Background: There has been a process of de-institutionalisation and mental health care re-forms in Sweden. Social services are, according to the law, responsible for helping persons with mental illness to live a life like others and to participate in the community. The aim of the study was to describe the culture in one of the social services adult day care center for social relations and activities in Stockholm. The aim was also to focus on the importance of the adult day care center for recovery and empowerment from the participants´ perspective. Methods Observations in the adult day care center were combined with four interviews with regular participants. Findings The culture could be described as a jovial "non-family" where the professionals had a parenting position and the participants could be seen as adult family members. Although the "non-family" could offer protection, safety and possibilities for re¬covery and empowerment, the study showed that there is a lack of opportunities for recovery and empowerment. Implications The possibility for people with mental illness to live like others and participate in the community is limited to a parallel participation and the question is if and how an interactive participation can be achieved.

1 juli 2008 trädde en förändrad sjukförsäkring i kraft där syftet är att effektivisera sjukskrivningsprocessen och därmed öka möjligheterna för sjukskrivna att återgå i arbete. Kritik har riktats mot lagen och dess kommande konsekvenser angående individers arbetsförmåga. Individer som bedöms ha viss arbetsförmåga men inte tillräcklig för att få ett arbete kan komma att hänvisas till kommunernas försörjningsstöd. De flesta individer som råkar i ekonomiska svårigheter kan få psykiska problem bland annat i form av ökad stress. Individer som redan har psykiska problem och dessutom får ekonomiska svårigheter råkar då dubbelt illa ut. Syftet med uppsatsen är att beskriva hur personer med psykiskt funktionshinder påverkas av en förändrad ekonomisk situation. I uppsatsen får läsaren möta Sara, Per och Paula som samtliga på ett eller annat sätt påverkats eller kommer att påverkas av de nya bestämmelserna. Sara och Paula lever under ett hot om att deras sjuk- respektive aktivitetsersättning kan komma att dras in. Per har redan upplevt konsekvenserna av en indragen aktivitetsersättning. Frågorna vi ställer oss i uppsatsen är om hot om en förändrad ekonomi får följder för individens återhämtningsprocess, hur den förändrade lagen påverkar individens ekonomi samt vilka copingstrategier individen använder sig av för att hantera sin situation. Vi har använt oss av en kvalitativ metod i form av intervjuer med individer samt verksamhetsföreträdare inom psykiatrin. I tolkningen av vårt material har vi använt oss av ett copingperspektiv samt begreppen återhämtning och ekonomiska konsekvenser. Vi har använt oss av en hermeneutisk tolkning som innebär att tolka materialets delar och helhet parallellt. Uppsatsens resultat är att personer med psykiskt funktionshinder kan komma att drabbas hårt av en förändrad sjukförsäkring. Då en indragen sjuk- eller aktivitetsersättning innebär att individen måste söka sig ett arbete. Om individen inte kan arbeta men ändå inte bedöms av Försäkringskassan ha tillräckligt nedsatt arbetsförmåga så får individen ansöka om försörjningsstöd från kommunen. De ekonomiska konsekvenser som detta innebär påverkar i sin tur individens återhämtningsprocess.

Studien behandlar bemötandet under det samordnade vårdplaneringsmötet, en vårdsituation där brukaren ofta har en utsatt position. Under dessa möten ska deltagarna gemensamt komma fram till lösningar för brukarens eftervård och situation efter utskrivning från psykiatrisk avdelning. Syftet med min studie är att beskriva och bidra med kunskap och förståelse om hur brukare med psykiska funktionshinder blir bemötta utav personal under samordnade vårdplaneringsmöten. Studien belyser frågan utifrån personalens synvinkel. Studiens empiriska data har samlats in genom kvalitativa intervjuer som utgår från olika samtalsområden, där respondenterna relativt fritt får själva berätta om sina upplevelser om bemötandet av brukare. Empirin är hämtad från en medelstor kommun i Mellansverige. Empirin har analyserats med hjälp av Habermas teori om kommunikativt handlande och teorin om samtidsdiagnosen (livsvärld och system) för djupare förståelse för de mekanismer som kan påverka bemötandet under vårdplaneringsmötet. Teorin bidrar till att förstå deltagarna under vårdplaneringsmöten har sina egna normer, värderingar och kulturer som formar och påverkar deras handlingar och bemötande, men även de lagar, regler och strategier som präglar kommun och landsting. Tidigare forskning om vårdplaneringsmöten inom en annan sektor visar att de föreskrifter i hälso- och sjukvårdslagar som tar upp vikten av delaktighet och inflytande inte efterföljs under vårdplaneringar. Resultatet visar att variationen av vårdplaneringsmötena och bemötandet beror på uppsättningen av människor som ska delta under mötena. Det finns vissa riktlinjer för vårdplaneringsmötets genomförande, men få känner till dessa, vilket gör att vårdplaneringsmötets genomförande hänger på deltagarna och personen som leder mötet. Ifall personen ifråga har en bra mötesteknik kommer brukaren till tals och blir delaktig i mötet.

