Ämnet prestationsångest attackeras från många vinklar och är något som de allra flesta kan känna igen sig i. I denna studie fördjupar jag mig i förhållandet mellan prestationsångest och individens upplevelse av hur det är att musicera med andra. Studien inriktar sig mot musikstudenters relation till prestationsångest i undervisning och ensemblespel, med syftet att belysa begreppet Music Performance Anxiety (MPA). Genom fokusgruppsintervju och deltagarobservation har jag tagit fram underlag samt kartlagt hur deras upplevelse av MPA ter sig i musikämnet och i ensemblesammanhang. Hur skiljer sig upplevelsen av detta i ensemblesammanhang från individuella sammanhang och hur skiljer sig känslan av MPA i undervisning i jämförelse med andra musikutövande sammanhang? Genom kvalitativ data och analys av deltagarnas egna erfarenheter och upplevelser har studien lett fram till en djupare inblick i hur dessa individer upplever prestationsångest i musiksammanhang, samt hur den sociala aspekten av att musicera får en betydande roll när ämnet ska belysas. Generellt uppnådde samtliga deltagare kriterierna för en mer eller mindre utvecklad form av MPA och den generella uppfattningen var att de inte fått några verktyg eller arbetat med ämnet prestationsångest kontinuerligt i sina pågående eller föregående studier. Min uppfattning är därför att vidare forskning kring detta ämne behövs för att konkretisera, och på ett ett bättre sätt, kartlägga känslor och sociala strukturer som hämmar studenters musikaliska utveckling såväl som det konstnärliga uttrycket.

<p>Jag har utgått från en fallstudie. Arbetets syfte har varit att få kunskap om orsaker till det beteende som eleven i fallbeskrivningen uppvisar, samt hur man hanterar och bemöter problemet i en undervisningssituation. Svaren på frågeställningarna har sökts i litteratur av bl.a. Karin Taube och John Holt, och i intervjuer med prakticerande lärare. </p><p>Resultatet visar att beteendet antagligen kommer sig av att eleven är rädd för att misslyckas och gör sitt bästa för att behålla den självkänsla han fortfarande har kvar. Det viktigaste läraren kan göra för att hjälpa eleven är att försöka bygga upp hans självförtroende och få honom att förstå att man inte är mindre värd bara för att man svarar fel ibland.</p>

Jag har utgått från en fallstudie. Arbetets syfte har varit att få kunskap om orsaker till det beteende som eleven i fallbeskrivningen uppvisar, samt hur man hanterar och bemöter problemet i en undervisningssituation. Svaren på frågeställningarna har sökts i litteratur av bl.a. Karin Taube och John Holt, och i intervjuer med prakticerande lärare. Resultatet visar att beteendet antagligen kommer sig av att eleven är rädd för att misslyckas och gör sitt bästa för att behålla den självkänsla han fortfarande har kvar. Det viktigaste läraren kan göra för att hjälpa eleven är att försöka bygga upp hans självförtroende och få honom att förstå att man inte är mindre värd bara för att man svarar fel ibland.

Musikalisk prestationsångest (MPA) är ett vanligt förekommande problem bland musiker och kan i vissa fall omöjliggöra en karriär som musiker. Syftet med föreliggande studie var att utvärdera en 5 sessioners behandling med Acceptance and Commitment Therapy (ACT) för MPA. Resultatet är lovande, 7 av 8 deltagare fullföljde behandlingen och flera deltagare fick förbättringar på såväl ACT-relaterade mått som på mått för MPA. Resultatet motiverar vidare forskning om ACT för MPA. / Musical performance anxiety (MPA) is a common problem among musicians and can in certain cases make impossible a career as a musician. The aim with the present study was to evaluate a 5 sessions' treatment with Acceptance and Commitment Therapy (ACT) for MPA. The result is promising, 7 of 8 participants pursued treatment and several participants got improvements on ACT-related measures as well as on measures for MPA. The result justifies further research on ACT for MPA.

