At times creative writing has been employed by Tanzanians in order to demonstrate the progress of African peoples and to reflect the changes, or lack of them, in this society. Popular songs are another continually vibrant medium of intellectual exchange which appeals to various sectors of the Tanzanian populace. Such oral and written works, directed as they are to local and intra-national audiences, are most often created in the Swahili language. The relatively young age of Tanzania’s population, with nearly 65 percent of the population under 25 years of age has brought about a situation in which this young and dynamic population is increasingly seeing their voice and interests represented in literary and aural/oral works. What are the themes and strategies utilized by such songwriters and literary artists and what are their trajectories of dissemination, consumption and activation within Tanzanian social contexts?

Tanken med denna uppsats är att försöka få en inblick i vilka funktioner musiken fyller i TV-dramat. Det finns en del studier att tillgå om filmmusik men ytterst lite om just musik inom TV-serier. Mitt syfte är således att undersöka vad för slags musik som används i TV-dramer, i vilka sammanhang den förekommer och dess relation i förhållande till det som utspelar sig i bild. Utöver det tar jag delvis upp diskussioner om huruvida vi ska uppfatta filmmusik medvetet eller inte. I och med det har viss vikt lagts vid att studera eventuella skillnader i upplevelsen och användandet av instrumentalmusik och populärmusik.   Till mitt arbete har jag använt mig av tidigare forskning kring filmmusik och gjort en jämförande analys av polisserierna Miami Vice och Life on Mars. Åtta avsnitt ur varje serie har studerats och därefter har ett representativt avsnitt från respektive TV-drama valts ut för en fördjupad analys. Min uppfattning utifrån studien är att instrumentalmusik och populärmusik i de flesta fall används i liknande sammanhang. Dessa kan exempelvis vara att ge en känsla av atmosfär, understryka en karaktärs känslor, ge tittaren information som inte kan utläsas utifrån enbart bilderna och bidra med kontinuitet. Populärmusik kan i somliga fall vara ett bra alternativ till instrumentalmusik för att vi ska hålla kvar vårt fokus på bilderna. Men populärmusikens främsta funktion i de undersökta serierna är som tidsmarkör för den period handlingen utspelar sig i.

<p> </p><p>Tanken med denna uppsats är att försöka få en inblick i vilka funktioner musiken fyller i TV-dramat. Det finns en del studier att tillgå om filmmusik men ytterst lite om just musik inom TV-serier. Mitt syfte är således att undersöka vad för slags musik som används i TV-dramer, i vilka sammanhang den förekommer och dess relation i förhållande till det som utspelar sig i bild. Utöver det tar jag delvis upp diskussioner om huruvida vi ska uppfatta filmmusik medvetet eller inte. I och med det har viss vikt lagts vid att studera eventuella skillnader i upplevelsen och användandet av instrumentalmusik och populärmusik.</p><p> </p><p>Till mitt arbete har jag använt mig av tidigare forskning kring filmmusik och gjort en jämförande analys av polisserierna <em>Miami Vice</em> och <em>Life on Mars</em>. Åtta avsnitt ur varje serie har studerats och därefter har ett representativt avsnitt från respektive TV-drama valts ut för en fördjupad analys. Min uppfattning utifrån studien är att instrumentalmusik och populärmusik i de flesta fall används i liknande sammanhang. Dessa kan exempelvis vara att ge en känsla av atmosfär, understryka en karaktärs känslor, ge tittaren information som inte kan utläsas utifrån enbart bilderna och bidra med kontinuitet. Populärmusik kan i somliga fall vara ett bra alternativ till instrumentalmusik för att vi ska hålla kvar vårt fokus på bilderna. Men populärmusikens främsta funktion i de undersökta serierna är som tidsmarkör för den period handlingen utspelar sig i.</p><p> </p>

Nyimbo, kama tanzu ya fasihi yeyote ile zina majukumu mbalimbali ambayo hutekeleza katika jamii. Lengo kuu la fasihi ni lile la kuielimisha na hata kuiburudisha jamii. Ndivyo ilivyo katika nyimbo kwa sababu kupitia kwazo wanajamii huburudika na kuelimishwa. Ni kwa sababu hiyo ndipo makala hii inalenga kuangalia nafasi ya nyimbo zinazopendwa katika fasihi ya Kiswahili. Huu ni utanzu ambao huwafikia watu wengi katika jamii. Kutokana na kutumia lugha ya Kiswahili, utanzu huu unaweza kueleweka na Wakenya wengi. Nchini Kenya, vyombo vya habari vimeipa fasihi hii nafasi kubwa sana na hivyo basi kuipanua hadhira yake. Hii ni kutokana na sababu kuwa fasihi hii inathaminiwa sana na wengi na ipewe nafasi kubwa katika vyombo vya habari hasa katika redio kwa muda mrefu. Ni kutokana na sababu hii ndipo tunajaribu kuonyesha nafasi yake katika fasihi ya Kiswahili.

