Introduktion: Ökad migration av människor mellan länder har bidragit till språkliga ochkulturella variationer i samhället. Det ställer högre krav på hälso- och sjukvården och utmanarambulanspersonal i sitt arbete när det saknas ett gemensamt språk. Syfte: Att belysaambulanspersonalens upplevelser när det förekom språkliga barriärer i prehospital vård.Metod: En litteraturöversikt vars resultat baserades på 13 vetenskapliga artiklar; sexkvalitativa, sex kvantitativa och 1 av mixad metod. Analysen genomfördes enligt Whittemoreoch Knafls modell. Resultat: Resultatet presenteras i form av fyra kategorier: upplevdautmaningar i det vårdande mötet, patientsäkerhet och vårdkvalitet, ambulanspersonalenshandläggning och behov av utveckling samt sju subkategorier. Konklusion: Språkliga barriärerinnebar en ökad risk för missförstånd och felbehandling. Ambulanspersonalen hanteradespråkliga barriärer genom anpassningsstrategier för verbal och icke- verbal kommunikation.Informationsbrist och kunskapsbrist påverkade vårdkvalitet och patientsäkerhet. Detidentifierades behov av anpassade hjälpmedel för prehospitalt bruk och utbildningefterfrågades för att nå ökad förståelse vilket kunde underlätta kulturell anpassning ochförbättra ambulanssjukvårdens patientsäkerhet och vårdkvalitet. Det saknades riktlinjer kringspråkbarriärer prehospitalt. / Introduction: Increased migration between countries have increased the presence of culturaland language variations, which enhances demands on the healthcare and on ambulancepersonnel when they are caring with the presence of language barriers. Aim: The purpose ofthis paper was to illuminate ambulance personnel ́s experiences of language barriers inprehospital care. Method: A literature review with results from 13 scientific articles; sixqualitative, six quantitative and one with mixed method. The analysis was based on the methodfrom Whittemore and Knafl. Results: The result is presented in four categories: experiencedchallenges in the caring meeting, patient safety and quality of care, the ambulance personnel ́shandling and need for development as well as seven subcategories. Conclusion: Languagebarriers increased the risk of misunderstanding and maltreatment. Ambulance personnelhandled language barriers through strategies such as adapting to the situation and throughverbal and non-verbal communication. Lack of information and knowledge affected quality ofcare and patient safety. Need for custom aids designed for prehospital settings and educationwas requested to reach increased understanding, which could simplify cultural adaption andimprove prehospital quality of care and patient safety. Guidelines regarding language barrierswere missing.

Bakgrund: Hjärtinfarkt är den främsta dödsorsaken globalt och majoriteten av dödsfallen sker innan patienten har kommit till sjukhus. Hjärtinfarkt är ett livshotande tillstånd där snabb och effektiv behandling kan rädda liv. Utöver fysiskt lidande kan upplevelsen av att drabbas av en hjärtinfarkt påverka patienten på ett existentiellt plan. I den komplexa miljö som prehospital akutsjukvård innebär, behöver ambulansteamet utöver effektiv medicinsk behandling också kunna erbjuda patienten en holistisk omvårdnad.  Syfte: Arbetets syfte var att beskriva patienters upplevelse av att drabbas av en hjärtinfarkt utifrån ett prehospitalt akutsjukvårdsperspektiv.  Metod:  Arbetet antog designen litteraturöversikt med systematisk ansats, där 15 originalartiklar samlats in. 14 av dessa var av kvalitativ design medan en artikel antog designen mixed-methods. Metodologin samt dataanalysen har utförts i enlighet med Polit och Becks niostegsmodell. Databaserna som användes vid datainsamling var PubMed, CINAHL och PsycInfo.  Resultat: Två teman med respektive två subteman togs fram. Från symtomens början var det många som upplevde fysiska såväl som emotionella reaktioner. Symtom kunde vara diffusa och debutera under lång tid och patienterna kämpade med att hitta en orsak till sina symtom. Komplexa symtom och patientens föreställningar gjorde att många väntade med att söka hjälp. Närstående och vårdens bemötande hade också en påverkan i patientens beslutsfattande.  