Att vara ambulanssjuksköterska innebär ett stort ansvar som kräver goda kunskaper både praktiskt och teoretiskt inom flera olika områden. Eftersom det är relativt nytt att arbeta strukturellt i ledningsfunktionen har författarna valt att undersöka upplevelsen av att vara medicinskt ansvarig på skadeplats och vad som kan underlätta uppgiften. Studien bygger på kvalitativa intervjuer. Ambulanssjuksköterskorna förbereder sig på väg ut till patienten både praktiskt och mentalt och ställer höga krav framför allt på sig själva. I studien framkom att att ambulanssjuksköterskan generellt har ett bra samarbete med kollegan och övriga inom den egna organisationen. Dock finns det brister i samverkan med de andra aktörerna på skadeplatsen, framför allt när det gäller SOS Alarm AB. Ambulanssjuksköterskornas erfarenhet spelar stor roll för hur trygga eller stressade de känner sig i rollen som medicinskt ansvarig på skadeplats. Ambulanssjuksköterskor ser reflektionen som en naturlig del av arbetet och gör det vanligen själva och tillsammans med sin kollega. Detta gör att de bearbetar upplevelserna och utvecklar sin självkänsla och sin yrkesmässiga mognad. Bra baskunskaper att vila på samt realistiska övningar regelbundet skulle underlätta rollen som medicinskt ansvarig. Studien visar att trots lite övning och rutin i rollen som medicinskt ansvarig, så upplever ändå ambulanssjuksköterskorna helheten som positiv. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Anestesisjuksköterskorna har traditionellt sett betraktats som företrädare för prehospitalakutsjukvård utan att för den skull vara utbildade för detta vårdområde.Anestesisjuksköterskornas utbildning skall förbereda till ett brett kompetensområde somkan innebära ett vårdarbete såväl inom den hospitala som inom den prehospitalaverksamheten. Det prehospitala vårdområdet är ett komplext område som kräverspecifik kompetens. Anestesisjuksköterskornas specialistfunktion kan dock blibristfällig i den prehospitala vården då den utövas mer eller mindre sporadiskt. Frågorsom väcks är om det ens är möjligt att upprätthålla detta specifika kompetensområde omdet går lång tid mellan de prehospitala uppdragen? Hur bra är anestesisjuksköterskorförberedda för den förändrade ambulanssjukvården med fokus på ett brettbedömningsansvar för prehospitalt verksamma sjuksköterskor.I denna studie beskrivs anestesisjuksköterskors uppfattningar av sin yrkesroll inomprehospital akutsjukvård. Metoden är kvalitativ och utgår från en fenomenografiskansats. 21 anestesisjuksköterskor inom fem olika verksamhetsområden intervjuades.Anestesisjuksköterskorna var både verksamma i den hospitala och den prehospitalaverksamheten. Inom den prehospitala verksamheten arbetar anestesisjuksköterskorna iakutbil och ambulanshelikopter. Ingen av informanterna var anställd i ordinarieambulansverksamhet. Den fenomenografiska analysen utmynnade i sjubeskrivningskategorier; Samverkande, Vårdandet, Bred kompetens, Anestesikompetens,Luftvägskompetens, Läkemedelskompetens och Livräddande. Beskrivningskategoriernapresenterar resultatets variationer med 33 olika uppfattningar. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva ambulanssjuksköterskans upplevelser av hot och våld inom prehospital akutsjukvård, samt se vilka konsekvenser detta ledde till. Metod: 67 enkäter delades ut på ambulansstationer i Uppsala län. Av 67 tillfrågade var det 34 ambulanssjuksköterskor som svarade på enkäten. Insamlingen av data genomfördes med hjälp av enkäter som bestod av sex öppna frågor som sedan analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet som baseras på ambulanssjuksköterskornas svar visade att 97 % av respondenterna hade blivit utsatta för verbala hot och att mer än varannan utsatts för fysiskt våld på något arbetspass. Detta ledde till olika upplevelser hos ambulanssjuksköterskorna. Konsekvenserna upplevdes som större vid verbala hot än fysiskt våld. Genom analysen identifierades fyra kategorier; Omvårdnadssituationer med verbala hot och fysiskt våld, Privata- och yrkesrelaterade konsekvenser av fysiskt våld vid omvårdnadssituationer, Yrkesrelaterade konsekvenser av verbala hot vid omvårdnadssituationer samt Stöd för ambulanssjuksköterskor vid inträffade hot- och våldshändelser. Under dessa fyra kategorier tog ambulanssjuksköterskorna upp konsekvenser som både var yrkesrelaterade och privata. Slutsats: Studien visade att verbala hot och fysiskt våld mot ambulanssjuksköterskor är mycket vanligt förekommande. Detta resulterade i att majoriteten av ambulanssjuksköterskorna upplevde att omvårdnadssituationen blev obehaglig och de därför som en direkt konsekvens av detta reagerade