Syftet med detta examensarbete är att bidra med kunskap om hur förskollärare och specialpedagoger beskriver lärmiljöns betydelse för att främja barns utveckling och lärande i en förskola för alla. Arbetet syftar vidare till att bidra med kunskap om hur specialpedagoger kan bidra med sin kompetens i att utforma lärmiljön för barns utveckling och lärande i undervisningen i förskolan. Fem specialpedagoger och fem förskollärare intervjuades i semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna transkriberades och analyserades utifrån Systemteori, Posthumanism och KASAM. Resultatet visade att tillgången till specialpedagogisk kompetens och utbildad specialpedagog på förskolan varierar och får betydelse för hur lärmiljön planeras i en förskola för alla. Beroende av hur nära specialpedagogen är verksamheten så fördelas ansvaret på att utforma lärmiljöer olika. Det är varje pedagogs intresse, förhållningssätt och engagemang som styr hur den fysiska, sociala och pedagogiska lärmiljön utformas i undervisningen i en förskola för alla. Specialpedagogerna beskriver att det är pedagogernas förhållningssätt, bemötande och engagemang som blir avgörande för lärmiljöerna. Dock utifrån hur rektorn skapar förutsättning för detta. Förskollärarna beskriver att de ser sig själva som ansvariga för utformningen av lärmiljöerna. Specialpedagoger och förskollärare i denna studie anser att utformningen av lärmiljön inomhus får betydelse för barns utveckling och lärande i en förskola för alla. De specialpedagogiska implikationerna vi sett är att ett medvetet förhållningssätt, bemötande och engagemang hos pedagogerna på förskolan är betydande för vad som finns i lärmiljöer och hur tillgängliga förskolans lärmiljöer blir i en förskola för alla. / The aim of this thesis is to contribute knowledge about how preschool teachers and special educators describe the importance of the learning environment to promote children's development and learning in a preschool for all. The work further aims to contribute knowledge about how the special educator can contribute with his competence in designing the learning environment for children's development and learning in teaching in preschool. Five special educators and five preschool teachers were interviewed in semi-structured interviews. Five special educators and five preschool teachers were interviewed in semi- structured interviews. The results showed that the availability of special educational competence and trained special educator in the preschool varies and becomes important for how the learning environment is planned in a preschool for all. Depending on how close the special educator is to the activity, the responsibility for designing learning environments is distributed differently. It is each educator's interest, attitude and commitment that governs how the physical, social and pedagogical learning environment is designed in the teaching in a preschool for all. The special educators describe that it is the educators, conscious attitude, attitude and commitment that are decisive for the learning environments. However, based on how the principal creates the conditions for this. The preschool teachers describe that they see themselves as responsible for the design of the learning environments. Special educators and preschool teachers in this study believe that the design of the indoor learning environment is important for children's development and learning in a preschool for all. The special educational implications we have seen are that a conscious attitude, attitude and commitment among the educators in the preschool is significant in learning environments and how accessible the preschool's learning environments will be in a preschool for everyone.

