Med den nya läroplanen har dokumentationskravet stärkts (skolverket, 2010a). Skolverket har sedan läroplanen för förskolan kom 1998 rekommenderat verktyget ”pedagogisk dokumentation” (Emilson & Pramling Samuelsson 2014). Syftet med mitt arbete har varit att försöka förstå hur vuxna i förskolan bidrar till skapandet av barnens livshistoria genom dokumentationen. Jag har valt att utgå ifrån George Meads tankar och hans begrepp I, ME och den generaliserande andre och hur vi skapar varandras identiteter. För att undersöka detta valde jag att utföra etnografiska observationer på en förskola i en förort till Stockholm. I mitt resultat har jag kunnat se att dokumentationen har många olika syften, så som utvärderingsinstrument, påvisa för föräldrar och ledning vad avdelningen arbetar med, visualisera pedagogernas barnsyn, som del i arbetet med barnen samt som reflektionsverktyg för pedagogerna. Målgruppen för dokumentationen är också flera, ledning, föräldrar, barn och pedagoger.  Jag har även kunna identifiera vad pedagogerna väljer, och inte väljer, att dokumentera från sin verksamhet med barnen samt försökt tolka detta mot Meads tankar. ”To be seen is to exist, and that is what it means to have a good childhood” skriver Sparrman & Lindgren (2010), och i mitt arbete har jag upptäckt att det är ett citat värt att reflektera kring.

Pedagogisk dokumentation är ett verktyg för att kunna synliggöra och utveckla barns lärandeprocesser och används dagligen i förskolans verksamhet. Tidigare forskning visar på problematiken gällande barns integritet i arbetet med den pedagogiska dokumentationen. Syftet med denna studie har varit att undersöka hur pedagoger kan uppfatta barns integritet i förhållande till sitt uppdrag att arbeta med pedagogisk dokumentation. För att undersöka detta har vi använt oss av brevmetoden, där sju pedagoger medverkat. Studien visar att barns integritet i förhållande till den pedagogiska dokumentationen kan ses av pedagoger som både en möjlighet att värna och stärka barns integritet, samtidigt som det kan ses som ett dilemma då rätten att bli synliggjord kan kollidera med barns makt att säga nej. Vi har genom vår kvalitativa undersökning kommit fram till olika uppfattningar som pedagoger uttryckt gällande barns integritet i den pedagogiska dokumentationen, där tre kategorier framkommit. Dessa tre kategorier är rätten till sin egen kropp, makten att säga nej samt att bli någon. Resultatet visar att barns integritet handlar om de mänskliga rättigheterna där rätten att bestämma över sin egen kropp är framkommande bland pedagogernas tankar. För att barns integritet ska kunna värnas anges barns inflytande och delaktighet som en viktig aspekt, där makten att säga nej är utmärkande. Att synliggöra barns integritet kan enligt vår studie ses av pedagoger som en rättighet och en möjlighet att stärka och utmana barns integritet samtidigt som det anges vara ett sätt för att “bli någon”. / <p>Betygsdatum 2018-01-05 i Ladok.</p>

The purpose with the study is to examine pre-school educator’s perceptions about how the reading environment should be organized. In the study therefore, the perceptions of the pre-school educators are examined. To seek answers to the above I have done eight qualitative interviews with a total of ten pre-school teachers with groups of mixed ages. My theoretical point of this study is the sociocultural perspective, where learning is seen as a collective act and the pre-school teacher plays a central role. The result shows that the sofa plays a central role in the reading and that at the kindergarten there is a lot of work around its reading aloud environment. It also turned out to be the educational atmosphere were similarly the pre-school teachers in the labor law did the same way in the work of reading aloud. Keywords: Read Aloud, Literacy, Educational atmosphere

Syftet med studien är att beskriva och analysera pedagogers uppfattningar om lekens betydelse förbarns språkutveckling. Arbetet var en kvalitativ studie som byggde på semistrukturerade intervjuerdär fem förskollärare fördelade på två förskolor deltagit. Efter intervjuerna med informanternatranskriberades och analyserades deras utsagor om barns lek och språkutveckling. Resultatet bestårav teman som vi funnit under bearbetningen av transkribering från intervjuerna. Under varje temahar vi analyserat och presenterat exempel på de uppfattningar som pedagogerna uttryckte angåendelekens betydelse för barns språkutveckling. Stora variationer i informanternas utsagor gick inte attfinna, de visade ett samförstånd mellan de olika utsagorna. Av resultatet framgår att pedagogerna istudien uttryckte ett medvetet förhållningssätt gentemot lek, språk och vilken betydelse leken kan haför barns språkutveckling. Informanterna menade att leken har en stor betydelse för barns utvecklingoch lärande och utgör därmed en stor del av den pedagogiska verksamheten. Vidare framgick attsamspel, som likställs med barns lek, mellan både barn och vuxna är av väsentlig vikt för barnsspråkutveckling. / <p>Godkännane datum: 2018-06-10</p>

Föreliggande studie syftar till att undersöka vilka pedagogiska diskurser som framträder när samhällskunskapslärare på en västsvensk gymnasieskola talar om hur de undervisar om demokrati samt vilka diskurser som framträder genom undervisningens examinationsuppgifter. Det empiriska materialet består av semistrukturerade intervjuer med fem samhällskunskapslärare samt av de prov som syftar till att examinera demokrati. Detta material analyseras sedan tematiskt med hjälp utav Basil Bernsteins teorier om bland annat den pedagogiska diskursen, vilket utgör föreliggande studies teoretiska ramverk.  Resultatet visar att undervisningen i demokrati ser olika ut på en och samma skola beroende på vem det är som undervisar. Till största del innehåller den pedagogisk diskursen en horisontell kunskapsstruktur vilket visar sig i framförallt lärarnas examinationsuppgifter, men också till viss del i deras egna utsagor. Uppsatsen visar också att skillnader i elevsyn mellan lärare påverkar undervisningen i olika riktningar. Vidare argumenteras det för att det existerar olika diskursiva grupptillhörigheter på en västsvensk gymnasieskola, men att det finns en dominerande kommunikativ och ämneskonceptuell diskurs som de flesta samhällslärare verkar inom.

