<p>Vi har gjort en studie om motivation och motivationsarbete i grundskolans specialundervisning och särskolans undervisning. Rapportens syfte är att beskriva hur pedagogerna arbetar med motivation i grundskolans specialundervisning och i särskolan. Studien är genomförd i en medelstor stad och alla informanter är verksamma på samma skola. Vi har utfört den här studien med hjälp av kvalitativ forskningsmetod och använt oss av semistrukturerade intervjuer. I dessa intervjuer framgick det att pedagogerna ansåg att det var viktigt att arbeta med motivation. Arbetssätten varierade till viss del, men ett av de mest framträdande för att skapa motivation var individanpassad undervisning, vilket även är ett arbetssätt som stöds i vår teoretiska bakgrund. Studien visar även att det finns en stor ekonomisk skillnad mellan särskolan och grundskolan, som till viss del kan påverka pedagogernas motivationsarbete.</p>

I uppsatsens inledning skriver jag om mina personliga erfarenheter som har gett upphov till mitt intresse och fascination av området. Syftet med uppsatsen är att beskriva och analysera speciallärare/specialpedagogers uppfattningar om och användandet av fysisk aktivitet i undervisningen för elever med lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Detta genom att informanterna har fått beskriva hur de uppfattar vilken betydelse fysisk aktivitet har samt hur de konkret arbetar. Metoden som använts är halvstrukturerade livsvärldsintervjuer för att förstå informanternas uppfattningar och hur den kommer till praktiskt uttryck. Resultatet pekar på att informanterna anser att fysisk aktivitet ses som viktig och påverkar lärandet. Det framkommer även att informanternas grundutbildning påverkar arbetssätten som de väljer att arbeta med fysisk aktivitet i sin roll som speciallärare/specialpedagoger. Flera av informanterna inser under intervjuerna att de använder sig av mer fysisk aktivitet än de insett tidigare. En slutsats som kan dras av undersökningen är det finns en kunskapsbrist om hur fysisk aktivitet kan användas ur ett lärandeperspektiv.

Det är angeläget att få kunskap om hur eleverna i grundsärskolan uppfattar sin egen skolgång och sitt eget lärande utifrån begreppen inkludering och delaktighet. Denna studie tar fasta på ett elevperspektiv, där 12 elever intervjuades och tidigare hade gått på högstadiet i grundsärskolan, som får komma till tals. Syftet med denna studie är att beskriva och analysera skolerfarenheter kring delaktighet hos före detta elever i grundsärskolans senare år och hur dessa kan förstås. Detta är en kvalitativ studie och för att försöka få en förståelse för elevernas erfarenheter kring delaktighet kring sitt eget lärande under tidigare skolgång, har en kvalitativ intervjumetod använts i studien. De intervjuade går i gymnasiesärskolan idag, men har tidigare gått på högstadiet i grundsärskolan. Resultatet i studien visar interaktionens betydelse mellan olika aktörer i skolan som ökar elevernas känsla av delaktiget. Vidare visar studien elevernas önskan om att få lyckas i det egna lärandet och känslan av att få utvecklas som individ, där lärararen har en betydelsefull roll. Alla elever visar sin delaktighet utifrån sin egen känsla av delaktighet och om några elever hade fått vara med och bestämma lite mera under tidigare skolgång, kanske deras lärande hade sett annorlunda ut. Till sist visar studien på att framgångsrikt lärande är att goda relationer skapar motivation och ett lärande hos eleven, samt hur skolan och samhället kan bemöta och skapa förståelse för individer med utvecklingsstörning.

