Jag ville undersöka om mindfulnessträning kan påverka musikalisk prestationsångest i övningssituation, och i så fall hur. Min metod gick ut på att börja föra loggbok över min musikaliska prestationsångest för att skapa en bild av var jag befann mig innan påbörjad mindfulnessträning, och sedan börja mindfulnessträna och fortsätta föra loggbok. Jag gjorde även videoinspelningar för att tydligare kunna se de musikaliska konsekvenserna. Jag anser att resultatet visar på att mindfulnessträning i mitt fall gav en positiv effekt framför allt på så sätt att jag blev mer medveten om min prestationsångest och kunde hitta sätt att musicera utanför de oroskänslor eller tankar som uppstod i mig.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka instrumentalpedagogers förhållningssätt till fenomenet prestationsångest i musikundervisning. Tre instrumentalpedagoger, som är eller har varit aktiva som musiker, har intervjuats utifrån forskningsmetoden kvalitativa, halvstrukturerade intervjuer. Det teoretiska perspektiv som studien baseras på är prestationspsykologi. I resultatet presenteras instrumentalpedagogernas uppfattningar om fenomenet prestationsångest, där de intervjuade lyfter fram olika aspekter och faktorer som kan ligga till grund för prestationsångest samt hur ångesten påverkar den utövande. Det andra temat aktivt engagemang och bemötande gentemot elever belyser olika undervisningsstrategier som informanterna använder sig av för att bemöta elever i hänsyn till fenomenet prestationsångest. I sista temat metoder för att förebygga prestationsångest, förklarar informanterna vilka metoder som kan användas för att motverka ångesten eller påverka dess faktorer i rätt riktning. I diskussionsavsnittet diskuteras instrumentalpedagogernas förhållningssätt till prestationsångest i musikundervisning utifrån bakgrundslitteratur, tidigare forskning och det teoretiska perspektivet prestationspsykologi. Avsnittet fokuserar på följande aspekter; prestationsbaserad självkänsla, instrumentalpedagogens och miljöns betydelse, att medvetandegöra och acceptera sin ångest samt förberedelser och mental träning. Avslutningsvis reflekterar jag över arbetets betydelse och fortsatt forskning inom ämnet. / The purpose of this study is to investigate instrumental teacher’s approach to the phenomenon of performance anxiety in music education. Three instrumental teachers, who are or who has been active as musicians, have been interviewed by the method of science qualitative, semi-structured interviews. The theoretical perspective, which the study is based on, is performance psychology. The result presents instrumental teachers views to the phenomenon of performance anxiety, whereof the interviewed emphasizes different aspects and factors, which form the basis of performance anxiety and how anxiety affect performers. The second theme active interest and treatment towards the students highlights a variety of teaching strategies, which the informants use to treat the students regarding to the phenomenon of performance anxiety. In the last theme methods to prevent performance anxiety, the informants illustrate the methods which could be used to discourage anxiety and work on the factors in a correct manner. The discussion focuses on following aspects; performance based self-esteem, the importance of teacher and environment, to raise awareness and accept any anxiety and also preparations and mental training. At last I analyze the importance of this study and further research in this topic.

