Abstract Sverige ligger i topp bland EU-länderna när det gäller ungdomar med psykosomatiska besvär. Detta medför frågan om vilka stödinsatser som finns tillgängliga för eleverna i den svenska skolan, samt hur skolkuratorerna arbetar med frågor som psykisk ohälsa och stressrelaterade problem. Skolkuratorns fokus är inställt på ett socialt arbete med individ, grupp och organisation, och förutsättningarna för skolkuratorns arbetsuppgifter är beroende av skollagen, som reglerar skolans verksamhet. Syftet med denna studie är att söka kunskap och förståelse för hur skolkuratorer arbetar med högstadieelevers psykiska hälsa i skolorganisationen. Vi har även som målsättning att finna lösningsförslag på den problematik som studien finner inom det specificerade området. I den nya skollagen, som börjar gälla från och med 1 juli, 2011, står det att det ska finnas "tillgång" till en elevhälsa för eleverna, vilket även innefattar bland annat skolkuratorer. Innebörden i ordet tillgång är däremot inte specificerat. Studien visar att det kan uppstå krockar mellan skolkuratorn och lärare då spelplanen inom skolan är pedagogernas arena. Detta kan ofta betyda att det är deras synsätt som är rådande i vad som är de bästa åtgärderna för eleven. Problemlösningsprocessen i skolkuratorns arbete pekar på att samverkan mellan socialtjänsten är problematisk. Det handlar ofta om svårigheter kring att bestämma möten, att veta vem eller vilka som är inkopplade i ärenden som rör elever. De tematiserade områden där vi fokuserat vår studie är arbetsmetoder, organisation och samverkan. Vi använder oss av en kvalitativ metod då vi intervjuat fem skolkuratorer i Stockholm. Bearbetning och analys har skett enligt organisationsteori och vi har tolkat samspel mellan individer och grupper utifrån i första hand rollteorin. Studien har kommit fram till att skolkuratorernas arbete i många sammanhang är underställd skolorganisationens styre och att de själva måste utveckla och definiera sitt uppdrag utifrån detta. Denna studie har funnit att skolkuratorns otydliga organisatoriska position och ställning bör omorganiseras och tydliggöras. Skola och kommun bör ta ett större ansvar i att definiera skolkuratorns formella uppdrag och praktiska arbetsuppgifter. Studien avslutas med lösningsförslag och åtgärder som kan öka förutsättningarna för att barn och unga som har behov av det behov får del av det stöd som lagen säger att de har rätt till.

Med utgångspunkt i rollteorins begrepp position och roll undersöks i uppsatsen hur individen intar enposition och på så sätt kan spela den roll som tillhör positionen. Att människor spelar roller i olikasammanhang är inget nytt, men frågan är hur de går tillväga. I uppsatsen intervjuas tre skådespelare som samtliga är fast anställda på en medelstor institutionsteater i Sverige. Intervjuerna fokuserarfrämst på repetitionsperioden och hur samspelet mellan person och roll fungerar i skådespelarensarbete med en pjäs. Dessa intervjuer analyseras sedan med utgångspunkt i rollteorin och med hjälpav ytterligare teorier, främst socialpsykologiska. Resultatet av analysen är att individen måsteinternalisera rollen för att kunna spela den. Denna internalisering sker för skådespelaren i ensammanflätning av rollanalys och interaktion med medspelarna och är en sortsobjektiveringsprocess. Relationen till regissören är också av stor vikt. I och med internaliseringenpåverkar processen skådespelarens person och den roll som spelas blir en del av skådespelaren.

Studiens syfte var att med en kvantitativ metod undersöka och jämföra vad socialsekreterare på barn- och familjeenhet och förskolelärare har för syn på växelvis boende för barn 0-3 år respektive 4-6 år. Frågeställningarna var: (1) Hur ser socialsekreterare respektive förskollärare på växelvis boende för barn 0-6 år och vad är viktigt för att det skall fungera bra? (2) Vad kan det finnas för fördelar och/eller nackdelar med växelvis boende generellt för barn 0-6 år? Resultaten från 61 besvarade enkäter analyserades ur anknytningsteoretiskt och rollte-oretiskt perspektiv. Resultaten i studien visade att fler respondenter ansåg att växelvis boende är mer lämpligt som boendeform för barn 4-6 år än för barn 0-3 år. Socialsekreterarna är ge-nerellt mindre positiva än förskollärarna. Respondenterna var eniga om att kommunikationen och samarbetet mellan föräldrarna måste fungera väl, att de kan enas om beslut rörande bar-nen och att konflikter mellan föräldrar bör undvikas eller åtminstone hållas borta från barnen. Närhet mellan föräldrars bostäder är också av vikt för att växelvis boende ska kunna fungera bra. Förskollärarna anser i högre grad att ovannämnda kriterier är viktigt. Utifrån resultaten är det svårt att utläsa några tydliga för- eller nackdelar med växelvis boende generellt, det blir vad föräldrarna gör det till.

