This study by the name “To be or not to be in dialogue with the world” is based on our interest in Biesta´s theories, more specifically about relational pedagogy. The empirical material consists of 21 public lessons in visual arts for high school taken from lektionsbanken.se. Through a qualitative text analysis we wanted to answer the questions: What functions does the lessons have that are described in the lesson plan? What opportunities to exist in the world in an adult way emerge? And lastly what research space is there for the student. In our result we have been able to shed light on how three teaching functions which Biesta calls qualification, socialization and subjectification, are expressed in our 21 public lessons, and then discuss what pedagogical implications it may have if one of these three functions becomes dominant in a lesson. Based on this we have used Biestas theory about a communicational gap where learning takes place, which involves risktaking.  In the space Biesta calls the gap which is a spectrum between – world destroyer and self destroyer on extreme opposite ends, it is recommended for both teachers and students to try to stay in the middle zone where we as humans can be in dialogue with the world in an adult way. In order for teachers to work with Biesta´s positive view of risk, great demands are placed on teachers who need courage to let go and let the risk take its place in their teaching. One way to work with risk and practice this is to put more focus on the process instead of on the result and the end product, which can become a problem in a goal-oriented school.

Det övergripande syftet med arbetet är att undersöka den relation som kan tänkas konstrueras i mötet mellan text och mottagare genom skolans skriftliga omdömen. Det mer precisa syftet är att ta reda på om skriftliga omdömen, trots sin instrumentella natur och standardiserade utformning, även rymmer en social och mellanmänsklig dimension. I arbetets metodavsnitt görs en textanalys av 72 autentiska skriftliga omdömen. Genom en textanalys kartläggs texternas interpersonella struktur, och med ett deduktivt förhållningssätt tolkas sedan resultatet utifrån ett relationellt perspektiv på utbildning. I textanalysen framkommer att värdeord är vanliga i de skriftliga omdömena och att de främst används för bedömning av elevers sociala förmågor och färdigheter. Värdeorden speglar vidare en pedagogisk diskurs med tydliga influenser av en socialt orienterad skola, där bedömningar av elever tenderar att innefatta även deras personlighet och karaktär. Texterna är också påverkade av diskursen om kunskapseffektivitet och en mätbar skola, vilket mestadels skrivs fram som siffror eller poäng i de skriftliga omdömena. Mot bakgrund av relationell pedagogik och Martin Bubers tankar om den relationella människan, granskas hur texterna knyter an och relaterar till eleverna. Resultatet visar att de skriftliga omdömena har låg potential att skapa de genuina möten som enligt ett relationellt perspektiv på utbildning är avgörande för att utveckling och lärande ska ske. Texterna uppvisar visserligen tydliga relationella intentioner, men dessa snarare hindrar än främjar ett fruktbart möte mellan text och mottagare med anledning av sin fokus på elevernas sociala färdigheter. I arbetets avslutande del föreslås hur relationell pedagogik, beskrivet som ett pedagogiskt förhållningssätt, skulle kunna utgöra ett alternativ till hur man tänker kring de skriftliga omdömena i skolan.

Syftet med studien är att studera pedagogers olika förhållningssätt gentemot barn och hur barn i sin tur kan agera utifrån hur de blir be bemötta av pedagoger i förskolan. Problemställningen i studien är att barn kan bli påverkade av pedagogers förhållningssätt och som kan leda till svårighet i barns kommunikation och relationer till andra individer. Metoden utgår från observationer och intervjuer där två pedagoger förhåller sig olika till barnen. Resultatet av studien visar hur pedagogernas olika förhållningssätt påverkar barnen i deras relation till andra individer.Textens fokus utgår från relationen mellan pedagog och barn samt barn och barn med teoretisk utgångspunkt i relationell pedagogik. Relationell pedagogik innebär att det är kommunikationen och mötet mellan individer som är centralt i utveckling av kunskap och färdigheter. Centrala begrepp i studien är attunement, relationskompetens, relationsnät, omsorgsetik och edu-care. Studien är ingen guide till hur den ”rätta och goda ” pedagogen förväntas vara utan för att påvisa hur pedagogers olika förhållningssätt kan påverka barns relation och kommunikation med varandra.