Att släppa musik, alltså att offentliggöra musik, är något som är lätt att tänka sig enbart är en rolig angelägenhet för artister och musikproducenter, men hur mår vi som gör det egentligen i processen innan, under och efter att musiken har släppts? Många uttrycker rädslor och prestationsångest som dominerande känslor snarare än glädje och upprymdhet. Jag kände mig intresserad av att undersöka om det fanns flera som kände som jag, att det inte är okomplicerat att släppa musik, och vad folk har för strategier för att hantera det som känns jobbigt. Genom att undersöka min egen process när jag släpper musik samt skicka ut frågor till andra som gör det har jag försökt ta reda på om det finns sätt som får oss att må bättre eller sämre. Syftet har varit att skaffa mig erfarenheter för mina framtida släpp, samt möjligheten att kunna dela med mig av dem till andra. I min undersökning har jag fått mina föraningar att det inte bara är jag som brottas med mitt mående kring att släppa musik bekräftade. Det verkar vara väldigt vanligt. En av de tydligaste känslor som uttryckts är rädslan för vad andra ska tycka om dem som person när de försöker sprida sin musik, snarare än om musiken i sig. En annan är att väldigt många brottas med prestationsångest och känslor av otillräcklighet. Några saker som däremot verkar få folk att må bättre, inklusive mig själv är att inte göra allt arbete kring ett låtsläpp själv, att ge plats i livet för annat än musiken och att ha ett nytt projekt på gång så fort ett släpp är slutfört. / <p>Låten som det konstnärliga arbetet berör:https://www.youtube.com/watch?v=UXoK5FjExBk</p>

Den här undersökningen tog sin början i en vilja att få skapa och undersöka på ett lustfyllt sätt ochen vilja att göra motstånd mot det som inte kändes kreativt och lustfyllt, som istället gav mig prestationsångest.Jag har tagit inspiration från tidigare händelser och händelser som sker här och nu, tillexempel i vad jag kallar samtal, och jag gör min undersökning utifrån detta.Syftet har varit att försöka låta det som inspirerar mig, min kreativitet och min nyfikenhet ledavägen, att våga pröva att göra motstånd mot det som inte känns kreativt. Att göra motstånd genomatt göra det som inte känns kreativt till just kreativt. Att titta på vad som ger mig prestationsångest,vad som gett mig prestationsångest och försöka göra motstånd mot det. Att genom att vara självutlämnandeoch själv göra motstånd kanske kunna inspirera andra (framtida elever och andra) attvåga vara och göra detsamma. Att våga göra det som jag inte törs men älskar. Att våga är också attgöra motstånd. Jag har genom en rhizomatisk- och essäinspirerad autoetnografisk metod försöktmig på detta. Och genom en posthumanistisk filosofi. Genom en uppsats och en film.Och jag frågar mig:- Hur kan ett rhizomatiskt förhållningssätt i kunskapsskapande bli ett lustfyllt lärande?- På vilka sätt kan en autoetnografisk undersökning med ett performativt uttryck bli didaktiskastrategier?I resultatet kommer jag fram till att det essäinspirerande sättet att skriva och berätta på, där en prövandeoch försökande process görs möjlig, kan vara en väg till ett lustfyllt lärande. En process därkänslor och tankar tillåts ta plats vilka göra att undersökningen kanske tar helt nya riktningar åtoförutsägbara håll, likt rhizomets rötter.Att gestalta sin process och sina känslor, tankar, prestationsångest och lust genom en filmessä kanvara en form av didaktisk strategi, då det kan vara lättare, mer lustfyllt, eller både och att genomföraen autoetnografisk undersökning på det sättet. Att den tillåter ett mer performativt och friare berättandeän i till exempel en text. Att man genom en filmessä kan få göra motstånd mot regler ochkonventioner, som till exempel det linjära berättandet, vilket skulle kunna möjliggöra ett lustfylltlärande.

