Diss. Växjö : Växjö universitet, 2008.

Disputats, Linköping Universitet, 2006. / Med litteraturhenvisninger.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur lärare och skolledning tänker om specialpedagogik. Skolan ska tillgodose varje elevs behov och skapa förutsättningar så att alla når måluppfyllelse. Skolverket har sitt tydliga uppdrag med att alla barn, ungdomar och vuxna ska få en bra utbildning. Skolverket arbetar även med trygghet för alla elever och att rätt stöd och hjälp ska finnas för att eleverna ska nå målen. De ger stöd till personal och chefer på skolor och i kommuner (Skolverket, Vad är Skolverket?). Skolverket anger därmed ramarna som ska följas i undervisningen i varje skola med sin verksamhet och till all pedagogisk personal. Det är ett viktigt steg att beröra detta perspektiv utifrån den grundläggande bas som Skolverket ger för skolans utbildning av elever. Skolinspektionen klargör i en sammanställning av forskningsresultat att resultaten för svenska elever sjunker i internationella kunskapsmätningar (Skolinspektionen, Framgång i undervisningen, s. 2). Tidigare forskning visar att elevers problem med att läsning och skrivning brukar beskrivas med två olika begrepp. De fungerar synonymt med varandra även om de skiljer sig lite åt. Det ena begreppet är läs- och skrivsvårigheter och används för de elever som inte har de färdigheter som förväntas med hänsyn tagen till den ålder och den årskurs hen går i. Det andra begreppet är dyslexi och det används inom specifika läs-och skrivsvårigheter och det definieras oftast något snävare i det stora hela jämfört med det första begreppet (Asmervik, Ogden, Rygvold, 2001, s. 15). Karin Taube hävdar i sin bok Läsinlärning och självförtroende ett välkänt faktum, att det finns en stor grupp elever med läs- och skrivsvårigheter som inte är relaterade till begåvningsbrister. För de flesta elever handlar det med största sannolikhet inte heller om specifika läs - och skrivsvårigheter som kan höra till någon form av svaghet eller ”defekt”. Taube menar däremot att dessa elever redan i tidigt stadium har hamnat i ”onda cirklar” (Karin Taube, 2007, s. 64). Metoden som har använts för denna undersökning har varit intervjuer via mail. Arbetet med intervjuerna har genomförts med sex stycken pedagoger på en skola i Södermanland. Denna samling informanter blir varken till antalet eller med geografiskt läge representativa för hela landet Sverige. Samtliga har svarat relativt olika på frågorna och troligtvis beror detta på att de har olika befattningar inom skolans område. Resultatet kan sammanfattas med att en ämneslärare har mindre insikt i vad andra lärare tycker om metodval för att bearbeta elevers läs- och skrivsvårigheter. Specialpedagogen har goda exempel på vilka metoder som är lämpliga att användas för elever med läs- och skrivsvårigheter och precis som för ämnesläraren är kollegornas val av lämpliga metoder för att bearbeta läs- och skrivsvårigheter okända. Sammanfattningsvis kan man dra slutsatsen att ju närmare specialpedagogiken personalen jobbar desto tydligare exempel framkommer i intervjuerna. Ämneslärarna har sina uppfattningar och de skiljer sig något från specialpedagogens och speciallärarens. Hur skolledningen tänker och hur de ser på sin uppföljning av sitt arbete är en fråga som egentligen bara biträdande rektor aktivt svarade på. Då det nämns att uppföljning ingår i det systematiska kvalitetsarbetet som skolan genom skolprojektet har fått mer struktur på och som de ska använda sig av återkommande varje år. Där kommer uppföljningen automatiskt och risken för att de missar något bör rimligtvis minska.

Syftet med studien är att undersöka hur den vardagliga pedagogiska verksamheten i förskolan påverkas av stora barngrupper. Studien grundar sig på en fenomenografisk metod där fokus genom kvalitativa intervjuer, är personalens upplevelser av stora barngrupper. För att konkretisera den pedagogiska verksamheten har den pedagogiska måltiden blivit central i studiens frågeställning. I studien framkom det att den medverkande personalen upplever stora barngrupper som negativt. Fokus tas från den pedagogiska verksamheten eftersom de praktiska momenten i vardagen tar mer plats. Stress och sämre möjlighet till att se varje enskilt barn är direkta följder av det stora barnantalet. Studiens resultat visar tydligt att det inte enbart är under de pedagogiska måltiderna det stora barnantalet gör sig synligt, utan hela den pedagogiska verksamheten påverkas.