Syftet med studien är att ge nyexaminerade speciallärares syn på hur de upplevt att utbildningen till speciallärare med specialisering mot utvecklingsstörning rustat dem för en mycket varierande yrkesroll. Eftersom studenter som undervisats i speciallärarutbildningen med inriktning mot utvecklingsstörning förväntas bli experter på vad det innebär att vara utvecklingsstörd i ett inlärningsperspektiv, innehåller studiens centrala delar: historiskt perspektiv, diagnosen utvecklingsstörning, särskolans karraktär samt yrkesrollen och speciallärarundervisningen. Speciallärarens roll som i dagens utbildning speglar helhetssynen på barns och elevers möjligheter till lärande och socialisation utifrån grundtanken på hållbar utveckling, innebär hänsynstagande till både den psykosociala miljön och den fysiska miljön. Studien fångar med hjälp av kvalitativ metod i intervjuer fyra speciallärares tankar runt sina upplevelser av utbildningens potential att rusta dem inför kommande arbetsuppgifter av högst varierande slag. Resultatet visar att dagens studenter har olika skäl för sina studier och med det sannorlikt också olika krav på och förhoppningar om vad studierna ska bidra med. Oavsett vem som tillfrågas framkommer det att risken finns att man fått insikter som bättre passar i det förgångna än i framtiden. Sammanhang och meningsfullhet har stor betydelse för möjligheten att placera in utbildningen i en egen yrkesmässig kontext.

Den här studien har undersökt hur elever i gymnasiesärskolan och i särskild undervisning för vuxna ser på kunskapsbedömning och betygssättning. Syftet har varit att undersöka vilka uppfattningar och erfarenheter elever har av olika bedömningsformer och betygssättning, samt i vilken grad betyg är en motiverande faktor för elevernas lärande och framtida liv. En frågeställning har även varit att få en uppfattning om vilken kännedom eleverna har om kunskapskraven, som ligger till grund för betygssättningen, för olika skolämnen och hur de upplever dem. Studien konstruerades i form av halvstrukturerade kvalitativa livsvärlds-intervjuer med sex elever från gymnasiesärskolan och fem elever från särskild undervisning för vuxna. Resultatet har analyserats ur ett sociokulturellt perspektiv på lärande och utveckling. Studien visar att betygssättning är betydelsefullt för den intervjuade gruppen, fastän betygen inte garanterar gruppen att kunna ha bruk av dem i framtiden i något speciellt syfte. Betygen visar sig vara en motiverande faktor för lärande, för cirka hälften av de intervjuade eleverna. Elevernas kännedom om kunskapskraven förefaller inte vara särskilt stor. Formativ bedömning är den bedömningsform som eleverna upplever som den metod som förbättrar lärandet mest samt som bidrar till att ge dem förmågor som de anses behöva i skolan och i framtiden.

Studiens syfte var att undersöka hur åtta elever i inkluderande verksamheter med diagnosen lindrig utvecklingsstörning upplever sin skoltid med fokus på lärande och delaktighet. Genom elevernas berättelser ville vi få en bild av hur de upplever delaktighet på olika nivåer i undervisningen. Målsättningen var att utifrån ett inifrånperspektiv försöka ta reda på hur de insatser syftande till delaktighet och inkludering som de aktuella eleverna deltagit i haft inverkan på deras kunskapsutveckling - enligt eleverna själva - samt vilka didaktiska metoder och strategier som de anser gynnar det egna lärandet. Genom en fenomenologiskt inspirerad kvalitativ ansats undersökte vi respondenternas upplevelser och erfarenheter kring delaktighet och kunskapsutveckling. Som datainsamlingsmetod för detta ändamål valdes semistrukturerade intervjuer med karaktär av samtal. 14 samtal genomfördes och transkriberades. I centrum för samtalen låg respondenternas egna utsagor. Resultatet visade att de tillfrågade eleverna på det stora hela har bestämda uppfattningar om vad de anser vara viktigt att lära sig under sin skoltid för att få så bra förutsättningar som möjligt inför framtiden. De anser i mångt och mycket att de får möjlighet att lära sig just detta, men påtalar samtidigt att de utmaningar de ställs inför inte alltid är på rätt nivå. Eleverna kan ge många exempel på under vilka förutsättningar de lär sig bäst gällande sådant som anpassningar i miljö, material och vuxenstöd - men de framhåller inte inkludering som den viktigaste faktorn för utveckling av sina kunskaper. Snarare tyder resultatet på att delaktighet i grupper där elevernas stödbehov tillgodoses och där de kan uppleva gemenskap utan att skiljas ut anses vara de viktigaste förutsättningarna för trivsel och lärande.

