Syftet med denna kvalitativa studie är att studera hur tingsrättens professionella aktörer bemöter brukare och interagerar med varandra under rättegångar i Sveriges domstolar. I teoriavsnittet redovisas studiens teoretiska utgångspunkter. Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv samt Theodor Kemper’s teori om status and makt. Avsnittet om tidigare forskning tar upp om hur brukare upplever rättegångar och hur de professionella aktörerna agerar under förhandlingar. Studien bygger på observationer av rättegångar i sex olika tingsrätter, som har analyserats med fokus på hur rättens aktörer interagerar med varandra och med brukare, d.v.s. människor som besöker domstolen som målsägare, tilltalad eller vittne. Uppsatsens slutsats visar att de flesta brukare bemöts på ett professionellt sätt, men att det ibland finns brister i vissa avseenden. Detta kan innebära att bemötande kan påverkas om du har annan ålder, beteende eller hur du ser ut. Även brister i bemötande när det gäller information och formellt tal finner stöd från tidigare forskning.

Musik är inte längre ett gymnasiegemensamt ämne och arbetet för musiklärare på gymnasienivå är i förändring. Denna studie undersöker hur ramfaktorer påverkar de lärare som undervisar i musik som individuellt val i svenska gymnasieskolor. Studien är byggd på kvalitativa intervjuer med några av dessa lärare och beskriver deras syn på de ramar som påverkar deras undervisning. Studien presenterar lärarnas syn på lektionssalarna, undervisningstiden och undervisningsmaterialet. Resultatet av studien visar att tiden är det som lärarna anser sig mest påverkade av men att det samtidigt finns en väldig dubbelhet i tankarna om tiden. I resultatet tas också upp hur ramar påverkar andra aspekter av lärarnas arbete och deras professionella relationer.

Bakgrund Hypotermi uppstår när kroppstemperaturen är lägre än den normala dygnsvariationen på grund av fel på temperaturregleringen. Beroende på orsaken kan hypotermi vara accidentell (i samband med olyckor, trauma och immobilisering) eller perioperativ (i samband med kirurgi och generell anestesi). Hypotermi är ett relativt ovanligt tillstånd men det förekommer emellertid i så pass stor utsträckning att personal inom sjukvården måste ha goda kunskaper om vad tillståndet innebär och hur patienter med hypotermi skall handteras.  Syfte Syftet var att beskriva uppvärmningsåtgärder vid hypotermi på akutmottagning och i den preoperativa vården. Metod Metoden som användes var litteraturöversikt. Databassökningar för vetenskapliga originalartiklar genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed. Totalt 20 artiklar som uppfyllde urvalskriterierna valdes ut och analyserades med hjälp av en integrerad analys. Resultat Den integrerade analysen av 20 vetenskapliga originalartiklar presenteras i två huvudrubriker formulerade med utgångspunkt från studiens syfte: uppvärmningsåtgärder och dess effekter vid hypotermi på akutmottagning; uppvärmningsåtgärder och dess effekter vid hypotermi i den preoperativa vården. Under varje rubrik framkommer teman som har uppkommit under granskningen. Slutsats Denna litteraturöversikt redogör för uppvärmningsåtgärder som finns att använda för sjuksköterskor på akutmottagning och i den preoperativa vården samt beskriver åtgärdernas effekter. Studien klargör att även enkla och kostnadseffektiva uppvärmningsåtgärder kan ge positiva effekter på förebyggande och behandling av hypotermi inom akutsjukvården samt i den preoperativa vården. Sjukköterskor bör alltid ta sitt professionella ansvar att mäta kroppstemperatur på alla sina patienter, identifiera riskgrupper för hypotermi och påbörja omgående uppvärmningsinterventioner.