Nyholm, Kim (2011), Pedagogisk dokumentation i förskolan. Lärarutbildningen: Malmö Högskola. Pedagogisk dokumentation ska användas som ett verktyg i förskolan för att utvärdera och utveckla verksamheten enligt den reviderade läroplanen för förskolan. Syftet är att se hur förskollärare arbetar med dokumentationen och vilka effekterna blir av detta. Syftet är också att se vilka möjligheter och svårigheter förskollärare ser när de arbetar med dokumentation. Undersökningen utgörs av intervjuer av sex förskollärare, vilka har analyserats ur ett sociokulturellt perspektiv och genom Michael Foucalts tankar om diskurser och maktförhållanden. Resultatet visar att det inte finns någon bestämd metod som används överallt, utan förskollärarna i min undersökning dokumenterar på olika vis och har skilda sätt att se på resultaten. De flesta påpekar tiden som ett eventuellt hinder.

Förskolans verksamhet ska enligt skollagen systematiskt och kontinuerligt följas upp, utvärderas och analyseras för att utveckla den verksamhet som bedrivs. För att kartlägga verksamheten och identifiera eventuella utvecklingsområden kan pedagogisk dokumentation användas som en metod i det systematiska utvecklingsarbetet. Idag består mer än hälften av de pedagoger som bedriver utbildningen i de svenska förskolorna av barnskötare. Eftersom att det i tidigare forskning verkar finnas en kunskapslucka gällande barnskötarnas roll i den pedagogiska dokumentationen, är syftet med studien att undersöka vilka förutsättningar och föreställningar de har i arbetet med den pedagogiska dokumentationen.   I studien har vi använt en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer där empirin är insamlad utifrån ett subjektivt urval med sex pedagogiskt verksamma från två olika kommuner. Studiens syfte var att synliggöra barnskötarnas villkor och uppfattningar i arbetet med pedagogisk dokumentation, samt hur dessa faktorer påverkar. För att öka kunskapen kring olika aspekter som kan påverka användes ramfaktorteorin. I resultaten framkommer det att barnskötarnas förutsättningar är begränsade gällande kompetens och möjlighet till reflektion, som i sin tur hindrar dem i framställandet av den pedagogiska dokumentationen. Resultaten visar även att de har föreställningar kring att en pedagogisk dokumentation ska framställas på ett visst sätt, som att den exempelvis ska innehålla ett korrekt akademiskt språk, vilket tenderar att leda till en osäkerhetskänsla hos studiedeltagarna. Studiens resultat visar att barnskötarnas drivkraft och intresse har lett till att de själva hittat strategier, såsom att studera andra kollegors arbete för att utveckla sitt pedagogiska dokumentationsarbete. Barnskötarna förväntas genomföra pedagogisk dokumentation, men verkar sakna kunskap om verktygets funktion till det systematiska kvalitetsarbetet, vilket är en anledning till att det används som metod. Sammantaget vittnar detta om vikten att investera i god kompetens, inte bara för barnskötarna, utan för alla anställda.

