This essay sheds light on three Pentecostal theologians – Frank D. Macchia, Darío López Rodríguez and Opoku Onyinah by analysing one of their theological publications each. The goal of the essay is to find out how their view of Jesus, Christology, compares to the Fivefold gospel of the Classical Pentecostal Movement, namely: 1) Jesus as Saviour, 2) Jesus as Sanctifier, 3) Jesus as Spirit Baptizer, 4) Jesus as Healer and 5) Jesus as Coming King. By a comparative textual analysis of the works of the three theologians, this essay also examines the three theologians’ Christologies as they relate to another, searching for both similarities and differences.  Another aspect of the essay is to answer whether the differences in Christologies is a result of the theologians’ cultural backgrounds. With Macchia based in the USA, López Rodríguez in Peru and Onyinah in Ghana they represent vastly different kinds of the global Pentecostal Movement, and whether that fact leads to a contextualization of their Christologies is the matter at hand of the second research question. By also looking at surrounding contextual theologies; the doctrine of Spirit Baptism developed in Classical Pentecostalism in USA, Liberation Theology in Latin America and Spiritual Warfare in Africa, this essay examines how each of these theological frameworks relates to the Pentecostal theologian based in that region. The answer to each of these questions in the conclusion of the essay is two-fold as well. Firstly, the analysis finds that all three theologians closely relate to at least three of the five doctrines; Saviour, Spirit Baptizer and Healer, with the caveat that speaking in tongues is not as present. For the other two, the differences are greater towards Classical Pentecostalism. Secondly, the essay concludes that the theologians are influenced by their contextual background in terms of how they present their Christologies. / Uppsatsen analyserar kristologin hos tre pentekostala teologer – Frank D. Macchia, Darío López Rodríguez och Opoku Onyinah – genom att undersöka en teologisk publikation från vardera författare. Syftet är att jämföra deras nutida kristologi med hur den framkom i den klassiska pingströrelsens femfaldiga evangelium; 1) Jesus som frälsare, 2) Jesus som helgelsebringare, 3) Jesus som andedöpare, 4) Jesus som helare och 5) Jesus som kommande kung av Guds rike. Med hjälp av en komparativ innehållslig idéanalys analyseras verken av de tre teologerna, för att se hur deras kristologier relaterar både till varandra och de femfaldiga evangeliet. Ytterligare en aspekt av uppsatsen är att besvara frågan om skillnaderna i deras kristologier beror på författarens kulturella bakgrund eller kontext. Macchia från USA, López Rodríguez från Peru och Onyinah från Ghana representerar vitt skilda delar av den globala pentekostala rörelsen, och om det innebär att en kontextualiserad kristologi framkommer i deras verk är föremål för diskussionen i uppsatsen. Där relateras även författarnas kristologier till omgivande teologiska ramverk i deras respektive världsdelar som exempelvis latinamerikansk befrielseteologi eller betoning av andlig krigföring i Afrika. Resultatet av forskningen i uppsatsen blir därmed tvådelat. För det första relaterar de tre teologerna i stor grad till tre av de fem doktrinerna i det femfaldiga evangeliet; om Jesus som frälsare, andedöpare och helare, med undantaget att tungotalet inte har en lika framträdande plats som hos den klassika pentekostalismen. För det andra dras slutsatsen att samtliga författare är influerade av sin kontextuella bakgrund vid författandet av sina teologiska verk och hur de presenterar sina respektive kristologier.

