska utgångspunkten har vi valt att utgå från Onsjös (2006) tre aspekter kring inkludering som är, social–, rumslig– och didaktisk inkludering för att kunna analysera empirin. Vi har gjort en kvalitativ studie som bygger på observationer och intervjuer. Det empiriska materialet har samlats in genom två stycken intervjutillfällen med två stycken förskollärare på Blåbärets öppna förskola. Vi har även gjort fem stycken observationer, där vi observerat pedagogerna kring hur de förhåller sig till sitt arbete för att inkludera de nyanlända barnen i verksamheten. Vårt insamlade material innefattar även ett frågeformulär med kompletterande frågor. Huvudresultatet i vår studie visar på att föräldrarna har stor betydelse för pedagogernas förhållningssätt för att inkludera de nyanlända barnen. De resultat vi kommit fram till genomsyras av föräldrarna och hur pedagogerna använder sig av dem för att inkludera de nyanlända barnen.

AbstractDetta examensarbete handlar om att försöka redogöra för vad barn gör i sin fria lek men även vilka hinder och möjligheter de möter när de leker fri lek på förskolan. Jag har utfört en kvalitativ undersökning med etnografisk ansats med observation som metod för att försöka svara på de frågeställningar och syfte för denna undersökning. De resultat som framkom i min studie var att när barn väljer att leka något i sin fria lek så är det alltid något av värde. Att genom fri lek lär de och utvecklas de, ensamma eller i samspel med andra barn eller vuxna. Annat resultat som framkom i min studie var även att det som barn lekte i sin fria lek gav mig intrycket att pedagogerna i vissa fall inte ansåg barns lekar som något vettigt och meningsfullt. Det var även så att det var pedagogerna som satte hinder i barnens fria lekar, barn fick inte röra sig hur som helst mellan de olika rummen och de fick inte använda eller flytta leksaker från rum till rum. Inte heller leka som pedagogerna upplevde det, livligt och stökigt det var bara i vissa rum som denna lek var tillåten. Slutsatser som jag kan dra är att barns fria lek innebär gemensamt lärande, samspel, kamratskap, kommunikation som bidrar till utveckling och lärande, om barn ges möjligheter till det. Att den fria leken påverkas av hur tillåtande miljön och förhållningssättet pedagogerna har men även hur de skapar möjligheter för fri lek.Nyckelord. Fri lek, förskola, hinder, miljön, möjligheter, pedagogers förhållningssätt.

Studien riktar in sig på att skapa en djupare förståelse för pedagogernas förhållningssätt till barns våldsamma lek i förskolan samt vilka olika faktorer som påverkar förhållningssättet till de olika lekarna. Vi belyser olika teorier om lek och våldsam lek i förskolan av teoretiker som Knutsdotter Olofsson, Hangaard Rasmussen, Almqvist med flera. Det empiriska materialet består av semistrukturerade intervjuer med pedagoger. Resultatet visar att pedagogernas förhållningssätt påverkas av den egna erfarenheten av lek samt av barnens ökade exponering av våld i underhållningssyfte. Resultatet visar även att våldsam lek är ett ämne som är svårt att förhålla sig till för pedagogerna.

Med vår studie vill vi få syn på hur det kan se ut i tamburen på förskolor, hur samspelet mellan barn och pedagoger ser ut, om barnen utmanas till att vara självständiga samt om miljön möjliggör till barns självständighet. Studien innehåller två delstudier med intervjuer och observationer från två olika förskolor. Totalt har sex observationer utförts för att få en bredare syn på pedagogernas arbetssätt. Sedan har sju semistrukturerade intervjuer med personal från respektive avdelning utförts för att ta del av deras egna tankar kring tamburen. Det här är en kvalitativ studie där en tematisk analys har gjorts. Studien har utgått från ett sociokulturellt perspektiv där begrepp som mediering, appropriering, scaffolding samt fysiska och intellektuella redskap använts för att analysera empirin. Resultatet från förskola 1 och 2 skiljde sig när det gällde arbetssättet men inte när det gällde deras egna tankar om hur de vill att tambursituationen ska se ut. Tidsbrist, stress och stora barngrupper tas upp som en orsak till att tambursituationerna glöms bort och blir till en låt-gå situation. Det har många gånger varit orsaken till att pedagogernas pedagogiska roll och profession inte kommit till uttryck i tamburen. Resultatet kom fram till att pedagoger behöver skapa en struktur och planering, ha en god kommunikation sinsemellan samt skapa förutsättningar för en trivsam miljö där barnen får tillgång till fysiska och intellektuella redskap för att påklädningssituationer ska kunna bidra till barns lärande och utveckling samt vara en trygg plats där barn får öva på att bli självständiga individer.

Uppsatsens syfte är att undersöka pedagogers uppfattningar och erfarenheter av att utveckla alla språk i en flerspråkig barngrupp. De frågeställningar som ställts handlar om pedagogernas beskrivningar om förhållningssättet för flerspråkiga barngrupper, vilka arbetssätt som pedagogerna uttrycker som viktiga för att stimulera språkutvecklingen för flerspråkiga barn och vilka redskap som pedagogerna beskriver som framgångsrika för att inkludera alla språk. Studien bygger på sju intervjuer med förskollärare och barnskötare som alla benämns som pedagoger i uppsatsen. Teorin i studien är det sociokulturella perspektivet med fokus på stöttning och mediering som teoretiska begrepp. I analysarbetet av det insamlade och transkriberade materialet användes en teoretisk tematisk analys, som styrs av valda teoretiska intressen där materialet kodas utifrån studiens teoretiska begrepp och perspektiv. Resultatet visar att pedagogerna har intresse av att utveckla alla språk i flerspråkiga barngrupper men att det inte finns tillräckliga möjligheter att utveckla alla språk. Där ser vi arbetsmetoder och redskap som resurser i arbetet för att möta och uppmärksamma alla språk. Några av slutsatserna är att med nyfikenhet och medvetenhet om språkets betydelse stöttar pedagogerna flerspråkiga barn i språkutvecklingen. Resultatet påvisar att det är det svenska språket som fokuseras i förskolan då det är det gemensamma språket och en förutsättning för att kliva in i skolans värld. Flerspråkighet möts av dilemman men genom medierande redskap och stöttning av språkligt medvetna pedagoger ses möjligheter i stället för svårigheter. / <p>Betyg i Ladok 230619.</p>