No description available.

Bakgrund: Lagen om psykiatrisk tvångsvård och Lagen om rättspsykiatrisk vård ger rätt att vårda patienter mot deras vilja. I psykiatrisk vård förekommer specifika omvårdnadsåtgärder som bältesläggning, tvångsmedicinering och avskiljning. Dessa väcker många känslor och kräver att sjuksköterskan arbetar med hänsyn och respekt. Relationen är en central del inom psykiatrisk omvårdnad och ska baseras på tillit och empati. Syfte: Att belysa sjuksköterskors uppfattning om tvångsåtgärders inverkan på omvårdnadsrelationen. Metod: Semi-strukturerade intervjuer med hjälp av en intervjuguide genomfördes med yrkesverksamma sjuksköterskor på en psykiatrisk klinik. Data bearbetades med en kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Studien resulterade i sex kategorier; professionellt förhållningssätt, vårdande samtal, tillitsfull relation, tvång som maktmedel, sjuksköterskans uppfattning av patientens känslor och sjuksköterskans känslor. Slutsats: Tvångsåtgärder väckte flera känslor hos sjuksköterskan. Med hjälp av ett professionellt förhållningssätt och vårdande samtal skapades en tillitsfull relation med patienten. Detta medförde att tvångsåtgärderna inte hade en negativ inverkan på omvårdnadsrelationen. / Background: The Compulsory Psychiatric Care Act and the Forensic Psychiatric Care Act gives the right to treat patients involuntarily. Specific nursing interventions in the form of restraint, coerced medication and seclusion occur in psychiatric care. These evoke a lot of emotions and require that the nurse work with consideration and respect. The nurse-patient relationship is an essential part within psychiatric nursing and should be based on trust and empathy. Aim: To illuminate nurses perception of coercive measures impact on the nurse-patient relationship. Method: Semi-structured interviews with the help of a topic guide were conducted with nurses on a psychiatric clinic. The data were processed through a qualitative manifest content analysis. Results: The study resulted in six categories; professional approach, caring dialogue, trusting relationship, coercion as an instrument of power, the nurse´s perception of patients emotions and the nurse´s emotions. Conclusion: Coercive measures raised several emotions within the nurse. With the use of a professional approach and a caring dialogue a trusting relationship was created with the patient. This meant that coercive measures didn't have a negative impact on the nurse-patient relationship.

When students learn caring during clinical practice, the usual point of departure is thatcaring and learning coexist, as separate and parallel phenomena. There is, however, a needto study how caring and learning relate to one another, as well as when and how theyconverge. The aim of this dissertation is to describe how caring and learning converge inthe encounters between students and patients, in a dedicated educational unit withinpsychiatric care, as experienced by students, patients, and supervisors. Describing howsupervisory support can facilitate this is another aim. A reflective lifeworld approach basedon phenomenological philosophy has been applied. Data were collected through interviews,participant observations with follow-up interviews, and narrative diaries.The result shows that caring and learning converge in those encounters between studentsand patients which are characterized by reciprocity, wherein the patient’s narrative is thepoint of departure, complemented by the student’s listening and inquiring attitude. It ishere, that the desire for and pursuit of health and understanding, give the reciprocalinteraction power. The common desire of those involved to know, to become accustomedto the new and unfamiliar, as well as the presence of a feeling of responsibility for oneanother, create questions which in turn create opportunities wherein students and patientsare available to one another.The dissertation shows that learning in a caring context can be complex. Despite theirbeing prerequisites for one another, competition and conflicts can occur when the caringand learning perspectives are not equally attended to. When they are placed counter to oneanother, there is a risk that reciprocal interaction is hindered, which can cause loneliness forall involved. For convergence to occur most propitiously, those involved must exist in acaring and learning togetherness. Responsible and present supervisors are needed, whocreate possibilities for the perspectives to converge through maintenance and monitoring, sothat caring and learning receive equal space.A didactic concept has been developed based on the dissertation’s result, focusing on themeaning of creating forums where students’, patients’, and supervisors’ caringconsiderations and reflections can intertwine.

