Syftet med uppsatsen har varit att genom intervjuer undersöka vad människor som varit utbrända menar att orsakerna till att de inte kunde hantera sin livssituation var. Resultatet visar att de menar att krav och förväntningar som deras omgivning och som de själva har ställt är anledningen till att de har blivit utbrända. Krav som varierar från att vara en duktig medarbetare, en duktig förälder, att alltid vara tillgänglig, till att göra rätt val. Krav som till slut har blivit för mycket, eftersom de inte har kunnat balansera dem på ett rimligt sätt. Kraven har fungerat som stressorer och de har i sin tur utlöst fysiska reaktioner som till slut har blivit övermäktiga. Det är viktigt att vi ändrar vår syn på sjukdomar som innebär att det finns ett direkt samband mellan orsak och verkan och istället börjar se människan som en helhet, eftersom det finns mentala tillstånd som beror på flera faktorer och som kan orsaka fysiologiska förändringar. Resultatet visar också att när människor får möjlighet till eftertanke och reflektion kan de förändra sitt liv så att de åter känner att de kan hantera sin livssituation och att de åter hittar meningen i livet.

I mina intervjuer visade det sig att samtliga personer utom två inte var rädda för döden. Arlebrink skriver om psykologiska försvarsmekanismer och förnekande. Att döden inte kommer att drabba just mig, är ett exempel på en sådan mekanism. Det är tydligt att vi ser olika på döden beroende på vilken generation vi tillhör men också beroende på vilken erfarenhet vi har av att vara nära döden. Den yngsta intervjupersonen säger att ju yngre vi är desto odödligare tror vi att vi är. Hon tror också att oron blir större när man fått barn, en tankegång som Arlebrink skriver om. Det är också något som tre småbarnsföräldrar i undersökningen oroar sig för. De hoppas att de ska leva länge nog att få se dem växa upp. Den äldsta intervjupersonen upplever att ett slags naturlig förberedelseprocess startar när man blir äldre, men tycker att det kan vara svårt att leva ”fullt ut” pga den åldersdiskriminering som finns i samhället. Samtliga av de intervjuade har en tro eller en livsåskådning som är väl förankrad. Kanske är det en av anledningarna till att de inte är rädda för döden. En av intervjupersonerna utgör ett undantag eftersom hon, trots sin tro på något fint efter döden, ändå är väldigt rädd men det beror nog främst på hennes oro för barnen. De intervjuade har i stora drag en traditionell bild av sin begravning. Danbolt skriver om hur ett grundmönster med utslussning från hemmet, begravning och minnessamling ”går igen”. Samtliga tycker således att begravningsriten och övriga riter är betydelsefulla. Två intervjupersoner utgör här ett undantag och tycker att begravningsriterna är överflödiga. Begravningen skall vara något ljust, vilket Jarlert skriver om. Han anser att det är en stor svårighet för kyrkan att många människor i vår tid vill lätta upp det som i sig självt inte är lätt och inte alls påminnas om döden. Detta gör också själva livet till något skenbart. Samtliga av de intervjuade, utom en, tycker att vi pratar för lite om döden. En av intervjupersonerna säger att de flesta skulle behöva inse att livet är ändligt och leva ett bättre liv. Olika tider har haft olika inställning till döden. Fram till 1700-talet uppfattades den som något vardagligt och enkelt, men nu förnekar vi alltmer döden. Samtalet om döden skulle kanske avdramatisera detta?

