We have been traveling on roads for hundreds of years and the development during those years has led to safer roads. Barriers between the two traffic lanes have been one of the most important measures to prevent cross-median collisions. In 1998, the world's first cable barrier was arranged and ever since, there have been discussions held about the cable barrier’s function and maintenance cost. This report shows, like many before, that the cable barrier is more expensive in maintenance costs from a life cycle perspective than the steel beam is. The 2+1 road's working environment is considered to be a problem for operating contractors, rescue personnel and others who may be working on the road. The road itself is quite narrow and the surrounding traffic passes close by the workers. This could be avoided with an extra traffic lane, like a 2+2 road. The costs to society, caused by traffic delays and fatal and severe injuries, would probably also decrease, while statistics proves less accidents due to driving into the midbarrier on a 2+2 road, than a 2+1 road. Similarly to this, statistics also indicates that the 2+2 road would provide a smoother traffic flow and a higher traffic safety. LCC is an abbreviation for Life-Cycle Cost and is a method for calculating and comparing different investment options. The two main alternatives calculated are the 2+1 road with cable barrier and the 2+2 road with steel beam. A third alternative, 2+1 road with steel beam has also been compared in this report. The results show the 2+2 road’s top layers with steel beam barrier included, is less expensive over years, than the 2+1 road’s top layers with cable barrier or with steel beam barrier. The maintenance costs have been calculated over a period of 30, 40 and 60 years, in order to analyze the cost variations over different periods. The initial cost of the 2+2-road is of little importance in relation to the probable increased road safety, the safer work environment and hopefully the lower society costs. Especially when the 2+2 road is less costly after already 20 years. / Vi har färdats på vägar i hundratals år och utvecklingen har lett till jämnare och säkrare vägar. En del i detta arbete har varit mittseparationer för att förhindra mötesolyckor. År 1998 sattes världens första stållineräcke upp och ända sen dess har diskussioner förts om dess funktion och underhållskostnad. Denna rapport visar att vajern på en 2+1-väg är dyrare i underhållskostnader ur ett livscykelperspektiv, än vad stålbalken är på en 2+2-väg.  2+1-vägens arbetsmiljö anses vara ett problem för driftentreprenörer, räddningspersonal och andra som kan komma att arbeta på eller vid vägen. Detta beror på att vägen är smal och att omgivande trafik passerar väldigt nära de arbetande. Detta skulle undvikas med en extra körfil, som vid en 2+2-väg. Där skulle troligtvis även samhällskostnaderna minska, då statistik visar att räckespåkörningar är färre vid en 2+2-väg i relation till en 2+1-väg. Likaså finns statistik som tyder på att 2+2-vägen skulle ge ett jämnare trafikflöde och därmed högre trafiksäkerhet.  LCC är en förkortning för Life-Cycle Cost och är en metod för att beräkna och jämföra olika investeringsalternativ. De två huvudalternativ som beräknats är 2+1-vägen med stållineräcke och 2+2-vägen med stålbalk. Även ett tredje alternativ, 2+1-väg med stålbalk har jämförts i denna rapport.  Resultaten visar att 2+2-vägens överbyggnad med stålbalk och mittremsa, är dyrare att bygga, men mindre kostsam i underhåll över kalkylperioderna 30, 40 och 60 år, gentemot 2+1-vägens överbyggnad med vajer, respektive stålbalk.   De initiala kostnaderna väger lätt i relation till trolig förhöjd trafiksäkerhet, tryggare arbetsmiljö och förhoppningsvis lägre samhällskostnader, med tanke på att 2+2-vägen är mindre kostsam efter redan 20 år.