Bakgrund: Det finns tidigare forskning inom området vårdande relation. Dock är den begränsad inom rättspsykiatrisk vård. I synnerhet forskning som integrerar patienter och sjuksköterskors erfarenheter av det undersökta fenomenet. Syfte: Att beskriva patienter och sjuksköterskors erfarenheter om vad som möjliggör respektive försvårar en vårdande relation inom rättspsykiatrisk vård. Metod: Studiens resultat bygger på intervjuer av fem patienter som är inneliggande på en rättspsykiatrisk klinik respektive fem sjuksköterskor som arbetar på samma klinik. Studien genomfördes med en induktiv ansats. Insamlade data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat visar att patienterna upplever det viktigt att de blir sedda som människor, att vårdare gör det lilla extra och att vårdare samt patient drar åt samma håll för att vårdande relation ska kunna etableras. Sjuksköterskorna tyckte det var viktigt att sätta sig in i patienten, att ha en fungerande arbetsgrupp, att göra något utöver det vanliga och får förtroende att samspela. Slutsatser: Resultatet svarar an till studiens syfte. Såväl patienterna som sjuksköterskorna ansåg att vårdarna hade det yttersta ansvaret för att en vårdande relation skulle kunna etableras. I båda grupperna sågs flera gemensamma nämnare såsom tidsaspekt, närvaro och att vårdaren har ett genuint intresse.      NYCKELORD:, bemötande, erfarenheter, patientperspektiv, rättspsykiatrisk vård, sjuksköterskeperspektiv, vårdande relation / Background: Previous research in the field caring relationship is available. However, it is limited in forensic psychiatric care. Especially studies that integrate patients and nurses experiences of the investigated phenomenon. Aim: The aim of this study was to describe patients and nurses experiences of what enables and aggravate a caring relationship in forensic psychiatry care. Methods: The results of the study are based on interviews of five patient in a forensic clinic and five nurses who works on the clinic. The study was performed with an inductive approach. Data were analyzed based on a qualitative content analysis. Results: In order for a caring relationship to be established the results indicates that the patients find it important to be seen as humans, that the carers do ”that little extra” and that the carers and patients works at the same direction. The nurses found it important to familiarize themselves in the patient, to have a stabilized work with the team, to do “the little extra” and get the trust to cooperate. Conclusion: The results corresponds to the aim of the study. Both patients and nurses agreed that the nurse had the responsibility of the caring relationship. A similarity were shown between both of the groups such as time aspect, presence and a genuin interest from the carrier. Keywords: caring relationship, encounter, experiences, forensic psychiatric care, nurse, patient.

Bakgrund: Det finns tidigare forskning inom området vårdande relation. Dock är den begränsad inom rättspsykiatrisk vård. I synnerhet forskning som integrerar patienter och sjuksköterskors erfarenheter av det undersökta fenomenet. Syfte: Att beskriva patienter och sjuksköterskors erfarenheter om vad som möjliggör respektive försvårar en vårdande relation inom rättspsykiatrisk vård. Metod: Studiens resultat bygger på intervjuer av fem patienter som är inneliggande på en rättspsykiatrisk klinik respektive fem sjuksköterskor som arbetar på samma klinik. Studien genomfördes med en induktiv ansats. Insamlade data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat visar att patienterna upplever det viktigt att de blir sedda som människor, att vårdare gör det lilla extra och att vårdare samt patient drar åt samma håll för att vårdande relation ska kunna etableras. Sjuksköterskorna tyckte det var viktigt att sätta sig in i patienten, att ha en fungerande arbetsgrupp, att göra något utöver det vanliga och får förtroende att samspela. Slutsatser: Resultatet svarar an till studiens syfte. Såväl patienterna som sjuksköterskorna ansåg att vårdarna hade det yttersta ansvaret för att en vårdande relation skulle kunna etableras. I båda