Syftet med studien var att undersöka vad som krävs för att specialläraren med inriktning utvecklingsstörning ska kunna skapa ett samarbetsklimat inom teamet som ger optimala förutsättningar för elevernas lärande och utveckling. Arbetet har utgått från tidigare forskning kring ledarskap i skolan, träningsskolans pedagogiska praktik och betydelsen av delaktighet och samarbete i arbetslivet. Ett historiskt avstamp har gjorts utifrån synen på hur utvecklingsstörning utvecklats, samt hur särkolan vuxit fram.  Studien har utgått från ett kvalitativt perspektiv, där jag genom en fenomenologisk ansats sökt förståelse kring speciallärarens roll som teamledare. För att undersöka hur speciallärarens sätt att leda och fördela arbetet inom personalteamet kan påverka ansvarsfördelningen, känslan av sammanhang och därmed även möjligheterna till måluppfyllelse för eleverna har jag genomfört gruppintervjuer av befintliga personalteam. Det förväntade resultatet har begränsats till en förståelse kring förhållandena i de grupper jag studerat, varmed allmängiltiga slutsatser inte kunnat dras. Teoretiska ansatser har hämtats från professionsteori, praktisk kunskap, Goffmans rollteori, Foucaults maktaspekt och Antonovskys tes om känslan av sammanhang. Resultatet av studien visade att det inom samtliga team fanns forum för gemensam planering och en tydlig ansvarsfördelning mellan teammedlemmarna, där specialläraren hade en given roll som ledare för såväl elevassistenter, som fritidspedagog. I samtliga team uttryckte teammedlemmarna att de kände sig delaktiga i den gemensamma planeringen, genomförandet och utvärderingen av undervisningen. Det som skiljde teamen åt var den tid teamen hade till förfogande för den gemensamma planeringen, samt djupet av teammedlemmarnas delaktighet. I analysen av resultatet utifrån de teoretiska utgångspunkterna framstod att orsaken till att det kan uppstå samarbetsproblem inom särskolans personalteam kan vara en begränsning i synsättet från samhällets, såväl som verksamheternas sida kring professionsbegreppet inom grundsärskolan. I studien framkom att vi behöver en vidare syn på vad profession innebär, för att bättre kunna se och ta vara på den verkliga kompetensen inom teamet. Professionen bör innefatta alla de som arbetar yrkesmässigt tillsammans. För teamen jag intervjuat skulle detta innebära att professionsbegreppet inte bara skulle inrymma speciallärarna, utan även innefatta övriga teammedlemmar. Genom ett mer omfattande professionsbegrepp skulle samtliga yrkesgrupper kunna mötas av såväl förväntningar som krav, varmed hela teamet under speciallärarens styrning och handledning skulle kunna utveckla en optimal undervisningssituation för eleverna. Vid diskussionen av resultaten framkom att för att de mest gynnsamma förutsättningarna för elevernas utveckling ska kunna uppnås, krävs att skolledningen skapar förutsättningar för teamet att mötas. Specialläraren bör vara trygg i sig själv för att kunna ta tillvara på teammedlemmarnas kompetens och kunna leda dem i att fokusera på elevernas mål enligt läroplan, skollag och aktuell forskning. Ytterligare en förutsättning för det goda samarbetet i teamen visade sig vara att speciallärarna, såväl som de övriga medlemmarna i teamet känner sig bekräftade i det arbete de utför.

Arbetsplatsen är ett vanligt förekommande ställe för människor att inleda och upprätthålla interpersonella relationer. En sådan kontext kan dock skapa rollkonflikter om det finns motstridiga rollförväntningar mellan chefsrollen och den interpersonella relationsrollen. Syftet med denna uppsats var att inom den offentliga sektorn undersöka högt uppsatta chefers upplevelser av deras egna interpersonella relationer på arbetsplatsen. Fem semistrukturerade intervjuer med högt uppsatta chefer inom en statlig myndighet respektive en kulturinstitution genomfördes och analyserades sedan med hjälp av tematisk analys. Uppsatsen visar att högt uppsatta chefer inom offentliga sektorn främjar personliga relationer men begränsar privata relationer på arbetsplatsen. Vidare upplever cheferna tydliga rollförväntningar på chefsrollen i förhållande till interpersonella relationer, och stort fokus ligger på att förverkliga den professionella chefsrollen genom att agera professionellt, motverka misstankar samt dra gränser mellan arbetslivet och privatlivet. Cheferna använder sig av strategier för att undvika rollkonflikt.

Målet med denna uppsats är att undersöka två EFS-föreningar som befinner sig i väckelse under 1950-talet. Det som studeras är hur styrelserna i Hortlax och Blåsmarks föreningar uttrycker sin självbild och gudsrelation i de verksamhetsberättelser som skrivs inför och presenteras vid föreningarnas årsmöten. Materialet undersöks med en kvalitativ innehållsanalys. Därefter anläggs Hjalmar Sundéns rollteori för att besvara syftet. Studien kommer fram till att styrelserna ger uttryck för en negativ självbild, som kan ha att göra med synen på människan som fallen. De behöver därför en nära relation med Gud. Resultatet visar även på att bibelorden får en tydlig funktion för styrelsemedlemmarna. Det genom att de sätter sig in i olika roller för att kunna tolka sin situation religiöst.

