Syftet med föreliggande studie är att studera samhandlingar mellan barn, plats och material i förskolans utomhusmiljö i förhållande till lärande och kunskap. Studien tar avstamp i posthumanistisk teori med inriktning mot Karen Barads agentiell realism. Forskningsresultatet framkom med hjälp av videoobservationer från två olika förskolor i södra Sverige. Genom en intra-aktiv analysmetod kunde relationen och förhållandet mellan barn, plats och material analyseras. Resultatet visar på att barn, plats och material ständigt samhandlar med varandra i ett flöde av händelser där olika performativa agenter ges en agens beroende på barnens förflyttningar. Genom att komma nära och vara en del av den samhandling som sker, inte bara ser vi detaljer så som blickar utan kan även uppfatta ljud som på ett längre avstånd hade försvunnit ut i bruset. Vidare visar resultatet på att barn aldrig befinner sig ensamma på en plats då omgivningen är full av agentiska krafter vilka alltid är delaktiga i de transformationer som uppstår i samhandlingarna. Barn, plats och material lär genom att ömsesidigt konstruera varandra.

Syftet med den här uppsatsen är att tillsammans med ett posthumanistiskt perspektiv undersöka fenomenet socialt samspel i förskolan med fokus på hur ickemänniskor deltar i detta samspel. Empirin för studien samlades in, under vad som liknas vid en mindre fältstudie, på en förskola i Stockholm. I uppsatsen analyserar jag videoupptagningar från de deltagande observationerna tillsammans med ett antal performativa begrepp utifrån posthumanistisk teori. I dessa analyser blir det tydligt hur ickemänniskorna går att förstå som performativa agenter, som på många olika sätt deltar i samspelandet och formar barnens agerande och de roller barnen får. Genom att jag lyfter fram ickemänniskorna, och även sådana man ofta inte tänker på som så betydelsefulla som t.ex. små golvytor, en trälåda och ett bord, går det att förstå barnens agerande och samspelande, inte som uttryck för hur barnen verkligen är, utan som artikuleringar och översättningar av olika ickemänniskors kommunikation. Med hjälp av det posthumanistiska perspektivet går det även utifrån analysen att se många exempel på hur barnen samspelar med ickemänniskorna i sig. Studiens resultat och slutsatser visar på hur förskolans material, saker och miljöer både kan underlätta, stödja och försvåra för barns samspel och relationer och belyser den etiska aspekten av pedagogers uppmärksammande av förskolans ickemänniskor och deras betydelse för det sociala samspelet.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka didaktiska utmaningar som förskollärare kan möta i barngrupper med kulturell mångfald samt vilken betydelse material och miljö kan tänkas ha i det didaktiska arbetet i relation till barngrupper med kulturell mångfald. Arbetet utgår från en posthumanistisk grundsyn med neomaterialistisk teori, där begreppen intra-aktiv samhandling, performativa agenter, materiellt-diskursiv intra-aktivitet och ethio-onto-epistemology kommer att lyftas fram som centrala. Som metod har jag valt att använda intervjuer, och skapades ett rikt datamaterial med utsagor från förskollärare kring didaktiskt arbete i barngrupper med kulturell mångfald. Analysarbetet gjordes utifrån en induktiv tematisk analysmetod, som skapade två övergripande teman till analys- och resultatavsnittet. Det första temat är ”Didaktiska utmaningar gällande språkliga handlingar och språkhinder” och det andra temat är ”Materialets och miljöns betydelse för det didaktiska arbetet i barngrupper med kulturell mångfald.” Resultatet av analysen visar att människor, språk, diskurser, material och miljö intra-aktivt samhandlar i komplexa nätverk i relation till kulturell mångfald. Genom förståelsen av detta perspektiv skapas förutsättningar att synliggöra integrationsprocesser och maktkonstruktioner hos både barn och personal liksom hur den pedagogiska miljön i förskolan i sin betydelsefulla utformning deltar i barns förståelser kring sin egen och andras kulturtillhörigheter, vilket kan förstås som främjande för inkluderingsarbetet i förskolans verksamhet.