Spel om pengar och dess konsekvenser för individ och samhälle har kommit att bli ett mycket omdiskuterat samtalsämne under 2019. Den svenska spelmarknaden omreglerades 2019 med motivet att motverka spelets skadeverkningar och att skydda konsumenterna. Folkhälsoperspektivet genomsyrar utvärderingar av spelproblematik och spelmarknaden och omfattande samhällsekonomiska konsekvensanalyser saknas, delvis på grund av internationell oenighet om hur spelproblemens samhällsekonomiska kostnader ska estimeras. Den här uppsatsen syftar till att estimera de svenska samhällsekonomiska kostnaderna som uppstår till följd av spelproblem. Metoden som använts i uppsatsen består dels av en samhällsekonomisk kalkyl där kostnaderna för spelproblem i Sverige 2018 beräknats men den består också av en översikt samt diskussion av tidigare studier som genomförts på området. Metoderna är starkt kopplade till varandra där översikten och diskussionen av de tidigare studierna lagt grunden för den metod som använts vid estimeringen. I översikten av tidigare studier identifierades och diskuterades metodproblematiken främst kring intangibla kostnader och teoretisk tolkning vilket underbyggde uppsatsens metodval vid estimeringen. Den samhällsekonomiska kostnaden för spelproblem i Sverige år 2018 estimerades till att vara ca 9,5 - 20,2 miljarder kronor. För att förbättra estimeringens precision och relevans behövs ytterligare metodutveckling vilket uppsatsen ger ett antal förslag på. Förslagen baseras på den identifierade metodproblematiken och tillhörande diskussion. / Gambling and gambling related problems for individuals and society have come to be a highly debated topic in Sweden during 2019. A new regulation of the Swedish gambling market has been implemented during 2019 with the motive to counteract gambling problems and protect consumers. A public health approach has been dominating evaluations of the gambling sector and there is a lack of evaluations with a welfare economical approach. This is partly due to an international disagreement on how the welfare economical costs of problems with gambling should be estimated. This paper aims to estimate the social costs of gambling problems. The method used in this paper consists partly of the method used for estimating the social costs that arise as a result of gambling problems. However it also consists of an overview and discussion of previous studies conducted within this area. The methods are strongly connected to each other where the overview and discussion of previous studies laid the foundation for the method used in the estimation. The overview of previous studies identified and discussed methodological issues mainly regarding intangible costs and theoretical interpretation which supported the paper’s methodological considerations when performing the estimation. The social costs of gambling in Sweden 2018 was estimated to be between 9.5-20.2 billion SEK. In order to improve the accuracy and relevance of the estimation, further methodological development is needed. This paper provides a number of suggestions based on the methodological issues that have been identified.

Stress och utmattningssyndrom är en sjukdom som drabbar människan väldigt hårt. Den orsakar sjukskrivning med lång rehabiliteringstid och svårigheter att komma tillbaka till arbetet. Sjukdomen påverkar inte bara individens hälsa utan kan ge stora kostnader för samhället och arbetsgivaren. Det finns väldigt lite forskning om allmänsjuksköterskor som befinner sig i riskzonen för att få ett utmattningssyndrom i Sverige. Syftet med studien är att kartlägga i vilken omfattning sjuksköterskor, som arbetar inom somatisk vård på ett sjukhus i södra Sverige, befinner sig i riskzonen för utmattningssyndrom. För att ta reda på detta så gjordes en empirisk kvantitativ forskningsstudie, där ett validerat skattningsinstrument användes. Studien visar att en tredjedel av sjuksköterskorna som deltog i studien visade sig ha en ökad risk för ett utmattningssyndrom. Ungefär hälften av deltagarna var medvetna om sitt hälsotillstånd. För att en sjuksköterska ska kunna ge en god vård behöver dennes hälsa ses som en resurs. Det är viktigt att uppmärksamma och öka medvetenheten runt utmattningssyndrom för att förebygga eller kunna förändra situationen innan någon insjuknar.

Chemicals and other potentially toxic substances have been released into nature at an increasing rate. Research on how they affect people and what damage they cause have developed rapidly in recent years, creating opportunities to better describe the consequences of emissions to nature. This thesis uses the latest advances in the field to update the EcoValue weighting tool. EcoValue can be used to convert quantitative amounts of emissions into monetary units. How this is done, the main uses and the background to weighting are addressed. Toxicity to humans is evaluated in previous EcoValue methods using a reference value: kg 1,4-Dicholorobenzene. The cost of society per kg of 1,4-Dichlorobenzene released is used as a "weighting factor". The weighting factor is then used as a multiplication factor, where the total kg of 1,4-Dichlorobenzene equivalents is multiplied by the cost per kg of emissions. In this thesis, a new value of cost per kg of 1,4-Dichlorobenzene equivalents has been determined through damage cost estimates. This