Kriget i Ukraina har nu pågått i mer än ett år och medfört stort lidande, framför allt för den ukrainska civilbefolkningen. Detta krig orsakar även omfattande skador på miljön och olika icke-mänskliga aktörer inom denna. Vilket övervakas och rapporteras av både ukrainska myndigheter och internationella forskare. Kriget är mycket välbevakat av internationell massmedia, vars rapporter gällande kriget och effekterna av det utgör det grundläggande materialet för denna kritiska diskursanalys. Syftet med denna analys var att identifiera vilka värden som diskuterades av media och om krigets miljöpåverkan inkluderades i denna diskussion. Vidare syftade en fördjupning inom analysen till att undersöka om det fanns kunskapsluckor i mediediskursen gällande krigets miljöpåverkans potentiella effekter på de värden som bedömdes som centrala i diskursen. Analysen genomfördes på ett material bestående av 10 texter som hämtats från Svenska Dagbladets ledarsida. Inom analysen identifierades 10 värden; Hälsa, Ekonomi, Kultur, Politik, Internationell handel, Miljö, Religion, Samhällsfunktioner, Mänskliga rättigheter och Krigsförbrytelser. Analysen gjordes utifrån ett teoretiskt ramverk baserat på politisk ekologi, posthumanism samt teorier kring diskurs respektive ecocide som begrepp. Detta pekade på att samtliga 10 värden diskuterades ur ett rent antropocentriskt och humanistiskt perspektiv. I den fördjupade analysen diskuteras det faktum att det förekommer kunskapsluckor i diskursen, och att potentiella miljörelaterade hot har identifierats som relevanta gällande diskursen för 7 av de 10 värdena. Hälsa, Mänskliga rättigheter, Ekonomi, Internationell handel, Politik, Miljö och Krigsförbrytelser. Hoten förekommer främst i form av omfattande kemiska föroreningar samt topografiska och hydrologiska störningar. Vidare diskuteras även möjligheterna för lagföring av krigsförbrytelser i form av grova miljöbrott via den juridiska definitionen av ecocide. / The war in Ukraine have now been waged for over a year and caused great suffering, especially for the civilian population. But it also causes great damage to the en-vironment and non-human actors within it. Which is being monitored and reported by both Ukrainian authorities and international researchers. The war is well covered by international media, whose reports regarding the war and its effects is the material for this Critical Discourse Analysis. The objective of this study was to identify what values were being discussed by the media, and if the environmental ef-fects were portrayed. The analysis further explored the more in-depth question regarding if the environmental effects of the war could pose a risk to the values that were deemed central within the media discourse. The analysis was conducted upon a material consisting of 10 texts, collected from the editorial pages of the newspaper Svenska Dagbladet. During the analysis 10 values were identified: Health, Econ-omy, Culture, Politics, International Trade, Environment, Religion, Community func-tions, Human rights, and War crimes. The analysis was conducted using a theoretical framework consisting of political ecology, posthumanism and theories regarding the terms discourse and ecocide. The analysis pointed to the fact that all 10 values were discussed from a purely anthropocentric and humanism-based perspective. Within the in-depth analysis the discussion states that there are knowledge gaps in the discourse, and that potential environmental threats can be identified as relevant to the discourse regarding 7 of the 10 values. Health, Human rights, Economy, International Trade, Politics, Environment, and War crimes. The threats mainly consist of extensive chemical pollution and topographic and hydrological disturbances. Furthermore, the discussion also includes the possibilities of prosecution of war crimes in the form of large scale environmental crime, through the juridic definition of ecocide.

Denna vetenskapliga essä utforskar begreppet animalitet som en aspekt av det levande som människan delar med andra djur. Essän tar sin utgångspunkt i en protest mot hur människan som djur begränsas inom yrkeslivet. Genom att belysa hur människans traditionella förhållande till andra djur bidragit till ett förnekande av den egna animaliteten, prövar essän en tanke om övertro på mänsklig förmåga och vilka konsekvenser den kan få för den yrkesutövande. Med stöd av posthumanistiska teorier och metoden diffraktion utvecklas begreppet animalitet, vars framträdande mening tolkas ”på andra sidan” om; liv, död, professionalitet, idéhistoria, hundar, djur-etik samt författarens egna gestaltningar och insikter av yrkesutövning inom handledning och utbildning. Avslutningsvis görs en kritisk analys av digitala utbildningars avsaknad av mänsklig kroppslighet. Essäns samlade undersökningar visar en etisk och animalistisk yrkesutövning som behövs för att kunna använda specifika kroppsliga förmågor i syfte att skapa förståelse och trygghet inom fenomenet utbildning. / This scientific essay explores the concept of animality as an aspect of the living that humans share with other animals. The essay takes its point of departure in a protest against how man as an animal is limited in professional life. By highlighting how man's traditional relationship with other animals contributed to a denial of his own animality, the essay tests a thought about over-reliance in human ability and what consequences it can have for the professional. With the support of posthumanist theories and the diffraction method, the concept of animality is developed, whose prominent meaning is interpreted "on the other side" of; life, death, professionalism, history of ideas, dogs, animal ethics as well as the author's own portrayals and insights of professional practice in supervision and education. In conclusion, a critical analysis is made of digital education's lack of human physicality. The essay's collected investigations show an ethical and animalistic professional practice that is needed to be able to use specific bodily abilities in order to create understanding and security within the phenomenon of education.