Det råder delade meningar om implementeringen av evidensbaserad praktik i socialt arbete. De olika uppfattningarna går från att förespråkarna hävdar att en evidensbaserad praktik säkerställer att de professionella ges bästa möjliga förutsättningar för sitt yrkesutövande och förvaltande av dennes kompetens, genom att beforskade metoder kvalitetssäkrar tillämpningen – medan dess belackare ser det som en stelbent och styrd arbetsform som på sikt riskerar urholka den professionella kompetensen. Samtidigt testas i en svensk kommun ett nytt sätt att arbeta, ett sätt som inspirerats av case management och som innebär ett brett handlingsutrymme för de professionella samt att klienten äger sin egen problemformulering. Då case management stått som inspiration för arbetssättet, vilket har tagit fasta på vissa inslag av detta, har denna studie undersökt två fall som inspirerats av detta – dels det nämnda fallet med det breda handlingsutrymmet, dels ett som arbetar med ett manualstyrt, evidensbaserat arbetssätt. Denna studies syfte var att förstå hur professionella som arbetar med arbetssätt inspirerade av case management upplever relationen till klienterna och hur de professionella upplever sin roll i relation till arbetssättet. Tanken var att på detta sätt bidraga till den framtida utvecklingen av case management inom socialt arbete, samt att bidraga till den rådande diskussionen rörande evidensbaserad praktik inom detsamma. För att uppnå detta nyttjades ett kvalitativt, hermeneutiskt närmande, med teoretiska utgångspunkter i form av teorier om makt och roller. Intervjuerna analyserades genom kodning, kategorisering och tematisering. I resultatet såg vi två övergripande teman i form av makt och samverkan; temat makt handlade om vilka spelregler som råder mellan klient och professionell, vad arbetssättet utgör för faktor i samspelet, och temat samverkan handlade om en växelverkan mellan bemötande och förtroende mellan den professionelle och klienten. Trots arbetssättens olikheter, fann de professionella inom båda fallen relationen till klienten som central för arbetet, samt såg sitt arbetssätt som passande för att uppnå den relation som arbetet fordrar. Gällande arbetssättets ramar, fanns en skillnad i att det manualstyrda fallet såg sina fasta ramar som en trygghet i arbetet, både för sig själva och klienten – medan det andra fallet tvärt om såg sin relativa avsaknad av ramar som en tillgång för att möta klienten på dennes villkor. Sett till maktaspekterna i arbetet fanns en tydligare strukturell makt, disciplin, i det mer styrda arbete som utfördes i det manualstyrda fallet, samtidigt som inslag av reflexiv styrning fanns hos fallet som lät klienten äga problemformuleringen. Informanternas förmedlade upplevelser av respektive arbetssätt visar på att samtliga ser sitt arbetssätt som för ändamålet positivt och tillräckligt. Således pekar studiens resultat mot att ett styrt arbete inte behöver uppfattas som negativt, så länge som styrningen tjänar arbetets syfte kan den tvärtom upplevas som positiv. Informanternas förmedlade rollupplevelse visade på en skillnad. De professionella vid det manualbaserade sättet förmedlade klara spelregler för klienterna som dessa hade att förhålla sig till, samtidigt som det andra arbetssättets informanter fokuserade på klientens önskemål och såg sig som möjliggörare. Gemensamt för båda fallen var dock att de såg sig som hjälpare, där för klientens bästa. Alltså skiljer sig inte grundsynen på den egna rollen mellan de olika fallen, trots arbetssättens olika art.

Denna studie utforskar hur professionella i Danmark som arbetar inom missbruksvård upplever sitt handlingsutrymme inom de organisatoriska ramverken de är verksamma inom. Vidare utforskas hur studiens informanter upplever att det är att arbeta med skadereduktion som förhållningssätt. Då den narkotikarelaterade dödligheten i Sverige är högre än i Danmark tar studien avstamp i den svenska och danska narkotikapolitiken och beskriver den politiska synen på skadereduktion. Materialet har insamlats på norra Själland i Danmark genom sex semi-strukturerade intervjuer med totalt sju informanter. Studiens insamlade data har analyserats med hjälp av gräsrotsbyråkrati och handlingsutrymme, dessutom har aspekter kring moralisk stress lyfts in. En tematisk innehållsanalys har använts som ett metodologiskt verktyg för att bearbeta det insamlade materialet. Studiens resultat visar att informanterna upplever en stor frihet inom deras handlingsutrymme och att organisatoriska ramverk inte står i vägen för deras arbete. Resultatet visar även att skadereduktion som förhållningssätt är ett normativt sätt att arbeta i Danmark och att informanterna ser stora fördelar i detta. / This study explores how professionals in Denmark who work in substance abuse care experience their discretion within the organizational framework in which they operate. Furthermore, the study explores how the interviewed professionals experience their work within in a context of harm reduction. As drug-related mortality in Sweden is higher than in Denmark, the study takes root in Swedish and Danish drug policy and describes the political view of harm reduction. The material has been collected in northern Zealand in Denmark through six semi-structured interviews with a total of seven informants. The collected data from the study has been analyzed using street-level bureaucracy and theories about discretion, aspects of moral stress have also been raised. A thematic content analysis has been used as a methodological tool for processing the collected material. The results of the study show that informants experience a high level of freedom within their discretion and that organizational frameworks do not pave the way for their work. The result also shows that harm reduction as an approach is a normative way of working in Denmark and that the informants see great benefits in this.

