Förmaksflimmer är en folksjukdom som drabbar minst 3 % av västvärldens befolkning. Sjukdomen orsakar inte bara risk för förtidig död utan kan också leda till försämrad livskvalitet. Senare års forskning visar att påverkbara livsstilsfaktorer såsom övervikt, överkonsumtion av alkohol, hypertoni, diabetes och sömnapné är en del i orsaken till uppkomst av förmaksflimmer. Sjuksköterskan har en viktig roll i det hälsofrämjande samtalet att hjälpa patienter till livsstilsförändringar. Hur sjuksköterskor kan arbeta hälsofrämjande med behandling av riskfaktorer för patienter drabbade av förmaksflimmer är sparsamt beforskat. Syftet med studien är att belysa faktorer som främjar livsstilsförändring hos patienter med symtomgivande förmaksflimmer. Metoden är en litteraturstudie där fyra kvalitativa och fem kvantitativa artiklar använts. Resultatet visar att motivation, kunskap och stöd men framförallt ett personcentrerat förhållningssätt är viktigt vid livsstilsförändringar.

No description available.

Sammanfattning Studien består av en integrativ forskningsöversikt om risk- och skyddsfaktorer, där vetenskapliga artiklar analyseras tematiskt i kombination med socialekologisk systemteori, copingstrategier och anknytningsteori. Forskningsöversikten ämnar till att undersöka vilka risk- och skyddsfaktorer som ökar risken respektive verkar förebyggande för utvecklandet av depression. Den tematiska analysen genomfördes genom att göra ett diagram över de vetenskapliga artiklarna och sedan strukturera risk- och skyddsfaktorerna under teman från de teoretiska utgångspunkterna. I forskningsöversiktens resultat framkommer riskfaktorer som bristande copingstrategier i form av stress över skolbetyg. Låg självkänsla, lågt självförtroende och dålig självbild framkommer också som bidragande riskfaktorer till att utveckla depression. Andra riskfaktorer är bristande hemförhållanden, vilket kan bottna i bristande engagemang från föräldrar, vilket påverkar ungdomar och barn negativt. Skyddsfaktorerna visade sig vara god sömn och kost, men även motsatsen till riskfaktorerna i form av god självkänsla, gott självförtroende, goda hemförhållanden. Goda hemförhållanden som skyddsfaktorer är trygg anknytning, goda relationer till föräldrar och stöd från närstående. Andra skyddsfaktorer som anges i resultatet tillhör skolvärlden och utgörs av utbildning samt goda relationer till klasskamrater.

En del barn utvecklar sexuella beteendeproblem vilket kan verka skadligt för dem själva, men även för andra. Det är därmed av vikt att lokalisera riskfaktorer som bidrar till dessa beteenden för att möjliggöra ett preventivt arbete på området. Syftet med studien var att undersöka det aktuella kunskapsområdet som behandlar riskfaktorer till barns sexuella beteendeproblem. Den metod som användes för att besvara studiens syfte och frågeställningar var en litteraturöversikt. 19 primärstudier granskades. Studiens resultat visar att sexuella övergrepp, sexuella attityder, upplevelser av våld, försummelse, föräldrars drogmissbruk, fängslade föräldrar och familjestrukturförändring kan utgöra riskfaktorer vad gäller uppkomsten av sexuella beteendeproblem hos barn. Hur riskfaktorerna kan resultera i sexuella beteendeproblem förklaras med den sociala inlärningsteorin och systemteorin. Vidare kommer alla studier från ”västvärlden”. / <p>2019-06-04</p>

Bakgrund: Människan sover ungefär en tredjedel av livet. Sömnen har en återhämtande och reparerande funktion på kroppen. Sömnbrist kan leda till en rad problem som bl a försämrad sårläkning, försämrat immunförsvar, oro och högt blodtryck. Stress och sjukdom kan orsaka sömnbrist. Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilka faktorer som påverkar sömnen negativt vid sjukhusvistelse. Metod: Litteraturöversikt enligt Friberg (2012) Arbetet är baserat på 12 vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats Resultat: Resultatet är grundat i tre kategorier: Miljöfaktorer; Kroppsliga och psykologiska faktorer, samt Inverkan från vårdpersonal. Slutsats: Sömnkvalitén hos patienterna påverkas negativt av ett flertal faktorer under sjukhusvistelsen. Därför är det viktigt att sjuksköterskan har god kunskap om sömnens betydelse och vilka faktorer som påverkar den.