med försiktighet, distanstagande från patienten eller direkt upphörde med patientvården. Studien visar att det uppstod större konsekvenser vid verbala hot än fysiskt våld. En fungerande handlingsplan fanns, men kunde bli bättre och tydligare. Detta tyder på att förbättringsåtgärder behöver göras när en hot- och/eller våldshändelse inträffar mot ambulanssjuksköterskor. Författarnas förhoppning är att studien ska fungera som underlag för förbättringar i prehospitala verksamheter. / Purpose: Aim of this study was to describe the experiences of threats and violence against ambulance nurses in prehospital emergency care, and see what consequences this entailed. Method: 67 questionnaires were distributed to ambulance stations in Uppsala County. Of the 67 asked ambulance nurses were there 34 that responded to the survey. The collected data was conducted using questionnaires that consisted six open-ended questions and then analyzed from a qualitative content analysis. Results: The results of the ambulance nurses responses revealed that 97% of respondents had been subjected to verbal threats and more than half experienced physical violence in any shift. This led to different experiences of ambulance nurse. The consequences were higher for verbal threats than physical violence. Through the analysis four categories were identified; Nursing Situations with verbal threats and physical violence, Private and occupational consequences of physical violence at nursing situations, Occupational consequences of verbal threats at nursing situations and Support for ambulance nurses to actual threats and incidents of violence. During these four categories, ambulance nurses brought up consequences that were both professional and private. Conclusion: The study showed that verbal threats and physical violence against ambulance nurses are very common. This resulted in that most ambulance nurses experienced that the nursing situation became uncomfortable and therefor, as a direct consequence they reacted with caution, distance itself from the patient or direct cessation of patient care. The study's findings showed that there were more consequences of verbal threats than of physical violence. A workable plan of action existed, but could be better and clearer. This suggests that improvements need to be made when a threat and/or violent incident occurs against ambulance nurse. The authors hope is that the study can become a basis for improvements in the pre-hospital operations.

Väntetiden för patienter som ådragit sig höftfraktur till operation är ofta lång och kan uppgå till över ett dygn. I första delen av vårdkedjan är det ambulanssjuksköterskan som möter patienter som ådragit sig höftfraktur och omhändertagandet där smärtbehandling ingår genomförs med stöd av upprättade vårdriktlinjer. Ambulanssjuksköterskan har ett ansvar enligt svensk lag att den prehospitala akutsjukvården som genomförs ska vara evidensbaserad. Syftet med denna studie var att undersöka specialistutbildade ambulanssjuksköterskors uppfattningar om möjligheten att bedriva evidensbaserad vård vid prehospital smärtbehandling av patienter med höftfraktur. Detta är en kvalitativ studie med beskrivande design. Resultatet visade att den specialistutbildade ambulanssjuksköterskan uppfattade generellt att vårdriktlinjerna var tydliga och lätta att förhålla sig till. De uppfattade att smärtbehandling var väl fungerande och evidensbaserad. Vårdriktlinjerna var tydliga och lätta att förhålla sig till och informanterna uppfattade att smärtbehandlingen var väl fungerande och evidensbaserad. / The waiting time for patients that sustain hip fractures is often long and can be more than twenty-four hours. The Ambulance nurse provides the first care for those whom sustain a hip fracture.  These patients receive pain management care from the ambulance nurse as recommended by given guidelines.  The ambulance nurse has a responsibility by Swedish law to administer care in an evidence based care, prehospital in the emergency care. The intention of this study was to investigate the specialist educated ambulance nurses current opinions of the possibility to give evidence based care, during prehospital pain management to patients who have a hip fracture. This is a qualitative study with descriptive design. The outcome of this study shows that the specialist educated ambulance nurses believe that the guidelines are clear and easy to follow in general.  Their opinion was that the pain management was functional and evidence based. The guidelines were clear and easy to relate to and the informants experienced the pain management as evidence based.