Denna empiriska studie syftar till att studera samhandlingar mellan barn och tillgängligt material i förskolans innemiljö. Förskolans pedagogiska verksamhet präglas av ett humanistiskt synsätt som förbigår eller underskattar det icke-mänskliga materialets aktiva roll i leken. Härav ser inte alltid verksam personal att leken formas i ett ömsesidigt samspel där material och barn påverkar varandra. Studien har utgått från ett posthumanistiskt perspektiv med inriktning mot agentisk realism där ett intra-aktivt analysverktyg har tillämpats för att analysera fram ett resultat. Ett posthumanistiskt perspektiv kan bidra till kunskap som inte kan nås av tidigare forskning som domineras av främst sociokulturellt perspektiv till följd av en alltför människocentrerad föreställning om samspel. Genom ett posthumanistiskt perspektiv kan denna studie bidra till att verksam personal inom förskola ska få fördjupad förståelse och kompetensutveckling om materialets roll och intra-aktioner för att skapa mening i leken. Studien har en kvalitativ ansats och empiri har samlats in via videoobservationer på en Reggio Emilia-inspirerad förskola. Studiens resultat och slutsats visar att icke-mänskligt material är betydelsefullt för att skapa mening i leken. Leken blir meningsfull genom att material har agens och är föränderligt i samhandlingar med barnen i en ömsesidig process.

Este estudo tem como objetivo investigar e sistematizar princípios e procedimentos de formação da cena performativa. A pesquisa se justifica a partir da necessidade de reflexão sistemática sobre a cena contemporânea, dinâmica, sincrética, pulsante, em constante movimento e contaminada pela performance, visando à elaboração de fundamentos que possam auxiliar artistas e educadores cênicos em seus processos de formação. A seleção das referências teóricas se deu a partir da perspectiva de filósofos como DELEUZE, GUATTARI, SPINOZA, MORIN, LEVY, BARTHES, PELBART e de teóricos do teatro contemporâneo como FÉRAL, LICHTE, FERNANDES, ARAÚJO, MARTINS, PAVIS, ANDRÉ e CIOTTI. Propomos a investigação sobre a perspectiva rizomática em processos de formação cênica, a noção de desterritorialização destes processos, os conceitos de nuvem hipertextual e navegação rizomática como abordagem metodológica. Por fim, considerando a navegação rizomática proposta neste estudo, sistematizamos princípios e procedimentos de formação contextualizados na cena performativa contemporânea, através de experimentos cênicos realizados com atores, não-atores e iniciantes, bem como da análise de experimentos performativos da cena contemporânea. As considerações elaboradas pelo presente estudo poderão contribuir para o debate acerca do panorama atual das artes cênicas no que concerne a seus processos de formação, além de desdobrar-se na criação de uma nuvem hipertextual, no ciberespaço, com conteúdo didático desenvolvido durante a pesquisa. / This study aims to investigate and systematize principles and procedures for formation of the performative scene. The research is justified by the need for systematic reflection on the contemporary scene, which is dynamic, syncretic, pulsating, constantly moving and contaminated by performance, aiming at the design of foundations that can assist scenic artists and educators in their training processes. The selection of theoretical references has drawn on the perspective of philosophers such as DELEUZE, GUATTARI, SPINOZA, MORIN, LEVY, BARTHES, PELBART and contemporary theater theorists such as FÉRAL, LICHTE, FERNANDES, ARAÚJO, MARTINS, PAVIS, ANDRÉ and CIOTTI. We propose research on the rhizomatic perspective in scenic formation processes, the notion of deterritorialization of these processes, the concepts of hypertextual cloud and rhizomatic navigation as a methodological approach. Finally, considering the rhizomatic navigation proposed in this study, we systematized principles and training procedures contextualized in the contemporary performative scene, through scenic experiments with actors, non-actors and beginners, having also relied on the analysis of performative experiments in the contemporary scene. The considerations emerging from this study can contribute to debates about the current panorama of scenic arts as far as its formation processes are concerned, besides unfolding into the creation of a hypertextual cloud in the cyberspace, with teaching content developed during the research