Föreliggande studie är en kvantitativ undersökning av sambandet mellan ICAP teorin och återfallsbrottslighet i the Cambridge Study in Delinquent Development. Syftet med studien är att undersöka om det existerar ett signifikant samband mellan långsiktig antisocial potential (AP) respektive kortsiktig AP och risken för återfall, samt vilken effekt AP har på återfall. Studien är ett försök till att öka kriminologisk kunskap samt identifiera riskfaktorer för återfall, speciellt om långsiktig och kortsiktig AP kan användas för att förutsäga återfall i brott. Begreppet antisocial potential är baserad på David Farringtons ICAP teori om sambandet mellan AP och brottslighet och fungerar som ett försök att identifiera och utvärdera vilka individuella riskfaktorer som kan förutsäga återfall. Återfall mäts i variabeln officiellt återfall. För att mäta långsiktig AP respektive kortsiktig AP skapas variabler bestående av föräldrars äktenskap, äldre syskons brottslighet, familjestorlek, brottslighet bland vänner, koncentration, rastlöshet, alkohol samt droger. Resultaten visar på ett samband mellan hög långsiktig AP och officiellt återfall i brott samt mellan hög kortsiktig AP och officiellt återfall i brott. Variablerna föräldrars äktenskap, äldre syskons brottslighet och brottslighet bland vänner visar sig öka risken för officiellt återfall vid hög långsiktig AP medan sannolikheten för officiellt återfall ökar vid hög kortsiktig AP och variablerna koncentration, rastlöshet samt droger oberoende av förekomsten av hög långsiktig AP. Studiens konklusion är att resultaten ej stödjer att ICAP teorin som helhet kan användas som prediktor för officiellt återfall i brott då hög AP även existerar inom gruppen som ej återfallit i brott. / The present study is a quantitative study of the relationship between ICAP theory and recidivism in crime in the Cambridge Study in Delinquent Development. The purpose of the study is to investigate whether there is a significant correlation between long-term antisocial potential (AP) and short-term AP and the risk of recidivism, as well as the effect of AP on recidivism. The study is an attempt to increase criminological knowledge as well as identify risk factors for recidivism, especially if long-term and short-term AP can be used to predict recidivism in crime. The term antisocial potential is based on David Farrington's ICAP theory about the relationship between AP and crime and serves as an attempt to identify and evaluate which individual risk factors can predict relapse. Relapse is measured in the variable “official recidivism”. To measure long-term AP and short-term AP, variables are created consisting of parental marriage, criminal older siblings, family size, crime among friends, concentration, restlessness, alcohol and drugs. The results show a link between high-long-term AP and official recidivism in crimes, as well as between high short-term AP and official recidivism in crimes. The variables parental marriage, criminal older siblings and crime among friends increase the risk of official recidivism at high long-term AP while the probability of official recidivism increases at high short-term AP amongst the variables restlessness and drug regardless of the existence of high long-term AP. The conclusion of the study is that the results do not support that the ICAP theory as a whole can be used as a predictor for official recidivism in crimes, as the high AP also exists within the group that has not relapsed in crimes.

Bakgrund: Allt fler individer med intellektuella funktionsnedsättningar väljer att bli föräldrar, hur de tillgodogör sig sin föräldraroll varierar från förälder till förälder. Syfte: Studiens syfte var att undersöka hur forskningslitteraturen beskriver föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning i termer av föräldraförmåga, stöd och risker för barnet. Studien granskar forskningslitteraturen utifrån tre frågeställningar. Metod: Den metod som användes i studien var en litteraturöversikt, 32 primärstudier granskades. Studiens resultat granskades ur en anknytningsteoretisk aspekt samt ett empowerment perspektiv med en socialkonstruktionistisk vetenskaplig positionering. Resultat: Studiens resultat visade att föräldrar med intellektuella funktionsnedsättningar har en bristande föräldraförmåga. Det leder till att deras barn i större utsträckning utsättas för olika risker som kan påverka deras hälsa och utveckling. Vidare visade resultatet att stöd för föräldrar med intellektuella funktionsnedsättningar i dagsläget är bristfälligt och ineffektivt på lång sikt. Däremot visade resultatet att föräldrar med intellektuella funktionsnedsättningar är öppen för att ta emot stödsamt tillgodogöra sig stödet. / <p>2019-01-17</p>

I Sverige beräknas 20 000 barn ha omfattande ogiltig frånvaro, varav 1700 har en sammanhängande frånvaro om en månad eller längre. Föreliggande studie presenterar en enkätundersökning till föräldrar vars barn har eller har haft hög frånvaro. Resultatet visade att de tre största grupperna av inre faktorer bland barnen var psykisk ohälsa, neuropsykiatrisk funktionsvariation följt av särskild begåvning. Ett större antal riskfaktorer som påverkade barnet korrelerade inte med en högre frånvaro. De barn som hade ökat sin skolnärvaro hade fått stödåtgärder, anpassningar och utbildning mer utifrån sin nivå, samt hade ett stöd av någon personal på skolan. / In Sweden, 20 000 children are affected by extensive unauthorized absenteeism, where 1700 have a consecutive month or more of absence. General factors concerning the immediate relationship between the child and school is studied with a questionnaire among parents with children whom have excessive non-attendance. Results show that the frequencies of children with mental illness, neuropsychiatric disorders and giftedness among absentees was high. A higher number of risk factors influencing a child did not correlate with the rate of absenteeism. Children who had increased their attendance had received interventions, individualized education and support from school personnel.