Det övergripande syftet med denna studie var att undersöka vilka frågor som ställs i undervisningen i några klassrum i gymnasiesärskolan. Målsättningen var att se närmare på interaktionsprocesser mellan lärare och elever i några klassrum i gymnasiesärskolan. Vi fokuserade på vilka frågetyper som ställs i särskolans klassrum. I denna studie använde vi oss av två kvalitativa metoder, sex strukturerade observationer av första ordningen och sex semistrukturerade intervjuer. Studien genomfördes i två kommuner i mellersta Sverige. Teorier om interaktion och förutsättningar för goda samtal tas upp i studiens bakgrund. I studien var vi intresserade av det relationella perspektivet. Resultatet visade att de klart dominerande frågorna var de så kallade slutna frågeställningarna, 67% av de 479 frågor som ställdes av lärare och elever var av den karaktären det vill säga 321 frågor. Data samlades in under observation av sex lektioner. Ur analysen framkom att generellt låg frågorna och kommunikationsmönstret på en grundläggande nivå under lektionerna, det vill säga resonemanget i samtalen fördes inte vidare mellan lärare och elever. Under intervjuerna med lärarna påpekade de vikten av en strukturerad lektions planering och även att skapa goda relationer med eleverna för att nå framgång. Genom det relationella synsättet kunde man fånga upp elevernas intressen och därigenom använda dessa för att utveckla elevernas kunskaper och förmågor. När det gäller lärarnas medvetenhet om att ställa frågor uttryckte de att de anpassade frågorna efter vilken elev som fick frågan. De använde också frågor för att upprätthålla kommunikationen i klassrummet och att kontrollera elevernas kunskaper.

No description available.

<p>All human beings need and have the right to a language. How a language is learned and used depends on the individual conditions. This study considers the work to development the language done by pedagogues in a special school for mentally retarded children. How do pedagogues work to develop the language in children who are so different and have so different conditions and needs? That is the central aim of this study. The purpose with this case study is to investigate and illustrate how pedagogues in a special school for mentally retarded children are working to develop the language of the pupils considering their speech, reading, writing and listening. Our expectation and ambition with this study is to provide something that all pedagogues can benefit by, irrespective of in what school or with what sort of children you are working. The study shows that the pedagogues in this special school for children with mental disabilities are working in many different ways with language development. The study also shows that from the teaching pedagogues in this special school for children with mental disabilities a great deal of individual adjustment is required since the children differ in talent and development.</p>

<p><p>I tidigare forskning har det framkommit att elever som undervisas efter särskolans kursplaner i grundskolan har olika möjligheter att delta i den ordinarie undervisningen med övriga elever. Syftet med examensarbetet är att redogöra för hur pedagoger beskriver att de arbetar med att inkludera elever som undervisas efter särskolans kursplaner i grundskolan samt vilka förutsättningar som krävs för en inkluderande skolverksamhet. Syftet har besvarats genom kvalitativa intervjuer med åtta pedagoger som undervisar elever som läser efter särskolans kursplaner i grundskolan i de tidigare åldrarna (F-5). Studiens resultat visar att det är stor skillnad i hur pedagoger arbetar för att inkludera elever. Pedagoger ger olika förutsättningar för eleven att delta i skolverksamheten beroende på om undervisningen individanpassas samt vilket stöd eleven ges. De förutsättningar som krävs för inkludering är pedagogers gemensamma planering, stöd, kompetens att möta elevers olik-heter samt pedagogens förhållningssätt.</p></p>