Människans relation till natur är problematisk och leder till en alltmer separerad tillvaro från natur och mekanisk syn på andra-än-människor. Studien befinner sig i fältet Design för framtiden i den antropocena tidsåldern och använder sig av design för att uppmärksamma människans relation till natur och sten genom Spekulativ och Posthumanist Design. Resultatet är en Provotype och utställning som belyser problematiken i människans relation till natur och sten genom att spekulera i ett framtidsscenario som tagits fram av forskare inom biologisk mångfald och relaterande forskningsområden. Genom explorativa metoder utforskas ämnet människa och natur. Teori som behandlar Posthumanist Design, Natureculture och Ontologi och människans relation till de mer-än-mänskliga leder studien i en utforskning om hur Spekulativ Design kan besvara frågeställningen om att uppmärksamma människans problematiska relation till natur. / The human relationship with nature is problematic and leads to an increasingly separated existence from nature and a mechanistic view of non-humans. The study is situated in the field of Design for the Future in the Anthropocene and utilizes design to raise awareness on the human relationship with nature and stone through Speculative and Posthumanist Design. The result is a Provtotype and exhibition highlighting the issues in the human relationship with nature and stone by speculating on a future scenario developed by researchers in biodiversity and related research areas. Through exploratory methods, the subject of human and nature is explored. Theory addressing Posthumanist Design, Natureculture, and Ontology, and the human relationship with the more-than-humans, guide the study in an exploration of how Speculative Design can address the question of raising awareness of the problematic human relationship with nature.

Denna empiriska studie syftar till att studera samhandlingar mellan barn och tillgängligt material i förskolans innemiljö. Förskolans pedagogiska verksamhet präglas av ett humanistiskt synsätt som förbigår eller underskattar det icke-mänskliga materialets aktiva roll i leken. Härav ser inte alltid verksam personal att leken formas i ett ömsesidigt samspel där material och barn påverkar varandra. Studien har utgått från ett posthumanistiskt perspektiv med inriktning mot agentisk realism där ett intra-aktivt analysverktyg har tillämpats för att analysera fram ett resultat. Ett posthumanistiskt perspektiv kan bidra till kunskap som inte kan nås av tidigare forskning som domineras av främst sociokulturellt perspektiv till följd av en alltför människocentrerad föreställning om samspel. Genom ett posthumanistiskt perspektiv kan denna studie bidra till att verksam personal inom förskola ska få fördjupad förståelse och kompetensutveckling om materialets roll och intra-aktioner för att skapa mening i leken. Studien har en kvalitativ ansats och empiri har samlats in via videoobservationer på en Reggio Emilia-inspirerad förskola. Studiens resultat och slutsats visar att icke-mänskligt material är betydelsefullt för att skapa mening i leken. Leken blir meningsfull genom att material har agens och är föränderligt i samhandlingar med barnen i en ömsesidig process.

Syftet med denna experimentella studie var att undersöka hur genuskodade och genusinkluderande rum kan påverka pojkars och flickors fria lek. Dockvrå och byggrum som är starkt genuskodade rum i förskolan omformades till genusinkluderande och barns lek i dessa rum observerades före- och efter miljöernas omvandling. Utifrån insamlade data upptäckte vi att barn leker könsstereotypt i genuskodade rum. Efter omformningen av miljöerna till genusinkluderande har vi märkt att det könstereotypa sättet att leka blev mindre frekvent och utökades med mindre könsbundna lekmönster. Slutsatsen som vi har kommit fram till med hjälp av tidigare forskning och posthumanistiska perspektivet som vår teoretiska utgångspunkt är att den traditionella genuskodade miljöutformningen i svenska förskolor påverkar barns identitetsskapande samt möjligheter till erfarenheter och lärande i en negativ könsstereotyp riktning och bör därför ersättas med annat mer genusinkluderande alternativ.

No description available.

According to Michael Sean Bolton, the posthuman Gothic involves a fear of internal monsters that won't destroy humanity apocalyptically, but will instead redefine what it means to be human overall. These internal monsters reflect societal anxieties about the "other" gaining power and overtaking the current groups in power. The posthuman Gothic shows psychological horrors and transformations. Traditionally this genre has been used to theorize postmodern media and literary work by focusing on cyborgs and transhumanist medical advancements. However, the internal and psychological nature of posthumanism is fascinating and can more clearly manifest in a different Gothic setting, 1800s American Gothic Fiction. This subgenre of the Gothic melds well with the posthuman Gothic because unlike the Victorian Gothic, its supernatural entities are not literal; they are often figurative and symbolic, appearing through hallucinations. In this historical context, one can examine the dynamic in which the "human" is determined by a rational humanism that bases its human model on Western, white masculinity. Therefore, the other is clearly gendered and racialized. Margrit Shildrick offers an interesting analysis of the way women fit into this construction of the other because of their uncanniness and Gothic monstrosity. Three works of American Gothic fiction--George Lippard's The Quaker City, Edgar Allen Poe's "Ligeia," and Charlotte Perkins Gilman's "The Yellow Wallpaper" portray these gendered power dynamics present within the posthuman Gothic when applied to the American Gothic; the female characters are either forced by patriarchy into becoming monstrous, or they were never fully human in the first place.

