No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Onyttiga vägsamfälligheter är ett problem som uppstått under äldre tiders fastighetsbildning och är idag en olägenhet för lantmätare och fastighetsägare i många förrättningsärenden. Detta arbete har syftat till att studera de metoder för utplåning av onyttiga vägsamfälligheter för att slutligen ge förslag på möjliga lösningar. Studier har gjorts av en utredning, en proposition, förrättningsakter och rättsfall med fokus på städning av fastighetsindelningen. De förrättningsakter som studerats innehåller fastighetsregleringsåtgärder som verkar för utplåning av onyttiga samfälligheter och sanering av fastighetsindelningen. Förrättningarna innefattade ett eller flera större områden med ett stort antal fastigheter. Rättsfallen som inkluderades i arbetet rörde samfälligheter och handlade om överklagan på saneringsåtgärder med ersättning och äganderätt i fokus. Utöver detta har ett exempel från Finland studerats, där utplåning av vägsamfälligheter utfördes 1977 genom lagstiftning. Den finska lagstiftningen för utplåning av vägsamfälligheter blev till stor del inte en förbättring utan försköt problemet genom att en stor mängd servitut bildades utan kontroll. I längden blev det svårt att hantera de uppkomna rättigheterna och en städningsåtgärd infördes i finsk lag för att rätta till problemen. Det svenska lagförslaget för utplåning av samfälligheter i Sverige från 1983 liknar lagen i Finland men antogs senare inte då det hade inneburit liknande problem. Ett antal ändringar i svenska fastighetsbildningslagen, som Proposition 1988/89:77 tar upp, infördes dock. Exempelvis medförde en ändring att någon ersättning ej behövde fastställas för föreningsförvaltade samfälligheter med lågt värde. Effekterna detta har haft på reglerandet av onyttiga samfälligheter är okänt men eftersom problemet kvarstår efter 20 år får det förmodas att nya åtgärder måste göras. Våra slutsatser visar att onyttiga vägsamfälligheter kan åtgärdas delvis genom större inflytande från sakägare. Någon lösning på problemet är dem däremot inte. Slutsatserna innehåller även förslag på vad en ny lag bör innehålla, med tidigare förslag som förebild. Framtida kostnader ett sådant lagförslag ger upphov till är troligtvis höga men vi hoppas att vissa ändringar från tidigare förslag kan reducera dessa.

The most common measurement before for how much a property would pay in taxes were mantal. Today they are not used for this, instead it indicates how many units the property has in the common land from the village. The purpose for this report is to raise awareness about the management for a property’s tax value and proportion in the common land. As well as gaining insight into how landowners are affected by this and what shortcoming in the real estate register and old premises on the property that can contribute to this impact on landowners.The methods used to answer the questions in this report are interviews and a study of operation document and the real estate register. There are a total of five interviews that have been performed with different persons with different roles that have contributed with knowledge and insight into the management, real estate register and the impact. It is olso up to date review old operation document and how the tax value and has spread over the years to different properties through various real estate arrangement and then compare it with the real estate register.The conclusion is that correct management has taken place for the most part when it comes to property law arrangement where tax values and participant in common land have been handled. On the other hand there were more errors in the property register after studying and comparing it whit the operation documents. This has provided insight on the impact on some property owners with participations in certain types of common land, contributed by the interviews. / Det vanligaste måttet förrut för hur mycket en fastighet skulle betala i skatt var mantal. Idag så används de inte till detta utan anger hur många andelar fastigheten har i en bys samfälligheter. Det som hoppas kunna frambringas i denna rapport är att lyfta kunskapen om förvaltningen av skattetal och andelar i samfälligheter. Samt att få en insikt i hur markägarna påverkas av detta och vilka brister i fastighetsregistret och gamla förrättningar på fastigheten som kan bidra till denna påverkan på markägaren.De metoder som har använts för att besvara frågeställningen för denna rapport är intervjuer och en studie av förrättningsakter och fastighetsregistret. Det är sammanlagt fem intervjuer som har genomförts med olika personer med olika roller som har bidragit med kunskap och insikter om hanteringen, fastighetsregistret och påverkan. Det är även aktuellt att granska gamla förrätningsakter och hur skattetalen har fördelat sig genom åren till olika fastigheter via olika fastighetsbildningsåtgärder och sedan jämföra det med fastighetsregistret.Slutsatsen är att det har skett korrekta hanteringar för det mesta när det kommer till fastighetsrättsliga åtgärder där man har hanterat skattetal och andelar i samfälligheter. Däremot upptäcktes det fler fel i fastighetsregistret när man har studerat och jämfört förrättningsakterna. Detta har sedan givit insikt i samband med intervjuerna om att det finns en påverkan för vissa fastighetsägare med andelar i vissa typer av samfälligheter.

