Islamofobi är ett växande problem i Europa som negativt påverkar muslimers förutsättningar och möjligheter i samhället. Samtidigt är religionsfriheten en mänsklig rättighet och en av grundvalarna för ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle. Denna uppsats undersöker hur islamofobi påverkar religionsfrihetens implementering i Sverige. Resultatet visar att muslimers rätt att utöva sin religion hotas av islamofobiska praktiker, så som attacker mot moskéer, motstånd mot muslimska organisationer och förbud av slöjan. Studien utforskar även statens förpliktelser och ansvar för att motverka islamofobi och främja muslimers rättigheter och lika möjligheter – för att på så sätt kunna uppnå ett verkligt demokratiskt och pluralistiskt samhälle där utsatta grupper beskyddas. / Islamophobia is an increasing problem in Europe which has a negative effect on Muslims’ conditions and opportunities within the society. At the same time, freedom of religion is a human right and one of the foundations in a democratic and pluralistic society. This thesis examines how islamophobia affects the implementation of freedom of religion in Sweden. The result shows that Muslims’ right to practice their religion is substantially threatened by islamophobic practices, such as attacks against mosques, resistance towards Muslim organizations and banning of the veil. The study also explores the state’s obligations and responsibility to counteract islamophobia and promote Muslims’ rights and equal opportunities – and thus be able to achieve a truly democratic and pluralistic society where vulnerable groups are protected.

BACKGROUND:  This is an ethnographic study of two communities coming together to serve at-risk youth in St. Augustine, Florida. Compassionate St Augustine (CSA) is a non-profit organization grounded in the Golden Rule that promotes compassion-based practices in schools, businesses, faith communities, and government. The Youth Academy is a high-risk residential juvenile facility housing 70 boys between the ages of 13 and 19. The two joined forces to bring opportunity, healing and hope to these boys and over the last two years, CSA has had over 30 ongoing classes, programs, events and workshops at the academy – teaching everything from Qi Gong to how to properly butter your bread. AIM: My overall aim is to study spiritual activism to inspire action and create a shift in collective consciousness. In this specific setting, I examined what spiritual and/or humanistic factors motivate transformation, what impact happens from the spiritual activism and how does it change the future? THEORY: I examine these questions through the lens of spiritual activism, using ethnographic social science theory. In ethnography, it is important to present a full picture, to use description and quotations. It was important to me to give these at-risk young men their voice, to share their quotes and the pictures they took to give insight into their lives. After the inductive study of ethnography, I applied a deductive study to my observations through a framework of existential health theory, thus doing an abductive study of the spiritual activism and its impact.   METHOD: I spent five weeks doing participatory observation in classes, meetings and events. I conducted semi-structured interviews with students, activists and staff. The boys also participated in Photovoice, taking pictures to show aspects of their life and transformation.     RESULTS: I found the program components of meditation & Alternatives to Violence Program, music, art & etiquette, compassion & service and restoring health equity & social justice created changes the existential health dimensions of these young men. They received tools to transform their current life and their futures.        CONCLUSION: The goal of the CSA program at the Youth Academy is to help change the mindset of the young men and improve their quality of life. The overall goal of spiritual activism is to create an individual transformation in hearts and minds in order to create a collective consciousness shift in worldview. Both involve changing people existentially – changing how a person relates to themselves, to each other, to the world and to life. How we relate to existence determines how we define existence. CSA is helping to fulfill the Youth Academy’s vision of offering these underprivileged young men a true academy – a learning environment filled with opportunities for growth, exploration and healing that will give these boys a new chance to define who they are from a place of wholeness. They are a clear example that restorative justice is what is needed to help heal these young men, to help bring more social justice to society in general and to bring health equity to future generations.