Minnet av minoritetspolitiken i Sverige under 1800-talet och en stor del av 1900-talet harpåverkat den tornedalska identiteten och lämnat efter sig en känsla av utanförskap ochtudelning hos befolkningen. Populärkulturen spelar en betydande roll i att förmedla minnenoch skildra den representerade gruppens identitet och i att påverka identitetsskapandet hosåskådaren. Detta sker i representationens gestaltning samt omfattning, och filmenPopulärmusik från Vittula (Reza Bagher, 2004) är en av få spelfilmer som utspelar sig iTornedalen. Den här studien undersöker representationen av befolkning, miljö och språk iTornedalen samt relationen mellan nationell och regional identitet i filmen och på vilka sättintern orientalism och postkolonialism framträder i materialet. Filmens bildspråk och handlinganalyseras utifrån kritisk diskursanalys, semiotisk bildanalys, filmpoetisk analys samt KristinaBoréus analysfrågor som formats efter denna studies syfte och frågeställningar. Utifrån teorierkring representation, stereotyper och normer, identitet och minne, postkolonialism, internorientalism samt konceptet sårbarhet studeras gestaltningen av identitet i filmen och hur ettkulturellt minne skapas och förmedlas. Analysen visar att filmens narrativ, stil, framställning av karaktärer, val av inspelningsplatsoch språkbruk bidrar till att förmedla en splittring i identiteten hos den tornedalskabefolkningen som kommit till av tvåspråkigheten, känslan av att vara både finsk och svenskoch en paradoxal inställning till den egna kulturen. Gestaltningen av utanförskap, skam ochtraumatiska sårbara minnen i filmen blir en tydlig identitetsskapande effekt. En mobiliseringav konceptet sårbarhet bidrar till identifikation med karaktärerna och därmed Tornedalenskollektiva minne och identitet. De tema som filmen berör, som exempelvis identitetsförlust,utanförskap, diskriminering, exploatering och våld, bidrar till en stärkt individuell ochkollektiv identitet och som genom att delas i filmen blir ett kulturellt minne som förmedlas tillgruppen som representeras, samt till övriga grupper.

When a new type of jazz, later often referred to as free jazz, entered the Swedish jazz scene at the time when the 1950s became the 1960s, an intense debate occurred within the Swedish jazz community. A debate between those in favor of the new style, its expressions and the direction in which jazz was moving towards in general, versus those who disliked this new development, thought that it was too extreme and was not in line with the traditions of jazz. This essay will bring this debate to light and analyze different aspects of it, with a similar controversy in mind which took place at the time of the arrival of bebop, approximately fifteen years earlier. The primary aim is to integrate free jazz into the Swedish jazz narrative, something that has been neglected in earlier research. Through discourse analysis, contemporary thoughts and values are brought to the surface. In part to better understand how and why these different opinions came to be, but above all, if they were part of other contemporary discussions, strives and struggles within the Swedish jazz community. The findings point towards the fact that free jazz played an important role in both the contemporary Swedish jazz discourse and the development of jazz at large. Free jazz expanded the spectrum of expression within the genre and helped jazz in general to reach a status of high culture, a strive that had existed for a long time.