Slutsats: De breda beskrivningarna av symtom, bekräftar tidigare forskning och belyser komplexiteten av detta sjukdomstillstånd inom den prehospitala akutsjukvården. Patientens egna tolkningar, föreställningar och upplevelser påverkade deras beslut att söka vård. I linje med tidigare forskning visades upplevelsen av en hjärtinfarkt kunna orsaka patienter psykologiskt och existentiellt lidande. För att ytterligare fördjupa kunskapen om patientens upplevelse samt kunna omsätta detta till klinisk praxis, föreslås vidare forskning som fokuserar på patientens upplevelse av omhändertagandet inom prehospital akutsjukvård. / Background: Myocardial infarction is the leading cause of death globally and the majority of deaths occur before the patient has arrived at the hospital. Myocardial infarction is a life-threatening condition where quick and effective treatment can save lives. In addition to physical suffering, the experience of suffering a myocardial infarction can affect the patient on an existential level. In the complex environment of pre-hospital emergency care, the ambulance team requires, in addition to effective medical treatment, to be able to offer the patient holistic care. Aim: The aim of the thesis is to describe patients’ experiences of suffering a myocardial infarction from a pre-hospital emergency care perspective. Method: This thesis adopts the literature review design with a systematic approach, where 15 original articles were collected. 14 of the articles adopted a qualitative design, meanwhile one article adopted a mixed-methods design. The methodology has been carried out in accordance with Polit and Beck's nine-steps-model. The articles were collected from the databases PubMed, CINAHL and PsycInfo.  Results: Two themes with two subthemes respectively were produced. From the onset of symptoms, many experienced physical as well as emotional reactions. Symptoms could be diffuse and present over a long period of time, and patients struggled to find a cause for their symptoms. Complex symptoms and the patient's beliefs made many patients wait to seek help. People close to the patient and healthcare providers had an impact on the patient's decision-making. Conclusion: The broad descriptions of symptoms confirm previous research and highlight the complexity of this disease state in prehospital emergency care. The patient's own interpretations, beliefs and experiences influenced their decision to seek care. In line with previous research, it was shown that the experience of a myocardial infarction can cause patients psychological and existential suffering. In order to further deepen the knowledge of the patient's experience and be able to translate this into clinical practice, the authors suggest further research that focuses on the patient's experience of care in prehospital emergency care.

Ambulanssjukvården får allt oftare larm om suicidnära patienter. Det är ett komplext område som ställer höga krav på ambulanssjuksköterskan i det vårdande mötet med dessa patienter. Negativa vårdupplevelser hos patienten kan öka risken för upprepade suicidförsök, således är det av stor vikt att skapa en bra relation. Utbildningsprogrammet akut omhändertagande av självmordsnära person (AOSP) har införts för att öka kompetensen och rusta ambulanssjuksköterskor med nödvändiga verktyg och färdigheter. Syftet var att belysa ambulanssjuksköterskans tidigare erfarenheter samt upplevelser i det vårdande mötet med suicidnära patienter efter genomförande av utbildningen “Akut omhändertagande av självmordsnära person” (AOSP). Examensarbetet är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och ett ändamålsenligt urval av tio ambulanssjuksköterskor. Ambulanssjuksköterskorna som intervjuades har alla genomfört AOSP-utbildningen. Intervjuerna har analyserats enligt Erlingsson och Brysiewicz (2017) beskrivning av kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom åtta subkategorier och tre övergripande kategorier Komplexa utmaningar, Empatiskt omvårdnadsengagemang samt Insikter efter utbildningen. Det rådde delade meningar om huruvida utbildningen har haft någon påverkan på de deltagande ambulanssjuksköterskornas möte med den suicidnära patienten. Erfarenhet verkade spela en större roll i sammanhanget. Utbildningens påverkan varierade beroende på hur länge ambulanssjuksköterskorna arbetat i yrket. Upplevelser av att den efterföljande vården inte alltid verkar kunna hjälpa patienterna även om ambulanssjuksköterskorna upplevdes göra en bra insats, skapade frustration. Slutligen finns ett behov av kontinuerlig utbildning och stöd för ambulanssjuksköterskorna för att stärka kunskapen och kompetensen inom området.

