Förskolans läroplan kräver att förskolan dokumenterar och systematiskt utvecklar verksamheten. Med anledning av att pedagogisk dokumentation kan ses som svårhanterligt, tidskrävande och att den kan hanteras och tolkas på skilda sätt, uppkom intresset för att studera området. Studien är gjord med en kvalitativ metod, där det skett intervjuer på åtta skilda förskolor, drivna i olika regi, för att få en bredare syn kring hur pedagogisk dokumentation kan användas. Syftet med studien är att ta reda på hur förskollärare med hjälp av pedagogisk dokumentation kan synliggöra barns lärprocesser samt hur förskolans verksamhet kan utvecklas med hjälp av pedagogisk dokumentation som arbetssätt. Resultatet visar att barns lärprocesser synliggörs på flera skilda vis samt att verksamhetsutveckling kan ske genom att reflektera kring material som rör barns lärprocesser, samt förskolors miljöer och personalens förhållningssätt. Intervjumaterialet är sorterat i tre huvudteman med underliggande kategorier. Innehållet analyseras sedan utifrån forskningsfrågorna och ett onto-epistemologiskt teoretiskt perspektiv. Slutsatsen är att pedagogisk dokumentation är ett väl fungerande arbetssätt för att synliggöra barns lärprocesser samt för att kvalitetssäkra verksamhetens utveckling. Dock krävs det att det finns tid för reflektion och analys. Handledning och att personalen får kompetensutveckling inom pedagogisk dokumentation är nästan en förutsättning.

This project is an investigation into two pedagogic institutions - a school (for adults) and a museum (for temporary exhibitions) - and how they can interact, complement, and merge together in their common aim to educate society.  In the book Beyond Learning: Democratic Education for a Human Future, Gert J. J. Biesta (Professor of Education and Director of Research at Brunel University in London) presents an alternative view on education. He states that the aim of education is to create democratic citizens, which happens best through interaction with others. The educator’s responsibility is therefore to create rooms of otherness and difference, which eventually also becomes the responsibility of the architect.  As the goal is to expose different groups of people to each other, combining a school for adults and a museum should be positive. Especially since both groups visit the building with a similar mindset: to learn something. It is, however, then important that these two groups (the students and the museum visitors) also interact. Because of this, the flexibility of the building and the communication spaces becomes highly important, and became the origin of the building’s design. The plan arrangements are made to offer various possibilities of opening or closing walls in order to crate interesting paths for exhibitions throughout both communication spaces and classrooms. Depending on the situation, the building may transform between almost completely exhibition space and solely classrooms. This opens the opportunity for the school to exhibit their student’s work, and become more public, while the museum broadens its reach to people whom may not have visited the exhibition otherwise. / Det här projektet är en undersökning av två pedagogiska institutioner - en kommunal vuxenskola och ett museum - och hur de två kan interagera, komplettera och sammansmälta i deras gemensamma intresse att utbilda samhället. I boken Beyond Learning: Democratic Education for a Human Future, presenterar Gert J. J. Biesta (Professor i Education and Director of Research vid Brunel University in London) ett alternativt synsätt på utbildning. Han menar att utbildningens mål är att skapa demokratiska medborgare, vilket bäst sker genom interaktion med andra som är olika en själv. Utbildarens ansvar är därför att skapa sådana rum för möten av olikheter, vilket därmed också blir ansvaret för arkitekten. Eftersom att målet är att utsätta olika grupper av individer för varandra borde en kombinerad skola och museum vara positivt. Speciellt när båda grupperna skulle besöka byggnaden med liknande inställning: för att lära sig något. Det är däremot väldigt viktigt att dessa två grupper (skolans elever och museets besökare) också interagerar. På grund av det blir byggnadens kommunikationsytor extremt viktiga och var därför utgångspunkten för byggnadens utformning. Planlösningen är utformade för att skapa så många olika rumsligheter som möjligt, med hjälp av öppningsbara väggar. Detta skapar en flexibilitet och byggnaden kan anpassas för att skapa spännande utställningsytor såväl som välfungerande klassrum och kommunikationsytor mellan dem. Utefter efterfrågan kan byggnaden transformeras från nästan enbart utställningsytor till enbart utbildningsytor. Detta öppnar inte bara för att byggnaden kan användas nästan dygnet runt, utan också för en ny typ av skola. En skola där elever får utrymme att ställa ut sina arbeten för allmänheten och ett museum som kan nå ut till samhällsgrupper som annars kanske aldrig skulle besökt museet.