In my thesis, Philip K. Dick's Do Androids Dream of Electric Sheep? is examined using French psychoanalyst Jacques Lacan's mirror stage theory. In the novel, humans have built androids that are almost indistinguishable from humans except that they lack a sense of empathy, or so the humans believe. The Voigt-Kampff Machine is a polygraph-like device used to determine if a subject shows signs of empathy in order to confirm if one is an android or a human. Yet, should empathy be the defining quality of determining humanity? In his article "The mirror stage as formative of the function of the ‘I’ as revealed in psychoanalytic experience," Lacan refers to a particular critical milestone in an infant's psychological development. When the baby looks in a mirror, they come to the realization that the image they are seeing is not just any ordinary image; it is actually themselves in the mirror. This "a-ha" moment of self-realization is what Lacan's Mirror Stage Theory is based on. According to Lacan's theory, the image that the child sees in a mirror becomes an "Other" through which they will always scrutinize and pass judgment on, for it is not how they have pictured themselves to be in their mind’s eye. I hypothesize that the androids are humans' artificial and technological Other. It is my thought that Dick uses the conflict of determining the biological from the artificial, the effort to differentiate humans from androids and biological animals from artificial ones, to illustrate Lacan's psychoanalysis of the mirror stage and its importance in our continual search for determining what humanity is and who we really are.

This thesis contends that technologically-derived resurrections of human bodies and bodily fragments can be viewed as indicative of a 'post-biological' ontology. Drawing from examples in which human bodies are resurrected, both figuratively and actually, this thesis puts forward the term 'post-biological subject' as an ideological framework for conceptualising the reconfiguration of human ontology that results from various medical technologies that 'resurrect' the human body. In this instance, the term 'postbiological', borrowed from Hans Moravec who uses it denote a future in which human being is radically disembodied and resurrected within a digital realm, is used somewhat ironically: where Moravec imagines an afterlife in which the body is discarded as so much 'meat', the post-biological afterlife of the body in this thesis centres around a form of corporeal resurrection. Corpses, living organs and excreta may all be resurrected, some of them in digital format, yet this kind of resurrection departs radically from the disembodied spiritual bliss imagined in many conceptualisations of resurrection. The post-biological subject resists ontological delineation and problematises boundaries defining self and other, living and dead, and human and nonhuman and is fraught with a number of cultural anxieties about its unique ontological status. These concerns are analysed in the context of a number of phenomena, including melancholy, horror, monstrosity and the uncanny, all of which similarly indicate an anxious fixation with human ontology. The purpose of discussing post-biological bodies in relation to phenomena such as melancholy or the uncanny is not to reinstate as ideological frameworks the psychoanalytic models from which these concepts are derived, but rather to use them as starting points for more complex analyses of postbiological ontology. The first and second chapters of this thesis discuss instances in which the human body is posthumously modified, drawing on Gunther von Hagens's Body Worlds exhibition and the Visible Human Project. The Body Worlds plastinates are situated in a liminal and ambiguous ontological space between life and death, and it is argued that their extraordinary ontological status evokes a form of imagined melancholy, wherein the longed-for and lost melancholic object is a complete process of death. In the case of the Visible Human Project, it is argued that the gruesome and highly technologised process of creating the Visible Male, wherein the corpse is effectively dehumanised and iv rendered geometric, evokes the trope of horror, while at the same time being fraught with a nostalgic longing for a pre-technological, anatomically 'authentic' body. The third and fourth chapters of this thesis discuss instances in which the living human body is reconfigured, focusing on immortal cell lines and organ transplantation, and on medical imaging technologies such as computed tomography and magnetic resonance imaging. In the third chapter it is argued that organ transplantation and the creation of immortal cell lines give rise to profound anxieties about ontological contamination through their capacity to render permeable the imagined boundaries defining self, and in this way invoke the monstrous. The fourth chapter interrogates the representation of medical imaging in Don DeLillo?s novel White Noise, arguing that the medical representation of the body functions as a form of double, a digital doppelganger that elicits an uncanny anxiety through its capacity to presage death.