Pupils today put high demands on their performance and getting good results is something that has become like an obsession. Stress in school and performance anxiety is something that is often addressed in television, social media and in newspapers. The purpose of this study is to examine students' experience of stress, performance anxiety and grading in the school environment, with the main focus on school sports. The thesis and the study are based on qualitative research method. The data collection method consisted of three semi-structured focus group interviews. Two of the groups consisted of four pupils in each group, with 50/50 gender distribution. The third group consisted of five students where two were boys and the rest were girls. During the focus group interviews, the students got to interpret and reflect on the three phenomena of stress, performance anxiety and grading. They also discussed and reflected on the influence of school sports. The pupils' perception of the various phenomena is largely reflected in the school environment and school sport. The stress is largely linked to the grades. The performance anxiety can be linked to the stress, but also to the grading rating and that the students have very high demands on their own performance and ability. The phenomenon is affected and also exists within the school sport. The influence of school sports on the phenomena is positive and negative. The pupils show clear links between the school sport and the three phenomena of stress, performance anxiety and grading.   Keywords: stress, performance anxiety, grading, school sports / Elever idag sätter höga krav på sin prestation och att få goda resultat är något som blivit likt en tvångstanke. Stress i skolan och prestationsångest är något som tidigare studier visat på. Syftet med denna studie är att undersöka elevers upplevelse av stress, prestationsångest och betygshets i skolmiljön med främst fokus på skolidrotten. Uppsatsen och studien är baserad på kvalitativ forskningsmetod. Datasamlingsmetoden bestod av tre semistrukturerade fokusgruppsintervjuer. Två av grupperna bestod av fyra elever i varje grupp, med 50/50 könsfördelning. Den tredje gruppen bestod av fem elever där två var killar och resten var tjejer. Under fokusgruppsintervjuerna fick eleverna tolka och reflektera över de tre fenomenen stress, prestationsångest och betygshets. De diskuterade och reflekterade även över skolidrottens påverkan. Elevernas uppfattning av de olika fenomenen speglas till stor del i skolmiljön samt skolidrotten. Stressen är till stor del kopplad till betygen. Prestationsångesten går att knyta an till stressen men även till betygshetsen och att eleverna har väldigt höga krav på sin egna prestation och förmåga. Fenomenen påverkas och existerar även inom skolidrotten. Skolidrottens påverkan på fenomenen är positiva och negativa. Eleverna visar tydliga samband mellan skolidrotten och de tre fenomenen stress, prestationsångest och betygshets.   Nyckelord: stress, prestationsångest, betygshets, skolidrott

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka perfektionism och prestationsångest relaterat till varandra samt till ålder och erfarenhet hos kvinnliga elitfotbollsspelare. Hur samvarierar ålder och antal år på elitnivå med typen av perfektionism och graden av prestationsångest? Hur vanligt förekommande är adaptiv och maladaptiv perfektionism samt prestationsångest hos kvinnliga elitfotbollsspelare? Samvarierar typen av perfektionism med graden av prestationsångest? Metod I studien medverkade 93 spelare från tre lag i Damallsvenskan, ett lag i Elitettan och åtta lag i Naisten Liiga.  En webbaserad enkät som innefattar egenkonstruerade bakgrundsfrågor samt två mätinstrument: Sports Multidimensional Perfectionism Scale-2 och Sports Competition Anxiety Test användes. Data analyserades med hjälp av Chi²-test samt Spearmans korrelationstest. Resultat Ålder och antal år på elitnivå visade inga signifikanta samband med perfektionism eller med prestationsångest. Det visade sig att 18 % av spelarna inte kunde definieras som perfektionister och att 82 % av spelarna kunde definieras som perfektionister. Av de spelare som kunde definieras som perfektionister, hade 81 % adaptiv perfektionism. Av spelarna hade 19 % låg prestationsångest, 58 % medelhög prestationsångest och 23 % hög prestationsångest. Inget statistiskt signifikant samband hittades mellan perfektionism och prestationsångest (r=-.097, p=.381). En måttlig korrelation hittades mellan två maladaptiva dimensioner av perfektionism och prestationsångest. De dimensioner som korrelerade måttligt var Concern Over Mistakes (r=.355) och Doubts About Actions (r=.462). Slutsats Varken perfektionism eller prestationsångest verkade vara vanligt förekommande hos kvinnliga elitfotbollspelare. Dessa två aspekter verkade inte heller samvariera med ålder eller antal år på elitnivå.

