Background: A common view about people with diagnosed psychosis is that they are socially withdrawn and that they neither cope nor want to engage in social relationships. Newly published specialist books on this subject also support this view. Aims: To unveil further dimensions of the phenomena by explorative analyzing consumers’ own depictions about their ”social relationships". Method: The material is taken from a larger study that followed consumers regularly during a lapse of 3 years. Within this material 15 interviews from three respondents were chosen, a selection which gives maximal spreading concerning age, sex and background. The interviews where analyzed by methods based on Grounded Theory. Results: Three main dimensions were identified: supportive relationships, difficulties and social withdrawal. The individual’s process of improvement emerged as the core category throughout these factors. Conclusion: This study suggests that the experience of psychosis can be a part of the individual improvement process. In this process the person’s social relationships interacting with various other components – all linked together by one central aspect, the person’s self-image. A conclusion from this study is that social withdrawal can be seen as a symptom but also as a conscious choice that can support the improvement process.

No description available.

No description available.

Background: People diagnosed with psychosis are often described as introvert, isolated and with little or no ability to create and maintain social relationships. While every angle of a phenomena is valid and important, we believe that the first-person perspective provides the only direct access to the diagnosed persons’ feelings and experiences. Aims: The aim of this study is to explore how a few people diagnosed with psychosis describe their experiences of social interaction. Method: This study is conducted in a Grounded Theory manner. An analysis has been performed on interviews made with five individuals, all diagnosed with a psychosis diagnosis. Results: The main result of this study is that the self-image is a core factor in the individuals experiences of, and initiative to, social interaction. The social interactions are linked to the individuals own relation to their diagnosis in a dynamic process where all components affect each other in the creating of the self-image. Conclusion: This study concludes that people diagnosed with psychosis is no different than other people when it comes to dreaming and longing for functional social relationships, but that they have some difficulties in actually finding them due to both social stigma and a poor self-image.

Inledning: En studie i ämnet om erfarenheter av förändringsprocesser i terapiprocessen i jagstrukturerande psykoterapi. Det kliniska arbetet vilar på terapi med unga personer i psykos, beskrivna av psykoterapeuter. Frågeställningar: Hur visar sig utveckling och förändring hos konfidenten? Hur kan dessa kopplas till metodens faser och teoribildning? Metod: Urvalet är fem verksamma psykoterapeuter vilka valt ut kliniskt material med unga personer i psykos. Studien är kommen utifrån en hermeneutisk och fenomenologisk metod vilka vilar på två delar, en deskriptiv del och en kvalitativ del, där litteratur och tidigare forskning adderas till intervjumaterialet. Till detta har likaledes ett fenomenologiskt raster lagts. Psykoterapeuternas berättelser är utgångspunkten för ett teoriskapande anslag. Resultat: Förändringsprocess definieras i denna studie såsom en upplevelse där känslan hos terapeut/konfident är att något påtagligt hänt/händer, ett utvecklingssteg av avgörande betydelse. Den kvalitativa analysens resultat fördelas i sex utkristalliserade huvudgrupper: språklig utveckling, att kunna förstå sin historia, smärta och sorg, interaktion, hantering av tid och ansvarstagande. Resultatet visar på individuella skillnader i konfidenternas uttryck i förändringsprocesser. Vidare visar studiens resultat på att konfidenters förändringsprocesser följer den jagstrukturerande psykoterapimetodens fasen. Interaktion och förhållningssätt är av avgörande betydelse för att en förändringsprocess skall bli möjligt. Förändringsprocesserna kan kopplas och förklaras utifrån den teoribildning som den jagstrukturerande psykoterapimetoden vilar på. Diskussion: Respondenterna beskriver förändringsprocesserna i deras kliniska arbete såsom en öppning av individens möjlighet att sträva mot mer jämställda och samorganiserade ordningar. Respondenterna beskriver detta som en sorts re-strukturering, som en grogrund, en plattform och utgångspunkt för en neuros-orienterad terapeutisk möjlighet vidare i livet. Struktur, förhållningssätt, insikt i sorg, förhållning till tid och livshistoria gör det möjligt att få till stånd en interaktion, reflektion och således förmåga till sublimering.