Suicid och suicidförsök är ett folkhälsoproblem världen över och bara i Sverige tar ca 1500 människor sitt liv varje år, vilket blir ca fyra per dag. Suicidförsök är vanligare bland kvinnor, däremot fullföljer män oftare sin suicid. Att omhänderta en person med suicidnära tankar är bland det svåraste, mest emotionella och påfrestande arbetsuppgifterna som sjuksköterskan prehospitalt kan ställas inför. Personer med suicidnära tankar har ofta svårt att känna förtroende för andra människor och de har många negativa tankar om livet. Sjuksköterskan bör alltid sträva efter att förstå patientens livssituation samtidigt som de gör allt för att förhindra att patienten tar sitt liv. För att mötet med patienten ska bli så bra som möjligt krävs att sjuksköterskan fortlöpande ökar sin kompetens, bearbetar sina attityder och får den kunskap som behövs för att bemöta mångfalden i den problematik som omhändertagandet av personer med suicidnära tankar innebär.    Syftet var att belysa sjuksköterskornas upplevelser vid omhändertagandet av patienter med suicidnära tankar prehospitalt.    En kvalitativ ansats valdes med intervjuer som datainsamlingsmetod för att fånga sjuksköterskans upplevelser. Elva sjuksköterskor inom ambulanssjukvården intervjuades. Materialet spelades in med hjälp av en diktafon och transkriberades sedan av författarna. Analys av det insamlade intervjumaterialet gjordes genom en manifest, kvalitativ innehållsanalys.    I resultatet framkom fyra huvudkategorier: Beredskap för uppdraget, Det som skapar förutsättningarna, Mötet i en utsatt situation och Emotionella utmaningar – att gå vidare. Resultatet visade att sjuksköterskan inför uppdraget med en suicidnära patient inte förberedde sig på något speciellt sätt mer än att de diskuterade olika scenarion med sin kollega. Att sjuksköterskan var verbalt rustad och kände sig bekväm i sig själv som person, skapade goda förutsättningar för ett bra möte med patienten. Flera sjuksköterskor upplevde att de inte hade tillräcklig utbildning inom psykiatri, utan de arbetade utifrån sina egna och kollegans tidigare erfarenheter. Sjuksköterskorna upplevde att en stor del av omhändertagandet inte bara handlade om patienten utan även om dess närstående. Att omhänderta patienter med suicidnära tankar kunde väcka många starka känslor som kunde påverka sjuksköterskan negativt och vissa beskrev att de minns vissa uppdrag lång tid efter händelsen. Sjuksköterskorna uppgav att de inte var i behov av något stöd mer än att prata med sina kollegor efter en händelse.    Författarnas slutsats var att det fanns ett behov, för sjuksköterskan inom ambulanssjukvården, av kompletterande och återkommande utbildning i psykiatri som en viktig förutsättning för att bedriva patientsäker vård och omvårdnad i olika situationer. Kvaliteten och säkerheten inom vården minskade då sjuksköterskan själv upplevde en brist på kunskap inom detta område. / Suicide and suicide attempts are a public health problem all over the world. In Sweden 1500 people take their lives every year, which will be about four per day. Suicide attempts are more common among women. Men, however are more often succeed with their suicide. One of most challenging, most emotional and stressful tasks that the prehospital nurse can face, is to take care of a person with suicidal thoughts. Persons with suicidal thoughts often find it difficult to trust in other people and also have negative attitude towards life itself. A nurse should always strive to understand the patient's situation in life while doing what is possible to prevent the patient from committing suicide. In order for the patient meeting to be as successful as possible, the nurse need constantly to increase their skills, develop their attitudes and gain the required knowledge to deal with diversity that involves the treatment of people with suicidal thoughts.   The aim was to illuminate the nurses' experiences in the prehospital treatment, of patients with suicidal thoughts.   A qualitative approach was chosen to capture the nurse's experiences. Eleven nurses in the ambulance healthcare were interviewed. The interviews were recorded using a dictaphone, and then were transcribed verbatim. The analysis was carried out by a manifest, qualitative content analysis.   Four main categories emerged: Preparedness for the assignment, What creates the conditions, The meeting in an exposed situation and Emotional challenges - to move forward. The results demonstrate that the nurses did not prepare specifically before meeting a suicidal patient, other than discussed different possible scenarios with their colleague. To create optimal conditions for a good meeting with a patient, the nurse was well-prepared verbally, and felt confident. Several nurses experienced lack of adequate education in psychiatry and based their work on their own and colleagues' previous experiences. Nurses found that a great deal of care was not just about the patient but also of his or her relatives. To take care of patients with suicidal thoughts may cause many strong feelings that can negatively affect the nurse and some nurses described that they remember some of these assignments long after the event. Nurses stated that they were not in need of mental support, more than talking to their colleagues after an assignment.   The authors conclusion was that there is a need, for nurses in the ambulance care, supplementary and recurrent training in psychiatry as an important prerequisite for a patientsafe and nursing care in different situations. Quality and safety in healthcare decreased when the nurse experienced a lack of knowledge in this area.