Syftet med studien är att undersöka hur professionella talar om ungdomar med ADHD-diagnos och missbruksproblematik i relation till bemötande. Studien har också som avsikt att ta reda på hur diagnosen ADHD tas i beaktande av professionella i behandlingsplaneringen. Datainsamlingen har erhållits via semistrukturerade intervjuer med en kvalitativ metodologisk utgångspunkt. Resultatet har sedan analyserats utifrån de två valda teorierna som har använts i denna uppsats; von Wrights relationella och punktuella perspektiv samt socialkonstruktionismen. Urvalet innefattar sju professionella som jobbar på olika öppenvårdsmottagningar i flera olika städer. Samtliga sju intervjuades på sina arbetsplatser.   Studiens viktigaste resultat visar att samtliga intervjupersoner upplevde ett större flöde av ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som blir föremål för missbruksbehandling. Ändock var det en diskrepans i åsikter gällande om man bör förhålla sig till diagnosen ADHD eller inte. Enligt vissa deltagare bör man förhålla sig till ungdomen och inte specifikt diagnosen medan andra ansåg att professionella bör ha kunskap för att kunna förhålla sig till ungdomar med en diagnos. Några oväntade resultat var kopplingarna till ADHD-diagnos under samtalen. Det uppkom att vissa ansåg att begåvning var något som kunde hindra behandlingens resultat mer än en diagnos. Även odiagnostiserad ADHD kom på tal. Ungdomar och föräldrar har ofta en önskan om att utredas för ADHD. Anledningen är att man vill ha en diagnos som orsaksförklaring istället för att komma till underfund med ungdomens problematik. Detta såg vissa deltagare som en kunskapslucka om ADHD hos privatpersoner. Detta då kunskapen om de potentiella konsekvenserna en diagnos kan frambringa inte förekom som erkända av anhöriga och omgivningen. Trots ovanstående punkter finns det inte specifika riktlinjer vid verksamheterna som professionella följer i mötet med ungdomar som har diagnosen ADHD och samtidig missbruksproblematik. Även om det fanns en avsaknad av särskilda riktlinjer var samtliga intervjupersoner eniga om att skapandet av allians och individanpassade behandlingsprocesser är väsentligt för goda behandlingsresultat.   Studiens slutsats är att yrkesverksamma inom ungdoms- och missbruksvården behöver få större förståelse för hur neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och missbruksproblem relateras till varandra och hur detta ska bemötas professionellt. Detta medför en särskilt viktig aspekt att överväga vid behandlingsplanering, vilket är varför implementering av evidensbaserad praktik anses vara inte bara en trygghet för professionella men även för ungdomarna missbruksvården möter. Med en uppdaterad evidensbaserad praktik som är anpassad efter ADHD samt missbruk, skapas en kunskapsgrund och ett förhållningssätt som kommer präglas av det socialpedagogiska tankesättet.