Det finns formulerade direktiv som lärarutbildningen på Malmö Lärarhögskola delar ut till sina lärarstudenter där det framgår att relationer är viktiga att etablera för en lärares yrkesutövning. Dessutom bedrivs även forskning på Malmö högskola med relationell pedagogik i fokus. Däremot har jag under mina studier på lärarhögskolan upplevt väldigt få exempel relationell pedagogik i utbildningen. Eftersom jag inom snar framtid ska bli lärare undrar jag hur viktigt det är att skapa personliga relationer i undervisningssyfte. Syftet med denna studie var att undersöka vikten av personliga relationer för en meningsskapande undervisning. Dessutom ställdes frågan om den relationella pedagogik som vissa lärare ändå bedriver är något som är formulerat från ledningshåll eller om det är något enskilda lärare gör utifrån sina egna erfarenheter. I arbetets inledning presenteras argument för att unga människor idag mer än förut har växt upp med en självförverkligande mentalitet som kräver uppmärksamhet från samhällets alla instanser i synnerhet i utbildningssammanhang. Forskning understödjer också dessa argument eftersom undervisningen enligt forskningen gått från en lydnadskultur till att eleverna ska bli mer delaktiga. Följaktligen har detta även resulterat i en förändrad lärarroll, från en rollbetingad auktoritet till en personlig auktoritet. En forskningsöversikt utfördes med relationell pedagogik i fokus och från ett brett perspektiv. Genom en hermeneutisk tolkande metod sammanställdes resultatet. Den övergripande frågan som ställs i arbetet upplevs vara tämligen väl besvarad. En relationell pedagogik kan med största sannolikhet vara en bra metod att skapa meningsfullt lärande i undervisningen. Däremot avslöjar inte detta arbete i någon större utsträckning att det bedrivs en organiserad relationell pedagogik ute i verksamheten. Det är snarare så att enskilda lärare genom att pröva sig fram har förstått att odlade personliga relationer leder till bättre undervisning. Forskningen som presenteras understödjer lärarnas egna erfarenheter eftersom flera studier pekar på sambandet mellan dåliga betyg för den enskilda eleven och elevens bristfälliga relation till läraren.

Syftet med denna studie är att undersöka i ett specifikt område, barnens relation till polisen. Området, som är en förort i en större stad i Sverige, har låg socioekonomisk status och har en stor spridning av olika etniciteter. Syftet är också att undersöka hur förskolan kan förbättra den negativa bild som finns av polisen. Detta görs med hjälp av ett anknytningsperspektiv samt relationellt perspektiv.Genom observationer och intervjuer skapas en bild av vad barnen har för relation till polisen. Studien är en kvalitativ undersökning beståendes av gruppintervjuer med barn.Resultat av studien visar att barnen i området har en negativ bild av polisen. Genom ett bestämt möte med polisen där det fick samtala och undersöka en polisbil så ändrar barnen sin uppfattning om polisen till en positiv bild. Ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv kan man anta att barnen hade en otrygg anknytning till polisen och att det positiva mötet ändrade barnens bild av polisen. Ur ett relationellt perspektiv har barnens tidigare erfarenheter inte någon betydelse. Ut detta perspektiv kan man istället tolka det som att barnen utvecklades i mötet med polisen och skapade en förståelse till sin omvärld och sig själva i relation till de poliser det fick träffa.

Med utgångspunkt i begreppet relationskompetens har vi genomfört en kvalitativ studie som försöker belysa lärares resonemang kring det relationella arbete som sker då de möter utsatta barn. Vår empiri bestod av fem kvalitativa intervjuer med lärare som resonerade kring sin relationskompetens och hur den används, i synnerhet i mötet med barn, men även i samverkan med arbetslag, kollegor och föräldrar. Vi valde att använda ett relationellt perspektiv i vår analys, och det hjälpte oss att tolka lärarnas resonemang, samt få en bild av den relationella pedagogikens betydelse i möten med barn som far illa. Max van Manens begrepp mensenkennis (människokännedom) gav oss vidare perspektiv på en lärares relationella arbete och professionalitet. Relationskompetens är fortfarande en underskattad kompetens, trots att diskussionen kring begreppet blivit allt större. Det blev dock tydligt i vår studie att det relationella arbetet är integrerat i lärarnas dagliga arbete. Då kanske mer omedvetet än medvetet. Vi vill hävda att lärarna är medvetna om vikten av en god relation, i synnerhet med utsatta barn, men trots det hamnar det relationella arbetet i skymundan för andra aspekter av lärarens uppdrag.