I förskolans utemiljö är det vanligt att det finns en sandlåda på gården. Den är centralt placerad och barnen är där och leker. Enligt den nya Skollagen och förskolans reviderade läroplan ska verksamhetens innehåll vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Detta gäller även den verksamhet som pågår i sandlådan. Men vad är det som sker när sanden, barnen och lekredskapen möts i sandlådan? Detta är en kvalitativ studie som utifrån ett intra-aktivt perspektiv syftar till att synliggöra hur sanden i sandlådan, lekredskap och de yngsta barnen (1-3 år) skapar möjligheter och villkor för lek och meningsskapande. Utifrån fotografier, anteckningar och videofilm har nya begrepp skapats för att kunna beskriva och förklara det som sker i sandlådan. Resultaten visar på en ständig rörelse där sand, barn och lekredskap förflyttas, förändras och förvandlas. Barn, sand och lekredskap leker tillsammans i ömsesidiga och sammanvävda intra-aktioner. Studiens resultat bidrar till att visa på dessa komplexa processer och hur små barn, med hela sin kropp och alla sinnen, medvetet tillsammans med sanden och lekredskapen skapar ny mening och nya möjligheter. / In the preschool outdoor environment, it is common that there is a sandbox. It is centrally located and the children are there and play. According to the new Education act and Curriculum for the Preschool Lpfö 98 (Revised 2010) the content should be based on scientific evidence and proven experience. This also applies to the activities being performed in the sandbox. But what is happening in the sand, when the children and play equipment come together in the sandbox? This is a qualitative study based on an intra-active perspective, whose purpose is to visualize how the sand in the sandbox, the playground equipment and the youngest children (1-3 years) create opportunities and conditions for play and meaning. Based on photographs, notes and video, new concepts are created to describe and explain what happens in the sandbox. The results show a continuous movement in which sand, children, and playground equipment is moved, changed and transformed. Children, sand and playground equipment play together in mutual and intertwined intra-actions. The findings in the study help to demonstrate how these complex processes and young children, with the whole body and the senses, consciously together with the sand and play equipment create new meaning and new possibilities.

This research presents a study of the intention that exists in the speech acts. The context is placed as a determinant element as far as such acts are concerned, which are units of language in use. Special attention is given to the Austinian approach for its relevance to the studies of language. The previously mentioned approach provides important contributions to the performative and pragmatic understanding of language usage. Through the speech acts theory, Austin called the attention to a new conception, where language is accepted as action, starting to be seen as nontransparent, but open to different interpretations. This conception of language is supported by the performative and pragmatic approach by Austin, Searle and Grice, beginning a new phase in the linguistic studies, a new paradigm in the language study, not only for contemporary philosophy but also for linguistics. The present work shows a different approach from the philosophers aforementioned, comparing them, in order to demonstrate that there are significant differences in relation to the way they understand the intention in the speech acts. The different understandings of these researchers are also presented as well as their definitions of locutionary, illocutionary and perlocutionary acts. Finally, the Austinian contributions to the study of language are also emphasized in the present study. / Este trabalho apresenta um estudo da intenção que está presente nos atos de fala. O contexto se coloca como um determinante no que diz respeito a esses atos, os quais são unidades de linguagem em uso. Destacamos a concepção austiniana, que apresenta importantes contribuições com relação à visão performativa e pragmática do uso da língua. Com a teoria dos atos de fala, Austin evidenciou uma nova concepção, em que a linguagem é concebida enquanto ação, passando a ser vista como não transparente, mas aberta a diferentes interpretações. Essa concepção de linguagem consolida-se com a abordagem performativa e pragmática de Austin, Searle e Grice, originando uma nova etapa nos estudos linguísticos e constituindo um novo paradigma de estudo da linguagem, tanto para a filosofia contemporânea quanto para a linguística. O presente trabalho faz uma abordagem dos filósofos citados, comparando-os entre si, com a finalidade de mostrar que existem diferenças significativas em relação à forma como entendem a intenção nos atos de fala. Também destacamos os entendimentos desses estudiosos, bem como a sua definição em relação aos atos locucionários, ilocucionários e os perlocucionários. Por fim, enfatizamos as contribuições que Austin nos deixou para o estudo da linguagem.