Idag ställs allt högre krav på prehospital akutsjukvård och dess tillgänglighet. Forskning visar att samhället är allt mer beroende av frivilliga resurser, som SMS-livräddare. Dock är frivilliga insatser som utförs vid akuta situationer av icke professionella personer ett relativt outforskat område. Det behövs fördjupad kunskap om vad som motiverar livräddarna att oegoistiskt hjälpa en för dem främmande människa. Syftet i föreliggande studie är att beskriva SMS-livräddarens upplevelse av att vara först på plats vid en hjärtstoppssituation. Studien är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och åtta kvalitativa intervjuer. I resultatet redovisas huvudkategorin "Medmänsklighet och samhällsansvar". Drivkraften bakom kan förstås som ett ansvar för medmänniskan, relaterat till det lokala samhället och ett ofrånkomligt beroende av att vara solidarisk med varandra. Både ett intresse för individen och ett intresse för orten tycks finnas. Den bakomliggande drivkraften kan ytterligare förstås som empati och handlingskraft som manifesteras i en stolthet över att kunna hjälpa en drabbad människa. Då tycks det inte ha någon avgörande betydelse att uppskattningen uteblir. Följande fyra generiska kategorier med citat från informanterna framkommer i resultatet: Handlingsfokusering; Otillräcklighet och frustration; Empati och engagemang samt Bekräftelse och egen stolthet. Studiens slutsats är: att då professionell vård saknas finns det frivilliga människor som i akuta situationer utanför sjukhus är beredda att agera. En känsla av att göra någonting är bättre än att inte göra någonting alls. Ytterligare forskning behövs om insatstid och utfall vid hjärtstopp utanför sjukhus i relation till SMS livräddares insatser.

Internationellt varierar ambulanspersonalens kompetensnivåer, utbildningssystem och utbildningsnivåer. I Sverige utförs ambulanssjukvård av legitimerade sjuksköterskor med eller utan specialistutbildning, vidareutbildade undersköterskor och läkare. I samband med ambulanssjukvård ska god hälso- och sjukvård utföras med hög patientsäkerhet. Ambulanspersonal behöver hög kompetens för att kunna bedöma subjektiva och objektiva data samt att vårda patienter i alla åldrar med akuta vårdbehov utifrån gällande lagstiftning, förordningar och riktlinjer. För att optimera prehospital omvårdnad kan personcentrerad vård användas för att ge vård och behandlingar ur ett holistiskt omvårdnadsperspektiv till patienter och närstående. Hot och våld vid ambulanssjukvård är ett globalt och nationellt problem som ökar i omfattning. Prehospitalt arbete kan innebära att säkerhetsläget snabbt kan ändras utan förvarning från ett lugnt läge till kaotiskt. Samtidigt finns inte tillgång till de säkerhetssystem som finns intrahospitalt. Syftet var att beskriva ambulanspersonals upplevelser och erfarenheter av prehospitalt hot och våld. Uppsatsen designades som en litteraturöversikt. Ansatsen innebar ett systematiskt och induktivt arbetssätt. Översikten omfattade 15 vetenskapliga orginalartiklar med både kvalitativ och kvantitativ metod. Artiklar söktes i databaserna MEDLINE, CINAHL och PsycINFO. Granskning av artiklarnas vetenskapliga kvalitet genomfördes med hjälp av granskningsmall för kvalitetsbedömning som fanns tillgänglig från Sophiahemmet högskola. Dataanalys utfördes genom integrerad dataanalys. Artiklar som inkluderades hade erhållit etiskt godkännande från etiska nämnder. Resultatet sammanställdes i fyra kategorier och 12 underkategorier. Ambulanspersonalens utsatthet för riskfyllda situationer påverkades av demografiska skillnader, verbala hot, fysiskt våld och osäkra platser. Hotfulla och våldsamma situationer kunde medföra negativa konsekvenser vid omvårdnad. Konsekvenserna kunde inverka på vårdrelationer och omvårdnadskvalitet, skillnad mellan oavsiktliga och avsiktliga incidenter samt brister i samverkan med larmcentraler. Utsattheten för incidenter kunde ge inverkan på välbefinnande, vilket