Bakgrund: För barn är konflikter en naturlig del av livet på förskolan, men att hantera konflikter är inget som vi föds med. För att barn ska lära sig att hantera konflikter på ett bra sätt behöver de stöttning och vägledning men detta förutsätter att förskolläraren har kunskaper om konflikthantering. Förskolan vilar på en demokratisk grund och ska förmedla de demokratiska värderingar som det svenska samhället bygger på. Genom konflikthantering kan förskollärarna synliggöra vardagsdemokrati för barnen. Beroende på vilken syn förskollärare har på konflikter och på konflikthantering påverkar barnens möjligheter till utvecklandet av egna konflikthanteringsmetoder och utvecklandet av demokratiska förmågor. Syfte: Syftet med studien är att synliggöra förskollärares berättelser om arbetet med konflikthantering i förskolans verksamhet samt att undersöka hur konflikthantering kan främja utvecklingen av barns demokratiska förmågor. Metod: Denna studie bygger på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med nio förskollärare. Resultat: Resultatet visar att medling och samtal är den vanligaste metoden för att hantera konflikter. I konflikthanteringen ges barnen möjlighet att utveckla demokratiska förmågor som empati, stå upp för sin åsikt, lyssna till andra och respektera olika åsikter. Det störta hindretsom beskrivs för att utveckla barns demokratiska förmågor vid konflikthantering är tidsbrist.

Relationers betydelse har de senaste åren fått ett större utrymme i diskussionen om skolan. Genom att lyfta elevers tankar och upplevelser hoppas vi kunna bidra med ökad kunskap om vad relationell pedagogik handlar om. Elevperspektivet lyfts sällan i forskningen vilket vi ser som viktigt att ändra på. Syftet med denna studie var att undersöka betydelsen av relationen mellan elever och lärare ur ett elevperspektiv, genom att söka svar på frågorna Vad upplever elever som viktigt i relationen till sin lärare? och Hur upplever elever att relationen till lärare påverkar lärande och trivsel? Denna studie har haft ett fokus på relationell pedagogik samt relationskompetens. Undersökningen har genomförts på tre olika skolor, i två större städer i södra Sverige, av elever i årskurs sex och insamlingen av empirin skedde både kvalitativt och kvantitativt. Denna form av insamlingsmetoder, så kallade mixade metoder, har gjorts genom enkätformulär och intervjuer, vilka sedan analyserades i form av tematisk och tolkande analys kopplat till Aspelins tre kompetenser inom relationskompetens. Resultaten visar att eleverna anser att relationer och relationspedagogiskt arbete är viktigt och givande för deras lärande och känsla av välmående. Vad gäller studiens betydelse för specialpedagogers arbete har vi ett fokus på skolan som en plats där alla elever ska få bästa möjliga förutsättningar att utvecklas, både kunskapsmässigt och socialt. Specialpedagogen har en viktig roll att bedriva det proaktiva arbetet mot en skola för alla. Ett arbete med ett särskilt fokus på de elever som riskerar att hamna i kunskapsrelaterade svårigheter eller socioemotionell problematik med låg självkänsla och dåligt mående som följd.