Bakgrund: Läkemedelsrelaterade vårdskador framkom som ett av de största problem idagens hälso- och sjukvård. Sjuksköterskan hade stort ansvar för att värna ompatientsäkerhet vid hanteringen av läkemedel, men brist på detta kunde ha negativakonsekvenser i bland annat organisationen, patienterna och sjuksköterskan själv. Somteoretisk anknytning användes teorin av James Reason - Human error: models andmanagement. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa vilka riskfaktorer som kundeorsaka fel vid läkemedelshantering utifrån sjuksköterskans ansvarsområde inom slutenvård. Metod: Arbetet gjordes som en litteraturöversikt, vid vilket artiklarna söktes viadatabaserna Pubmed och Cinahl, där användes samma kombinationer av söktermer i bådadatabaser för att få fram de femton relevanta artiklarna. Efter noggrant bearbetning ochanalys av artiklarna utformades fyra huvudområden. Resultat: Huvudområdena somframkom var brist på kompetens och kunskap, organisatoriska faktorer,arbetsmiljörelaterade orsaker samt brist på kommunikation. Diskussion: Sjuksköterskansvälmående ansågs ha en stark koppling till att felaktigheter vid hantering av läkemedelkunde förekomma. Detta innebar att organisation måste samarbeta med alla vårdaktörerframförallt med sjuksköterskorna för att kunna identifiera var i organisation förelåg felet,och varför skyddsbarriärer misslyckades. Slutsats: Förbättrad kunskap kring olika riskersom kunde uppstå i samband med läkemedelshantering krävdes för att höja patientsäkerhetoch effektivisera vården. / <p>Godkännande datum: 19-12-11</p>

Introduktion Bristning i ljumskarnaär den näst vanligaste muskelbristningen bland fotbollsspelare och representerar upp till 28% av alla fotbollsskador per år. Det finns flertalet riskfaktorer som kan ge upphov till denna skadetyp, exempelvis styrkeförhållandet mellan höftadduktorer-abduktorer. Vidare har smärta påvisats minska muskelstyrkan. Syftet med denna studie var att undersöka sambandet mellan styrkeförhållandet i höftadduktorer-abduktorer och smärta. Metod Ett subelit-herrfotbollslag (n= 14) från Umeå deltog i studien. Testproceduren innehöll test med handdynamometer, som är ett validerat och reliabelt verktyg för att mäta styrkeförhållandet i höftadduktorer-abduktorer samt Five-Second Squeeze Test (5SST) som är validerad att utvärdera höft-och ljumskfunktion bland fotbollsspelare. Resultat Inget signifikant samband mellan styrkeförhållandet i höftadduktorer-abduktorer och smärtskattning i 5SST (p&lt;0.05)noterades i denna studie. Konklusion Studien fann ingetsignifikant samband mellan styrkeförhållandet i höftadduktorer-abduktorer och smärtskattningen i 5SST. Baserat på detta resultat kan 5SST troligtvis inte användas för att identifiera fotbollsspelares styrkeförhållande i höftadduktorer-abduktorer. I framtiden bör större studier med fler deltagare utformas för att kartlägga om det finns ett samband mellan styrkeförhållande och upplevd smärta. / Introduction Groin muscle strain is the second most common muscle strain among soccerplayers and represent up to 28% of all soccer related injuries annually. There are multiple risk factors contributing to this type of injury, the strength ratio of hip adductors-abductors being one of them. Furthermore, pain has shown to decrease muscle strength. The purpose of this study was to examine the correlation between the strength ratio of hip adductors-abductors and perceived pain. Method One male subelite soccer team (n= 14) from Umeå participated inthis study.Thetwo tests that were conducted was the hand-held dynamometer and the Five-Second Squeeze Test (5SST). The hand-held dynamometer is a valid and reliable device used to examine the strength ratio of hip adductors-abductors and the 5SST is a valid measurement of hip and groin function insoccer players. Results No significant correlation was found between the strength ratio of hip adductors-abductors and perceived pain in the 5SST (p&lt;0.05) in the present study. Conclusion The findings in the present study showed no significant correlation between the strength ratio of hip adductors-abductors and perceived pain in the 5SST. Based on the result, 5SST cannot be used to identify the strength ratio of hip adductors-abductors in soccer players. The present study emphasis the importance of larger studies with higher number of participants in the future to analyze the correlation of strength ratio and perceived pain.