kunde orsaka akuta behov av sjukvård och psykologiskt stöd, påverkan på psykisk och social hälsa samt utmattning och stressreaktioner. Ledarskapets betydelser inverkade på rapportering av incidenter från ambulanspersonal samt hjälp och stöd från arbetsgivare. Ambulanspersonal riskerar att utsättas för riskfyllda situationer där hotfulla och våldsamma incidenter kan uppstå. Incidenter där prehospitalt hot och våld förekommer kan orsaka att patienter erhåller omvårdnad med försämrad kvalitet och sänkt patientsäkerhet. Ambulanspersonal kan riskera sänkt välbefinnande och ohälsa som kan kvarstå under lång tid efteråt. Arbetsgivares preventiva arbete och ledarskap anses vara bristfälliga vilket orsakar att mörkertalet blir stort över inträffade incidenter. Ledarskapet i ambulansorganisationer behöver ge betydelse för ambulanspersonal för att kunna förebygga och hantera incidenter med hotfulla och våldsamma situationer. / Internationally, the level of competence of the ambulance personnel as well as education and training varies. In Sweden, ambulance care is performed by registered nurses, specially trained or not, assistant nurses and doctors. Ambulance care should provide good and safe health care based om current legislation, regulations and guidelines. Ambulance personnel need high qualifications to be able to access subjective and objective data and care for patients of all ages who need acute pre-hospital care. In order to optimize pre-hospital care person-centered care can be used to form a holistic care perspective. Ambulance personeel exposed to threat and violence has become a global and national problem that increase in scale. Pre-hospital work can involve quick changes regarding the security of the situation and place. This without the access to security systems available in the hospital. The aims were to describe the ambulance personnel’s experiences of pre-hospital threat and violence. The method was designed with a literature review. The work involved systematic and inductive methods. The review included 15 scientific original articles with both qualitative and quantitative methods. Articles were searched in the databases MEDLINE, CINAHL and PsycINFO. Review of the scientific quality of the articles was conducted using a quality assessment review template available from the Sophiahemmet University. The result was analyzed with an integrated data analysis. Articles that were included had obtained ethical approval from ethics committees. The result was described in four categories and 12 subcategories. Ambulance personnel exposure to risky situations was affected by demographic differences, verbal threats, physical violence and unsafe places. Threatening and violent situations could give negative consequences on nursing. The consequences could affect the impact of care relationships and quality of care, differences between accidental and intentional incidents and problems in cooperation with emergency centers. Ambulance personnel exposure to incidents could have an impact on well-being, which could cause acute need for healthcare and psychological support, impact on mental and social health, fatigue and stress responses. Leadership meanings influenced the reporting of incidents and help and support for ambulance personnel. Ambulance personnel are at risk of being exposed to risky situations where threatening and violent incidents can occur. Incidents with prehospital threats and violence can cause patients receive care with reduced quality and reduced patient. Ambulance personnel may risk lower well-being and illness that may persist for a long time afterwards. Employers preventive work and leadership are inadequate, causing the number of unreported cases is high over the incidents. The leadership of the ambulance organizations need to involve significant for the ambulance personnel to prevent and respond to incidents of threatening and violent situations.