En dag frågade jag mig vad sagan kan betyda för barnets andliga utveckling. Andlighet är för mig förmåga att känna kärlek, att kunna ge utan egen vinning samt att se något utöver det synliga. Andlig utveckling och personlighetsutveckling hör ihop. Därför såg jag mig omkring i min hemstad Nyköping för att ta reda på vilka sagor barn i åldern tre till sex år kan ha glädje av för sin personlighetsutveckling. Barn har mindre kunskaper och erfarenheter än vuxna. De kan inte alltid uttrycka vad de känner. När orden inte räcker till för att uttrycka känslorna kan symboler vara till hjälp. De symbolerna kommer barnen i kontakt med via sagorna. Sagornas symboler kan också vara en förenande länk mellan länder och olika kulturer. Gamla folksagor har ett djupt och meningsfullt innehåll som förmedlat livsvisdom över de geografiska gränserna i generationer. Med hjälp av sagan kan barnet förstå och hantera sina känslor. Nyare sagor är anpassade till den tid barnet växer upp i. Både gamla och nya sagor kan ge barnet trygghet, framtidstro och glädje. Sagan kan ge svar på barns funderingar över livsfrågor. Barn behöver få känna att de kan själva och att de kan påverka sitt eget liv. Det är viktigt att inte skynda på barnets utveckling. Man ska svara på frågorna vartefter barnet självt ställer dem. En bra saga ska vara lite spännande, gärna rolig. Barnet ska kunna identifiera sig med handlingen. Det onda och det goda ska mötas och det goda ska segra. Sagan ska ge barnet upplevelser. Sagor får inte vara så otäcka att de ger mardrömmar. Barnet måste kunna förstå rädslan och bearbeta den. Varje sagofigur är väldigt endimensionell för att barnet ska förstå figurens handlingar och reaktioner och därmed sig självt. Barn måste få bekräftelse på att deras känslor är respekterade för att kunna förstå andras känslor. Denna bekräftelse får barnet delvis genom sagorna som också visar barnet hur en större klarhet över verkligheten kan växa fram ur fantasin. Barn gillar magi på grund av att de har ett animistiskt tänkande. De upplever världsordningen utifrån föräldrarna och vad som sker i hemmet. Sagor kan minska rädsla och fördomar. Fantasin gör att barnet har lätt för att leva sig in i andra människors känslor. Det barn som tror på sagans sanning vågar också tro på att en ny kamrat som barnet är osäkert på och därför lite skrämt av med tiden kan förvandlas till en god vän. Det bästa med sagor är att de kan användas för att uttrycka sig på olika sätt. Barn gillar sagor med lyckliga slut som de kan identifiera sig med och som innehåller vardagliga händelser, humor, spänning och magi. Genom att lyssna, samtala, måla, dramatisera och musicera sagan får barnet tillgång till hela sin personlighet och genom upplevelserna sagan ger sker också en andlig utveckling.

Syftet med denna uppsats är att försöka få en inblick i om och hur religionen bidragit till Carolas enorma framgång och hur stor betydelse religionen i detta fall har. Jag vill försöka se om det finns några kopplingar mellan framgång och framgångsteologi. Om en stark religiös tro kan bidra positivt till att man blir en övervinnare på alla områden. Följande frågeställningar har fungerat som utgångspunkt för denna uppsats: • Vem är detta ”fenomen”, hur ser hennes andliga liv ut? • Är Carolas tro ett återkommande tema i karriären? Finns det några särskilda händelser genom åren som särskilt haft att göra med hennes tro? • Hur kan man se på idolen/förebilden Carola? • Vad kan det finnas för samband mellan stark tro och stor framgång? Finns det kopplingar mellan framgångsteologi och framgång? En sak går att konstatera. Att från ha varit en liten flicka med stark barnatro har Carola Häggkvist kommit att bli en stor stjärna. Med eller utan Guds hjälp så har hon på något vis lyckats slå sig fram i den tuffa artistbranschen. Precis som titeln på låten hon tävlade med i Aten, ”Invincible”, oövervinnelig, för hon med sig ett budskap om att hon är just detta, i det mesta hon tar sig för. Hon verkar ha en stark drivkraft och, som jag personligen tror, måste den ha med hennes religiositet att göra. Hon verkar drivas av tanken att hon ska bli en övervinnare och detta har bidragit till hennes enorma framgångar. Det går inte att bestämma just vad som orsakat hennes framgång, kanske är det en blandning av stor talang, envishet, hoppfullhet och Guds hjälp. Det kan nog ingen annan än Carola svara på, om ens det, och tyvärr hade jag ingen möjlighet att intervjua henne. Men tro och framgång i Carolas fall hör nog väldigt väl samman. Enligt mig och det jag kommit fram till i uppsatsen finns det nästan något övernaturligt och oförklarligt som driver henne framåt. Detta är ju naturligtvis en tolkningsfråga, i denna fråga finns det nog inga rätt eller fel. Men i frågan huruvida tro kan ha betydelse i jakten till framgång vill jag våga påstå att den kan ha väldigt stor betydelse, eftersom tron gör oss till de människor vi är.