Syftet var att utvärdera instrumentet Min Förmåga genom att undersöka 1) interbedömarreliabilitet och 2) konvergent validitet. Min Förmåga utarbetades för att möjliggöra enklare bedömningar av Aktiviteter i Dagligt Liv (ADL) på inneliggande patienter i psykiatrin. Delarna i instrumentet som undersöktes innehåller fasta svarsalternativ och motiveringar i fritext. Deltagarna var 36 patienter med psykossjukdomar. Varje patient bedömdes först av två olika skötare med Min Förmåga och därefter med de liknande instrumenten Functional Independence Measure (FIM) och Global Assessment of Functioning (GAF). De fasta svarsalternativen analyserades med Cohens kappa för interbedömarreliabilitet och överensstämmelsen av motiveringarna analyserades kvalitativt. För konvergent validitet undersöktes korrelationen mellan Min Förmåga och FIM och GAF med Spearmans r. Resultatet visade hög interbedömarreliabilitet och hög konvergent validitet för de fasta svarsalternativen, samt hög grad av överensstämmelse mellan motiveringarna i fritext. En möjlig orsak till den höga interbedömarreliabiliteten kan vara att det endast fanns två fasta svarsalternativ, vilket tidigare forskning har visat kan leda till en överskattning av interbedömarreliabiliteten. Att FIM och GAF liknade Min Förmåga och administrerades under samma tidsperiod kan vara en orsak till den höga konvergenta validiteten. Då detta var en preliminär undersökning och antalet deltagare var bristfälligt bör fler utvärderingar av Min Förmåga göras i framtiden.

Genom att samla kunskap om psykoser och analysera spel och film utvecklar vi ett grafiskt koncept för ett skräckspel. Genom intervjuer tar vi reda på hur konceptet uppfattas av spelare och spelutvecklare. Konceptet saknade grafiskt narrativ, vilket gjorde att spelets tema tolkades olika av alla respondenter. Vi diskuterar vikten av ett grafiskt narrativ, och hur spelets grafiska stil kan fortsätta utvecklas.

Bakgrund: År 2018 var psykisk sjukdom den vanligaste anledningen till slutenvård för män och kvinnor i åldrarna 15–44 år. Det som är centralt i en psykossjukdom är att personen som insjuknar tappar sin normala verklighetsuppfattning. Bildandet av en terapeutisk relation är en stor del i vården av psykiskt sjuka patienter och för att en sådan relation ska uppstå kan bemötandet vara en del av detta. Sjuksköterskan har ett ansvar att värna om patienten och ha en god inställning till vård då psykiskt sjuka patienter är sårbara, detta för att göra dem mer benägna att våga öppna sig och kunna delta aktivt i behandlingen. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av vad som påverkar bemötandet av patienter med förvrängd verklighetsuppfattning. Metod: Litteraturstudie med deskriptiv design. Huvudresultat: I resultatet framkom att bemötandet påverkades av flera aspekter. Engagemang, relationsbyggande och organisation påverkade bemötandet av patienter med förvrängd verklighetsuppfattning på olika plan. Att finnas till för patienterna och att vara öppen i kommunikation ledde till en förbättrad relation. Vidare betonas vikten av att ha tillräckligt med tid och tillräckligt god utbildning för att kommunicera med dessa patienter. Slutsats: Bemötandet är en central del av psykiatrisk vård. Utbildning och kompetens på arbetsplatsen styrker sjuksköterskor och ger dem en god grund att bemöta patienter. Ett jämlikt, öppet förhållningssätt till patienter styrker relationen mellan patient och sjuksköterska och ger förutsättningar för en god vård. Vidare utveckling av sjuksköterskors erfarenheter kan ge bättre förutsättningar för sjuksköterskor att bemöta och vårda psykiskt sjuka patienter / Background: In 2018, mental illness was the most common reason for inpatient care for men and women aged 15–44. What is central to a mental illness is that people who fall ill lose their normal perception of reality. The formation of a therapeutic relationship is a major part of the care of mentally ill patients and for such a relationship to arise, the treatment can be part of it. The nurse has a responsibility to care for patients and to have a good attitude towards care when mentally ill patients are vulnerable, this to make them more likely to dare to open up and be able to actively participate in the treatment. Aim The aim of this study was to describe nurses’ experiences of what affects the interaction with a distorted perception of reality. Method: A literature study with descriptive design. Main result: The results showed that the response was affected by several aspects. Commitment, relationship building and organization affected the approach of patients with distorted perceptions of reality on different levels. Being there for the patients and being open in communication led to an improved relationship. Furthermore, the importance of having enough time and education is emphasized to communicate with these patients. Conclusion: Attendance is a central part of psychiatric care. Training and competence in the workplace empowers nurses and gives them a good basis for meeting patients. An equal, open approach to patients strengthens the relationship between patient and nurse and provides the conditions for good care. Further development of nurses’ experiences can provide better conditions for nurses to treat and care for mentally ill patients.