Bakgrund: Den svenska definitionen på prehospital akutsjukvård är omedelbara medicinska åtgärder som vidtas utanför vårdenhet och vidare benämns prehospital ambulanssjukvård som hälso- och sjukvård som utförs i eller i anslutning till ambulans. Sedan 1980-talet har den prehospitala akutsjukvården i Sverige utvecklats inom forskning, kompetens och utrustning. Utvecklingen inom prehospitala akutsjukvården har medfört att det ställs högre krav på personalen som är verksam inom ambulanssjukvård, kraven föreligger för att upprätthålla god och säker vård av patienten. Sveriges ambulanser bemannas idag med minst en legitimerad sjuksköterska. Litteratur och omvårdnadsteoretiker har tidigare belyst att vårdmötet bör präglas av ett personcentrerat förhållningssätt, där patienten betraktas som en unik individ med mångfacetterade behov att tillgodose, oavsett om dessa behov är medicinska eller omvårdnadsmässiga. Sjuksköterskor verksamma inom prehospital akutsjukvård har arbetat utifrån ett medicinskt fokus som resulterat i att patienternas behov inte alltid tillgodoses. När patientens känslomässiga och existentiella behov inte anses vara lika viktig som det medicinska utesluts det holistiska perspektivet och patientens mångfacetterade behov tillgodoses inte. Forskning tyder även på att det råder brist på forskning utifrån patientperspektivet. Patienternas perspektiv är inte välbeskrivet och behöver således belysas. Syfte: Att belysa patientens upplevelse av vårdmötet vid prehospital akutsjukvård. Metod: Studien är en litteraturöversikt med systematisk metod och integrerad dataanalys där totalt 19 artiklar inkluderades. Arton artiklar var av kvalitativ design och en artikel var mixad metod. Resultat: Patienternas positiva och negativa upplevelser presenterades under två huvudkategorier som arbetades fram: Att vara patient i den prehospitala akutsjukvården, Patientens upplevelse av ambulanspersonalens förhållningssätt. Patientens upplevelse av vårdmötet vid prehospital akutsjukvård baseras till stor del på personalens förhållningssätt. Kommunikation, delaktighet, bekräftelse, kompetens och attityd är hörnstenar som presenterades i resultatet och som svarade till tidigare litteratur som belyser fördelar som personcentrerad vård leder till.  Slutsats: Internationell forskning har påvisat att det råder brist på forskning utifrån patientperspektiv och att sjuksköterskan verksam inom ambulans efterfrågar återkoppling. Majoriteten av artiklarna i litteraturöversikten hade ursprung från Sverige, därmed drogs slutsatsen att Sverige är på framkant inom forskning av prehospital akutsjukvård utifrån ett patientperspektiv. Vikten av att belysa patientens perspektiv av vårdmötet är att öka förståelsen hos personalen och således höja kvalitén på vården av patienten som bör präglas utifrån personcentrerat perspektiv. Sjuksköterskan kan se denna litteraturöversikt som en generell återkoppling och bör i sin vård av patienten sträva efter ett samspel med patienten. Att vårda varje enskild patient utifrån ett holistiskt perspektiv där så många behov som möjligt tillgodoses, oavsett om behoven avser medicinsk vård eller omvårdnadshandling. / Background: The Swedish definition of pre-hospital acute care is immediate medical measures that are taken outside the hospital and is further referred to as prehospital ambulance care as care and care that is carried out in or in connection with an ambulance. Since the 1980s, pre-hospital acute care in Sweden has developed in terms of research, competence, and equipment. Developments in pre-hospital emergency healthcare have meant that higher demands are placed on the staff who work in ambulance healthcare, the requirement is to maintain good and safe care for the patient. Ambulances in Sweden are currently staffed with at least one registered nurse. Literature and care theorists have previously highlighted that the caring encounter should be characterized by a person-centred approach, where the patient is regarded as a unique individual with multifaceted needs to be met, regardless of whether these needs are medical or care-related. Nurses who work in pre-hospital acute care have worked based on a medical focus, which has resulted in patients' needs not always being met. When the patient's emotional and existential needs are not considered as important as the medical ones, the overall perspective is excluded, and the patient's multifaceted needs are not met. Research also indicates