Syftet med följande uppsats är att titta närmare på mytbildningen kring Frankrikes nationalhelgon Jeanne d’Arc och då i synnerhet utifrån hjältemyten. Jag har i mina studier av fenomenet Jeanne d’Arc stött på flera verk ägnade åt henne som hjälte, men ingen som använder sig av mytteorier i sin analys av henne och då i synnerhet inte av Jungs specifika symbolteori. Därav tror jag mig kunna göra ett på ett sätt unikt arbete inom området. Hjältemyter inom historisk litteratur är inget nytt i sig och har använts vad gäller flera av våra stora hjältar. Mina frågeställningar är som följer: Svarar legenden om Jeanne d’Arc mot C. G. Jungs arketyp av hjältemyten? Skiljer sig Jeanne d’Arcs hjältebild ifrån den arketypiska och i så fall på vilket sätt?

Detta arbete handlar om möjligheten att inkludera mystika erfarenheter i religionsundervisningen. Jag har utgått från en intervjustudie med lärare. Studien startade med tre huvudfrågor. För det första tillfrågades lärare om de i samklang med läroplan och kursplan kunde undervisa i mystik? För det andra ställdes frågan om det finns svårigheter och didaktiska dilemman som lärare möter i mystikundervisningen? Slutligen frågades om mystikundervisningen kan bidra till meningsfullt lärande? Några lärare såg en möjlighet, några andra dementerade att mystikundervisningen ryms inom kurs- och läroplanens ramar. Lärarna exemplifierade svårigheter med olika elevgrupper och program samt hänvisade till relevant och objektivt material som ett problem. För svaret på tredje frågan var pedagogerna eniga och bekräftade vikten av elevnärheten och läroplanens mål att utgå från elevernas livsfrågor. Redovisningen genomfördes via tematiska perspektiv, didaktiska perspektiv, erfarenhetens perspektiv och lärarrollens perspektiv.

The purpose of this paper is to study the connection between Taoism and analytical psychology. This is done by descriptive text analysis of post-jungian literature. Often mentioned when searching for the inspirations and influences on analytical psychology we find references to alchemy, Buddhism, Gnosticism, Hinduism and the hermetic tradition. More seldom do we meet any references to Taoism. My aim is to investigate what gravity do the post-jungians attach to the taoism influence on C.G. Jung´s analytical psychology. This paper will also argue that Taoism is an underestimated influence in the development of the analytical psychology. Keywords: Analytical psychology, Jungian psychology, Taoism, Tao, Richard Wilhelm, synchronicity, C.G. Jung, analytisk psykologi, jungiansk psykologi

Syftet med den här uppsatsen har varit att reda ut vad en helig dåre är för någonting, hur fenomenet har påverkat kristendomen och litteraturen, främst i Ryssland och på Irland. Jag har funnit att det är i det ortodoxa Ryssland som den heliga dårskapen har varit allra störst, och att flera av de mest älskade av de ryska helgonen tillhörde denna gren av Kristusdyrkan. Vidare har heliga dårar funnits på Irland, dock i en något annorlunda gestalt. Naturromantiken är här viktigare, men på många sätt, vad gäller skäl till dårskapen, och i hur den yttrar sig, är de ryska och de irländska dårarna lika. Därefter har jag tittat på skönlitteratur, och gestalter som lånat drag från de heliga dårarna. Framför allt har jag koncentrerat mig på två texter – Shakespeares kung Lear, som rymmer inte mindre än tre olika dårar – och Dostojevskijs Idioten, där huvudpersonen på många sätt är en mycket övertygande helig dåre. Min slutsats vad gäller varför vi inte ser några heliga dårar idag är denna: I och med reformationen, och framväxten av nationalstaten i Europa fanns det inte längre något utrymme för dåren. En i grunden oberoende figur som står utanför den sociala stegen, och säger sanningen till alla, små som stora, när de bryter mot Kristi budskap. Då det blev allt viktigare att hävda sin särart gentemot andra länder och folk fanns det inte längre utrymme för intern kritik, och dåren förföljdes, och försvann.