grupperna sågs flera gemensamma nämnare såsom tidsaspekt, närvaro och att vårdaren har ett genuint intresse. / Background: Previous research in the field caring relationship is available. However, it is limited in forensic psychiatric care. Especially studies that integrate patients and nurses experiences of the investigated phenomenon. Aim: The aim of this study was to describe patients and nurses experiences of what enables and aggravate a caring relationship in forensic psychiatry care. Methods: The results of the study are based on interviews of five patient in a forensic clinic and five nurses who works on the clinic. The study was performed with an inductive approach. Data were analyzed based on a qualitative content analysis. Results: In order for a caring relationship to be established the results indicates that the patients find it important to be seen as humans, that the carers do "that little extra" and that the carers and patients works at the same direction. The nurses found it important to familiarize themselves in the patient, to have a stabilized work with the team, to do "the little extra" and get the trust to cooperate. Conclusion: The results corresponds to the aim of the study. Both patients and nurses agreed that the nurse had the responsibility of the caring relationship. A similarity were shown between both of the groups such as time aspect, presence and a genuin interest from the carrier. Keywords: caring relationship, encounter, experiences, forensic psychiatric care, nurse, patient.

Det är av stort vikt att följa upp och utvärdera effekten av behandling av små barn och deras familjer för att vården ska vara evidensbaserad. Vid barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten Mellanvård Nordväst (MVNV) i Stockholm används självskattningsinstrumentet Swedish Parenthood Stress Questionnaire (SPSQ) för att mäta om förändring sker mellan inledning och avslut av behandling med avseende på stress hos föräldrar med barn upp till arton månader. Föreliggande studie är en sammanställning av 46 mammor och 43 pappors skattningar. Syftet är att se om det finns någon skillnad när det gäller föräldrarnas upplevda stress vid avslut jämfört med vid inledning av kontakt med MVNV, samt om det finns skillnader mellan pappors och mammors skattade föräldrastress. Resultatet visar att mammor skattar en signifikant högre stress än pappor vid inledning av behandling (p< .001). Föräldrarna som grupp skattar en signifikant lägre stress vid avslut (p< .001), men fortfarande skattar mammor då högre stress än pappor (p< .01). Slutsatsen är att föräldrar upplever en minskning av stress under behandlingsperioden. Fortsatt forskning om pappors upplevelse av föräldraskap och delaktighet i behandling föreslås utifrån skillnaderna mellan den stress mammor och pappor rapporterar. / It is of great importance to follow up and evaluate the effects of clinical interventions for young children and their families to have an evidence-based care. At the child and adolescent psychiatric unit Mellanvård Nordväst (MVNV) in Stockholm the Swedish Parenthood Stress Questionnaire (SPSQ) is used to measure whether there is a change between beginning and end of treatment, with respect to stress experienced by parents with children up to the age of eighteen months. The present study is based on the self-ratings of a cohort of 46 mothers and 43 fathers. The aim is to see if there is a difference in terms of perceived parenting stress at termination of treatment compared to commencement, and if there are differences between mothers and fathers assessments of stress. The result shows that mothers rate significantly higher levels stress than fathers at the beginning of treatment (p < .001). As a group parents rate significantly lower stress at the end of treatment (p < .001), however mothers still experience more stress than fathers (p <. 01). To conclude, parents experience a reduction of stress during the period of treatment. Further research is suggested regarding fathers experiences of parenting, and participation in treatment, on the basis of the differences found between mothers and fathers.