Det här arbetet behandlar min prestationsångest inom låtskrivningsprocessen. Mitt syfte var att undersöka hur jag kan få en mer glädjefylld, kravlös process i mitt låtskrivande. Detta gjordes med hjälp av en genomgång av relevant litteratur inom ämnet samt skapandet av sex egenskrivna låtar med enkel produktion. I låtskapandet användes Robin Fredericks Song Starter teknik ur boken Song Starters: 365 Lyric, Melody, &amp; Chord Ideas to Kickstart Your Songwriting, samt en metod som liknar det Gary Ewer kallar för ”Speedwriting” på sin blogg www.secretsofsongwriting.com och som gick ut på att skriva en låt inom en timme. Mitt resultat visar att den mentala inställningen spelar stor roll för hur mycket plats prestationsångesten får i min skaparprocess. För att få en mer kravlös process bör jag bland annat lägga fokus på processen snarare än på resultatet, inte se misstag som misslyckanden utan som en nödvändig del av processen, tillåta mig själv att leka och experimentera samt ta mig tid till pauser och miljöombyten. Dessutom är det viktigt att jag vågar släppa taget om prestationsångesten och inte ser dess avsaknad som ett tecken på att jag inte tar uppgiften på allvar. Song Starters hjälpte mig att minska prestationskraven i början av skapandeprocessen medan entimmeslåtar minskade prestationskraven under hela processen. Jag upptäckte att det inte är den första brainstormingperioden i låtskrivarprocessen som är den mest kritiska fasen för mig när det gäller prestationsångest, utan snarare perioden när jag ska värdera om mitt material är bra nog för att bli en låt. Dessutom verkar jag gilla mina låtar mer när de har mognat ett tag än när jag precis har skrivit dem och därför är det viktigt att jag inte dömer mina låtar för snabbt.

I det här arbetet undersöktes sångpedagogers syn på och erfarenheter av elevers prestationsångest och hur sångpedagoger kan arbeta med förebyggande och hantering av elevers prestationsångest i undervisningen. Fyra sångpedagoger intervjuades i semistrukturerade, kvalitativa intervjuer angående tankar kring elevers prestationsångest. Informanterna hade främst erfarenhet av undervisning på gymnasienivå. Resultatet sammanställdes med hjälp av tematisk analys. Informanterna definierade prestationsångest som ett begrepp som kunde delas in i olika nivåer beroende på hur starkt eleven upplevde det. Dessa nivåer benämndes med angränsande begrepp där ord som användes var nervositet, scenskräck, stress, riktig ångest, starkt missnöje och besvikelse samt prestationsönskemål. Den högsta graden av prestationsångest beskrevs av vissa informanter som när eleverna bröt ihop och började gråta och eventuellt lämnade rummet på ett dramatiskt sätt. Informanterna menade att elever som drabbades av prestationsångest ofta var högpresterande, tjejer och yngre gymnasieelever snarare än äldre elever. Informanterna trodde också att sångelever drabbades oftare och värre av prestationsångest än andra musikelever. I resultatet framgick vidare att sångpedagogernas erfarenheter var att eleverna hade svårigheter med att hantera negativa känslor. Dessa känslor uppstod särskilt inför konserter, men för yngre gymnasieelever även i privatlektioner. Informanterna tyckte sig kunna identifiera markörer som visade när eleverna upplevde prestationsångest och använde dessa markörer vid hantering. Hanteringsstrategier som togs upp var att introducera moment stegvis beroende på elevens reaktion, samtal kring elevens oro, byte av fokus, peppande och avdramatiserande. Strategier kring förebyggande som presenterades handlade om praktiska och mentala förberedelser samt skapande av tillåtande miljöer. Överlag stämde resultatet överens med tidigare forskning. En viss kritik återfanns dock i tidigare forskning kring lärares brist på kompetens gällande hantering av prestationsångest samt låg frekvens av samtal kring prestationsångest i musikundervisning. Detta stämde till övervägande del inte överens med resultatet. Vidare forskning kring elevers syn på och erfarenheter av prestationsångest ses dock som nödvändig för mer precisa jämförelser.

