Syftet med studien är att undersöka spillmaterialets betydelse och inverkan på barns meningsskapande. Studiens frågeställningar berör arbetssätt med spillmaterial i relation till barns meningsskapande och hur verksamma inom förskolan beskriver spillmaterialets betydelse och inverkan på barns meningsskapande i förskolans verksamhet. Studiens teoretiska utgångspunkt berör både det konstruktionistiska perspektivet där barnen ses som medkonstruktörer av kunskap och kultur och det posthumanistiska perspektivet där miljön och de materiella tingen i vår omgivning ses som verksamma faktorer för barns lek, lärande och utveckling. En kvalitativ forskningsmetod har använts där insamlingen av data har skett genom semistrukturerade intervjuer med förskollärare och en förskolechef. En observation har även genomförts för att få en vidare blick över vad som händer med materialet i verksamheten och för att berika empirin. En slutsats är att arbetet med spillmaterial gynnar barns meningsskapande då det kan möjliggöra utveckling och utmaning av barns språk, kreativitet och fantasi då materialet visar sig vara oförutsägbart och föränderligt där barns egna tankar, idéer och teorier kan få utrymme. En slutsats är också att arbetet med spillmaterial gynnas av ett utforskande arbetssätt och de tre pedagogerna (barn, pedagog och miljö) för tillsammans verksamheten framåt vilket bidrar till barns meningsskapande. I relation till posthumanismens teori om att allt ses som relationellt och sammanflätat kan vi förstå att de tre pedagogerna blir betydelsefulla för barns meningsskapade. Vår önskan med studien är att bidra med kunskap om spillmaterialet och dess betydelse och inverkan på barns meningsskapande.

In order to empower adolescents, this thesis examines how the adult conception of the human in humanism disempowers adolescents. This thesis examines this process in Amie Kaufman and Jay Kristoff's Illuminae, a work of young adult science fiction with non-traditional text structures. In consequence of their disempowerment, the adolescent Kady and artificially intelligent AIDAN impersonate human authorities in order to gain control over their lives. When these attempts fail, Kady and AIDAN transition from a humanist conception of the human, as an isolated self that balances rationality and emotionality, to a posthuman conception of the human, a distributed self that accepts the hybridization of adolescent and machine. The development of a posthuman self enables adolescents and AI control over their own lives, an alternative form of maturation that suggests a means for empowering adolescents through the use of technology. This alternative maturation counters traditional maturation in young adult science fiction and anti-technology trends in young adult science fiction.

No description available.

With the recent emergence of copious and diverse scholarship that considers the discursive valence of the term "human", posthumanism has emerged as a timely and powerful interdisciplinary discourse. This study is a critical analysis of three dominant strains of the technologically oriented segment of this discourse; namely "scientific" (Ollivier Dyens), "humanist" (N. Katherine Hayles), and "organismic" (Mark B. N. Hansen) constructions of technological posthumanism. In each case, the study desublimates (and often deconstructs) the particular ideological claims that underwrite a given perspective, emphasizing the specific elements that such presumptions enable or foreclose. To this end, particular emphasis is given throughout the essay to the critical capacity of performativity, a perspective that is enacted through analyses of selected new media artworks. / 10000-01-01

Syftet med studien är att undersöka och försöka bidra med mer förståelse kring den icke-mänskliga materialitetens funktion i barns rollek i förskolans inomhusmiljö. Vi har studerat relationer mellan icke-mänsklig materialitet och barn i rollekar på två förskolor och sammanlagt tre avdelningar i södra Sverige. Studien utgår från ett posthumanistiskt perspektiv med fokus på begreppet intra–aktion som är hämtat från kvantfysikern Barads teori om agentisk realism. Vi har också valt att utgå från Lenz-Taguchi då hon kopplar det posthumanistiska perspektivet till förskoleverksamheten. Deltagande observationer har genomförts där det studerats hur barn och icke-mänsklig materialitet intra-agerar i rollekar. I de deltagande observationerna har vi använt oss av fältanteckningar, ljudinspelningar och filmning. Studien har följt de etiska ställningstagandena från Vetenskapsrådet (2002). I analysen av empirin används begreppen agens, icke-mänsklig materialitet, intra-aktion och samkonstitution inom det posthumanistiska perspektivet för att komma fram till ett resultat. Genom att studera utifrån ett posthumanistiskt perspektiv kan denna studie bidra till att vi, samt andra förskollärarstudenter och personal i förskolan, kan få en annorlunda och djupare förståelse kring intra-aktioner och den icke-mänskliga materialitetens funktion i barns rollek. Resultatet visar att barn och icke-mänsklig materialitet intra-agerar i rollek och att icke-mänsklig materialitet också har agens att påverka, förändra och utveckla rolleken vidare och inte enbart barnen. Rummen och den icke-mänskliga materialiteten i rummen var i intra-aktion med barnen och fick på så vis en funktion i rolleken. Vi tolkar att miljön, rummet och de icke-mänskliga materialiteter i rummen, där rolleken tog plats, var sammanflätade med barnen och “blev ett” i rolleken.Nyckelord: Förskola, rollek, barn, miljö, posthumanism, intra-aktion, icke-mänsklig materialitet, agens, samkonstitution.