Uppsatsen utreder populärmusikens ställning i den svenska kulturpolitiken med fokus på musikarrangörer. Bakgrunden består delvis i grundandet av riksförbundet Svensk Live och deras publikationer "Vi fortsätter spela pop (men vi håller på att dö)" och "Maktens Musik" som menar att delar av populärmusiken inte kan överleva eller utvecklas utan stöd. Stödet menar man att populärmusiken oftare nekas än andra genrer med en längre historia av att organisera sig och beviljas statliga stöd. Bakgrunden redogör även för musikvetenskaplig forskning och diskussioner kring begreppet "populärmusik" samt en historisk överblick av modern svensk kulturpolitik med musikarrangörer i fokus och ett redogörande för dagsläget utifrån rapporter från Myndighet för Kulturanalys och Kulturrådet. Populärmusik definieras utifrån Svensk Lives definition att begreppet innefattar all musik som inte är jazz eller konst-, folk- och världsmusik. Undersökningen görs genom en närläsning av hur sökande populärmusik-arrangörer motiverar sin rätt till medel i bidragsansökningar från 2007 och 2017 till Musikverket, Kulturrådet och Stockholms Kulturförvaltning. 2007 och 2017 jämförs för att notera eventuella skillnader då det tidigare kulturpolitiska målet om att motverka kommersialismens negativa verkningar togs bort 2009 och bildandet av Svensk Live 2017. För att komplettera och skapa underlag för diskussion undersöks även ansökningar från genrer som tillhör konstmusiken och jazzen. Även genrefördelningen undersöks genom att ta fram statistik över fördelning och hur den förändrats under samma tidsperiod. Resultatet av undersökningen visar att genrefördelningen skiljer sig mellan institutionerna, samt att populärmusikens del generellt sett har ökat i takt med ett ökat söktryck men att den generellt sett fortfarande får mindre än en majoritet av övriga genrer. Undersökningen visar att argumentationen från populärmusiken har förändrats mellan 2007 och 2017 samt att den skiljer sig från övriga genrer genom att generellt sett motivera med fler utommusikaliska aspekter och värden samt ett större behov att hävda icke-kommersialism. 2017 riktar man även kritik mot bidragsgivarna och visar i flera exempel på inflytande från Svensk Lives publikationer och opinionsdrivning som bland annat menar att "s k pop ska ses som kultur". Utifrån resultatet görs en analys och diskussion grundad i Pierre Bourdieus teorier om fält samt kulturproduktionsfältet två värdepoler där den ekonomiska setts som negativ och kulturella positiv. Begreppen populär- och konstmusik diskuteras med fokus på dess historiska konnotationer betydelse för ansökningarna samt hur begreppen ställs på tvären när ett ökat söktryck tyder på att en del av populärmusiken inte längre är tillräckligt kommersiell för att överleva utan stöd. Paralleller dras till hur jazzen gick från populärmusikalisk genre till konstmusikalisk status när den tappade sin popularitet och hur samma utveckling just nu håller på att ske med delar av den undersökta populärmusiken.

The purpose of this essey is to investigate whether and if so how women's separatist music rooms can create an extended acting space for female musicians. To do this, I have conducted an interview study of organizers and former music participants at the organizations Popkollo and Femtastic. The analytical discussions is held with the theoretical approach of Judith Butler's "heterosexual matrix" and Cecilia Björck's interpretation of Michel Foucault's "The gender disciplinary gaze". The results show that the main reason to choose women's separatist music room has been a longing to ”take place” and to ”get to the be yourself". Furthermore, the results show that the room enabled a liberation from outsiders ideal images of the "mild" and "fragile" female musician, whereupon more expressive positions was made possible. The study also reveald a dilemma in a balance to be liberated, but at the same time adapt to popular music gender-coded ideals. Furthermore the results show that in this context it is sometimes perceived as disfavouring to be coded as both a female artist and a feminist. This is because of the tendency to be seen and treated as a homogenous group with a common political agenda. Finally, I note, however, that women's separatist music room at least can create possibilities for an extended acting space as the informants has expressed a development both personally and musically.

The aim of this paper is to analyze the didactic potential of Mikael Niemis novel Popularmusic from Vittula as it relates to working with the fundamental values of the Swedish schoolsystem from two perspectives. The first of these relates to how the novel portrays gender, witha particular focus on masculinity and how it interprets itself, femininity, and the world aroundit. The second of these perspectives relates to how it portrays the national minority grouptornedalingar and their situation in Sweden. This paper aims to illustrate not only how thesetwo perspectives are portrayed but motivate why they are useful in the work with fundamentalvalues. To answer these questions this paper utilizes the qualitative method of close reading in theanalysis of Niemis novel. The theoretical lense through which this is done includes researcherMalin Alkestrands definition of didactic potential as well as a repertoire of gender study andpostcolonial terminology, such as otherfication, masculinity and boyology. The study findsthat the didactic potential of Mikael Niemis text as it relates to gender lay in how it breakswith the traditional gender norms of rural masculinity. Another important factor is how thetext highlights the role of femininity and music in shaping the new male identity of thenovel’s protagonist, Matti. The study also finds that the didactic potential in Niemis portrayalof tornedalingar lay in its emphasizing of the political nature and origins of the historicotherfication of said ethnic minority.

At times creative writing has been employed by Tanzanians in order to demonstrate the progress of African peoples and to reflect the changes, or lack of them, in this society. Popular songs are another continually vibrant medium of intellectual exchange which appeals to various sectors of the Tanzanian populace. Such oral and written works, directed as they are to local and intra-national audiences, are most often created in the Swahili language. The relatively young age of Tanzania’s population, with nearly 65 percent of the population under 25 years of age has brought about a situation in which this young and dynamic population is increasingly seeing their voice and interests represented in literary and aural/oral works. What are the themes and strategies utilized by such songwriters and literary artists and what are their trajectories of dissemination, consumption and activation within Tanzanian social contexts?