This is a qualitative interview study that looks into teacher’s conceptualization of existential questions and their experiences with working with such questions in religious studies at upper secondary school. Previous research indicates that existential questions are often left behind in religious studies and that teachers feel unsecure when working with such questions in the classroom. Also, the term “existential questions” is not easily defined regarding meaning and scope and can therefore be understood in a variety of different ways. The purpose of this study has therefore been to investigate upper-secondary school teachers’ conception of what an existential question could be, what their experiences are with working with them in their teaching, and what they consider to be ideal when teaching about existential questions. Seven upper-secondary school teachers, currently teaching religious studies in the regions of Jönköping and Västra Götaland, have been interviewed from an inductive and explorative approach. The results of the study indicate that teacher’s conceptualization of existential questions differ significantly, and that teachers also have vastly different experiences regarding their student’s desire and capacity for conducting conversations about existential questions. The result also indicates that there exists a number of explanations as to why upper-secondary school teachers find it problematic to work with existential questions in their teaching. These include, among others, a lack of time, a polarized conversational climate in society, where questions without simple answers are avoided, ideological oppositions in the classroom and a lacking amount of background knowledge among students. What teachers seem to long for the most in their teaching of existential questions is a greater amount of time, cross-disciplinary cooperation and authentical encounters that could make even the big questions in life feel more relatable and less estranged by students. / Detta arbete grundar sig i en kvalitativ intervjustudie som genomförts för att undersöka lärares förståelse och erfarenheter av existentiella frågor inom religionskunskapsundervisningen. Tidigare forskning indikerar att existentiella frågor ofta bortprioriteras i undervisningen och att lärare känner sig osäkra inför att arbeta med sådana frågor i klassrummet. Begreppet ”existentiella frågor” är inte heller helt enkelt att definiera, varken gällande mening eller omfattning och kan därför förstås på olika sätt. Syftet med denna studie har därför varit att undersöka gymnasielärares förståelse av vad existentiella frågor kan vara, vad de har för erfarenheter av att arbeta med dem i sin undervisning, samt hur deras idealbild för undervisningen kring existentiella frågor ser ut. Sju gymnasielärare som idag undervisar i religionskunskap i Jönköpings- och Västra Götalandsregionen har intervjuats utifrån en induktiv, utforskande och explorativ ansats. Studiens resultat indikerar att lärares förståelse av vad existentiella frågor är, skiljer sig markant åt och att lärare även har vitt skilda upplevelser av sina elevers vilja och kapacitet för att föra samtal kring existentiella frågor. Resultatet indikerar även att förekommer ett flertal förklaringar till varför gymnasielärare finner det problematiskt att arbeta med existentiella frågor i undervisningen. Dessa inkluderar bland andra tidsbrist, ett alltmer polariserat samtalsklimat där frågor utan givna svar inte ryms, ideologiska motsättningar i klassrummet och en bristande förkunskapsnivå hos elever. Det lärarna främst tycks önska i undervisningen kring existentiella frågor är mer tid, ämnesöverskridande samarbeten och autentiska möten som kan göra även de stora frågorna mer relaterbara och mindre främmande för eleverna.

Uppsatsen studerar den engelska reformationen, dess huvudsakliga syfte är att visa hur forskningsområdet politisk teologi kan hjälpa elever i religion 2 eller högre på gymnasietatt inse hur historiska skeenden är användbara inom religiösa studier. Frågeställningarna och avgränsningarna ramar in projektet och binder det till Tudor-eran. Metoden som använts är en litteraturstudie. Resultatet blev ett exempel på hur Nordirlands respektive de brittiska öarnas nuvarande politiska situationer kan kopplas till Henry VIIIs skilsmässa och hur politik och religion kombinerades under Tudor-eran för att ge upphov till den anglikanska kyrkan.

This paper is an attempt to construct the conceptual context of one of Walter Benjamin’s central notions - the ”dialectical image”. Its aim is to actualize it for a philosophy dedicated to a concept of knowledge that corresponds and gives justice to the concrete and unique in experience (Erfahrung). Having as a point of departure Benjamin’s reading of Surrealism, mainly Louis Aragon and André Breton, this paper argues that Benjamin’s definition of the surrealist ”image” is to be conceived as a reference for his own concept of the dialectical image. In order to explicate this concept one has to conceive of what Benjamin finds as a direction in the surrealists’ image towards the sphere of praxis. Reading Benjamin’s sublation (Aufhebung) of the surrealist experience, praxis becomes a crucial methodological notion through which the question of the material and technological conditions of man correspond directly to the time-space complex of the knowledge of contemporary (synchronistisch) now-time (Jetztzeit) as actuality. Praxis is for Benjamin the true object of experience but also its just method in terms of construction. The ”construction” as a dialectical sublation of surrealist experience engenders a thematization of the historical dialectics not just in terms of then/now, but also of dream/awakening. In order to explain the philosophical significance for Benjamin of the notion of the dialectical image this paper will examine the correspondence between Benjamin and the thinking of early Marx. In this correspondence the construction of praxis becomes crucial in establishing the transcendental relation between man and his true property as a unique but universal being. The marxian term of appropriation (aneignen) becomes the very praxis in which man finds himself in an image-space (Bildraum), a space which, according to Benjamin, the Surrealists were the first to illuminate (erleuchten). For Benjamin this image-space is a space in time conceived both as a collective body and as a unique being that through and by revolutionary actions can be entered and inhabited and whose form is inseparable from its content. Their convergence is crucial for the definition of Benjamin’s ”image”. In that sense the notion of uniqueness becomes the criterion for how a proper historical articulation is to be understood, that is not as a realization of how the past really was, but as an appropriation in remembrance (mémoire involontaire) of a forgotten image, hidden in the world of things (Dingwelt). The dialectical image then becomes a question of historical reading, not of the past, but of the now in and of the past.