I läroplanen för förskolan står det att förskollärare ska ansvara över att barnen får goda förutsättningar att bygga upp tillitsfulla relationer och känna sig trygga i gruppen (Skolverket,2018, s. 15). Syftet med den här studien är att belysa förskollärares uppfattningar om relationernas betydelse mellan barn och pedagog i förskolan, för lärande och utveckling. Kvalitativa intervjuer har använts som datainsamlingsmetod i studien där fyra verksamma förskollärare från olika förskolor intervjuats. Resultaten har analyserats genom Fredriksson (2019) tolkning av Bubers teoretiska perspektiv om mellanmänskliga möten. Resultaten visar att förskollärarna menar att det är av stor betydelse att pedagoger och barn får en tillitsfull relation till varandra för att barnen ska kunna utvecklas. Förskollärarna redogör för strategier om relationsskapande och även hur goda relationer kan gynna barnens framtida liv som samhällsmedborgare. Det råder dock olika uppfattningar om hur pedagoger hanterar svårigheter i relationerna mellan barn och pedagog, då några förskollärare menar att det är pedagogens ansvar att skapa tillitsfulla relationer med alla barn medan andra förskollärare menar att det inte går att skapa goda relationer till alla barn i förskolan. En slutsats som drasär att skapandet av tillitsfulla relationer mellan barn och pedagog i förskolan verkar vara komplext och förskollärarnas uppfattningar om relationsskapandet varierar. Sammantaget visar resultaten även att förskollärarna anser att det krävs kompetens för att skapa goda och tillitsfulla relationer till barn i förskolan.

Hyllberg, Malin och Persson, Jeanette (2024). Tidiga insatser för att främja skolnärvaro. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Genom studien vill vi bidra med erfarenheter och uppfattningar om arbetet med främjande av skolnärvaro som utförs på organisations- och gruppnivå. Vi vill belysa vad som görs för att förhindra problematisk skolfrånvaro genom att lyfta fram det proaktiva arbetet i tidiga skolår. Studiens syfte är att bidra med kunskap om arbetet med främjande av skolnärvaro, avseende olika professioners uppfattningar och erfarenheter av insatser i tidiga skolår. Preciserade frågeställningar Vilka erfarenheter och uppfattningar har olika professioner kopplat till EHT om arbetet med främjande av skolnärvaro? Vilka framgångsfaktorer och utmaningar finns mellan olika professioners tankar om närvarofrämjande arbete i tidigare år? Hur främjas skolnärvaro på organisationsnivå och gruppnivå enligt dessa professioner? Vad beror professionernas uppfattningar kring närvarofrämjande arbete på? I studien används systemteoretisk teori för att analysera empirin och få syn på organisationen och gruppens arbete med främjande av skolnärvaro i sin helhet och dess olika nivåer (Öquist 2018a). För att få ett specialpedagogiskt perspektiv används även Hirshs (2021) relationell pedagogisk teori. För att undersöka respondenternas uppfattningar och erfarenheter användes semistrukturerade intervjuer som utgick från en intervjuguide med öppna frågor som skulle få respondenterna att berätta mer fritt. Sammanlagt genomfördes en gruppintervju och fyra enskilda intervjuer. Intervjuerna transkriberades och tematiserades med inspiration av fenomenologisk metodanalys. Resultat från studien visar att relationer, trygghet, tidiga insatser samt rutin och struktur är viktiga för att arbetet med främjande av skolnärvaro ska vara framgångsrikt i tidiga skolår på grupp- och organisationsnivå. Studien lyfter även fram respondenternas uttryck för utmaningar och behov för att kunna lyckas med arbetet. Relationer inom EHT och mot vårdnadshavare var betydelsefulla resultat, men även relationer mellan elever och pedagoger. Trygghetsskapande faktorer som framkom är bland annat vikten av att uppmärksamma vårdnadshavare men också att arbeta främjande med stadieövergångar för elever. Resultatet visar vidare att tidiga insatser i tidiga skolår är betydelsefulla men också tidiga insatser vid minsta oro för elevens frånvaro. När det gäller rutiner och struktur berättar flera respondenter att de har strukturerat upp sitt arbete och genomfört flera aktiviteter för att främja närvaron på gruppnivå så som olika fritidsaktiviteter. Slutligen visar resultatet inom utmaningar och behov bland annat att det finns behov av förbättringar inom skolorganisationerna och att skolorna har stora utmaningar i att konkurrera med bland annat gaming. Enligt examensordningen (SFS 2017:1111) ska specialpedagogen arbeta förebyggande och främjande med lärmiljön men även arbeta utifrån Skolverkets (2023) krav på att samordna arbete inom skolan och ge tidiga insatser för att främja skolnärvaron. Det är signifikant för specialpedagogen att skapa goda relationer för att skapa ett samarbete över alla gränser. Specialpedagogen bör kunna se till den enskilda individens bästa genom att se helheten.