Applehoff, Cornelia och Arnström, Emma (2021). Förskollärares syn på pedagogiska utredningar brukbarhet i förskolan -Ur en specialpedagogisk synvinkel. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp.  Ur ett specialpedagogiskt perspektiv önskar vi ge en ökad förståelse om pedagogernas syn på pedagogiska utredningar och åtgärdsprogram samt brukbarhet av dokumenten i förskolan. Vi vill också kunna bidra med att specialpedagoger systemteoretiskt appropriera kunskaper för att kunna implementera arbetet med utredningar och åtgärdsprogram och i förlängningen sträva efter en likvärdig förskola.  Syfte med ämnet för examensarbetet är att kunna få en samlad bild av hur förskollärare i förskolan upplever brukandet av pedagogiska utredningar och åtgärdsprogram. Genom att studera hur pedagogerna brukar pedagogiska utredningar och åtgärdsprogram kan vi skapa en bild av hur samarbetet i organisationen ser ut gällande dessa begrepp. Därför har de centrala frågeställningarna varit  ● Vad har pedagogerna för upplevelser av pedagogiska utredningar och åtgärdsprogram? ● Vad kännetecknar samarbetet i organisationen av pedagogiska utredningar och  åtgärdsprogram?  Studiens empiri har efter analys diskuterats utifrån systemteori och sociokulturellt perspektiv. Systemteori ligger till grund för att våga se helheter medan det sociokulturella innebär att pedagogerna diskuterar, ifrågasätter, reflekterar och samarbetar med varandra. Genom att inspireras av den fenomenologiska metodansatsen har intresset främst grundat sig i hur pedagoger upplever brukandet av pedagogiska utredningar och åtgärdsprogram. Empirin är sammanställd efter intervjuer med fem förskollärare. Analys av narrativen gjordes utifrån den insamlade empirin och därefter har tre teman upptäckts; brukandet av pedagogiska utredningar och åtgärdsprogram, förskollärarnas perspektiv på innehållet i pedagogiska utredningar och åtgärdsprogram samt samarbete inom organisationen. Dessa tre teman är sedan presenterade i resultatet och vidare diskuterade. Resultatet visar att samarbete existerar på förskolorna mellan kollegor, rektor och specialpedagogen. Alla informanterna önskade fler forum för reflektion och diskussion. Vi såg också i resultatet att informanterna hade svårt att förstå pedagogiska utredningar och åtgärdsprogrammets innebörd men de var alla överens om att det var till gagn för barnen och verksamheten. 3 Utifrån studiens empiri finns där mycket att arbeta på utifrån ett specialpedagogiskt synsätt. Vi anser att workshops och delaktighet vid arbetslagsplaneringar kan utöka pedagogernas kunskaper i hur och varför pedagogiska utredningar och åtgärdsprogram ska upprättas. Genom att diskutera och reflektera över dessa utredningar vilar på kan pedagogerna appropriera kunskaperna och därmed kunna börja upprätta dem själva. Specialpedagogens roll är bland annat att handleda pedagogerna i förskolan och i arbetet med barn i behov av stöd.