My aim with this essay was to write about bordercrossing and border changing in Olga Tokarczuk’s literary work with the main focus on her novel Drive Your Plow over the Bones of the Dead. While writing I came to the conclusion that there are very many different sorts of border changing in the novel, for example borders between countries, borders between fiction and reality, indistinct borders, borders between identities and borders in time and space. However, one distinct bordercrossing, that I had not anticipated, emerged very clearly: the border changing when it comes to genre. Drive Your Plow over the Bones of the Dead characterizes as a detective story, but the more you read the novel, the more you realize, that other themes might be more important than the puzzle. This book holds above all eco fiction and posthumanism. By crossing different borders Olga Tokarczuk has transformed an illusory detective story to a nuanced novel about human life on various levels and in different spaces, about human view on animals and about hunters’ disrespect for animals.

Denna uppsats behandlar Willy Kyrklunds roman Solange (1951) utifrån några av de verktyg som utvecklats av Gilles Deleuze och Félix Guattari för att närma sig litteraturen. Som teoretisk utgångspunkt kommer jag huvudsakligen att använda mig av Deleuzes och Guattaris studie över Franz Kafka med titeln Kafka: För en mindre litteratur (1975), tillsammans med ett antal andra relevanta skrifter och verk. I Kafkastudien utvecklas begreppet om den mindre litteraturen, vilket i korthet kan beskrivas som ett särskilt förhållningssätt till en större, etablerad litteratur. Jag kommer även undersöka Solange utifrån begreppet om djur-blivandet, så som det presenteras i Deleuzes och Guattaris Tusen platåer (1980). Utifrån dessa verktyg kommer jag i första hand att undersöka den säregna användningen av aspekter som form, genre och berättande i Solange, med avsikten att visa hur romanen på olika plan omförhandlar litterära normer och konventioner till förmån för vad som kan sägas vara ett kollektivt utsägande.

Integrity, a significant concept in western ethics, emphasises the idea of the Self being an integrated whole, consistent with itself and moral obligations. Contemporary frameworks such as the Inner Development Goals (IDG, 2019) reflect the importance of integrity in promoting sustainability. While the humanistic understanding of integrity has become widely accepted, its traditional notion presents challenges in managing sustainability both theoretically and practically. This research attempts to discover how it might be possible to conceptualise personal integrity differently. I explore how the perception, comprehension, and experience of integrity is transforming within the realm of sustainability together with sustainability professionals working in Sweden and Denmark and posthumanist thinkers with the help of postqualitative inquiry. The concept of integrity is examined within organisational dynamics, specifically concerning the relations between professionals and their organisations. Drawing inspiration from Donna Haraway's concepts of ‘staying with the trouble’ and ‘tentacular thinking’, as well as the posthuman notion of care, I delve into the complex moral experience of my interlocutors who find themselves closely aligned with the posthuman paradigm. At the same time, organisations mainly approach the organisational roles of sustainability professionals within the conventional business-as-usual narrative.

(Re)make stone Minerals are separated and melted out of the ground at a tremendous rate. They are transformed to be everywhere in our everyday lives, in the buildings around you, in the food you eat, in the supplements and medicines you take and in the smartphone in your hand. For every mineral based artifact you see, there's an even bigger hole in the ground. I have mined the minerals from our surroundings: Manure, dyes, stainless steel, makeup, insulation, deodorant, pesticides, porcelain, preservatives, salt, anti-lump agents, concrete, silicon and more. I want to build a relationship and get to know, go from static products and materials and start mixing, burning, dissolving and merging. Let it react and become stone again.  I hope my project can contribute to a broader understanding, new questions and discussions about what the minerals we have around us once were, are and can be.

This work examines a relational ontology with the focus on our relationships with the more-than-human world. The aim is to investigate a subject that is more suitable to face the challenges of our times. Inspired by the posthumanistic project as presented by Rosi Braidotti I propose a non-anthropocentric reading of Martin Buber’s I and Thou. In the first section of the essay I present an overview of Buber’s understanding of the subject and I also answer the question whether we can consider the I-Thou relationship to include the non-human world. In part two I investigate the characteristics of such a relationship, covering as well the act of dialogue. This opens up for a new understanding of the subject as constituted by relationships including non-human others. As an example of how to protect living I-Thou relationships with non-human others through the I-It logic of law I present the case study of the river Wanganui in New Zealand and its newly acquired status as a subject by law. Finally I conclude by discussing a possible ethic where relational capacities are key.