Bakgrund: Forskning inom omvårdnad har betonat vikten av ett personcentrerat förhållningssätt i vårdmötet, varje patient ska betraktas som en unik individ med olika behov att tillgodose. För patienter med ett akut vårdbehov kan ambulanssjukvården vara det allra första mötet som de gör med hälso- och sjukvården. Tidigare forskning har beskrivit att omhändertagandet i prehospital akutsjukvård fokuserat på det medicinska tillståndet framför de emotionella behoven, vilket har betytt att behov ur ett holistiskt perspektiv inte alltid har tillgodosetts. Forskning från patienters perspektiv är bristfälligt, vilket innebär att patienters upplevelser och känslor inte prioriterats. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av att få sina grundläggande vårdbehov tillgodosedda i prehospital akutsjukvård. Metod:Litteraturöversikt med systematisk sökstrategi. Datainsamling gjordes via två databaser, PubMed och CINAHL. Totalt inkluderades 15 kvalitativa artiklar, publicerade mellan 2011–2023, analyserades med en integrerad analysmetod. Resultat: Beskrev patienternas positiva och negativa upplevelser i ett prehospitalt omhändertagande. Resultatet presenteras i tvåkategorier och fem underkategorier. Kategorierna som arbetades fram beskrev övergripande känslan av att vara patient i prehospital akutsjukvård, vilket belyser känslan av att överlämna sig själv och hur det är att vara patient i en ambulans. Ambulansteamets förhållningssätt belyser viktiga hörnstenar som delaktighet, värdet av dialog, att känna sig bekräftad eller stigmatiserad vid psykisk ohälsa. Resultatet utifrån artiklarna belyser fördelar medpersoncentrerad vård. Slutsats: Patienter som fick sina grundläggande vårdbehov tillgodosedda hade en positiv effekt på dem och även en positiv upplevelse utav ambulanssjukvården oavsett utfall. Genom att fokusera på patientperspektivet är det möjligt för framtida hälso- och sjukvårdspersonal att öka förståelsen och därmed förbättra kvalitén på vården, med betoning på personcentrerad vård. Det är viktigt att varje individ får vård och omsorg utifrån ett helhetsperspektiv där både de fysiska och emotionella behoven tillgodoses, oavsett om det gäller medicinsk vård eller omvårdnad. / Background: Research in nursing has emphasized the importance of a person-centered approach in the care encounter, where each patient should be seen as a unique individual with different needs to be met. For patients with an acute care need, ambulance care may be their very first encounter with health care. Previous research has described that care in prehospital emergency medicine has focused on the medical condition rather than the emotional needs, meaning that holistic needs have not always been met. Research from the perspective of patients is lacking, hindering a comprehensive description of their experiences and emotions. Aim: describe patients' experiences of having their basic care needs met in prehospital emergency care. Method: A literature review with a systematic search strategy. Data was collected from two databases, PubMed and CINAHL. A total of 15 qualitative articles published between 2011–2023 were included and analyzed using an integrated analysis method. Results: Described patients' positive and negative experiences in prehospital care. The results were presented in two main categories and five subcategories. The categories described the overall feeling of being a patient in prehospital emergency care, highlighting the feeling of surrendering oneself and what it is like to be a patient in an ambulance. The approach of ambulance staff highlighted important aspects such as participation, the value of dialogue, feeling validated or stigmatized in cases of mental illness. The results from the articles emphasized the benefits of person-centered care. Conclusion: Patients whose basic care needs were met had a positive impact on them and a positive experience with ambulance care regardless of the outcome. By focusing on the patient perspective, future healthcare professionals can increase understanding and improve the quality of care, with an emphasis on person-centered care. It is important that each individual receives care and support from a holistic perspective where both physical and emotional needs are met, whether it is medical care or nursing care.