Syftet med denna studie var att studera äldre marksamfälligheter, med skog som huvudändamål, utan ordnad förvaltning och deras övergång till nyare lagstiftning angående just förvaltning. Även avyttring av marksamfällighet har studerats i detta arbete.De metoder som används i detta arbete är en studie om gällande rätt samt en intervjustudie. I studien om gällande rätt har lagstiftning, propositioner, Lantmäteriets handböcker och juridisk litteratur studerats. I intervjustudien fick två förrättningslantmätare och två delägare i samfällighet svara på frågor.Studien av gällande rätt visar att samfälligheter idag förvaltas enligt reglerna i lagen om förvaltning av samfälligheter, men för vissa samfälligheter är fortfarande den äldre bysamfällighetslagen tillämplig. Avyttring av samfällighet sker genom avstyckning och sammanläggning eller genom fastighetsreglering enligt reglerna i fastighetsbildningslagen.Intervjustudien visar att förrättningslantmätarna stöter på äldre skogssamfälligheter flera gånger årligen och att avyttring hanteras så som studien av gällande rätt säger. Svaren från delägare i samfällighet tyder på att delägare kan ha svårt att veta vilken lagstiftning som gäller för just deras samfällighet samt att förrättningskostnaden gör att delägare drar sig från att göra någon åtgärd i samfälligheten.Studien visar att reglerna angående förvaltning och avyttring av samfällighet fungerar bra men att delägare är i behov av tydligare information om de regler som gäller. Studien ger även förslag på en lagrumsändring.

En samfällighet kan enligt dagens lagstiftning inte vara delägare i en gemensamhetsanläggning. Det är däremot ibland önskvärt att en samfällighet kan delta i en gemensamhetsanläggning, framförallt vid användning av vägar. Problematik uppstår då andelstal ska tilldelas när det gäller större marksamfälligheter med hundratals fastigheter som delägare. Praktiskt kan förrättningslantmätaren lösa hanteringen genom att ge ett gemensamt andelstal till de delägande fastigheterna i samfälligheten. Vidare kan registreringen av förrättningen förenklas genom att samfälligheten redovisas som delägare i fastighetsregistret istället för de delägande fastigheterna, detta har stöd i Lantmäteriets interna handböcker. Examensarbetets syfte är att utreda om tillämpningen som Lantmäteriet gör avseende andelstal är förenlig med anläggningslagens regler. Detta görs genom att beskriva den problematik som finns och redogöra för gällande rätt. Strukturen följer att definiera begreppet samfällighet och innebörden i denna uppsats, beskriva fastighetsregistret och vad gemensamhetsanläggningar är enligt anläggningslagen. Sedan analyseras relevanta rättsfall på området. Metoden avser huvudsakligen att studera relevant lagstiftning för ämnet, där inkluderat förarbeten. Uppsatsen skrivs i samarbete med Lantmäteriet och därmed har två förrättningsakter tilldelats vilka analyseras tillsammans med gällande lagstiftning. Utöver det studeras Lantmäteriets interna handböcker som en del i syftet. Slutligen ges ett annat perspektiv på rättsfallen från två aktiva domare i mark- och miljödomstolen. Gemensamma andelstal för samfälligheter är till största grad inte förenligt med anläggningslagen. Det undantagsfall, för brukningsenheter och möjligen även gemensamma ägovidder, då ett gemensamt andelstal är möjligt att tillämpa berörs inte i rättsfallen och är ytterst ovanligt förekommande. I det rättsfall där Lantmäteriets hantering av andelstal godkänts från domstolen, är det inte ett fall av gemensamt andelstal, trots att det vid en första anblick ser ut som det. Det förenklade registerförfarandet i Lantmäteriets interna handböcker är inte lika tydligt. De interna handböckerna tyder på att en samfällighet kan redovisas som delägare i en gemensamhetsanläggning. Det är dock mindre tydligt huruvida det är fullt förenligt med förordningen (2000:308) om fastighetsregister men det ser inte ut att finnas något som direkt strider mot lagen. Lantmäteriet verkar inte få tilldela gemensamma andelstal för de delägande fastigheterna i en gemensamhetsanläggning. En prejudicerande dom från mark- och miljööverdomstolen skulle ge ett starkare resultat. Den förenklade registerhanteringens tillämpning kan behöva utredas, trots att den verkar enig med lagen. / Under current laws, a joint property unit cannot be a part-owner in a joint facility. However, it may be desirable that it participate in a joint facility providing roads. A problem appears when determining the participatory shares for properties within a joint property unit that have hundreds of co-owners. The land surveyor can practically solve the handling by giving the co-owners in the joint property unit a shared participatory share. The purpose of this study is to determine whether Lantmäteriet’s handling of the participatory shares is compatible with the Joint Facilities Act (anläggningslag 1973:1149). This is done by explaining the current problem and presenting the law. Firstly, the term “joint property unit” is defined, followed by the property register and then what a joint facility is according to the law. Lastly, recent cases of the problem are presented before the final analysis. The method is mainly about reading laws relevant for the thesis, including preparatory work for the laws. The degree project is an assignment from Lantmäteriet. With that, two relevant administrative acts have been given to analyze against the law. Lantmäteriet’s internal guidelines are also studied as a part of the thesis. To give another perspective on the cases, two active judges within the Land- and Environment Court have been interviewed. The use of shared participatory shares is generally not considered to be legally approved. It does exist special cases where it is applicable, however, the analyzed cases are not as such. Those circumstances are exceedingly uncommon. In the case where Lantmäteriet’s handling of participatory shares has received approval is not, in fact, a shared number. The simplified register procedure in Lantmäteriet’s internal guidelines is not as clear. The internal guidelines indicate that a joint property unit can be registered as a part-owner in a joint facility. It is not as simple to determine the standing against the law, but it seems to be compatible with the Real Property Ordinance (förordning 2000:308 om fastighetsregister). Lantmäteriet are not allowed to assign these shared participatory numbers for participating properties in the joint facility. A prejudicial judgment from the Land- and Environment Court would give a more indicative result.