This paper examines the ‘robotic moment’, as defined by Sherry Turkle (2011), in the light of general theories of human-technology relations, notably the theoretical framework founded by Jacques Ellul (1954). Potential psychological, cultural, and technical consequences of human-technology interaction, especially human interaction with so-called ‘social-robots’, are explored. It is demonstrated that the ‘robotic moment’ may reasonably be understood as a result of the formation of pseudo-social anthropo-technological circuits, and as a result of cultural disintegration and an increasingly prevalent societal impulse to incorporate everything that is commonly not understood to be technological (i.e. even the biological, the social, and the spiritual) into the technological order. It is demonstrated that the category ‘social robot’ may reasonably be understood, depending on how the robot is used, as a technique humaine, as a magical practice, or as a complex hybrid practice. Assumptions concerning the nature of technologies, the extent to which technologies are useful, and the impact of technologies on society are questioned. The extent to which a society’s worldview may determine or influence how its inhabitants relate to technologies is explored. It is suggested that, as societies demystify the universe and develop mature techno-secular worldviews, means-to-ends (i.e. technologies) are being mystified; the ensuing quasi-religious techno-secular worldviews, which fail to recognise the limitations of technologies, may in turn be responsible for much of the irrational use of technologies in technological societies. The essay suggests that the ‘robotic moment’ can be explained not only in terms of vulnerabilities inherent in human nature and in terms of properties inherent in technological society, but also in terms of the notions of the sacred that prevail in technically advanced societies and a society’s practice of science, engineering, magic, and faith.

The emergence of Human Rights NGOs continue to influence the practice of human rights domestically and internationally. In connection with this development, as scrutinizers of human rights and human rights violations, the Human Rights NGOs must in turn be scrutinized. Guided by a theoretical framework consisted of theories of justification by Rainer Forst, Martha Nussbaum and Michael Ignatieff, a critical analysis of how Amnesty International and Human Rights Watch reveal the state of human rights in the respective annual report of 2017 is carried out. The aim is to scrutinize how the Human Rights NGOs interpretation, prioritization and justification of human rights affect the validity of human rights. The validity of human rights in turn, argues the thesis, presupposes that we must assess whether these strategies are reasonable. The thesis finds that human rights are understood as universal claims for the respect and protection of the underpinning values of human rights: dignity, freedom and equality. Human rights, interpreted in this sense, must have an abiding effect and protect human rights, but also to hold human rights violations accountable through means of justice. Accordingly, justice has a double meaning for the purpose of human rights in the sense that it firstly set out conditions for when human rights are protected and secondly, make this task possible. / I ljuset av framväxten av icke-statliga människorättsorganisationer och deras betydande inflytande på de mänskliga rättigheterna, syftar denna uppsats till att studera deras förståelse och tolkning av dessa rättigheter. Med hjälp av ett teoretiskt ramverk bestående av teorier om rättfärdigande av mänskliga rättigheter av Rainer Forst, Martha Nussbaum och Michael Ignatieff, genomförs en kritisk analys av hur Amnesty International och Human Rights Watch årliga rapporter om de mänskliga rättigheternas status ser ut. Syftet med denna analys är att kritisk granska hur organisationernas tolkning, prioritering och rättfärdigande av mänskliga rättigheter påverkar rättigheternas validitet. Validiteten i sin tur, förutsätter att en kritisk analys av dessa strategier förhåller sig till huruvida dessa är förnuftiga och godtagbara. Uppsatsen kommer fram till att mänskliga rättigheter förstås som universella anspråk vars syfte är att respektera och skydda de underliggande normerna av mänsklig värdighet, frihet och jämlikhet. Mänskliga rättigheter måste således ha en varaktig effekt för att skydda människor, men även för att kunna ställa brott mot mänskliga rättigheter inför rättvisa. Följaktligen har rättvisa mer än ett syfte, nämligen att först staka ut de förutsättningar som krävs för att respektera och skydda mänskliga rättigheter, och för det andra att göra detta möjligt.