Ambulanssjuksköterskor exponeras regelbundet för traumatiska händelser i sitt arbete, vilket utgör en risk för psykisk ohälsa i olika former. Trots kännedom om riskerna och vikten av stöd består brister i det befintliga stödsystemet. Bristerna påverkar inte bara sjuksköterskornas välbefinnande och arbetsprestation, utan även patientsäkerheten. Syftet med examensarbetet var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av stöd efter traumatiska händelser för att öka kunskapen om stödets betydelse efter traumatiska händelser. Examensarbetet har genomförts som en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie med induktiv ansats. Datainsamlingen och analysprocessen genererade tre kategorier; Organisatoriska brister, organisatoriska tillgångar och betydande faktorer utanför organisationens stödstrukturer följt av åtta subkategorier som genererade en struktur. Resultatet påvisar organisatoriska brister, brister i befintliga handlingsplaner och brist på tid till bearbetning. Samtidigt framkom organisatoriska tillgångar, såsom värdet av stödjande samtal och en stödjande chef. Betydande faktorer utanför organisationen stödstrukturer beskrevs i form av kollegialt stöd och egenansvar. Informanterna betonade vikten av proaktivt och långsiktigt stöd. Examensarbetet understryker vikten av ett strukturerat och anpassat stödsystem för ambulanssjuksköterskor efter traumatiska händelser. Förbättringar krävs för att säkerställa deras psykiska hälsa och förmågan att leverera högkvalitativ vård. / Ambulance nurses are regularly exposed to traumatic events in their work which poses a risk for various forms of mental illness. Despite awareness of the risks and the importance of support, weaknesses in the existing support system persist. These weaknesses affect not only the well-being and work performance of the nurses but also patient safety. The purpose of this thesis was to describe ambulance nurses’ experiences of support following traumatic events to increase the knowledge about the significance of support after such events. The thesis was conducted as a qualitative semi-structured interview study with an inductive approach. Data collection and analysis generated three categories: organizational deficiencies, organizational assets and meaningful factors outside the organizational support structures, followed by eight subcategories that formed a structure. The results show organizational deficiencies, a lack of structured action plan and lack of time for processing. Meanwhile, organizational assets such as the value of supportive counselling and supportive manager. Meaningful factors outside the organizational support structures were described in the form of collegial support and personal responsibility. The interviewed ambulance nurses emphasized the importance of proactive and long-term support. The thesis highlights the importance of a structured and tailored support system for ambulance nurses after traumatic events. Improvements are required to ensure their mental health and ability to deliver high quality care.

Bakgrund:Ambulanssjukvård är ett område som blir allt mer avancerat. Prehospital akutsjukvård karakteriseras av snabb bedömning, beslutsfattande och utvärdering i både säkra och osäkra miljöer. Ett korrekt omhändertagandeav patientenförutsätter en fungerande kommunikation. Risken ökar annars för missförstånd, minskad patientsäkerhet, vårdskadorochökat lidande. Språkbarriär är ett merstuderat fenomen inom intrahospital vård men forskningen kring fenomenet inom ambulanssjukvårdenärytterst sparsmakad.Syfte: Syftet var att utforska ambulanspersonalens uppfattningar av språkbarriär i mötet med patienten.Metod: Studien har genomförts med en kvalitativ, induktiv ansats. Data inhämtades genom semistrukturerade intervjuer med 18 deltagare med olika professionell bakgrund, erfarenheter, kön och åldrar. Fenomenografisk metod användes i analys av de transkriberade intervjuerna.Resultat: De variationer av uppfattningar som författarna identifierat fördelades i fyrabeskrivningskategorier.Ett positivt synsätt, Inverkan på patientmötet,Strategier för att överbrygga språkliga hinderoch En del av ett komplext förhållande.Slutsatser:Studien belyser att ett samband mellan språkbarriär och försämrad vård finns. Bristfällig kommunikation innebär att patienten riskerar att inte få lika vård på lika villkor. Ambulanspersonal agerar pragmatiskt och lösningsorienterat, i tidskritiska situationer, för att tillvarata patientens intressen och leverera säker vård. Tillgängliga hjälpmedel uppfattas varaotillfredsställande och behöver ses över. / Background: Ambulance care is a field which is becoming more