Samfällighetsföreningar som förvaltar vissa gemensamhetsanläggningar är skyldiga att fondera medel för att säkerställa gemensamhetsanläggningens underhåll och förnyelse enligt 19 § andra stycket lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. Syftet med arbetet är att systematisk sammanställa och klargöra gällande rätt för att kunna avgöra vilka samfällighetsföreningar som omfattas av fonderingsskyldigheten. Den rättsdogmatiska metoden används. Studien visar att flera rekvisit behöver vara uppfyllda för att undvika att fonderingsskyldigheten träffar samfällighetsföreningar som inte avsågs enligt förarbetena. Förslag som skulle kunna förtydliga lagen diskuteras även. / Joint property associations managing some community facilities are required to fund means for the joint facility’s maintenance and renewal according to 19 § second paragraph Joint Property Units (Management) Act (1973:1150). The purpose of the thesis is to systematically organize and clarify the law to be able to decide which joint property associations are covered by the funding requirement. The legal dogmatic method is used. The study shows that several necessary conditions are to be fulfilled to avoid inclusion of joint property associations that were not intended according to the preparatory works. Suggestions to clarify the law are also discussed.

<h2><strong>Sammanfattning</strong></h2><p>Denna uppsats fokuserar på röstspärren i lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter 12 och 49 §§ (SFL). Röstspärren liknar den 20%-regel som fanns i gamla ABL och som togs bort därifrån år 1999. Bägge reglerna stoppar någon med andelar högre än en femtedel vid en om-röstning. Denna likhet väcker frågetecken om en gemensam bakgrund trots skillnaden mellan aktiebolag och samfälligheter. Den väcker också frågor kring varför röstspärren anses befogad vid omröstning på delägarsammanträde/föreningsstämma men inte längre vid en bolagsstäm-ma. Detta arbete har därför gått bakåt i tiden och undersökt ett eventuellt släktskap mellan de båda reglerna. Uppsatsen har också försökt utröna om röstspärren har någon effekt för samfäl-ligheter i dagens Sverige. Det kan ju vara så att röstspärren utgör en ”blindtarm” i SFL, precis som den gjorde i ABL innan den togs bort. De områden där röstspärrens effekter undersökts är i storkvarter, tredimensionellt avgränsade fastigheter, ägarlägenhetsfastigheter samt enskil-da vägar.</p><p>I detta arbete har visats att röstspärren såsom den ser ut i dagens SFL, har sina källor i vat-tenlagen från år 1918. Därifrån har regeln tagits från 1910-års ABL som i sin tur bygger på bolagsordningar från 1800-talet. Röstspärren och 20%-regeln har alltså gemensamma rötter i 1800-talets bolagsordningar. I detta arbete finns också klara indikationer på att röstspärren används i väldigt liten omfattning idag. Några vittnesmål om att röstspärren skulle fungera som ett effektivt skydd har inte hittats. Däremot finns det många betänkligheter kring regelns eventuellt negativa effekter för samfälligheter där ägarlägenhetsfastigheter och/eller tredimen-sionella fastigheter ingår. Detta arbete har således fastställt en historisk koppling mellan två lagregler som ej längre tillämpas i någon högre grad. Den ena är upphävd, den andra lever kvar men börjar bli omdebatterad. Slutsatsen av detta arbete är därför att regeln bör ses om och förslagsvis, i ett första steg, göras dispositiv och i förlängningen avskaffas.</p>