Mitt arbete handlar om känslor samt psykiska och fysiska aspekter under prestationsmoment: stress, rampfeber och prestationsångest. Jag skriver om kroppsmedvetenhet samt olika typer av förberedelser till prestation på scen. Temat på mitt arbete är ett resultat av min vilja att prestera friare och få bort de destruktiva tankar som har följt mig från början av min musikaliska resa. Genom att experimentera med olika tekniker vill jag bli bättre mentalt förberedd till att bli bra musiker på scen och inte bara i ett övningsrum. Mitt mål med detta arbete är att kunna prestera mer avslappnat i kroppen och samtidigt ta bort stress och panik i så stor utsträckning som möjligt. Jag uppfattar min examenskonsert som ett resultat av mental förberedelse baserad på alla reflektioner som jag beskriver i uppsatsen. För att kunna åstadkomma detta kommer jag att använda mig av de metoder och idéer som jag beskriver i arbetet. I den reflekterande delen kommer jag att beskriva min bakgrund som är en anledning till masterarbetetstema. Senare kommer jag att skriva om prestationstillfälle, prestationsångest med kamp- och flyktreaktion samt vanor och rutiner hos musiker. Dessutom beskriver jag tekniker som kan hjälpa en att lyckas förbereda sig bättre till musik- och konsertverksamhet. Jag upplyser om mina ”egna” tekniker (coaching och dagbok) som hjälpte mig på väg till min examenskonsert. Ett prestationstillfälle skapar förväntningar och detta är nästa kapitel av mitt arbete. Sedan kommer jag att summera upp allt och dra slutsatser. / <p>L. Tihanyi: Attis för soloviolin</p><p>S. Prokofjev: Sonat för violin och piano op 94 bis</p><p>M. Ravel: Tzigane</p><p>Piano: Erik Lanninger</p><p></p>

Scenskräck – en ständig kamp mellan kropp och sinne. Denna studie berör en företeelse som kan komma att uppstå hos varje individ genom olika framträdanden på scen, nämligen scenskräck. Genom en kvantitativ undersökning har jag försökt få svar på hur elever kan komma att uppleva detta på en scen eller annat offentligt framträdande och svaren skiljer sig anmärkningsvärt ifrån elev till elev. 23 elever i årskurs 9 har fått besvara en enkät och som sedan i kombination med tidigare litteratur och forskning lett fram till mitt resultat. Resultatet presenteras och visar att för vissa kan scenskräck ge både psykiska och fysiska besvär i värsta fall. Därför är det viktigt att belysa detta problem och i vilken utsträckning det förekommer ihop att i tid kunna parera och i värsta fall reparera.

Elitidrott handlar om att prestera till nästan vilket pris som helst. Samhället har länge sett på elitidrottare som osårbara vinnarskallar, vilket i vissa fall kan leda till att elitidrottarnas känslor glöms bort i jakten på medaljer. Syftet med denna studie var att belysa den psykiska ohälsan hos de svenska elitidrottare som blivit intervjuade av SVT om sin psykiska ohälsa under de senaste fyra åren. För att kunna utföra studien användes textanalys där flera intervjuer analyserades. Författaren till denna studie använde sig av databasen Retriver för att inhämta intervjuer med elitidrottare som upplevde sig vara drabbade av psykisk ohälsa. Femton intervjuer, med elva olika elitidrottare, valdes ut utifrån ett antal inklusions- och exklusionskriterier. Sammanlagt analyserades 5933 ord och genom en kvalitativ innehållsanalys växte sju olika teman fram, dessa användes för att redovisa resultatet från intervjuerna. Resultatet i studien visade att elitidrottarna upplevde att de hade problem med psykisk ohälsa. Elitidrottarna drabbades av olika typer av psykisk ohälsa som till exempel depression, ätstörning, ångest och självmordstankar. I många av intervjuerna gick det att se ett samband mellan elitidrottarnas psykiska ohälsa och att de hade perfektionistiska drag och en rädsla att förlora. Slutsatsen blev att den upplevda psykiska ohälsan hos de svenska elitidrottarna, som förekommer i denna studie, beskrivs som ett problem för elitidrottarna. Detta är ett problem som är större hos elitidrottare än hos övriga befolkningen och som måste börja tas på allvar.