Syftet med denna undersökning har varit att undersöka hur förskolepersonal kan använda förskolans utegård som ett verktyg i deras arbete med barn. För att närma oss detta har vi genomfört en fallstudie på en förskola med observationer och gruppintervjuer som metod för insamling av information. Resultatet visar att förskolepersonal använder sig av förskolans utegård utifrån olika syften beroende på om det är verksamhet på förmiddag eller eftermiddag. Under förmiddagen används utegården i huvudsak för att underlätta verksamhet inomhus och för att ge barn möjlighet att utveckla fantasi och lek samt för att tillgodose barns rörelsebehov. På eftermiddagen används utegården mer som en resurs för att genomföra planerade aktiviteter. Resultatet visar även att utegården uppskattas som ett extra rum av förskolepersonal. Utemiljön är ett rum som är viktig för att verksamheten ska fungera bra.

Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer har vi undersökt hur utvalda pedagoger vid två förskolor arbetar med pedagogisk dokumentation samt vilka synpunkter de har gällande verktyget. Studien har visat att pedagoger har en relativt likvärdig uppfattning om syftet med pedagogisk dokumentation men samtidigt visar sig en variation i hur denna används i det pedagogiska arbetet. Tid för dokumentationsutövande har uppmärksammats vara pedagogers största dilemma. Pedagogerna uttrycker att tiden de inte är i barngrupp är mycket begränsad. En möjlighet som vi ser är därför att utföra dokumentationen när man arbetar tillsammans med barnen. En slutsats vi drar är att barns delaktighet är betydelsefullt, och därmed något vi bör främja, för att få till ett så bra arbete med pedagogisk dokumentation som möjligt.

Föreliggande studie syftar till att belysa användningen av pedagogisk dokumentation i förskolans praktik. Studien har genomförts med en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer användes för att samla in data. Resultatet visar att barnen får syn på sitt eget lärande genom att reflektera kring de bilder som finns uppsatta på väggarna. Ett par respondenter fördjupar sig i dokumentationen på arbetslagets reflektionsmöten för att få syn på var barnet befinner sig och för att utmana barnet i sitt fortsatta lärande medan andra stannar vid att enbart dokumentera. Pedagogisk dokumentation ses som ett verktyg för att förändra miljön utifrån barnens intressen och behov. Sammanfattningsvis visar vår studie att endast ett par respondenter arbetar med pedagogisk dokumentation vilket tyder på att det är ett komplext verktyg som tolkas olika beroende på vem som använder det.

Syftet med denna undersökning är att synliggöra hur åtta förskollärare ifrån tre olika förskolor arbetar för att få barn delaktiga i pedagogisk dokumentation. För att besvara vårt syfte och våra forskningsfrågor har vi valt  att använda oss av en kvalitativ ansats då målet är att få reda på vad förskollärare har för åsikter och tankar kring barns delaktighet i pedagogisk dokumentation. Informationen vi har samlat in kommer ifrån strukturerade intervjuer. I resultatet framkommer det att lärplatta är det vanligaste dokumentationsverktyget som används vid sammanställning av pedagogiska dokumentationer. De barn som är äldre får vara mer aktiva och deltagande under dokumentationsprocessen än de barn som är yngre. De flesta barn får chans till att vara delaktiga i dokumentationsprocessen då de får vara med och diskutera och uttrycka sig med kroppsspråk kring det som sätts upp på avdelningens väggar. Slutsatsen är att det är viktigt att personal reflekterar tillsammans med barn kring det som dokumenterats för att alla parter ska få uttrycka sina tankar och åsikter. Det vi även kan konstatera är att även yngre barn kan delta i pedagogisk dokumentation, det gäller för förskollärare att hitta olika sätt för alla barn att delta.

Inledning Detta examensarbete grundar sig i att undersöka hur pedagoger arbetar med jämställdhet och genus bland barnen och även hur de ser på dessa begrepp. Vår litteratur och forskning kommer att visa på hur arbetet med jämställdhet och genus varit förr och hur det ser ut idag. Läroplan för förskolan (98 rev. 2016) beskriver att flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att utveckla förmågor och intressen utan att begränsas av de stereotypa könsroller som finns. Vår studie redogör också för vikten av att pedagoger aktivt arbetar med genus för att nå jämställdhet i förskolan. Syfte Syftet med denna studie är att undersöka pedagogers förhållningssätt till barnen under de pedagogiska måltiderna utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Dessutom ska vi undersöka hur pedagogerna beskriver sina tankar om genus. Metod Vi har använt oss av en kombination av schematiska och ostrukturerade observationer samt intervjuer. Undersökningen utfördes med fyra pedagoger på två olika förskolor i två olika kommuner. Resultat De resultat som framgått av vår undersökning är att pedagoger bemöter pojkar och flickor på olika sätt. Det har också framgått att pedagogerna är medvetna om att de omedvetet gör skillnad på barnen beroende på vilket kön de har. De är öppna för att börja synliggöra genus mer och på så sätt sträva efter att nå en jämställd verksamhet.