and more advanced. Prehospital emergency care is characterized by quick assessments, decision making and evaluation in safe as well as unsafe environments. Correct management of the patient demands a functioning communication. Otherwise there is an increased risk of misunderstandings, diminished patient safety, adverse events and increased suffering. Language barriers have been studied extensively within intra-hospital care but research regarding the phenomenon in the ambulance care setting is utterly sparse.Aim: The aim of this studywas to explore the ambulance personnel’s perceptions of language barrier in the encounter with the patient.Methods: The study was conducted using a qualitative, inductive approach. Data was collected through semi structured interviews with 18 participants from different professions, of varying experience, sex and age. Phenomenographic method was used when analysing the transcribed interviews. Results:The variations of perceptions that the authors have identified were distributed in four categories of description: A positive outlook, Effects on the encounter, Strategies to overcome language barriersand Part of a complex relationship.Conclusions:This study highlights the presence of a relationship between language barrier and insufficient care. When communication is unsatisfactory the patient runs the risk of not receiving equal careon equal terms. Ambulance personnel’s actions are pragmatic and solution orientedin time critical situations in order to secure the patient’s interests and deliver safe care.Available tools are perceivedas inadequate and need to be re-evaluated.

Prehospital akutsjukvård är till för patienter i alla åldrar, symtom, tillstånd och sjukdom. Ambulanspersonalen behöver ha kompetens och förmåga att bedöma och behandla alla patienter. Enligt Travelbee främjas den mellanmänskliga relationen genom kommunikation, förståelse och handling vilket skapar förutsättningar för omvårdnaden. Alla patienter har rätt till god och jämlik vård oavsett prehospitala förutsättningar. Syftet var att belysa ambulanspersonalens upplevelser av att vårda barn. Metoden som användes var en litteraturöversikt med en systematisk ansats för att sammanställa befintlig forskning inom området. Både kvalitativa och kvantitativa artiklar har inkluderats från databaserna Pub Med och Cinahl Complete. Sammanlagt har 15 artiklar inkluderats till resultatet. Resultaten visar att ambulanspersonal upplever otillräcklig utbildning i omhändertagande av barn, att det tillkommer utmaningar kring denna patientgrupp samt olika känslor som uppkommer i vårdmötet med barn. Slutsatsen av litteraturstudien beskriver att vård och omvårdnad av barn prehospitalt leder till känslor som stress, osäkerhet och otrygghet. Det beskrivs bero på begränsad kunskap och erfarenhet av akut sjuka och skadade barn samt mötet med patienternas föräldrar. Ambulanspersonal önskar mer teoretisk och praktisk utbildning av det akut sjuka barnet samt debriefing i samband med särskilt påfrestande händelser. / Prehospital emergency care is for patients of all ages, symptoms, conditions and illness. Ambulance clinicians (AC) need to have the competence to assess and treat all patients. According to Travelbee, the interpersonal relationship is promoted through communication, understanding and action, which creates conditions for nursing. All patients have the same right to good and equal care regardless of different circumstances and/or factors that challenge the AC´s in assessing and treating children in prehospital emergency settings. The aim was to describe ambulance clinicians’ experiences of caring for children in prehospital emergency care. A literature review with a systematic approach was used as a method to compile existing research in the field. Both qualitative and quantitative articles have been included from the databases PubMed and Cinahl Complete. A total of 15 articles have been included in the results. The results show that AC´s experience insufficient training regarding the care of children, that there are challenges to this patient group and different emotions that arise in the care when meeting with children in the prehospital emergency settings. The literature study concludes that the care of children in prehospital emergency settings leads to feelings of stress, uncertainty and insecurity, which is described to be caused due to limited knowledge and experience of acutely ill and injured children as well as the meeting with the patient's parents. AC´s want more theoretical and practical training of the acutely ill child as well as debriefing in connection with particularly stressful events.