Syftet med denna uppsats var att undersöka anhörigkonsulentens upplevelse av anhörigas roll med ett fokus på upplevelsen av anhöriga som befinner sig mitt i livet. Detta då denna period i livet kan präglas av många relationer och tillhörande till många livsområden som kan ändra förutsättningarna. Metoden som användes var semistrukturerade intervjuer. Detta för att komma åt anhörigkonsulentens upplevelse av anhörigas roll. Resultatet visar på att rollen som anhörig kan påverka både livskvaliten, relationer och medföra behov för anhöriga. När anhöriga ses som en resurs och genom ett anhörigperspektiv i verksamheter blir inkluderade får detta positiva följder eftersom anhöriga besitter kunskap om sina egna och den närståendes behov.

I Sverige råder det förskollärarbrist vilket förstärks av att förskollärare väljer att avsluta sin    yrkeskarriär i förtid, detta i sin tur kan beror på att det psykiska måendet påverkas negativt av arbetet. Studier har visat att en påverkansfaktor till måendet är samverkan mellanhemochförskola. Syftet med denna studie har varit att genom intervjuer med vårdnadshavare ochförskollärareskapa en djupare förståelse för uppfattningar om samverkan samt vad som uttryck som förskollärarrollen i samverkan mellan hem och förskola. För att besvara detta syfte har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med tre förskollärare samt tre vårdnadshavare. Det insamlade datamaterialet har vi sedan analyserat utifrån ett rollteoretiskt perspektiv samt ett utbytesteoretiskt perspektiv. Resultatet visar att förväntningarna på samverkan samt förskollärarrollen är otydliga och en slutsats var att ökad kommunikation om samverkan inom förskolan samt mellan förskolaochhemtroligtvisskullegynna allainblandade. / <p>19-12-20</p>

Den psykiska ohälsan ökar bland barn och unga. För att hjälpa drabbade barn och ungdomar och för att motverka en fortsatt ökning, krävs det kunskaper om såväl åtgärdande arbete som förebyggande arbete kring psykisk ohälsa. Eftersom barn och unga spenderar mycket tid i skolan har skolans psykolog en viktig roll i detta åtgärdande- och förebyggande arbete av den orsaken att hen besitter kompetens inom området.   Syftet med denna studie har varit att undersöka vilken roll skolpsykologen har tillskrivits i litteratur riktad till dess profession. För att få en historisk skildring av hur skolpsykologens tillskrivna roll har beskrivits över tid har litteratur från olika årtionden analyserats, från 1950-talet fram tills idag. I studien har även läroplaner undersökts för att se om det finns en koppling mellan dem och den analyserade litteraturen. För att studera litteraturen och läroplanerna har en kvalitativ textanalys utförts. De teorier som har använts i studien är läroplanskod/läroplansteori vilken har hjälpt oss att koppla samhällets normer och värderingar till skolpsykologens roll och arbetsuppgifter samt rollteori som har hjälpt oss att förstå skolpsykologens roll på ett tydligare sätt.   Studiens analys visar att skolpsykologens roll har haft ett varierande syfte som har gått från tydliga riktlinjer till att bli mer oklart. I och med att syftet med skolpsykologens roll har varit varierande har också förväntningarna på rollen växlat. Detta har i sin tur påverkat skolpsykologens arbetsuppgifter som har gått från att vara fokuserade på diagnostiseringar och tester till att idag även innefatta organisatoriska arbetsuppgifter. Analysen visar att skolpsykologens roll har förändrats utifrån samhällets utveckling och förändring.

Syftet med studien är att undersöka skolkuratorers upplevelse av mobbning bland elever på skolan samt upplevelsen av deras handlingsutrymme. Syftet är även att undersöka skolkuratorers upplevelse av vilka resurser dem har i ett förebyggande arbete mot mobbning, därtill huruvida resurserna upplevs vara tillräckliga för att stödja elever som utsätts för mobbning. Studien har en kvalitativ ansats som innefattar sex semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma skolkuratorer från tre olika län i Sverige. Intervjuerna analyserades med hjälp av de teoretiska ramverken systemteori och rollteori. Resultatet visade att skolkuratorerna har skilda upplevelser av mobbning då mobbning inte förekommer i samtliga skolor. Ett ytterligare resultat visade att skolkuratorerna har tillgång till flertal resurser i arbetet mot mobbning, dock skiljde omfattningen av resurser skolor emellan beroende på skolans ekonomiska tillgångar. Resultatet indikerade även på att skolkuratorerna upplever att handlingsutrymmet är tillräckligt för att stödja elever som utsätts för mobbning. Sammanfattningsvis visar studien att skolkuratorerna erfar skilda upplevelser av mobbning och resurser däremot råder en enighet avseende handlingsutrymmet.