Submitted by Automa??o e Estat?stica (sst@bczm.ufrn.br) on 2017-03-20T22:57:49Z No. of bitstreams: 1 FelipeCabralDeAraujoFagundes_DISSERT.pdf: 3401511 bytes, checksum: 68081932cfce657b23869be16c61c921 (MD5) / Approved for entry into archive by Arlan Eloi Leite Silva (eloihistoriador@yahoo.com.br) on 2017-03-24T19:55:20Z (GMT) No. of bitstreams: 1 FelipeCabralDeAraujoFagundes_DISSERT.pdf: 3401511 bytes, checksum: 68081932cfce657b23869be16c61c921 (MD5) / Made available in DSpace on 2017-03-24T19:55:20Z (GMT). No. of bitstreams: 1 FelipeCabralDeAraujoFagundes_DISSERT.pdf: 3401511 bytes, checksum: 68081932cfce657b23869be16c61c921 (MD5) Previous issue date: 2016-05-31 / Nesta pesquisa pr?tica-te?rica abordo o conceito de teatro performativo de Josette F?ral (2008) a partir da cria??o da encena??o ?Pode ser que seja...? baseada na obra ?Pode ser que seja s? o leiteiro l? fora? (1974) do escritor ga?cho Caio Fernando Abreu (1948-1996). Procuro, portanto, aliar os conceitos propostos pelos autores Jean Baudrillard (1990) e Jean-Fran?ois Lyotard (2013) a um estudo comparativo sobre procedimentos de cria??o, tomando por base os encenadores Renato Cohen (2006), Tadeusz Kantor (2008), Ant?nio Ara?jo (2011) e Robert Wilson (2011) alicer?ados pela discuss?o proposta por Fer?l (2015) a respeito dos limites entre a teoria e a pr?tica no fazer teatral. A fim de discutir a rela??o entre a pr?tica e a teoria, apresento na introdu??o desta disserta??o, os conceitos que foram trabalhados no processo de cria??o e desenvolvo esta pesquisa sobre a montagem de uma encena??o performativa em cap?tulo ?nico que se dedica a descrever o processo de cria??o do ?Pode ser que seja...?, articulando a minha voz enquanto encenador com as vozes dos artistas que fizeram parte deste projeto. / In this practice and theoretical research I approach the concept of performative theater by Josette Feral (2008) from the creation of play "Pode ser que seja..." based on the text "Pode ser que seja s? o leiteiro l? fora" (1974) by brazilian writer Caio Fernando Abreu (1948-1996). I seeking to combine the concepts proposed by the authors Jean Baudrillard (1990) and Jean-Fran?ois Lyotard (2013) a comparative study on the creation of procedures, based on the directors Renato Cohen (2006), Tadeusz Kantor (2008), Antonio Ara?jo (2011) and Robert Wilson (2011) grounded the discussion proposed by Feral (2015) about the boundaries between theory and practice at theater. In order to discuss the relationship between practice and theory, present in the introduction of this dissertation, the concepts that have worked in the creation process and develop this research on the assembly of a performative theater in one chapter dedicated to describing the process of creation of the "Pode ser que seja...", articulating my voice as a director with the voices of the artists who participated in this project.