Synen på barns rätt till delaktighet har över tid förändrats i skolans styrdokument. Studiens syfte var att synliggöra hur lärare i grundsärskolan arbetar med elevers delaktighet vid upprättandet av pedagogiska utredningar. Empiriinsamlingen skedde genom sju kvalitativa, semistrukturerade intervjuer av lärare verksamma i grundsärskolan. Respondenterna tillfrågades om deras syn på vad delaktighet innebär samt hur deras arbete med att möjliggöra delaktighet för elever i pedagogiska utredningar kan se ut. Resultatet visade på att innebörden av begreppet delaktighet var ungefär densamma för samtliga respondenter. Några definitioner som kom fram var rätten att ha egna synpunkter, att vara involverad, att delta utifrån sina egna förutsättningar men även den egna upplevelsen av att vara delaktig. Lärarna tyckte att elevers delaktighet är viktigt samtidigt som de ansåg att olika funktionsnedsättningar hos elever i särskolan är en försvårande faktor för att de ska kunna göras delaktiga i arbetet med PUT. Studiens titel ”De har inte förmågan att kunna vara delaktiga” valdes genom att citera en av lärarna då vi tyckte att det är ett citat som sammanfattar innebörden av vad flertalet av lärarna förmedlade. Fem av sju lärare ansåg sig inte göra eleverna delaktiga och hade därav inte mycket att delge gällande olika tillvägagångssätt. Övriga två lärare menade att de försöker hitta vägar att kompensera utifrån elevers olika förmågor och förutsättningar. För elever på en tidig utvecklingsnivå kan det exempelvis handla om lärares eller elevassistenters observationer och föräldrasamtal. Studien visar att om läraren har en positiv inställning och ser möjligheter ökar också elevens delaktighet.

Syftet med denna studie är att få kunskap om några förskollärares vardagsarbete med pedagogisk dokumentation och vad det betyder för deras arbete när det gäller barns lärande och verksamhetens utveckling. Frågeställningarna är: Hur kan pedagogisk dokumentation bli ett verktyg för barns lärande? samt Hur kan pedagogisk dokumentation bidra till kvalitetsutvecklingen av förskoleverksamheten? Jag har valt att använda kvalitativa, halvstrukturerade intervjuer. Resultatet visar att förskollärarna kan ha ett kraftfullt verktyg för att dokumentera och utveckla sin verksamhet. Den pedagogiska dokumentationen är flexibel och fungerar både för att öka barns lärande och förskollärares medvetenhet om barnens lärprocesser. Dessutom kan pedagogisk dokumentation användas i utvecklingsarbetet av verksamheten, för att få en ökad måluppfyllelse. Genom att förskollärarna förhåller sig till och använder sig av styrdokumenten går det på lång sikt att följa hur verksamheten utvecklas. Förskollärarna upplever arbetet med pedagogisk dokumentation som stimulerande och berikande.

Syftet med studien är att skapa kunskap om hur pedagoger med hjälp av en digital applikation arbetar med dokumentation i förskolans verksamhet. Studien handlar mer specifikt om hur pedagoger använder applikationen Förskoleappen i detta arbete. För att besvara syftet bygger studien på en kvalitativ undersökning genom intervjuer med fyra verksamma pedagoger och en fenomenografisk ansats har använts. Den fenomenografiska ansatsen har tillämpats för att synliggöra pedagogernas uppfattningar av arbetet med Förskoleappen. Utifrån denna studies resultat framgår det att Förskoleappen förenklar dokumentationsarbetet och förbättrar föräldrasamverkan enligt pedagogerna. Aspekter att beakta är hur dokumentationen genomförs, vilket perspektiv man har som pedagog, hur barnen skyddas mot spridning och hur de barn och föräldrar som inte deltar i Förskoleappen involveras.