Bakgrund: Runtom i världen är det cirka 800 000 personer som begår självmord varje år. Årligen i Sverige, är det cirka 1800 personer under 19 år som någon gång har försökt ta sitt liv och en tredjedel av alla unga vuxna har haft självmordstankar. Av dessa unga vuxna lyckas 40-50 stycken ta sitt liv. Suicid har under de senaste 15 åren minskat men dock inte bland unga vuxna. Självmordsförsök och självmordstankar går att förebygga. Syfte: Syftet var att undersöka unga vuxnas upplevelser av omvårdnad vid suicidtankar och efter suicidförsök samt deras känslor runt detta. Metod: Deskriptiv design med litteraturstudie som metod användes. Litteraturstudien baserades på 11 vetenskapliga, kvalitativa originalartiklar. Artiklarna granskades enligt SBU:s (2014), granskningsmall för patientupplevelser. Vid analys av inkluderade artiklar tillämpades innehållsanalys enligt Forsberg och Wengström (2016). Resultat: Bemötandet från vårdpersonalen hade stor betydelse för unga vuxna. Unga vuxna hade en längtan av att bli sedda och respekterade, det skapade trygghet för dem, speciellt när de fick en god relation med personalen. Resultatet visade att majoriteten av unga vuxna upplevde god omvårdnad vid sin suicidalitet. Resterande unga vuxna upplevde en känsla av att bli nedvärderade, speciellt inom den somatiska vården. De flesta unga vuxna är nöjda med sin vård och är beredda på att blicka framåt i livet samt att börja leva. Slutsats: Vårdpersonalen bör utbilda sig mer inom psykisk ohälsa. Det är viktigt att unga vuxna blir sedda och förstådda i sin suicidalitet och att deras känslor blir uppmärksammade. Om individerna får denna bekräftelse kommer unga vuxna troligtvis kunna se en större mening med livet. Det krävs mer forskning på hur unga vuxna upplever omvårdnaden vid suicidalitet. / Background: All around the world, around 800 000 individuales succeed with suicide every year. Every year in Sweden, it is 1800 persons under 19 years old try to take their life and a third of all young adults have had suicidal thoughts. Of these young adults there are 40-50 persons who succeed to take their life. Suicide has under the past 15 years reduced but not with young adults. Suicide attempt and suicide ideation can be prevented. Aim: The aim was to describe young adults experiences of nursing care in suicide ideation and after suicide attempt and their feelings around it. Method: Descriptive design with litterature study was chosen. The litterature study was based on 11 scientific, qualitative original articles. The quality of the articles were examined by SBU:s (2014), reviewed tampled for patients´ experiences. The analysis of the included articles, where content analysis by Forsberg and Wengström (2016), was elected. Result: The reception from nursing staff meant a lot to young adults. Young adults had the desire to be seen and respected, that created safety for them, especially when they had a good relationship with the staff. The result showed that the majority of young adults experienced good nursing in their suicidality. Remaining young adults experienced a feeling of being undervalued, especially in somatic care. Most young adults are satisfied with their care and are prepared to look forward to life as well as to start living. Conclusion: Healthcare professionals should be more trained in mental health. It is important that young adults are seen and understood in their suicidality and that their feelings are brought to attention. If individuals get this attention, young adults will probably be able to see a bigger meaning in life. More research is required on how young adults experiences nursing in suicidality.