The idea of writing this essay begun as an attempt to enter into the current discussion about the theory and ethics of sustainability. The essay aims to compare the meaning of sustainability with two ethical theories that are currently used in developmental and environmental issues, namely the theories of Martha Nussbaum and Peter Singer, and see how coherent these theories are with the concept of sustainability. In order to achieve the essays aims, the study will have to discuss first issues regarding the ‘meaning of sustainability’ and discuss the challenges in its conceptualisation to finally outline a reasonable framework meaning for sustainability. The paper contributes in this way in forming consistency between what the conceptualisation of sustainability represents and how ethical systems could be more coherent with these conceptualisation efforts. This essay aims to answer how deontological and utilitarian perspectives provide guidance regarding sustainability and if these perspectives are coherent with sustainability as a concept. The essay understands coherence as ideas or structures that are logically compatible and that logically support each other. This study concludes that there is a possibility to delineate a coherent meaning for sustainability as a two-level meaning structure; one formal meaning where we found the principle of sustainability and without which, we would not be talking about sustainability and a second level, called the substantive meaning, where four main ethical relations arise, and where obligations and responsibilities appear. The study also concludes that there are certainly fundamental moral ideals and moral ideas embedded in sustainability that have the potential to be agreed upon in a global consensus. The formal meaning of continuance (sustainability moral ideal) gives in turn some fundamental moral ideas (normative relations) at a second level of definition. Additionally, the study shows that it is not self-evident which ethical model is more or less coherent with sustainability but the results indicate that a strong, coherent and egalitarian idea about the value of life, whether as flourished and functional as opportunities and interests, on which many of today's ethical systems are based on, can help an ethical system to be more coherent with the meaning of sustainability.

Denna studie syftar till att undersöka vad lycka är och betyder för barn, enligt hypotesen att lyckan tenderar vara en central del i livet, där barns föreställningar kan tänkas ligga närmre psykologernas uppfattningar om lycka än filosofernas, då dessa de senares uppfattningar är mer komplicerade och mångdimensionella. Ansatsen är att jämföra barns uttalanden med forskningsrön kring lycka. Studien har sin utgångspunkt i ett filosofiskt frågeställande förhållningssätt, med den positiva psykologin som ram. Undersökningen presenteras i form av en deskriptiv studie av 121 barns reflektioner kring lycka. Den är huvudsakligen disponerad kring tre centrala delar: Vad lycka är, vilka förutsättningarna är för att bli och vara lycklig samt vad som medverkar till individens lycka. Studiens resultat visar till stor del på ett bekräftande av tidigare forskning. Barnens tankar om lycka är tätt sammanhängande med livsbejakande positiva känslor. Resultaten visar på vikten av det oumbärliga i nära relationer samt individens behov av aktivitet. Ytterligare visar resultaten på att människans inre upplevelser samt den egna inställningen inverkar på individens upplevelse kring lycka mer än vad påverkan från de omgivande yttre omständigheterna gör. Barnen uttrycker också i motsvarighet till flertalet vetenskapliga studiers utfall, att lyckans betydelse är så högt värderad att den i övervägande antal fall ses vara skäl till att leva. I studien redovisas också relativt nya resultat inom neurobiologisk forskning samt inom den positiva psykologins fält avseende lycka. Dessa visar på den tämligen entydiga slutsatsen att den mänskliga lyckonivån skapas och är påverkbar genom individens egna ageranden samt inre påverkan av de mentala processerna, hela livet. Studiens resultat visar att barnens uppfattningar inte befinner sig nära psykologernas resonemang, vilket inledningsvis var studiens antagande, utan snarare överensstämmer dessa med filosofernas tankegångar.

Den här uppsatsen syftar till att undersöka hur den webbaserade ungdomsserien Skam kan fungera som undervisningsmaterial i religionskunskap på gymnasienivå. Därför ämnar vi genom uppsatsens diskursanalytiska teori och metod att analysera om och hur förenklade föreställningar om muslimer reproduceras eller dekonstrueras i Skam. Vårt resultat visar att Skam oftast dekonstruerar förenklade föreställningar om muslimer samt att seriens framställning av muslimer på flera vis överensstämmer med hur muslimer lever i Europa. Därmed menar vi att serien utgör potential som material inom ramen för religionsundervisning i svensk skola. I den ämnesdidaktiska reflektionen beskriver vi hur serien kan anknytas till läroplanens övergripande mål samt religionsämnets syfte och det centrala innehållet på gymnasienivå. Vi finner alltså underlag i Skam för att diskutera spänningen mellan förenklade föreställningar samt komplexiteten i hur det kan vara att leva som muslim i ett samtida mångkulturellt land som Sverige eller Norge.