The purpose of this study was to describe and analyse the significance of social support to adults with psychiatric disabilities, based on the individual's experiences. This includes research questions concerning what type of social support was perceived to be beneficial or restrictive, which relational aspects were considered having a beneficial or restrictive effect on the support- and recovery process, as well as what strategies and capacities the individual developed on their own in order to cope with their obstacles and disadvantages. The empirical material was based on qualitative inteviews with ten individuals that defined themselves as having psychiatric disabilities. They were each interviewed on three occasions. The repetetive form of the interviews lead to three separate interview guides being created over the course of the data collection process. The goal of the first interview was to get a general idea of the subject's daily life, activities, arenas, relationships and support. The second interview focused on meaningful relationships. The third and final interview had one general and one individual part. The general part focused on the subject's psychiatric disabilities, their opportunities as well as existing and desired support measures. The subject matters in the individual part were related to the previous interviews with each of the participants and aimed to develop or expand on previous discussion. The material was analysed using theories about social support and recovery and was presented with roots in four different networking entities: close and extended family, friends, coworkers and fellow students, as well as formal support instances. The result showed that it is the support with mobilising qualities that is beneficial to the recovery process. It increases the individual's degree of control over their illness, obstacles and challenges. In addition, it appeals to the individual as a central actor and as a person with difficulties as well as resources. The fact that the social support from the various support agencies have varying focus and direction benefits recovery since it increases the individual's opportunity to maintain as well as develop their social bonds and roles within the community. A relational prerequisite for social support is an equal relationship, which benefits the recovery process as it encompasses acknowledgement and acceptance of both the individual on a personal level and of their situation. The type of social support that hinders recovery is the kind that lacks a connection between the individual's perceived problems, their need for support and their over time fluctuating ability to handle their psychiatric disability. This is due to the fact that it robs the individual of control over the situation, increases the need for support and strengthens their perception of themselves as sick. Recovery comes to a halt when the individual isn't included in the support and recovery process, which is clarified in relational aspects such as lacking attentiveness, subpar acceptance as well as rejection. The individual's will and capacity to actively take on the responsibility to steer their recovery in a positive direction was made visible through four groups of strategies that were crystallised through the course of the research; creation of understanding and legitimisation, cultivation, including strategies and the creation of boundaries.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karolinska institutet, 2006. / Härtill 4 uppsatser.

Den psykiska ohälsan beskrivs som ett växande folkhälsoproblem som inneburit en tillväxt av allt från olika typer av symptom till psykiska sjukdomar och diagnoser. Den främsta ökningen har skett hos unga vuxna och därmed har antalet studenter med psykiska funktionsnedsätt­ningar som studerar på Komvux eller högre nivå ökat. Trots detta har ökningen inte medfört en motsvarande intensifiering av pedagogiskt stöd på skolor i landet inriktat till individer med psykiska funktionshinder. Konsekvenserna av detta har skapat ett behov att kunna erbjuda passande stöd för denna målgrupp i deras studievardag. Denna uppsats syftar till att undersöka Supported Education som rehabiliteringsmetod för stöd till studenter med psykiska funktionsnedsättningar. Resultatet från kvalitativa intervjuer med tidigare studenter som tagit del av metoden visar att majoriteten av dem inte blivit erbjudna stöd som passat deras studievardag från deras lärosäte, men att stödet kunnat erhållas genom Supported Education som metod. Genom resultatet har slutsatser dragits gällande brister i pedagogiskt stöd för studenter med psykisk ohälsa, den okunskap som finns om psykisk ohälsa och sjukdom samt att detta leder till sämre möjligheter för den enskilde att studera, arbeta och delta i samhället. Stödfaktorer som framkommit har även genererat slutsatser om ett ökat behov av forskning samt rekommendationer för framtiden.