Denna undersökning belyser hur elever med utländsk bakgrund framställs i medlemstidningen Skolvärlden under 1969-1979 samt vad det kan innebära för det skolpolitiska idealet ”En skola för alla”. För att belysa detta undersöks vilka diskurser som kan urskiljas i framställningen samt hur andrafiering och stigmatisering tar sig i uttryck kring diskurserna. För att möjliggöra detta användes Norman Fairclough kritisk diskursanalys som tillvägagångsätt samt Stuart Hall tolkning av stereotyper och Erving Goffman definition av stigmatisering som tolkningsramar i analysen av källmaterialet. Resultaten av analysen omfattas av tre identifierade diskurser. Dessa är: ”Ett offer och en dyr belastning”, ”Socialt isolerade och sociala problem” och ”En odefinierad svenskhet, det nya pluralistiska & jämlikhet”. Diskurserna och resultaten visar att invandrare och elever med utländsk bakgrund stigmatiseras och andrafieras. Något som kan leda till att målgruppen kan känna sig utstött och diskriminerad. Diskurserna visar också att framställningen av invandare kan skapa fördomar som således ger förutsättning för rasism och att etniska grupper marginaliseras. Undersökningen visar att kategorisering av individer och skapandet av dikotomier har negativa följder som hindrar och begränsar för ett tillstånd av verklig integration mellan grupper. I uppsatsen fanns ett önskemål att belysa fackförbundets förhållningssätt och ståndpunkt om elever med utländsk bakgrund. Trots att Skolvärlden lyfte fram det pluralistiska förhållningssättet i sina artiklar och poängterade att dåvarande samhälle behöver förhålla sig till detta, visade diskurserna att det råder en nationell samhörighetskänsla i texterna som exkluderar vissa folkgrupper. Något som också motsäger det skolpolitiska idealet.

Muslim women’s rights, and gender equality in the Muslim world, are commonly discussed subjects within the academic world. Feminism, as a term, is often connected to this topic of discussion. This thesis aims to analyze two different perspectives concerning how these rights should be achieved: Islamic feminism, using internal resources, and Muslim feminism, using external resources. Islamic feminism, as a strategy, proposes that by interpreting the Quran, the ultimate revelation of God, Islam could provide the central and egalitarian meaning of the Quran. There is disagreement within the academic community whether Islamic feminism would enable these rights. Muslim feminism, as a counterpoint to Islamic feminism, proposes that the state must become secularized. Rendering Islam and the state as separate entities.    This thesis will utilize the theoretical perspective on Islam and feminism from five feministic academics. They all have different backgrounds, standpoints, and approaches towards the development of Muslim women’s rights, as well as what strategies they suggest to improve them. These strategies encounter different kinds of difficulties. The Islamic feminism, which uses the Quran, runs the risk of being too heavily associated with already established interpretations of the Quran. It may be seen as intertwined with existing fundamentalist views. On the opposite side of the spectrum, Muslim feminism may create a divide between Islam and women’s rights. This thesis aims to present the potential of different theoretical perspectives on Islam and feminism as well as the limitations on suggested strategies for improvement of Muslim women’s rights.

Today, several interreligious organisations are publishing joint statements of obvious moral character. These may regard such things as environmental issues, peacebuilding, or freedom of thought. This raises the question of how such statements are to be justified and what role different theological and religious traditions play in justifying joint values. This study seeks to understand and critically examine these questions.  The theoretical foundation is derived from Marianne Moyaert's development of Paul Ricœur's critique of joint interreligious ethics. From this, three main areas are analysed in four interreligious documents. First, what space is given to individual traditions as a source of moral knowledge? Second, to what degree is an ethic of consensus or compromise expressed? Third, how are pluralism, particularism, and radical pluralism expressed?  The study suggests three conclusions for justifying interreligious statements. First, joint published documents should include both theological resources from different traditions and an explicit invitation to dialogue. Second, a dialogue that seeks common values but accepts tension, seen as a critical instance, should be appreciated. Third, interreligious dialogue and its statements could be understood as a way of, with the help of different faith traditions, examining their own and other instances' values.