was done by transferring the results of studies already carried out to costs per kg of 1,4-Dichlorobenzene. The updated version of EcoValue was then tested thorugh application to a previously published LCA study. The results were compared with EcoValue results without the updated damage cost for 1,4-Dichlorobenzene and results when using the EcoTax weighting tool. The suggested weight values are 2.1 €2017 per kg 1.4 DB equivalents, with a possible range between 0.09-6.996 €2017 per kg. / Ämnen giftiga för människor har under de senaste decennierna släpps ut i naturen i en allt högre grad. Forskningen kring hur de påverkar oss människor och vilka skador de orsakar har utvecklats snabbt de senaste åren, vilket skapat möjligheter för att bättre kunna beskriva följderna av giftiga utsläpp till naturen. I den här mastersuppsatsen används den senaste tidens framsteg för att uppdatera viktningsverktyget EcoValue. EcoValue kan användas för att omvandla kvantitativa mängder av utsläpp till monetära enheter. Hur detta görs, huvudsakliga användningsområden och bakgrunden till omvandlingen behandlas i arbetet. Giftighet för människor värderas i EcoValue genom användandet av ett referensvärde: kg 1,4-Dichlorobenzene. Kostnaden för samhället per kg av utsläppt 1,4-Dichlorobenzene används som en ”viktningsfaktor”. Viktningsfaktorn används sedan som en multiplikationsfaktor, där den totala mängden 1,4-Dichlorobenzeneekvivalenter multipliceras med kostnaden per kg utsläpp. I denna mastersuppsats har genom skadekostnadsuppskattningar ett nytt värde på kostnad för samhället per kg 1,4-Dichlorobenzeneekvivalenter tagits fram. Detta gjordes genom att resultat från utförda studier överfördes till skadekostnader för 1,4-Dichlorobenzene. Föreslagna viktningsvärden är 2.1 €2017 per kg 1,4 DB-ekvivalenter, med ett möjligt intervall på 0,09-6,996 €2017 per kg. Den uppdaterade versionen av EcoValue testades sedan genom att den användes på en tidigare publicerad LCAstudie. Resultaten jämfördes med resultat från EcoValue utan uppdaterat värde för 1,4-Dichlorobenzene och resultat där viktningsverktyget EcoTax användes. Genomgående förväntas de viktade kostnaderna för skador på människors hälsa orsakade av giftiga ämnen öka när den uppdaterade viktningsfaktorn används.

I denna studie undersöks följderna av en revisionsrapport kring det kommunala uppföljningsansvaret i Stockholms stad. I rapporten, som är från 2009, ger stadens revisorer rekommendationer för hur arbetet med att följa upp ungdomar 16-19 år kan effektiviseras. Revisorerna anser bland annat att kommunstyrelsen bör utarbeta ett förslag till kommunfullmäktige om hur innebörden av det kommunala uppföljningsansvaret kan förtydligas. Revisorerna påpekar vidare att det finns behov av att utveckla samverkansformer mellan olika aktörer för att ungdomarna ska kunna erbjudas mer än enbart utbildning. Detta är vad ungdomarna i dagsläget erbjuds, genom Gymnasieslussen, men ingen söker aktivt upp de individer som tackar nej till utbildning eller inte nås. Studiens resultat visar att kommunstyrelsen inte följt revisorernas rekommendation om att ge fullmäktige underlag för ett förtydligande. Vidare framkommer att det kommunala uppföljningsansvaret från och med 1 januari 2011 överförts till den nystartade Arbetsmarknadsnämnden. Vilka följder detta får för arbetet med ungdomarna, om det innebär några förändringar eller förbättringar enligt revisionens rekommendationer, ger studien inte svar på då ansvariga politiker valt att inte medverka. Genom intervjuer med två borgarrådssekreterare framkommer att det saknas målformuleringar och visioner för arbetet med det kommunala uppföljningsansvaret. Det finns heller inga resurser avsatta för arbetet i stadens budget 2011-2013. / This study examines the impact of an audit on the responsibility of municipal monitoring in the city of Stockholm. The report, which dates from 2009, gives the city auditor’s recommendations for how the process of following up youths between the ages of 16-19 can be streamlined. The auditor’s consider among other things that the city should prepare a proposal for the city council about the meaning of the municipal monitoring responsibility and how it can be better clarified. The auditor’s also observed that there is a need to develop forms of collaboration between the participants so that the youths could be offered more than just education. This is what the youths are currently being offered by Gymnasieslussen, however no one is actively searching out those individuals who either turn down the education or were not possible to contact. The results of this study demonstrate that the city has not complied with the auditor’s recommendation to give the council the foundation for a clarification. Furthermore, it appears that the responsibility of municipal monitoring was transferred from January 1, 2011 to the newly created Labour Council. The study does not answer questions as to what effects this has on the working with youths and it is unclear if changes and improvements could occur in accordance with the audit recommendations. Interviews which were conducted with two vice-Mayors found that a lack of goal formulation and vision exists regarding the responsibility of municipal monitoring. In addition there are no resources allocated for such work in the city’s budget from 2011-2013.