Bakgrund: Outhärdlig psykisk smärta, bristande livslust och suicid är ett folkhälsoproblem. Tidigare studier visar att det finns många faktorer som förhöjer risken för suicid. Dock finns det inte i samma utsträckning kunskap om de faktorerna som skyddar mot suicid. Genom ökad kunskap om de skyddande faktorerna mot suicid kan även ökad resiliens skapas inför framtida utmaningar. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att beskriva de skyddande faktorer som kan stärka livskraften hos suicidnära personer. Metod: En systematisk litteraturstudie av tio studier med kvalitativ ansats användes. Dataanalysen genomfördes utifrån Evans beskrivande metod.  Resultat: Tre teman identifierades som skyddande faktorer för suicidnära personer: Kontakt, Vändpunkter och Coping. Tio subteman identifierades: Kontakt: familj och vänner, kontakt med sig själv, kontakt med en gud, andra gemenskaper; Vändpunkter: nya insikter, känsla av delaktighet; Coping: framtida mål, förebild, hälsosamt beteende, lidande och suicidtankar som coping.  Diskussion: Sjuksköterskans uppgift är att värna om livet, lindra lidande, ingjuta hopp, främja hälsa och in i det längsta förstärka livskraften hos patienten. Kunskap från den vårdvetenskapliga forskningen med avseende på bemötande och skyddande faktorer i samband med suicidalitet kan bidra till ny kunskap av vikt inom psykiatriskomvårdnad. / Background: Unbearable psychological pain, lack of desire to live and suicide are public health problems. Earlier studies have shown that there are many factors that increase the risk for suicide. The field of research in protective factors for suicide has been rather unexplored, in comparison. By increasing the knowledge the protective factors there can be an increased resilience before future challenges in psychiatric care.   Aim: The purpose of the present study was to describe the protective factors that can strengthen the viability in suicidal persons.  Method: A systematic review of literature of ten studies with qualitative approach was used. Data analysis was performed based on the descriptive method invented by Evans.  Results: Three themes where identified as protective factors for suicidal persons: Contact, Turning points and Coping. For each theme, different subthemes has been identified: Contact: family and friends, contact with oneself, spiritual contact, other communities; Turning points: new insights, participation; Coping: future goals, role model, healthy behaviour, suffering and suicidal thoughts as coping. Discussion: The nurse’s role is to protect life itself, to ease suffering, to instil hope, to promote health and into the longest increase the viability in suicidal patients. The psychiatric care needs to assimilate new knowledge from the Science of care in terms of treatment of patients and protective factors. Furthermore, to better understand the psychology of suicide and to counteract taboo, which still revolves around suicide.

Bakgrund: Delaktighet som är lagstyrd innebär att patienter får information om sin vård och har möjligheter att vara med i planeringen där vården utformas efter deras egna behov och önskemål. Dessa förutsättningar gäller även patienter som vårdas under tvång. Delaktighet gynnar återhämtningsprocessen, minskar den negativa upplevelsen av tvångsvården samt bidrar till empowerment som stärker patienternas välbefinnande och autonomi.   Syfte: Hur kan sjuksköterskor utforma och genomföra vården i samråd med de tvångsvårdade patienterna för att främja delaktighet?   Metod: Denna intervjustudie har en kvalitativ metod med induktiv ansats. Sjutton semistrukturerade intervjuer har genomförts och analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: I föreliggande studie har flera faktorer framkommit som påverkar delaktighet inom sluten psykiatrisk heldygnsvård, där patienterna vårdas på tvång, som redovisas i följande kategorier: Att bygga upp en vårdrelation, Att visa respekt och ta hänsyn till patienter som individer, Att vården framställs mer begriplig för patienter, Att möjliggöra för patienter att ha inflytande över sin egen vård, Att se närstående som stöd, Att se omgivningen som hälsofrämjande resurs.   Slutsats: För att främja de tvångsvårdade patienternas upplevelse av delaktighet när de vårdas på en psykiatrisk heldygnsvårdavdelning kan vara en svår och komplex process. Det förfaller i denna studie att det är viktigt för sjuksköterskor att vårda utifrån ett livsvärldsperspektiv, för att förstå individens behov och önskemål. Det är också viktigt att arbeta med att bygga en vårdrelation, visa respekt och ta hänsyn till patienter som individer, göra att vården framställs mer begriplig och att se närstående som stöd för att kunna främja upplevelsen av delaktighet / Background: Participation that is governed means that patients receive information about their care and have opportunities to participate in the planning, where care is tailored to their own needs and wishes. These conditions also apply to patients under involuntary care. Participation favours the recovery process, reduces the negative experience of coercion, and creates empowerment that strengthens patient well-being and autonomy.   Purpose: How can nurses design and implement healthcare in co-operation with the involuntary treated patients to promote participation?   Method: This interview study has a qualitative method with inductive approach. Seventeen semi structured interviews have been conducted and were analyzed by using qualitative content analysis.   Results: In the present study, several factors have been identified that affect participation  in psychiatric  department, where the patients are care for under compulsion, which are reported in the following categories: Building a care relationship, Showing respect and taking into account patients as individuals, Making care more understandable for Patients, Enabling patients to have influence over their own care, family members are considered as support in the caring process, Seeing the environment in the department as a health promotion resource.   Conclusion: In order to promote the compulsive careers' experience of participation when cared for in a psychiatric day care department, it can be a difficult and complex process. It is due in this study that it is important for nurses to take care of a life-world perspective, to understand the needs and wishes of the individual. It is also important to work on building a healthcare relationship, showing respect and taking into account patients as individuals, making care more comprehensively, and seeing related people in support of promoting the perception of participation.