Kollegialitet är en styrform som forskning menar har en otydlig innebörd. En organisation som är känd för att använda sig utav kollegialitet som styrform och som står till grund för majoriteten av den existerande forskningen kring området är universitet. Forskning visar också att kollegialitet finns utbrett på andra organisationer, i synnerhet professionella byråkratier. Denna studie ämnar undersöka en aspekt av kollegiala beslut, nämligen rekryteringsprocesser. En idealbild skapas kring kollegiala rekryteringsprocesser utifrån en litteraturgenomgång samt tre kompletterande intervjuer med relevant personal från Uppsala universitet. Vidare undersöks advokatbyråer genom sju intervjuer som en illustration av professionella byråkratier. Detta för att hitta samband och undersöka i vilken utsträckning det finns kollegiala drag i rekryteringsprocesser på professionella byråkratier. Resultatet visar att det både finns likheter och skillnader mellan idealbilden och illustrationen. Slutsatsen visar att den kollegiala modellen inte tillämpas i sin helhet men att professionella byråkratier har vissa kollegiala drag i sina rekryteringsprocesser.

Syftet med denna studie var att synliggöra professionellas beskrivningar av samverkan i arbetet med personer som har en samsjuklighet i form av psykisk ohälsa och missbruksproblematik. Studien har en kvalitativ ansats med en hermeneutisk vetenskapstradition med semistrukturerade intervjuer som metod. Den teoretiska utgångspunkten för denna studie har varit Erving Goffmans teori om Stigma utifrån Martin m.fl. (2008) tolkning och perspektiv. Fyra intervjuer har genomförts med fyra yrkesverksamma inom region och socialtjänst. Resultatet visar att personer med samsjuklighet är en komplex målgrupp, att det krävs en nära samverkan med samordnade insatser för att individen ska få rätt hjälp och behandling, vidare visade resultatet att det i dagsläget finns stora brister kring samverkan för denna målgrupp. Många ser fortfarande samsjuklighet som två separata sjukdomstillstånd, den psykiatriska delen och missbruksproblematiken vilket blir problematiskt då yrkesverksamma kan ha svårigheter i att möta individen och tillgodose hens behov. Slutsatsen av studien är att det krävs en bättre samarbetsvilja myndigheter emellan så de samordnade insatserna blir mer effektiva och med klienten i fokus.