Med undersökningen vill jag synliggöra samt utöka förståelsen för prestationsångest i bildskapande, hur den yttrar sig och vad dess bakomliggande orsaker kan vara, ur ett elevperspektiv. Detta för att kunna arbeta för att förebygga och hantera den psykiska ohälsa som återkommande prestationsångest och stress kan orsaka samt arbeta mot ett hälsosamt bildskapande.Undersökningen är kvalitativ och metoden som använts är semistrukturerade intervjuer med fem elever som går på det estetiska programmet med inriktning bild och formgivning på gymnasiet. Jag har identifierat identitet som bildskapare och bildestet, egna krav, jämförande med andra och negativa tankar som tydliga diskurser i elevernas tal om prestationsångest i bildskapande. Identifiering leder till högre krav på sig själv och svårigheter att uppnå kraven kan leda till negativa tankar och prestationsångest. Jämförelse är en faktor i hur vi avgör vilka krav vi ställer på oss själva. Om en känner att en presterar sämre än andra kan det leda till att en höjer kraven och det kan leda till negativa tankar och prestationsångest. Prestationsångest kan leda till flyktrespons som påverkar ens förmåga att prestera negativt. Betyg och framtid är andra faktorer som påverkar elevernas identitet och relaterar till elevernas egna krav och kan leda till negativa tankar.En del i mitt examensarbete är en gestaltning. I min gestaltning har jag arbetat utifrån mig själv och min egen prestationsångest i måleri för att undersöka hur jag kan bryta min kreativa blockering i bildskapande samt hitta metoder att hantera prestationsångest för ett hälsosamt förhållningssätt till bildskapande. Här använder jag en autoetnografiskt inspirerad metod där jag målar en målning och dokumenterar processen genom att skriva loggbok. Jag sammanställde min process och resultat utifrån loggboksanteckningarna i en kortare film. Filmen samt min sammanställda loggbok visades på Konstfacks digitala vårutställning 2020. Undersökningen kommuniceras genom denna uppsats och gestaltningen visas i Konstfacks digitala vårutställnings online-katalog 2020. En tryckt katalog publiceras även i samband med utställningen.

Mitt arbete handlar om att bearbeta den prestationsångest som uppstår vid soloframträdanden genom att utforska olika metoder i förberedelse och övning, samt att få en förståelse för vad som ger bäst resultat. Med hjälp av studier av olika metoder, analys och dokumentation av sång och mental träning, vill jag utveckla självsäkerhet och trygghet i mina framföranden. Efter att ha genomfört ett liveframträdande live i ensemble, en audition och en livestreamad solistisk konsert, var min förhoppning att kunna finna verktyg för att ta mig an min examenskonsert och att jag på vägen hade lärt mig knep och mentala hjälpmedel så att jag kunde genomföra konserten med självsäkerhet och glädje i framförandet. Mitt arbete resulterade i mindre stresspåverkan, bättre självförtroende samt bättre sångteknik under mina framträdanden.

I denna uppsats undersöktes hur de negativa tankar som finns hos många musiker kan hanteras. Med hjälp av förbättrad övningsmetodik, samt andra metoder för medveten närvaro observerades hur fokus och humör förändrades hos musiker, samt hur detta påverkade deras prestation och självbild. Till hjälp för detta dokumenterades instuderingen av Hindemiths violakonsert ”Der Schwanendreher” inför och under examenskonsert, en situation där negativa tankar ofta kan dyka upp. Resultatet visade att man med små men väl genomtänkta medel kunde göra stor skillnad för koncentrationsnivån, och det allmänna välbefinnandet. Vidare gavs exempel på hur övningen kan läggas upp för att bli mer produktiv och rolig, samt hur samhällets krav på klassiska musiker bidrar till psykisk ohälsa. Målet med uppsatsen var att få fler musiker att börja reflektera över sin situation, och vilka förändringar som kan göras för att nå en optimal tillvaro. / <p><strong>Medverkande vid presentation</strong></p><p>Solist: Ludvig Dahlström</p><p>Dirigent: Gustav Aske Sønksen</p><p> </p><p>Flöjt: Kajsa Nilsson, Emma Eskeby</p><p>Oboe: Gabriela Dogaru</p><p>Klarinett: Emilia Eriksson, Filippa Hedberg</p><p>Fagott: Ciarán Hayes, Jonathan Bauer</p><p>Valthorn: Joel Jaakkola, Mikael Larsson, Jenny Isaksson</p><p>Trumpet: Erik Westin</p><p>Trombon: Vilhelm Weréen</p><p>Harpa (keyboard): Linnea Sirborn</p><p>Slagverk: Simon Landqvist</p><p>Cello: Erik Elvkull, Åse-Maria Bygland Larsen, Johanna Tärnroth, Johannes Rydén</p><p>Kontrabas: Isak Josefsson, Anton Eriksson, Joel Hedtjärn</p><p>Den klingande delen är arkiverad.</p>