Bakgrund: Enligt Hälso- och sjukvårdslagen ställs kravet att vården ska bygga på respekt   för patientens integritet och självbestämmande. Trots detta visar studier att kravet inte uppnås, då patienter inte känner sig delaktiga i vården i den utsträckning de önskar. Studier visar på att det inom psykiatrin kan ta tid att införliva patientdelaktighet, då ett gammalt paternalistiskt synsätt på patienter lever kvar på sina håll. Inom ätstörningsvården beskrivs patientdelaktighet som en ledstjärna i behandlingen, men många människor med ätstörningar är svåra att engagera i behandling då de kan vara ambivalenta eller förnekar och inte ser allvaret i sjukdomen. I vårdsituationer uppstår ibland en konflikt mellan patientens rätt till delaktighet i sin egen vård och vad vårdpersonal tänker är det rätta och bästa för personen. Sjuksköterskan är den som står patienten närmast i omvårdnaden och har ett professionellt ansvar att göra patienten delaktig i sin behandling.  Syfte: Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur sjuksköterskor beskriver  patientdelaktighet vid ätstörningsbehandling i psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Studien är en kvalitativ studie med induktiv ansats där semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex sjuksköterskor verksamma inom ätstörningsvården, från två olika heldygnsavdelningar i Stockholm. Intervjuerna spelades in och transkriberades för att sedan analyseras enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studien resulterade; i sex huvudkategorier; Påverkan, Bemötande, Relation,  Organisation och vårdmiljö, Sjuksköterskans situation och Patientens situation med vardera tre underkategorier. Diskussion: Resultatet diskuterade utifrån Kari Martinsens omvårdnadsteori samt annan relevant forskning. / Background: The Swedish Health Care Act states that all care in Sweden should be based in the respect for patient integrity and self-determination. Despite     this, studies show that this requirement is not achieved, as patients do not feel involved in the care to the extent that they would wish. Studies have shown that in psychiatric care, it may take time to incorporate patient- participation, as healthcare professionals' view of patients in many places still tends to be characterized by paternalism. Patient participation is described to be a guiding principle in the treatment within eating disorder care, but as patients can often be either ambivalent to their illness, deny it or not take it seriously, their involvement in the treatment can be difficult to achieve. In situations of care giving, a conflict sometimes occurs between the patient’s right to participate in his or her own care, and the healthcare professional´s ideas of what is right and best for the person. The nurse is the one working the closest to the patient in nursing care and hence has a professional responsibility to make the patient involved in the treatment. Aim: The aim of the study is to investigate nurses’ descriptions of patient participation in eating disorders treatment in psychiatric inpatient care. Method: The study is a qualitative inductive study. Semi-structured interviews were conducted with six nurses from two different inpatient care wards specialized in treatment of eating disorders. The interviews were recorded and transcribed and then analyzed through qualitative content analysis. Results: The study resulted in six main categories; Influence, response,  Relationship, Organization and care environment, The nurse´s situation and The patient´s situation with each three respective subcategories.  Discussion: The results were discussed based on Kari Martinsens theory about nursing       and other relevant research.