that there is a lack of research from the patient perspective. The patients' perspective is not well described and therefore needs to be elucidated. Purpose: To explore the patient's experiences of the caring encounter in the prehospital emergency care. Method: The study is a literature review with a systematic method and integrated data analysis in which a total of 19 articles were included. Eighteen articles were of qualitative design and one article was mixed method. Results: The patients' positive and negative experiences were presented under two main categories that were developed: Being a patient in pre-hospital emergency care, The patient's experience of the treatment of the ambulance staff. The patient's experience of the caring encounter in pre-hospital acute care is largely based on the staff's approach. Communication, participation, confirmation, competence, and attitude are cornerstones that were presented in the results and that corresponded to previous literature that highlights the benefits that person-centered care leads to. Conclusion: International research has shown that there is a lack of research from the patient's perspective and that nurses working in ambulances require feedback. Most of the articles in the literature review originate in Sweden, therefore it was concluded that Sweden is at the forefront of prehospital acute care research from a patient perspective. The importance of highlighting the patient's perspective at the care meeting is to increase the understanding of the staff and thereby raise the quality of the patient's care, which should be based on a person-centred perspective. The nurse can see this literature review as general feedback and should strive for an interaction with the patient in their care of the patient. To care for each individual patient from a holistic perspective whereas many needs as possible are met, regardless of whether the needs relate to healthcare or nursing.

Bakgrund: Sjuksköterskan i ambulans verkar i en prehospitala kontext som kan vara komplex då varje situation är unik. Det är i vårdmötet en personcentrerad bedömning kan ske med helhetsvård vilket innebär både omvårdnads- och medicinska omhändertagande av patienten. Förväntningarna är att göra rätt bedömning för människan i sjukdom, vård och hälsa för att få rätt vård och behandling i rätt vårdnivå och inom rimlig tid. Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelser av bedömningar i vårdmötet, både vad som stärker och begränsar inom ambulanssjukvård. Metoden som valdes var en litteraturöversikt och för att inhämta och sammanställa materialet användes en systematisk metod och integrerad analys. Fjorton artiklar analyserades och kvalitetsgranskades. För datainsamling användes Public Medline (PubMed) samt The Culmative Index to Nursing and Allied Health Literature (CINAHL) med hjälp av specifika sökord. Resultatet kopplas till vårdmötet och dess påverkan på bedömningar inom ambulanssjukvård och har klassificerats i tre kategorier med sju underkategorier. Kategori ett betydelsen av en vårdrelation med underkategori, en ömsesidig tillit och förtroende genom att använda behandlingsriktlinjer. Kategori två är att känna styrka inom den egna professionen med underkategorier, förstå betydelsen av sin egen kompetens, behandlingsriktlinjer skapar trygghet och att vara lösningsinriktad. Kategori tre, möjlighet till klinisk utveckling, med underkategori betydelsen av erfarenhet och att alltid reflektera över sitt handlande. Slutsatsen är att i vårdmötet finns både styrkor och begränsningar som påverkar bedömningar inom ambulanssjukvården. Att arbeta personcentrerat i ett partnerskap med patienten och deras närstående är grunden för patientsäkerheten. Att ha tillgång till tillfredsställande behandlingsriktlinjer stärker sjuksköterskan i bedömningarna. Om möjligheten till feedback och reflektion finns kan det skapa medvetenheten hos sjuksköterskan som kan leda till att arbeta med både vetenskaplig förankring och beprövad erfarenhet. / Background The nurse in an ambulance operates in a prehospital context which can be complex as each situation is unique. It is in the care meeting that a person-centered assessment can take place with holistic care, which means both nursing and medical care of the patient. The expectations are to make the right assessment for the person in illness, care and health in order to receive the right care and treatment at the right level of care and within a reasonable time. The purpose of this literature study was to shed light on the nurse's experiences of assessments in the care meeting, both what strengthens and limits within ambulance healthcare.  