”Synen på barnet och barndomen borde vidgas till ett helhetsperspektiv, ett perspektiv som också innefattar en människosyn. […]: barn är också människor. Satsen ansluter till en humanistisk tradition där vördnaden för människans väsen förenas med ivriga studier av hennes egenskaper. Att studera barn är enligt min uppfattning att lära känna en av de mest respektingivande variationsformer som det mänskliga kan ikläda sig.”, skriver Sven G Hartman professor i religionsdidaktik i sin studie, Barns tankar om livet. Huvudfrågan i Hartmans studie är: ”Vad funderar barn på?" Med denna frågeställning har Hartman kunnat klargöra hur barn tänker och reflekterar om livet i ett helhetsperspektiv, dvs. både i socialt och individuellt sammanhang. Min tro är att det är särskilt viktigt att i skolan lägga detta perspektiv på arbetet med värdegrundsfrågor och på arbetet med vardagens etiska frågor. Jag anser att den viktigaste uppgiften en lärare har i kunskapsfostrandet är att hjälpa elever att se sammanhang i sitt lärande. Med det menar jag att det är viktigt att utgå från elevers egna beröringspunkter samt var de befinner sig i sin kognitiva och moraliska utveckling. Då först kan en djupare utveckling ske inom det etiska området. Det är därför angeläget att lära känna elevers tankar och åsikter för att kunna ge dem möjligheter att utveckla egna etiska redskap. Detta stämmer väl överens med vad kursplanerna för grundskolan anger som mål för ämnet religion. Mot bakgrund av detta har jag i mitt examensarbete valt att undersöka de uppfattningar och ställningstagande som några elever har när ett etiskt fall dyker upp. Mitt syfte och mål med detta examensarbete i ämnet religion är att undersöka de olika kategorier av uppfattningar som några elever har om etiska ställningstaganden. / Examensarbete på Grundskollärarprogrammet 4-9 ht 2001.

Mitt mål med det här arbetet var att ta reda på vad livsfrågor kan innebära för undervisningen i religionskunskap och vilka livsfrågor som ungdomar idag anser är viktiga. Den attitydundersökning som jag genomfört i tre nionde klasser och jämfört med vad Hartman kom fram till i sin undersökning tio år tidigare har visat att ungdomar idag intresserar sig mer för vardagliga problem och relationer än t.ex. frågor om det finns en Gud. Min undersökning visade att ungdomar bland annat finner frågor som de om människor är lika mycket värda och hur en bra kamrat ska vara som något viktigt och intressant att fundera kring. De två begrepp som jag har undersökt närmare, förståelse och reflektion, utifrån läroplanen, kursplanen och litteratur, har stött på svårigheter då jag analyserat dem mot bakgrund av verkligheten i skolan, med allt vad det innebär av lokala kursplaner och betygsättning. Jag har funnit att livsfrågor lätt glöms bort och får stå tillbaka för den traditionella undervisningen i religionskunskap med betoning på kunskaperna om de olika religionerna. Detta beror nog på att arbetet med livsfrågor lätt kan uppfattas som problematiskt just för att man som lärare kan känna rädsla inför att det inte finns några färdiga svar eller att det är svårt att betygsätta. Arbetet med livsfrågor är ingen enkel process, den upptas av frågor som söker sitt mål eller ett svar och speglar en individs personliga erfarenheter och kan därför upplevas som jobbigt för eleverna. Jag hävdar att skolan är ett utmärkt forum för att ta upp livsfrågor. / Examensarbete på Grundskollärarprogrammet 4-9 ht 2003.