Syftet med studien var att undersöka och få kunskap om på vilket sätt som den pedagogiska dokumentationen kan användas för verksamhetsutveckling. I studien används kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer som genomförts tillsammans med åtta verksamma förskollärare från två Reggio Emilia förskolor. Resultatet visar att den pedagogiska dokumentationen ses som ett viktigt arbetsverktyg i förskolan och att det hjälper förskollärarna att få syn på saker som de själva beskriver annars kan vara osynliga. Första slutsatsen i vår studie är att förskollärarna anser att det är viktigt att reflektera tillsammans med barngruppen och arbetslaget kring gjorda dokumentationer. På så sätt kan man få syn på barns läroprocesser och förskollärarnas förhållningsätt i praktiken. Andra slutsatsen är att brist på tid och personal påverkar den pedagogiska dokumentationen negativt och begränsar arbetet med den.

Syftet med studien har varit att undersöka fyra förskollärares uppfattningar om den fysiska inomhusmiljön på de förskolor där de arbetar. Våra forskningsfrågor har utgått ifrån följande tre områden: den fysiska inomhusmiljöns utformning och innehåll. Även barns delaktighet, inflytande och materialets tillgänglighet. Slutligen vilka möjligheter och begränsningar som finns i den fysiska inomhusmiljön. Forskningsfrågorna besvarades genom kvalitativa intervjuer. Vi har även använt oss av egna bilddokumentationer för att lättare kunna analysera resultatet. Resultatet har visat att de intervjuade förskollärarna har liknande uppfattningar om den fysiska inomhusmiljön. Samtliga intervjuade förskollärare anser att inomhusmiljön är en viktig del i barnens vardag på förskolan, bland annat att det är viktigt att utgå ifrån barnen intressen, samt att göra kontinuerliga förändringar imiljön. Ekonomin är en stor begränsning enligt samtliga förskollärare. Vi drar slutsatsen att miljön ska vara flexibel, innehållsrik, utmanande och trygg för barnen. Studiens förskollärare strävar ständigt efter att anpassa den fysiska inomhusmiljön efter barnen och deras behov och intressen.

Pedagogisk dokumentation rekommenderas av Skolverket som metod för att arbeta med de avsnitt i förskolans läroplan som berör uppföljning, utvärdering och utveckling. IKT är numera ett vanligt inslag i den svenska förskolan och används av både barn och pedagoger. Det finns bristfällig forskning på hur dessa två arbetsverktyg kan sammanföras och användas i förskollärarens didaktiska arbete. Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare resonerar om användningen av IKT i den pedagogiska dokumentationen. Tio förskollärare intervjuades för att ge en bild av förskollärares synvinkel och på så vis bidra med bredd till den befintliga forskningen på området. Det insamlade materialet bearbetades genom tematisk analys för att urskilja betydelsefulla teman. Resultatet visade att förskollärare både ser möjligheter och utmaningar med användningen av IKT i arbetsprocessen pedagogisk dokumentation. Alla intervjuade förskollärare var positivt inställda till IKT som arbetsverktyg men det framkom att det finns ett behov av att erövra IKT som egna verktyg. En framstående möjlighet är att viss typ av IKT kan bidra till barns delaktighet samt att det underlättar för att utveckla förskollärarens didaktiska arbete. Vidare diskuteras hur barns delaktighet med hjälp av IKT kan lösa etiska dilemman och underlätta för problematik som tidigare forskning tar upp kring pedagogisk dokumentation.

<p>Syftet med denna uppsats var att undersöka hur aktiva lärare beskriver lärarkompetens i allmänhet och i matematikundervisning samt att redogöra för hur aktiva lärare beskriver hur lärare utvecklar sin lärarkompetens. Vi har intervjuat sex verksamma lärare i skolår F-3. Intervjuerna har vi sedan analyserat med inspiration hämtad från fenomenografin. Våra resultat pekar på att det finns kompetenser som aktiva lärare beskriver som extra viktiga i sitt yrke. Dessa kompetenser är ämneskompetens, ämnesdidaktisk-, pedagogisk- och social kompetens. Inbakade i dessa kategorier har vi även funnit de sju grundkompetenser som regeringen menar utgör grunden för lärarnas arbete.</p>