The method chosen was a literature review and a systematic method and integrated analysis was used to collect and compile the material. Fourten articles were analyzed and quality reviewed. For data collection, Public Medline (PubMed) and The Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature (CINAHL) were used using specific keywords. The result is linked to the care encounter and its impact on assessments in ambulance healthcare and has been classified into three categories with six subcategories. Category one the meaning of a caring relationship with subcategory, a mutual trust and confidence using treatment guidelines. Category two feel strength within one's own profession with subcategories, understand the importance of one's own competence, treatment guidelines creates security and being solution oriented. Category three opportunity for clinical development with the subcategory the importance of experience and always reflecting on one's actions. The conclusion is that in the care meeting there are both strengths and limitations that affect assessments in ambulance healthcare. Working person centred in a partnership with the patient and their relatives is the basis for patient safety. Having access to satisfactory treatment guidelines strengthens the nurse in the assessments. If the opportunity for feedback and reflection exists, it can create the awareness of the nurse that can lead to working with both scientific anchoring and proven experience.

Bakgrund: Vårdmötet mellan ambulanspersonal och patient påverkar patientens upplevelse och behandlingsresultat. Empati, kommunikation och respekt är nyckelfaktorer. Förståelse och uppfyllande av patientens behov är viktigt för en kvalitativ vårdrelation. Tidigare forskning visar att patientens fysiska behov ofta prioriteras över de psykosociala, vilket kan leda till bristande respekt och medkänsla. Ambulanspersonalen måste balansera fysiska och psykosociala aspekter för en respektfull vårdrelation. Att identifiera och förstå faktorer som främjar eller hindrar vårdmötet är avgörande för att förbättra vården och säkerställa att varje patient känner sig sedd och lyssnad till. Syfte:Att beskriva patienters upplevelser av faktorer som främjar eller hindrar vårdmötetmed ambulanspersonal. Metod: En litteraturöversikt med systematisk ansats och integrerad analys genomfördes. Resultat: Litteraturöversikten mynnade ut i två teman: Patientens upplevelse och interaktion ivårdmötet samt ambulanspersonalens professionella kompetens och förhållningssätt. Patienterna kände sig ibland förbisedda av ambulanspersonal och betonade sin beroendeställning. Deltagande i vårdbeslut och respektfull behandling främjade positiva vårdupplevelser. Kommunikationens kvalitet och förståelse för patienternas behov var viktiga. Bristande kommunikation ledde till ogynnsamma utfall och känslor av maktlöshet. Ambulanspersonalens empati och lugnande närvaro påverkade välbefinnandet och känslan av trygghet hos patienterna. Deras professionalism och omsorg skapade förtroende och lugn vilket främjade en positiv vårdupplevelse. Slutsats: Resultatet ger en viktig insikt i både främjande och hindrande faktorer iinteraktionen mellan ambulanspersonal och patienter, med betoning på att bli tagen på allvarsom en avgörande främjande faktor. Det understryker behovet av utbildning för att ambulanspersonal ska kunna lyssna på och respektera patienternas upplevelser, samt anpassa sin kommunikation för att möta individuella behov. Dessa insikter kan användas för att förbättra kommunikationsstrategier och tillämpa omvårdnadsprinciper för att skapa en trygg vårdmiljö, vilket kan leda till förbättringar inom utbildning och vårdutförande inom ambulanssjukvården. / Background: The interaction between ambulance staff and patients influences the patient's experience and treatment outcomes. Empathy, communication, and respect are pivotal factors. Understanding and meeting the patient's needs are crucial for a qualitative care relationship. Previous research indicates that the patient's physical needs are often prioritized over thepsychosocial ones, potentially leading to a lack of respect and compassion. Ambulancepersonnel must balance physical and psychosocial aspects for a respectful care