Studien ämnar undersöka vad kreativt skapande med generativa metoder innebär för denaudiovisuella kreatören i form av beslutsfattande och process. Studien genomförs i syfteatt få en ökad förståelse inom detta område av kreativt skapande för att belysa vad dettakan ha för potential för framtida audiovisuella kreatörer inom livescenen. Studientillämpar en autoetnografisk enfallstuide som metod för att generera empiri. Underfallstudien producerade informanten generativ grafik i progammet Unity med mål attkunna användas inom den audiovisuella livescenen. Empirin samlades in i form avanteckningar, videomaterial och skärmavbilder från arbetsprocessen. Analysen av deempiriska materialet genom flowteori, komplexitetsteori och andra cybernetiska teorieroch tankar tyder på att skapande med generativa metoder kan ha en potential förminskad prestationsångest. Vidare kan det bidra med faktorer som möjliggör flow underarbetsprocessen. Skapande med generativ grafik verkar skilja sig från en mer traditionellkreativ process genom att vara reflexivt där de genererade verket nästintill blir sin egenentitet som kreatören kommunicerar med genom programmering. Studien visar på attarbetsprocessen med generativ grafik kan upplevas ha en hög inlärningströskel.Utmaningen som detta innebär kan å andra sidan generera en stärkt känsla av ens självt.Författaren föreslår vidare forskning inom detta område då arbetsprocessen medgenerativ grafik är relativt outforskat samt ligger i framkant av den teknologiskautvecklingen. Förslagsvis skulle en flerfallsstudie kunna stärka studiens resultat.

”Armarna började domna och sticka, kroppen började skaka och dra ihop sig som i kramper och andningen blev ytlig och snabb ... kroppen blev som ett gummiband spänt till det yttersta, samtidigt som det kändes som att någon suddade ut mina kanter. Armarna blev suddiga och benen likaså. Någon knäppte på gummibandet så att hela kroppen ryckte. Jag befann mig på gränsen och kroppen ville gå över i det okontrollerade, men min hjärna höll emot. Det kändes som att jag ville släppa taget och gå över i okontrollerad hyperventilering tills jag inte behövde känna mer. ...Det är den här känslan jag är rädd för. Och det är den känslan jag måste dyka in i för att neutralisera. Det är det jag behöver hjälp med. Efteråt är jag matt. Och tom. Som att jag sprungit en mil och lyft ett ton. Och så är jag förvånansvärt klar i huvudet. Som att någon dragit åt sidan den gardin som jag satt upp mellan mig och alla minnen och känslor kopplade till det här. Igår såg jag otroligt tydligt att det var detta som hände mig för ett år sen (på audition) i Düsseldorf. Men jag har varken vågat eller kunnat se det för vad det var. En panikattack.” Det här är ett citat från min dagbok, skrivet 2 april 2018. Jag skulle då ha varit mitt uppe i min examensproduktion på Operahögskolan i Stockholm. I juni samma år skulle jag ha tagit min Masterexamen och genom det avslutat sju års utbildning för att bli operasångerska. Istället hade jag, en vecka tidigare, fått höra av mig till skola, familj och läkare med beskedet; Jag klarar inte det här längre. Idag, tre år senare, möjliggör en global pandemi att jag fullföljer min examen. Att det dröjt tre år har inte att göra med att jag varit kvar i det tillstånd av utbrändhet jag var i 2018, tvärt om, jag har inte haft möjlighet eftersom jag arbetat heltid sedan dess. Jag vill inte uttrycka det som att jag tog mig tillbaka för det sätt jag levde mitt liv innan jag sjukskrevs med utmattningsdepression är inte ett tillstånd att sträva efter. Nej, jag anser snarare att jag tagit mig igenom det. Gått framåt, stärkt av mina upplevelser. Tiden som gått, samt den arbetslivserfarenhet jag samlat på mig sedan dess gör att jag nu vill ta tillfället i akt att reflektera kring hur jag hamnade där jag gjorde 2018 samt hur jag tog mig vidare. Jag kommer att utgå ifrån mina egna erfarenheter, men min förhoppning är att de kan ligga till grund för en bredare reflektion kring varför operasångare i slutet av sin utbildning och början av sin karriär tycks så sårbara för stress och prestationsångest. Kanske kan min berättelse väcka tankar hos andra sångare? Och kanske kan organisationen kring dem dra lärdom från den och arbeta för att förhindra att det går så långt som det gjorde för mig.