Submitted by Erika Demachki (erikademachki@gmail.com) on 2014-12-05T18:53:16Z No. of bitstreams: 2 Dissertação - Márcia Pimenta Faria - 2012.pdf: 2304534 bytes, checksum: a39650e216c762bcfaddf66afaa37a4b (MD5) license_rdf: 23148 bytes, checksum: 9da0b6dfac957114c6a7714714b86306 (MD5) / Approved for entry into archive by Erika Demachki (erikademachki@gmail.com) on 2014-12-05T18:53:36Z (GMT) No. of bitstreams: 2 Dissertação - Márcia Pimenta Faria - 2012.pdf: 2304534 bytes, checksum: a39650e216c762bcfaddf66afaa37a4b (MD5) license_rdf: 23148 bytes, checksum: 9da0b6dfac957114c6a7714714b86306 (MD5) / Made available in DSpace on 2014-12-05T18:53:36Z (GMT). No. of bitstreams: 2 Dissertação - Márcia Pimenta Faria - 2012.pdf: 2304534 bytes, checksum: a39650e216c762bcfaddf66afaa37a4b (MD5) license_rdf: 23148 bytes, checksum: 9da0b6dfac957114c6a7714714b86306 (MD5) Previous issue date: 2012-03-15 / This research investigates the experience of aging in middle-class elderly women in Goiânia, focusing on the possibilities for embodiments. The theoretical basis of the discussion proposed here is the idea of performative embodiment of corporeality (BUTLER, 1993), based on the concept of embodiment (CSORDAS, 1994), seeking to establish relations with the fieldwork in 2011, in gyms in this capital. Special attention is given to issues related to body techniques practiced by these women, the individual management of their own aging process and the construction of feminine identities in old age. We consider the subjectivities, meanings and practices undertaken by them in the life course, paying particular attention to the observed changes in their bodies, the way it influences the configuration of their identities and also to how these women are perceived in their family relationships – gender and intergenerational. This study is located in the field of Anthropology of Aging and Anthropology of the Body. / A presente pesquisa investiga as experiências de envelhecimento de mulheres idosas de classe média em Goiânia, focalizando as possibilidades de materializações de seus corpos. O eixo teórico central da discussão aqui proposta é a ideia de materialização performativa da corporalidade, com base no conceito de embodiment, buscando estabelecer relações com o trabalho de campo realizado em 2011, em academias de ginástica nesta capital. Especial atenção é dada às questões relacionadas às técnicas corporais praticadas por essas mulheres, à gestão individual de seu próprio processo de envelhecimento e à construção de identidades femininas na velhice. O objetivo central foi investigar a forma como essas mulheres experienciam o envelhecimento, discutindo as diferentes possibilidades de recriação da velhice. Levamos em consideração as subjetividades, significados e práticas por elas empreendidas no curso da vida, dando especial atenção às mudanças observadas em seus corpos, à maneira como isso influencia na configuração de suas identidades e, também, à forma como tais mulheres são percebidas em suas relações familiares – de gênero e intergeracionais. Este estudo se situa no campo da Antropologia do Envelhecimento e da Antropologia do Corpo.

El proyecto consiste en la realización de una investigación basada en la práctica artística en el ámbito de la composición musical. A partir del estudio de diversas corrientes compositivas actuales, se desarrollará un enfoque compositivo propio que será aplicado a la composición de tres obras musicales para formaciones instrumentales diversas. Dicho enfoque consistirá en la articulación y sistematización de una relación con la música del pasado a partir del uso de técnicas y procedimientos musicales recientes, no a través del collage o la cita temática, sino por medio del uso de un material ligado esencialmente al timbre y que, decididamente alejado de la sintaxis musical tradicional, posea sin embargo la capacidad de evocar sin esfuerzo el colorido armónico asociado a una música del repertorio tradicional. Para ello se recurrirá a la creación de un sistema armónico propio, responsable de la integración de armonías de procedencia diversa en un contexto sonoro nuevo, así como de contribuir al enriquecimiento de la dimensión vertical de la música. Su aplicación será uno de los aspectos más relevantes de todo el planteamiento compositivo, y por ello justamente, también uno de los más necesitados de evaluación en la investigación. La viabilidad y efectividad del enfoque compositivo propuesto constituirá la hipótesis de partida de la investigación. En este contexto serán compuestas las obras "Preludio a Borís (In memoriam Modest Mussorgsky)", para 8 instrumentos, "Aquarelle", para orquesta de cámara, y "Liebestod (Barcarola para orquesta)", en las que a través de una evocación de tipo armónico se aludirá respectivamente a la ópera "Borís Godunov" de M. Mussorgsky, el ciclo de canciones "Ariettes Oubliées" de C. Debussy y la ópera "Tristán e Isolda" de R. Wagner. La valoración de los resultados obtenidos a través de la composición de estas obras permitirá la verificación de la validez del enfoque compositivo desarrollado. / Fontcuberta Llavata, C. (2014). "Preludio a Borís", "Aquarelle" y "Liebestod": La evocación de la música del pasado desde una síntesis de corrientes compositivas actuales [Tesis doctoral no publicada]. Universitat Politècnica de València. https://doi.org/10.4995/Thesis/10251/37887 / TESIS