relationship. Identifying and understanding factors that promote or hinder the care encounter are crucial for improving healthcare and ensuring that every patient feels seen and heard. Aim: To describe patients' experiences of factors that facilitate or hinder the care encounterwith ambulance personnel. Method: A literature review with a systematic approach and integrated analysis wasconducted. Results: The literature review resulted in two themes: the patient's experience and interactionin the care encounter and the ambulance personnel's professional competence and attitude. Patients sometimes felt overlooked by ambulance personnel, emphasizing their dependency. Participating in healthcare decisions and receiving respectful treatment promoted positive care experiences. The quality of communication and understanding of patients' needs were crucial. Poor communication led to unfavorable outcomes and feelings of powerlessness. The empathy and calming presence of ambulance personnel influenced patients' well-being and sense of security. Their professionalism and care instilled trust and calmness, promoting apositive care experience. Conclusion: The results provide valuable insights into both facilitating and hindering factors in the interaction between ambulance personnel and patients, with emphasis on being taken seriously as a crucial facilitating factor. It underscores the need for education to enable ambulance personnel to listen to and respect patients' experiences and adapt their communication to meet individual needs. These insights can be used to improve communication strategies and apply nursing principles to create a safe care environment, leading to enhancements in education and care delivery within ambulance healthcare.

Ambulanssjukvårdens mål är detsamma som för övrig hälso- och sjukvård, en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Syftet med studien var att beskriva akut sjuka eller skadade patienters upplevelser av ambulanssjukvård. En litteraturstudie genomfördes genom att systematiskt identifiera relevanta studier, värdera studiernas kvalitet, analysera och sammanställa resultatet. Elva kvalitativa intervjustudier och tre kvantitativa enkätstudier inkluderades och två huvudkategorier identifierades; patienter och närståendes upplevelser av att kontakta 112 och vänta på ambulans och patienters upplevelser av ambulanssjukvård när ambulansen anländer. Den sistnämnda kategorin har följande underkategorier; upplevelser av att vårdas av ambulanspersonalen, upplevelser av att bli lämnad hemma och upplevelser av att transporteras till akutmottagningen. Ambulanspersonalens kompetens och professionella förhållningssätt är de egenskaper som resulterade i att patienterna vågade lämna över sig själva i ambulanspersonalens händer. Omvårdnadsforskning med ett tydligt patientperspektiv är begränsat inom ambulanssjukvården. Det behövas ytterligare forskning för att studera patienternas upplevelser av ambulanssjukvård, dels för att tydliggöra ambulanssjuksköterskans roll utifrån ett personcentrerat förhållningssätt, dels för att synliggöra organisatoriska utmaningar i den prehospitala vården. / The goal of prehospital emergency care is the same as for other health care, good health and care on equal terms for the entire population. The aim of this study was to describe acutely ill or injured patients’ experiences of emergency medical services (EMS). A literature study was implemented by systematically identifying relevant studies, evaluating the quality of the studies, analysing and putting the result together. Eleven qualitative interview studies and three quantitative survey studies were included and two main categories were identified: patients and their close relatives’ experiences of contacting 112 and waiting for the ambulance and patients’ experiences of EMS when the ambulance arrives. The latter category has the following subcategories: experiences of being taken care of by the ambulance personnel, experiences of being left at home and experiences of being transported to the hospital. The competence and professional approach of the ambulance personnel are the qualities that resulted in the patients daring to leave themselves in the hands of the ambulance crew. Further research is needed to study the patients’ experiences of EMS partly to clarify the role of the ambulance nurse from a person-centred approach, partly to make organizational challenges in the prehospital care visible.