Utvecklingssamtal mellan chefer och medarbetare har en central roll på svenska arbetsplatser (Lindgren, 2001). Idag ses medarbetaren från Human Resources Managements perspektiv mer som en tillgång att värna om än en kostnad. För att företaget ska kvarstå som en framgångsrik aktör på marknaden krävs det att medarbetarna ständigt utvecklas och försörjs med rätt kompetens för uppdraget. Zainab Marrakchi, student från KTH och Stockholms Universitet har skrivit ett examensarbete om utvecklingssamtal hos Atlas Copco Construction Tools AB i Kalmar och har förslag på hur deras utvecklingssamtal kan nå högre kvalité. Syftet är att undersöka hur utvecklingssamtal uppfattas av chefer och medarbetare på ett teknikföretag. Studien har en metodtriangulering som består av medlevande observation, enkätstudier samt fokusgruppssamtal. För att ge studien ett djupare perspektiv genomfördes en diskursanalys av två fokusgruppssamtal bestående av chefer och medarbetare från arbetsplatsen. Diskursanalysen användes i denna studie som redskap för att få en förståelse av hur chefer och medarbetare i den sociala praktiken, det vill säga i sin arbetsplats, karaktäriserar den diskursiva praktiken av utvecklingssamtal. Dessutom har studien intresse i att undersöka hur de anställda ser att sina utvecklingssamtal kan nå högre kvalité. Studien visar att samtalen genomförs regelbundet med varje medarbetare men utan att följa rekommendationer kring utvecklingssamtal. Chefer är skickligast i att förbereda sig och genomföra utvecklingssamtal, samtalen får även relativt bra betyg av cheferna där nio av tio chefer anser att utvecklingssamtal är en bra grund för verksamhetsutveckling. Den största andelen av medarbetarna har förtroende för cheferna vilket utgör ett villkor för samtal i de olika komfortnivåerna. Cheferna har med sitt ledarskap lämnad ett gott intryck hos medarbetarna där sju av tio anser att cheferna är goda lyssnare och vet vad medarbetarna vill. Utvecklingssamtalen får däremot inte lika bra betyg bland medarbetarna. Endast varannan tjänsteman och mindre än två av tio arbetare anser att utvecklingssamtalen leder någonstans och uppfattningen om utvecklingssamtal som medarbetarna får från sina kollegor är sällan positiva. Denna studie visar att syftet med utvecklingssamtal på denna arbetsplats och målen som varje enskilt samtal ska uppfylla är inte självklart kända hos medarbetarna. Atlas Copco behöver se över sina rutiner kring utvecklingssamtal och rekommendationer behöver följas för att kvalitén ska höjas. Medarbetarna vill se en förnyelse av de befintliga mallarna genom att ge de en ny utformning och ett nytt innehåll. Deltagarna i fokusgruppssamtalen uppfattar mallarna som föråldrade och saknar anknytning till företagets vision och mål. Deltagarna i studien medgav att de ser att medarbetarna kan bli bättre på att förbereda sig om de får utrymme för det. Detta genom att avsätta en särskild tid för förberedelsen. Utan förberedelse är risken stor att samtalet inte mynnar ut i något. Det finns önskemål om att enas om rutiner kring hur samtalsguiden ska hanteras samt tydliga riktlinjer om hur chefer ska administrera samtalet i dess olika faser. Det är tyvärr ganska vanligt av flera arbetsplatser att slarva med uppföljning av utvecklingssamtal. Det som är mest utmärkande i undersökningen är signifikanta skillnader mellan tjänstemän och arbetar i attityder kring utvecklingssamtal. Tjänstemän upplever att de är mer förberedda och är i högre grad mer framtidsorienterade när det kommer till utvecklingssamtal. Mindre än två av tio arbetare ser att samtalen leder till något vilket kan jämföras med andelen tjänstemän som motsvarar en av två. Åtta av tio tjänstemän respektive endast tre av tio arbetare ser att utvecklingssamtalen är nödvändiga. Yrkesgrupperna kommer från olika utbildningsbakgrunder och utför på företaget olika uppgifter. Deras arbetsmiljöer ser olika ut och storleken på 3 arbetsgrupper skiljer sig. Dessa skillnader indikerar att instrumentet inte är anpassat efter alla medarbetare och vi idag står framför verksamhetsanpassade utvecklingssamtal.

Vården av personer med samsjuklighet bygger på samverkan mellan de två huvudmännen kommun och region med delat ansvar. Samverkan i sin tur bygger på professionella inom dessa skilda organisationer. Syftet med denna studie var att undersöka professionellas upplevelse av samverkan gällande individer som lider av samsjuklighet i form av psykisk funktionsnedsättning och missbruk. Författarna har använt sig av kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med professionella inom kommun och region som sedan transkriberats och kodats samt tematiserats i enlighet med interpretativ fenomenologisk analys (IPA). Resultatet kunde sammanfattas i olika övergripande teman som påverkade samverkan vilka var professionellas upplevelser av; samsjuklighet, samverkansaktörer, vårdapparaten samt deras upplevelser av samverkansverktyg. Den teori som har använts för att analysera resultatet är nätverksteori ihop med begreppen byråkrati, doxa och professionalisering. Diskussionen konstaterar att professionellas upplevelser av samverkan kantas av olika typer av strukturer. Dessa påverkas av politiska beslut och även av den maktförskjutning från professionerna i spåren av NPM, new public management. Även resursbrister i olika former var försvårande för samverkan och att ansvaret över brukargruppen delades upp på olika huvudmän vilket försvårade möjlighet till helhetsbild. Professionellas upplevelser av brukaren och av varandra var även en påverkande faktor i samverkansarbetet och även resonemang kring vilken del av samsjukligheten som påverkade mest. Mest framträdande i studien var problematik med olika huvudmän, olika former av resursbrister i kombination med strukturella hinder samt professioners olika syn på brukaren. Denna studie belyser ur professionellas synvinkel en aktuell samhällsdebatt om delat huvudmannaskap. Relevansen av deras upplevelser är hög eftersom professionella är grundstenarna som samverkan och vården för personer med samsjuklighet bygger på.