<p>Efter den rikspolitiska psykiatrireformen i mitten av 1990-talet uppstod runt om i Sverige rehabiliteringsverksamheter för psykiskt funktionshindrade människor. Att utveckla samverkan mellan olika myndigheter och andra organisationer kom då att anses som viktigt för att berörda personer inte skulle hamna "mellan stolarna". Inom Eskilstuna kommun uppstod bland annat en arbetslivsinriktad interorganisatorisk rehabiliteringsverksamhet kallad <em>ArbetsDax</em>, med professionella på operativ nivå som kallades <em>samordnare</em>.</p><p>Syftet med framställningen har varit att utifrån olika materialtyper i sociologisk mening försöka bidra till begripliggörandet av <em>verksamhetens diskursiva karaktär</em> och<em> samordnarens professionskaraktär</em>. Det förstnämnda var intressant utifrån antagandet att den språkliga praktiken utgjorde något högst väsentligt inom verksamheten - särskilt med fokus på hur <em>klienter</em>, <em>samordnare</em> och <em>samverkan</em> framställdes. Det sistnämnda var intressant utifrån antagandet att ArbetsDax samordnare kunde bidra med något kvalitativt/kvantitativt annorlunda än professioner på de "rena" myndigheter, främst försäkringskassan och arbetsförmedlingen, som ArbetsDax samverkade med.</p><p><em>Den diskursiva karaktären </em>inom verksamheten framstod i analysen som ett komplext <em>konsensusarbete</em>. <em>Klienten</em> konstruerades som en kluven identitet som å ena sidan orienterade sig mot en individ med den enligt arbetslinjen "rätta" viljan, men å andra sidan också mot erkännandet av en begränsad förmåga bestående av psykiska funktionshinder. <em>Samverkan</em> framställdes i direktiv för och problematisering av verksamheten, vilket bland annat gjordes med hjälp av intertextuella legitimitetsreferenser och den centrala metaforen rehabiliteringskedjan. Stort fokus fanns på språkvärdsliga skillnader mellan organisationerna, samtidigt som det fanns en strävan att på mer eller mindre subtila vis mildra åtskillnaden. I analysen framstod ändå försäkringskassan som "blåslampa", arbetsförmedlingen som "bromskloss" och kommunen som "försvarare" av verksamheten.</p><p><em>Samordnarens professionskaraktär</em> analyserades genom jämförelser av vad som framkom i det empiriska materialet med två teorier: dels Roine Johanssons teori om strukturella dimensioner för <em>gräsrotsbyråkrater</em> inom "rena" myndigheter som försäkringskassan och arbetsförmedlingen, och dels Mats Börjesson & Eva Palmblads teori om den nutida <em>välfärdsarbetarens</em> språkliga praktik. Analysen gav att samordnaren framställdes som en gräsrotsbyråkratisk profession med tämligen stort handlingsutrymme, men därutöver som en gränsöverskridande "hybridprofession" vars insats till stor del bestod i ett <em>konsensusarbete</em> i relation till klienter, samverkande organisationsrepresentanter, arbetsgivare hos vilka klienterna arbetstränade, samt i relation till betalningsmakten inom verksamheten.</p><p>Avslutningsvis framkommer i uppsatsens senare del slutsatsen att ArbetsDax framstår som ett försök att utveckla välfärdsarbetets organisation i riktning bort från forna tiders omyndigförklarande socialpolitik. Med konsekvensen att en ny profession, samordnaren, uppstått.</p>