Syftet med studien var att beskriva och analysera lärarens roll i och erfarenhet kring arbetet med pedagogiska utredningar, då elever i behov av särskilt stöd i grundskolan är föremål för utredning för mottagande i grundsärskolan. Studien ämnade beskriva och analysera lärarnas erfarenheter av att skriva pedagogiska utredningar utifrån organisations-, grupp- och individnivå på de utvalda grundskolorna. Vi ville även beskriva hur arbetet kring utförandet av pedagogiska utredningar gjordes utifrån de specialpedagogiska perspektiven. Studien byggde på en kvalitativ studie med 14 intervjuer med verksamma lärare i grundskolan. Den pedagogiska utredningen bestod av två delar; en pedagogisk kartläggning och en pedagogisk bedömning. Resultatet visade att alla lärarna var delaktiga i den pedagogiska kartläggningen kring eleven. I de flesta fall skrev lärarna kartläggningen själva med stöd av en specialpedagog/speciallärare. Kartläggningarnas tyngdpunkt låg på individnivå och till en viss del på gruppnivå. Vår studie visade att i flera fall skrev lärarna bedömningarna med hjälp av en specialpedagog. I ett fall skrev läraren den pedagogiska bedömningen helt själv. Lärarna ansåg att specialpedagogen/specialläraren borde skriva de pedagogiska utredningarna eftersom de har specialpedagogisk kompetens. Studien visade att rektorerna inte var delaktiga, inte heller elever och föräldrar i den grad som Skolverket rekommenderar. Alla deltagare uppgav tidsbristen som ett dilemma. Tidsbristen var avgörande för att påbörja en utredning eftersom den tar lång tid i anspråk att skriva. Många av skolorna saknade tydliga rutiner för hur pedagogiska utredningar skulle genomföras.

Måltiden på förskolan är ett intressant ämne eftersom det sker varje dag, dock nämns måltiden varken i läroplanen för förskolan eller under förskollärarutbildningen. I uppsatsen kommer mellanmålet vara i fokus. Syftet med uppsatsen har varit att undersöka barns inflytande vid mellanmålet. Hur mycket får barnen egentligen vara delaktiga genom sina åsikter och tankar samt om detta leder detta till inflytande? I uppsatsen har kvalitativa studier med inriktning på observation används för att nå ett resultat. Två förskolor har observeras vid fyra olika tillfällen. Resultatet som framkom var följande att de äldre barnen ges mer inflytande än de yngre barnen då pedagogerna var väldigt snabba på att hjälpa de yngre medan de motiverade de äldre barnen att försöka själva. Slutsatsen av studien är att barnen ges inflytande via sin delaktighet vid mellanmålet på förskolan.

Vår studie syftar till att beskriva och analysera vilka uppfattningar en grupp pedagoger har om den pedagogiska innemiljön samt vilken barnsyn som råder i förskolan. Frågeställningarna är följande: Hur uppfattar pedagogerna den pedagogiska innemiljöns betydelse för barns möjligheter till meningsskapande aktiviteter? Hur utformar pedagogerna innemiljön för att ge barnen rika möjligheter till meningsskapande aktiviteter? Vilken barnsyn ger pedagogerna i förskolan uttryck för? För att få svar på dessa frågor gjorde vi en kvalitativ forskningsstudie som byggde på semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare i Södertälje kommun. Vår uppsats har sin huvudsakliga teoretiska utgångspunkt i det postmoderna perspektivet, där människan och det materiella påverkar varandra och skall ses som sammanflätade med varandra. Resultatet av vår studie visar att alla pedagoger ansåg att den pedagogiska innemiljön har en stor betydelse i barns lärande och utveckling i förskolan. Pedagogerna ansåg också att utformningen av innemiljön ska utgå från barns behov och intressen. Alla pedagoger menade att de ser barn som kompetenta, kreativa och aktiva. / ULV projekt

Syftet med denna studie har varit att undersöka och få insikt i förskollärarnas syn på att använda digitala medier som stöd och hjälpmedel i den pedagogiska verksamheten. Särskilt fokus lades på språkutveckling. I studien undersöks hur förskollärarna säger att de använder digitala verktygen samt inom vilka områden. Dessutom omfattar den en analys av förskollärarnas digitala kompetens. I studien användes kvalitativ intervjumetod där fyra förskollärare har intervjuats. Förskolorna ligger i en storstad i Mellansverige. Resultatet från denna studie påvisar att digitala medier är uppskattade och gillas av både förskollärare och barn. Ipad är det mest populära verktyget i verksamheten. Den används dock inte så mycket som pedagogiskt verktyg då förskollärarna känner sig sakna kompetens för det, vilket leder till osäkerhet och försiktighet. Ipaden används därför mer spontant och inte så målinriktat. Barnen är intresserade och blir språkligt aktiva och engagerade när de får använda den. Det uppstår ett socialt samspel mellan barnen och förskollärarna, barnen kommunicerar sinsemellan och med förskolläraren. Det är ganska tydligt att deras språk utvecklas.