Bakgrund: Sjuksköterskor kommer i det dagliga arbetet i kontakt med personer med fysiska och mentala åkommor. Hur sjuksköterskorna bemöter de olika personerna i det första mötet är av stor vikt för det fortsatta arbetet. Alla individer som sjuksköterskorna möter måste därför bemötas individuellt oavsett vad personen uppsöker vården för. De allra flesta sjuksköterskor kommer någon gång under sitt arbetsliv att komma i kontakt med personer som lider av en psykos.    Syftet: Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av mötet med personer med en psykos i öppen och slutenvården. Metod: En litteraturstudie med en deskriptiv design. Sökningarna av artiklarna genomfördes i PubMed. Studien baserades på 11 vetenskapliga artiklar. Huvudresultat: Resultatet presenteras med hjälp av tre rubriker, vårdande, kunskap och miljö. Vårdande, sjuksköterskor upplevde mötet med personer med psykos på olika vis samt att personerna upplevdes våldsamma och oförutsägbara. Under kunskap uttryckte sjuksköterskorna att deras kunskap var bristfällig gällande bemötandet av personerna. Miljö, sjuksköterskor har upplevt att trånga utrymmen samt stora ytor kan trigga personerna i deras psykotiska sinnestillstånd. Slutsats: Det förekommer ett stort glapp i den forskning som finns i hur sjuksköterskor upplever mötet med personer med psykos och kunskapen är även den bristfällig. Genom mer kunskap inom området anser författarna att sjuksköterskor skulle få en förbättrad upplevelse än vad resultatet i denna studie påvisar, därmed skulle omvårdnadsarbetet förbättras. / Background: In their daily work, nurses come into contact with people with physical and mental illness. How nurses treat the different people in the first meeting is of great importance for the continued work. All individuals that nurses meet must therefore be treated individually, regardless of what the person seeks care for. The vast majority of nurses will come into contact with people suffering from a psychosis at some point in their working lives. Aim: The aim of this study was to describe nurses' experiences of meeting people with psychosis in outpatient and inpatient care. Method: A literature study with a descriptive design. The searches for the articles were conducted in PubMed. Both authors reviewed the articles objectively. Main results: The results are presented with the help of three headings, caring, knowledge and environment. Caring, nurses experienced the meeting with people with psychosis in different ways and that the people were experienced as violent and unpredictable. Under knowledge, the nurses expressed that their knowledge was inadequate regarding the treatment of the persons. Environment, nurses have experienced that narrow spaces and large areas can trigger people in their psychotic state of mind. Conclusion: There is a large gap in the research that exists in how nurses experience the encounter with people with psychosis and the knowledge is also inadequate. Through more knowledge in the area, the authors believe that nurses would have an improved experience than the results in this study show, thus the nursing work would be improved.

Bakgrund: Årligen insjuknar upp till 2 000 personer i Sverige i någon form av psykos. Symtom som hallucinationer, vanföreställningar och förändrad verklighetstolkning är vanligt förekommande. Psykossjukdomar är svåra att upptäcka i tid och att helt bota vilket innebär en utmaning för sjuksköterskan och vården i allmänhet. För många medför tillståndet svårigheter i arbetslivet och i relationer. De fördomar om psykoser som florerar i samhället leder ofta till känslan av ett utanförskap. Metod: En kvalitativ innehållsanalys av fyra självbiografier genomfördes, med en induktiv ansats. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa upplevelser av att ha en psykos. Resultat: I resultatet framkom två teman: Känslor och Verklighetsförankring. Vid en psykos upplevs ofta det egna känsloregistret som förändrat. Känslor som maktlöshet och övergivenhet var framträdande. En förändrad verklighetstolkning förde med sig en känsla av identitetsförlust och att inte kunna kommunicera med omvärlden. Relationer baserade på tillit och visad medmänsklighet från såväl vårdpersonal som närstående var av betydelse för välmåendet. Konklusion: Psykos innebär ett stort och komplext lidande för den drabbade. Det krävs att sjuksköterskan och annan vårdpersonal, oavsett vårdområde, har kunskap och erfarenhet kring psykossjukdomar för att kunna tillhandahålla en god och personcentrerad omvårdnad. / Background: Every year, up to 2 000 people in Sweden fall ill due to some form of psychosis. Hallucinations, delusions and altered interpretation of reality are common symptoms. Psychotic illnesses are difficult to detect in time and completely cure, which generally creates a challenge for nurses and caregivers. For many, the illness can lead to difficulties in working life as well as relationships. Psychosis and the prejudices that follow within society are shown to often lead to feelings of exclusion. Method: A qualitative content analysis with an inductive approach of four autobiographies was conducted. Aim: The aim of this study is to illustrate the experience of being psychotic. Findings: The result revealed two themes: Emotions and Reality Anchoring. In a psychosis, one's own emotional register is often experienced as changed. Emotions such as powerlessness and abandonment were prominent. A changed interpretation of reality brought about feeling of a loss of identity as well as not being able to communicate with the outside world. Relationships based on trust and compassion from both caregivers and relatives were important for the well-being of the patient. Conclusion: To experience a psychosis means a great and complex suffering for the one who is affected. Nurses and other caregivers, regardless of care area, are required to have knowledge and experience of psychosis in order to be able to provide good and person-centered care.