Efter den rikspolitiska psykiatrireformen i mitten av 1990-talet uppstod runt om i Sverige rehabiliteringsverksamheter för psykiskt funktionshindrade människor. Att utveckla samverkan mellan olika myndigheter och andra organisationer kom då att anses som viktigt för att berörda personer inte skulle hamna "mellan stolarna". Inom Eskilstuna kommun uppstod bland annat en arbetslivsinriktad interorganisatorisk rehabiliteringsverksamhet kallad ArbetsDax, med professionella på operativ nivå som kallades samordnare. Syftet med framställningen har varit att utifrån olika materialtyper i sociologisk mening försöka bidra till begripliggörandet av verksamhetens diskursiva karaktär och samordnarens professionskaraktär. Det förstnämnda var intressant utifrån antagandet att den språkliga praktiken utgjorde något högst väsentligt inom verksamheten - särskilt med fokus på hur klienter, samordnare och samverkan framställdes. Det sistnämnda var intressant utifrån antagandet att ArbetsDax samordnare kunde bidra med något kvalitativt/kvantitativt annorlunda än professioner på de "rena" myndigheter, främst försäkringskassan och arbetsförmedlingen, som ArbetsDax samverkade med. Den diskursiva karaktären inom verksamheten framstod i analysen som ett komplext konsensusarbete. Klienten konstruerades som en kluven identitet som å ena sidan orienterade sig mot en individ med den enligt arbetslinjen "rätta" viljan, men å andra sidan också mot erkännandet av en begränsad förmåga bestående av psykiska funktionshinder. Samverkan framställdes i direktiv för och problematisering av verksamheten, vilket bland annat gjordes med hjälp av intertextuella legitimitetsreferenser och den centrala metaforen rehabiliteringskedjan. Stort fokus fanns på språkvärdsliga skillnader mellan organisationerna, samtidigt som det fanns en strävan att på mer eller mindre subtila vis mildra åtskillnaden. I analysen framstod ändå försäkringskassan som "blåslampa", arbetsförmedlingen som "bromskloss" och kommunen som "försvarare" av verksamheten. Samordnarens professionskaraktär analyserades genom jämförelser av vad som framkom i det empiriska materialet med två teorier: dels Roine Johanssons teori om strukturella dimensioner för gräsrotsbyråkrater inom "rena" myndigheter som försäkringskassan och arbetsförmedlingen, och dels Mats Börjesson &amp; Eva Palmblads teori om den nutida välfärdsarbetarens språkliga praktik. Analysen gav att samordnaren framställdes som en gräsrotsbyråkratisk profession med tämligen stort handlingsutrymme, men därutöver som en gränsöverskridande "hybridprofession" vars insats till stor del bestod i ett konsensusarbete i relation till klienter, samverkande organisationsrepresentanter, arbetsgivare hos vilka klienterna arbetstränade, samt i relation till betalningsmakten inom verksamheten. Avslutningsvis framkommer i uppsatsens senare del slutsatsen att ArbetsDax framstår som ett försök att utveckla välfärdsarbetets organisation i riktning bort från forna tiders omyndigförklarande socialpolitik. Med konsekvensen att en ny profession, samordnaren, uppstått.

Diss. Linköping : Univ., 2004. / Härtill 4 uppsatser. År 2005 tilldelat nummer i serien Linköping studies in arts and science.

Denna studie syftar till att öka förståelsen för hur boendestödjarna beskriver sitt vardagsarbete med brukarnas återhämtning på två boenden med särskild service inom Socialpsykiatriska utförarenheten i Skärholmens Stadsdelsförvaltning. Vi har intervjuat åtta boendestödjare. Valet av respondenter har gjorts utifrån ett kvoturval, fyra boendestödjare från Frösätra samt fyra från Solholmen. Vi har gjort semi-strukturerade intervjuer med samtliga boendestödjarna och utformat en intervjuguide. Intervjuguiden berör fenomen hur personalen på boendena beskriver begreppet återhämtning, hur de arbetar med återhämtning, hur återhämtning nås samt hur personal beskriver sin roll. Resultatet av studien påvisar att återhämtning innebär att den enskilde har möjligheten att återhämta sig från det kaotiska tillståndet samt att den enskilde tar makten över sitt liv. Återhämtning innebär utveckling och att den enskilde är självständig trots att en del av symptomen är varaktiga. Arbetet med återhämtning handlar om att lita på den enskildes förmåga och inte ge upp hoppet. Att se människan bakom symtomen och sjukdomen och därefter lyfta fram det friska. Återhämtning nås genom att den enskilde själv medverkar i sin egen återhämtning, är aktiv och villig att åstadkomma en förändring. / This study aims to increase understanding of how housing supporters describe their everyday work with the users' recovery at two sheltered housing, in Social Psychiatry perform purity of Skärholmens District Administration. We interviewed eight housing supporters. The selection of respondents was made based on a quota sample, four housing supporters from Frösätra and four from Solholmen. We did semi-structured interviews with all housing supporters and designed an interview guide. The interview guide affects phenomena such as how staff describes the concept of recovery and work on recovery. How the recovery is accessed and how staff describes their role. The results of this study demonstrated that recovery means that the individual has the ability to recover from the chaotic state, and that the individual will take charge of their lives. Recovery involves the development that the individual is autonomous although some symptoms are lasting. The work of recovery is about trusting the individual capacity and to not give up hope, to see the person behind the symptoms and the disease and highlight the healthy. Recovery achieved by the individual themselves take part in their own recovery, are active and want to make a change.