Title of this master thesis is “But what are you doing? Working with young people in difficult life situations focusing on the life stories.” Through practical knowledge theory, I will try to find ways to depict knowledge that cannot be fully explained in models or methods. I want to highlight what my career is about. I'm not a social worker, I'm not a therapist, a bit of an behaviourist, but without an exam. I do this by showing how I work with the individual's life stories, helping young people in vulnerable life situations to gain an understanding of their skills, abilities and interests. I have a narrative starting point in my work. By this I mean that through my conversations with young adults and their networks, are interested in how people use and relate to their life stories. I have also given some examples of how I use fictional stories like as a mask, to help the individual reflect on their own life situation. Through conversations with young adults and professional partners I have tried to show how I work for the individual to own his own process. / Genom praktisk kunskapsteori försöker jag finna vägar att gestalta den kunskap som inte fullständigt kan förklaras i modeller eller metoder. Jag vill belysa vad min yrkesroll går ut på. Jag är inte socionom, jag är inte terapeut, lite beteendevetare, men utan examen. Jag gör detta genom att visa hur jag arbetar med individens livsberättelser, hjälper unga i utsatta livssituationer att få syn på sina färdigheter, förmågor och intressen. Jag har i mitt arbete en narrativ utgångspunkt. Med det menar jag att genom mina samtal med unga och deras nätverk är intresserad av hur människor använder och förhåller sig till sina livsberättelser. Jag har också givit några exempel på hur jag använder fiktiva berättelser som mask, för att hjälpa individen att reflektera kring den egna livssituationen. Genom samtal med unga vuxna och professionella samverkansparter har jag försökt visa hur jag arbetar för att individen ska äga sin egen process.

Den här vetenskapliga essän har som syfte att undersöka fenomenet medarbetarundersökningar. Startpunkt tas i en egenupplevd erfarenhet från ett mötesrum på en förlossningsavdelning och skildras utifrån mitt förstapersonsperspektiv som utomstående konsult. Situationen berättar om relationella konflikter och organisatoriska problem på sjukhuset, en olustig atmosfär i mötesrummet, samt min upplevelse av att vara förställd och malplacerad såväl som mitt agerande. Essän prövar att belysa denna situation med hjälp av Martin Heideggers tankevärld och då specifikt områdena tal och stämning. Ett fenomenologiskt förhållningssätt till situationen intas, där essän genom Heideggers begrepp söker fånga den praktiska kunskap som låg till grund för att den blev som den blev. / This scientific essay aims at investigating the phenomenon of employee surveys. The starting point is a personally experienced event from a meeting room in a maternity ward, depicted from my first˗person perspective as an external consultant. The event tells about relational conflicts and organizational problems at the hospital, an uneasy mood in the meeting room, and my feelings of falsity and being inept as well as my actions. The essay tries to illuminate this event with help from the ideas and reasoning of Martin Heidegger, and specifically his discussions in the areas of talk and mood. A phenomenological approach to the event is taken, where the essay through Heidegger's concepts seeks to capture the practical knowledge that formed the basis for the event turning out as it did.

Denna essä avser att reflektera det mellanmänskliga mötet som förutsättning för att skapa ett rum för lärande i ett organisatoriskt sammanhang. Essän utgår från ett dilemma där jag låter mötet mellan mig som pedagogisk processledare och deltagare bilda utgångspunkt för en reflektion om betingelser som avgör hur ett läranderum blir till. Jag ser min essä som ett komplement till andra studier om lärande i organisationer, studier som har sin hemhörighet i pedagogisk, psykologisk, sociologisk och i viss mån ekonomisk teoribildning. Metoden för denna essä är fenomenologisk i det att jag låter dilemmat som berättelse få träda fram på sina egna premisser. Jag låter dilemmat möta ett antal teorier om praktisk kunskap med hjälp av i första hand Aristoteles, om mötet mellan ett Jag och ett Du med hjälp av Martin Buber, mötet med den andres annanhet som en förpliktelse med hjälp av Emanuel Lévinas samt som avslutning hur frågan om mötet med den andre relaterar till kunnande-i-handling, reflektion-i-handling och att ha en skicklighet att bemästra en situation. Essän avser inte att förklara med pedagogiska eller didaktiska termer utan rör sig i ett existentiellt och filosofiskt landskap. Jag avslutar med några egna prövande slutsatser om vad som är premisser för att ett läranderum ska uppstå. Det handlar om ett genuint möte mellan ett Jag och ett Du och med varandras annanheter, vilket innebär att den praktiska kunskap som utövas inte kan ses som bara individbaserad. Den praktiska kunskapen formas i det gemensamma skeendet genom de möten som äger rum.