Denna essä ämnar fördjupa förståelsen av yogalärarens profession genom att undersöka dess vardagliga praktik i ljuset av filosofiska och historiska grunder. I synnerhet undersöks villkoren för dagens moderna yoga i en narcissistisk kultur och hur den moderna yogaläraren kan förhålla sig till dessa villkor utifrån en filosofisk förståelse om yoga som självtranscendens. Modern yoga har blivit ett exempel på sakraliserad självdisciplin och möjligen en form av ritualiserad narcissism. En narcissistisk kultur som sådan med den upanishadiska självtranscendensens språkbruk, tillsammans med en kommersiell nyandlighet uppmanar oss att perfektionistiskt söka uppnå känslan: jag är gudomlig. Essän undersöker dock potentiella vägar och praktiska kunskaper hos yogaläraren som inte leder undervisningen i en narcissistisk riktning utan snarare söker vända blicken mot en värld vi gemensamt delar offentligt med andra människor. / This essay aims to deepen the understanding of the yoga teacher's profession by examining its everyday practice from philosophical and historical foundations. In particular, the conditions of today's modern yoga in a narcissistic culture are examined, and how the modern yoga teacher can relate to these conditions of yoga from the perspective of self-transcendence. Modern yoga has become an example of sacralized self-discipline and possibly a form of ritualized narcissism. A narcissistic culture as such with the language of Upanishadic self-transcendence, together with commercial spirituality, urges us to achieve the feeling: I am divine. However, the essay explores potential paths and practical knowledge of the yoga teacher who does not want to lead the teaching in a narcissistic direction but instead seeks a common world publicly shared with other people.

Denna essä undersöker fenomenet trötthet som det framträder i psykoterapeutens yrkesutövning och tar stöd i filosofen Emmanuel Levinas tankar om trötthetens ögonblick som uppkomsten av ett varande i varat, och författaren Peter Handkes utforskande av en trötthet som öppnar sig mot världen. Kampen mot tröttheten, som den tidige Levinas beskriver, innebär gestaltandet av en existentiell fördömelse medan att släppa taget och bejaka tröttheten (Handke) utgör en möjlighet att möta världen utan själviska avsikter. I ljuset av psykoterapeutens uppiggningstekniker och ett samhälle som starkt betonar ett energiskt görande framträder tröttheten i vissa lägen som en etisk praktik som kan relateras till den sene Levinas tankar om den Andre som oändlighet. / This essay examines the phenomenon of fatigue as it appears in the psychotherapist's professional practice and is supported by philosopher Emmanuel Levinas' thoughts on the moment of fatigue as the emergence of a being in being, and the writer Peter Handke's exploration of a fatigue that opens up to the world. The struggle against fatigue, as the early Levinas describes, is an embodiment of an existential condemnation, while letting go and affirming fatigue (Handke) constitutes an opportunity to face the world without selfish intentions. In the light of the psychotherapist's invigorating techniques and a society that strongly emphasizes an energetic doing, fatigue emerges in some situations as an ethical practice that can be related to the late Levinas' thoughts on the Other as infinity.

The following study is a qualitative interview that studies the student as a resource during the swedish religious education lessons. The essay foucuses on the students feelings of stress and anxiety when their teacher in religious studies inquire them to share their religious experiences for their classmates. Which religion is more stressful to represent for the student? The aim of the study is also to examine the students suggestions on how the teacher in religious education studies can create a safe enviroment in the classroom. In order to answer the purpose of the study, a qualitative method was used. The material that was used to answer the purpose was through seven junior high students whom I got to interview. The result shows that junior high students find it more difficult to share their religious experiences if they have an islamic faith in comparison to christianity and buddhism. The students suggestions on how the teacher could create a safe classroom was among lived religion, the importance of receiving the question and the teachers responsibility to create a safe classroom. The results showed that the pupils suggestions were consistent with previous research. My intention with the following essay is to assist current and future religion teachers in order to manage the student as a resource in a safe way, but also to feel safer in the classroom.