Syfte: Syftet var att beskriva den prehospitala användningen av supraglottiska hjälpmedel hos barn. Metod: En litteraturstudie på magisternivå baserad på 11 orginal artiklar hämtade från CINAHL och PubMed. Resultat: Supraglottiska hjälpmedel placerades främst hos äldre barn <12 år med antingen hjärtstopp, trauma, respiratorisk instabilitet eller kramper. Flertalet olika supraglottiska hjälpmedel används internationellt och studierna beskriver att hjälpmedlen är tidseffektiva att placera, medför få komplikationer samt att den neurologiska funktionen är likvärdig med de som erhåller luftvägshantering med hjälp av endotrakeal intubation eller ventilation med mask och blåsa. Slutsats: Supraglottiska hjälpmedel används internationnelt hos pediatriska patienter i den prehospitala miljön, där placeringen av hjälpmedlet avgörs av kompetens och utbildningsnivå hos den prehospitala personalen. Vidare forskning krävs för att fasställa hurvida supraglottiska hjälpmedel hos den pediatriska populationen kan etableras prehospitalt och i synnerlighet hos barn under 12 år.

Background. In South Africa violence related crimes are frequent, and interpersonal violence is one of the most common causes of injury and death. Violence can be related to social structures, poverty and income inequality. In South Africa 25% of the population live in extreme poverty, and 16% of households in Western Cape live in Informal dwellings. Drug and alcohol miss-use is a big problem. EMS personnel all over the world are exposed to violence. The last couple of years the rate of incidents of violence against the ambulances and EMS personnel in Western Cape and Cape Town has escalated, and a protocol to protect the personnel has been established. The protocol of Red Zones requires an armed escort for the ambulance and EMS personnel when working in certain areas. The red zones are often in low income areas, which makes United Nations’ Sustainable Development Goal of Reduced inequality relevant. The Purpose of this study is to describe how red zones affect patient waiting times and mission times for the ambulance in the Western Cape province of South Africa. Method. Quantitative analysis of priority 1 assignments in one month periods in 2016, 2017 and 2018 to Hanover Park, a suburb of Cape Town. Hanover Park has been considered a red zone since September 2016. Result. Seven different time periods in the missions were analyzed, comparing the City of Cape Town and Hanover park in 2016, 2017 and 2018. Conclusion. The result shows an increase in waiting times for EMS in Hanover Park, even though the precise response time could not be described. Call times and mission times for the entire City of Cape Town seem to have increased, indicating a problem beyond the red zones, potentially affecting everyone in need of an ambulance in the city. Further studies are encouraged. / Bakgrund. I Sydafrika är våldsrelaterade brott vanligt förekommande, och interpersonellt våld är en av de vanligaste orsakerna till skada och död. Våldet kan relateras till sociala strukturer, fattigdom och inkomstskillnad. I Sydafrika lever 25% av befolkningen i extrem fattigdom och 16% av hushållen i Western Cape lever i informella bostäder. Missbruk av droger och alkohol är ett stort problem. Ambulanspersonal över hela världen utsätts för våld. De senaste åren har graden av våldshändelser mot ambulanser och dess personal i Western Cape och Kapstaden eskalerats och ett protokoll för att skydda personalen etablerats. Protokollet för Röda Zoner kräver en beväpnad eskort för ambulans och personal vid arbete i vissa områden. De röda zonerna är ofta i låginkomstområden, vilket gör FN: s hållbara utvecklingsmål för minskad ojämlikhet relevant. Syftet med denna studie är att beskriva hur röda zoner påverkar patienters väntetid och uppdragstider för ambulansen i Western Cape i Sydafrika. Metod. Kvantitativ analys av prio 1-uppdrag under en månadsperiod i 2016, 2017 och 2018 till Hanover Park, en förort till Kapstaden. Hanover Park har ansetts vara en röd zon sedan september 2016. Resultat. Sju olika tidsperioder i uppdragen analyserades, och jämfördes mellan hela Kapstaden och Hanover Park 2016, 2017 och 2018. Slutsats. Resultatet visar ökad väntetid för ambulansvård i Hanover Park, även om den exakta framkörningstiden inte kunde beskrivas. Uppdragstider för hela staden Cape Town verkar ha ökat, vilket indikerar ett problem bortom de röda zonerna, vilket potentiellt kan påverka alla som behöver en ambulans i staden. Ytterligare studier rekommenderas.